En blogg om livet i allmänhet och träningslivet i synnerhet

John
Wikström

Blame it on the Boogie

26 Sep

Jag har klåda. Inte kli utan klåda från helvetet. Inte längre bara på insidan utan nu även på utsidan. Såpass att jag nödgats uppsöka läkare. Jag har dragits med det en längre tid men orsaken till att jag skriver om det är att det för första gången har börjat få det när jag tränar. Tiden efter uppvärmning, precis när man blivit varm och kroppens kylsystem tycker att det är dags för lätt svettning. Då börjar det och det är inte behagligt kan jag säga.

Enligt läkaren är det något besläktat med nässelutslag. Det har förstås ett långt latinskt namn jag för stunden inte kan erinra mig.

Inte längre allergisk mot de här men väl mot mig själv
Inte längre allergisk mot de här men väl mot mig själv

När Stina, som damen i vit rock heter ropade upp mitt namn sade jag ”vad det än är så är det Boogiens fel”. Hon lyfte ett rätt välmanikyrerat ögonbryn och tittade frågande på mig. Förklaringen var enkel, ”Blame it on the Boogie” spelades i väntrummet.

Läkaren hade andra teorier om uppkomsten och framstod som kompetent, fast liten. Mycket kunnande i kompakt förpackning kan konstateras. Och i en förpackning fick jag även med mig medicin hem. Nu skall det antihistamiseras dagligen. För att bli kvitt allergin mot mig själv får jag förmoda.

Och min cykling, tja den är satt i pausläge för stunden. Jag lyfter skrot. Fast hösten är där ute runt hörnet och pockar på uppmärksamhet som en kelen hund.

/ J – självallergisk

Jag har klåda. Inte kli utan klåda från helvetet. Inte längre bara på insidan utan nu även på utsidan. Såpass att jag nödgats uppsöka läkare. Jag har dragits med det en längre tid men orsaken till att jag skriver om det är att det för första gången har börjat få det när jag tränar. Tiden efter uppvärmning, precis när man blivit varm och kroppens kylsystem tycker att det är dags för lätt svettning. Då börjar det och det är inte behagligt kan jag säga.

Enligt läkaren är det något besläktat med nässelutslag. Det har förstås ett långt latinskt namn jag för stunden inte kan erinra mig.

Inte längre allergisk mot de här men väl mot mig själv
Inte längre allergisk mot de här men väl mot mig själv

När Stina, som damen i vit rock heter ropade upp mitt namn sade jag ”vad det än är så är det Boogiens fel”. Hon lyfte ett rätt välmanikyrerat ögonbryn och tittade frågande på mig. Förklaringen var enkel, ”Blame it on the Boogie” spelades i väntrummet.

Läkaren hade andra teorier om uppkomsten och framstod som kompetent, fast liten. Mycket kunnande i kompakt förpackning kan konstateras. Och i en förpackning fick jag även med mig medicin hem. Nu skall det antihistamiseras dagligen. För att bli kvitt allergin mot mig själv får jag förmoda.

Och min cykling, tja den är satt i pausläge för stunden. Jag lyfter skrot. Fast hösten är där ute runt hörnet och pockar på uppmärksamhet som en kelen hund.

/ J – självallergisk

Sommarsummering

19 Sep

Det är nu mitten av september. Med gott fog kan hävdas att vi är mitt inne i hösten. Ja, inuti till och med, den börjar omringa oss med gult och rött och bli så där påtaglig. Då gäller det även för den meste sommarentusiast och höstförnekare att inte tappa fattningen. I alla fall inte sammanfattningen, ta dig samman karl! 

Därför summerar jag härmed min träning så här långt i år. Tiden kan få heta ”kapitel 1” och omfatta lite vår, sommar och tiden fram till nu. Kapitel 2 får bli hösten från och med skrivande stund och till när den kan tänkas ta slut. Lite naturligt följer därefter vintern och kapitel 3. Vi får se hur den artar sig.

Vintern alltså, ibland är den inte så illa för en cyklist här nere i södern. Sen kommer nästa säsong för viken jag har planer.

Sommaren blev på något vis kortare än tänkt. I alla fall kallare och det vare sig cyklades eller tränades i den omfattning som tänkt. Den känslan är jag inte ensam om misstänker jag.

Någon träning blev det i alla fall och den ser ut som följer:

Total träningstid t o m 2017-10-18: 230 tim 5 min

Fördelat på följande aktiviteter och ungefärlig tid:

  • Cykel: 107 tim 43 min
  • Styrketräning: 101 tim 9 min
  • Powerwalk: 20 tim 40 min
  • Löpning: 33 min

Cykelsträckan för säsongen är ytterst modesta 3297 km. De år jag cyklat som mest har jag tillryggalagt den sträckan innan Vätternrundan.

Hur som haver, det var det. Siffror på pränt, bättre blir det inte så de är väl bara att sätta igång med resten. Väl mött på gym, vägar och stigar!

/ J – slöfock

#cykligare #knivesandbikes

Det är nu mitten av september. Med gott fog kan hävdas att vi är mitt inne i hösten. Ja, inuti till och med, den börjar omringa oss med gult och rött och bli så där påtaglig. Då gäller det även för den meste sommarentusiast och höstförnekare att inte tappa fattningen. I alla fall inte sammanfattningen, ta dig samman karl! 

Därför summerar jag härmed min träning så här långt i år. Tiden kan få heta ”kapitel 1” och omfatta lite vår, sommar och tiden fram till nu. Kapitel 2 får bli hösten från och med skrivande stund och till när den kan tänkas ta slut. Lite naturligt följer därefter vintern och kapitel 3. Vi får se hur den artar sig.

Vintern alltså, ibland är den inte så illa för en cyklist här nere i södern. Sen kommer nästa säsong för viken jag har planer.

Sommaren blev på något vis kortare än tänkt. I alla fall kallare och det vare sig cyklades eller tränades i den omfattning som tänkt. Den känslan är jag inte ensam om misstänker jag.

Någon träning blev det i alla fall och den ser ut som följer:

Total träningstid t o m 2017-10-18: 230 tim 5 min

Fördelat på följande aktiviteter och ungefärlig tid:

  • Cykel: 107 tim 43 min
  • Styrketräning: 101 tim 9 min
  • Powerwalk: 20 tim 40 min
  • Löpning: 33 min

Cykelsträckan för säsongen är ytterst modesta 3297 km. De år jag cyklat som mest har jag tillryggalagt den sträckan innan Vätternrundan.

Hur som haver, det var det. Siffror på pränt, bättre blir det inte så de är väl bara att sätta igång med resten. Väl mött på gym, vägar och stigar!

/ J – slöfock

#cykligare #knivesandbikes

Teori möter praktik - Trekz Titanium

12 Sep

Jag testar för tillfället några för mig nya och spännande prylar. En av dem är ett par intressanta hörlurar. Åtminstone i teorin. Vad de gör att de trollar med konceptet. Vanligen återfinns dylika tingester endera inne i öronen eller utanpå desamma och är kopplade till en ljudkälla med ett trassligt nystan till sladd.

Inte de här!

Trekz Titanium från Aftershokz.
Trekz Titanium från Aftershokz.

Modellen heter Trekz Titanium och kommer från Aftershokz. Det unika med dem är att de bygger på ”Bone Conduction Technology”. En variant som går ut på att ljuder leds via skallbenen istället för hörselgången. Vad skall det vara bra för undrar kanske vän av ordning? Jo, det fiffiga i kråksången är att man får öronen fria till att lyssna till annat samtidigt. Det skall vara säkrare inte minst i trafik är tanken.

Sen kanske lyssnare befinner sig i avskildhet trots allt och då ingår ett par reguljära öronproppar att kombinera med luren. För att eliminera sladd kommunicerar Trekz med omvärlden via Bluetooth. Vikten uppges till modesta 36 gram.

Aftershokz hävdar att de är immuna mot svett, väta och att de i största allmänhet revolutionerar marknaden i alla fall för atleter. Jag är förutom den uppgivna funktionen nyfiken på att se hur ljudkvaliteten är beskaffad. Det talas det inte så mycket om den förutom att ljudet sägs vara ”kristallklart”.

Det återstår att se och om det ämnar jag förtälja!

/ J – hör på det örat

Jag testar för tillfället några för mig nya och spännande prylar. En av dem är ett par intressanta hörlurar. Åtminstone i teorin. Vad de gör att de trollar med konceptet. Vanligen återfinns dylika tingester endera inne i öronen eller utanpå desamma och är kopplade till en ljudkälla med ett trassligt nystan till sladd.

Inte de här!

Trekz Titanium från Aftershokz.
Trekz Titanium från Aftershokz.

Modellen heter Trekz Titanium och kommer från Aftershokz. Det unika med dem är att de bygger på ”Bone Conduction Technology”. En variant som går ut på att ljuder leds via skallbenen istället för hörselgången. Vad skall det vara bra för undrar kanske vän av ordning? Jo, det fiffiga i kråksången är att man får öronen fria till att lyssna till annat samtidigt. Det skall vara säkrare inte minst i trafik är tanken.

Sen kanske lyssnare befinner sig i avskildhet trots allt och då ingår ett par reguljära öronproppar att kombinera med luren. För att eliminera sladd kommunicerar Trekz med omvärlden via Bluetooth. Vikten uppges till modesta 36 gram.

Aftershokz hävdar att de är immuna mot svett, väta och att de i största allmänhet revolutionerar marknaden i alla fall för atleter. Jag är förutom den uppgivna funktionen nyfiken på att se hur ljudkvaliteten är beskaffad. Det talas det inte så mycket om den förutom att ljudet sägs vara ”kristallklart”.

Det återstår att se och om det ämnar jag förtälja!

/ J – hör på det örat

Vätternrundan på elcykel? - ibland så tappar jag orden!

8 Sep

Nu skall jag försöka hitta dem igen. Det känns som bokstäverna ligger utspridda på golvet. Det är Vätternrundan som slagit till igen. Det nya – jo de har beslutat att lägga till ytterligare ett lopp för motionärer till sin digra kalender. Sträckningen är en slags halvvättern mini med en längd om 100 km. Det skall vara öppet för kvinnor och män…och ELCYKLAR!

Nämen, va fan. Elcyklar…och motion. De orden går helt enkelt inte ihop i min värld. Kör kortare utan assistans är min första tanke. Orkar man köra tio mil med elmotor orkar du väl trampa tre utan?

Men jag skall utveckla vad jag anser i ämnet och nyansera min ursprungliga reaktion något. När jag har invändningar mot elcyklar börjar folk nämligen genast gasta ”funktionshinder” som det vore slutet på samtalet och det var också det första någon skrev när jag reagerade på en tråd på Facebook i ämnet.

Då vill jag betona att elcyklar har just två specifika huvudsakliga användningsområden enligt mig. Utan att detaljstudera frågan den här gången är de:

  • Pendling. Då skall de för att vara till någon som helst nytta ersätta valfritt fossilbränsledrivet fordon som företrädesvis bilar men även skotrar och mopeder för att ens få nyttja sitt främsta argument – ”miljön” och därmed äga existensberättigande. Annars skall de i debatt och reklam behandlas som vilket motordrivet fordon som helst. Det eftersom om de istället gör att ett antal cykelpendlare som tidigare trampade av lättja går över till att kräva tillverkning, hantering och laddning av batterier så är det istället en tickande miljöbomb och inget annat. Vilket det blir får framtiden utvisa. Det ena är önskvärt, det andra en mardröm. Tack och lov talar ändå mycket för det första alternativet.
  • Underlätta för funktionshindrade. Det finns förstås många sätt på vilket det kan ske. Men för att det ens skall vara ett argument får klargöras att det är en mycket specifik grupp som avses. Det måste naturligtvis vara individer som har fysisk kapacitet att ens befinna sig i trafiken från första början. Det begränsas även till personer som har förmågan att trampa alls. Annars handlar det ju om rena mopeder/motorcyklar med eldrift och sådana finns redan. Utan att ha undersökt saken närmare tror jag inte att den här gruppen är enormt stor. MEN den existerar förstås.
  • Specialfall. Möjligen finns det en tredje punkt som kan röra exempelvis tränare som vill följa med sina adepter, filmare av MTB-lopp med mera.

Men mellan de användningsområden och motionslopp är det inte bara ett gap utan en avgrund.

Invändningarna är många. En är att det inte lär gå kontrollera kraften i ”cyklarna” och starkast elmotor hinner först. Det spelar väl ingen roll, det är ingen tävling invänder någon. Precis, så varför trampa långt med elkraft? För att se mer natur förstås är det givna svaret. Jo, men varför då ett lopp, det går att göra tillsamman ändå. Sen kan man väl le lite åt det där med ”ingen tävling”, det finns en anledning till att just Vättern har sina ”sub-grupper”.

Fast det förstås, Vätternrundans längtan efter att tjäna mer pengar är väldokumenterad vid det här laget.

Vän av ordning kanske påpekar att det inte är en elcykel om den överskrider en viss kraft och fart och att det därför är ett icke-problem.

Då pekar jag på hela e-Mtb avarten. Där skryts det i reklam om hur deras motorcyklar med trampor klarar av farter upp till 80km/h till exempel. Vilket för övrigt gör dem helt värdelösa eftersom de då är att betrakta som motorcyklar, omfattas av terrängkörningslagen och därmed olagliga att framföra i terräng. Banåkning enbart således. Det bryts det redan flagrant emot. Men det är en annan fråga och den lär inte hetta till ordentligt förrän otyget spritt sig något mer.

Innan någon lägger ord i munnen på mig igen anser jag visst att funktionshindrade skall få hjälp, att de skall få cykla och att de visst kan få köra motionslopp. Men det skall ske på dispens. Det lär nämligen inte vara några enorma volymer det handlar om.

På den punkten får någon gärna överbevisa mig. Jag har förstås inga siffror på det och ingen vore gladare än jag än att få ha fel i det fallet. Det skulle nämligen innebära att en stor grupp som idag är ickecyklister skulle få chansen att dela det jag älskar, cykling.

Men jag tvivlar.

/ J – tvivlaren

Nu skall jag försöka hitta dem igen. Det känns som bokstäverna ligger utspridda på golvet. Det är Vätternrundan som slagit till igen. Det nya – jo de har beslutat att lägga till ytterligare ett lopp för motionärer till sin digra kalender. Sträckningen är en slags halvvättern mini med en längd om 100 km. Det skall vara öppet för kvinnor och män…och ELCYKLAR!

Nämen, va fan. Elcyklar…och motion. De orden går helt enkelt inte ihop i min värld. Kör kortare utan assistans är min första tanke. Orkar man köra tio mil med elmotor orkar du väl trampa tre utan?

Men jag skall utveckla vad jag anser i ämnet och nyansera min ursprungliga reaktion något. När jag har invändningar mot elcyklar börjar folk nämligen genast gasta ”funktionshinder” som det vore slutet på samtalet och det var också det första någon skrev när jag reagerade på en tråd på Facebook i ämnet.

Då vill jag betona att elcyklar har just två specifika huvudsakliga användningsområden enligt mig. Utan att detaljstudera frågan den här gången är de:

  • Pendling. Då skall de för att vara till någon som helst nytta ersätta valfritt fossilbränsledrivet fordon som företrädesvis bilar men även skotrar och mopeder för att ens få nyttja sitt främsta argument – ”miljön” och därmed äga existensberättigande. Annars skall de i debatt och reklam behandlas som vilket motordrivet fordon som helst. Det eftersom om de istället gör att ett antal cykelpendlare som tidigare trampade av lättja går över till att kräva tillverkning, hantering och laddning av batterier så är det istället en tickande miljöbomb och inget annat. Vilket det blir får framtiden utvisa. Det ena är önskvärt, det andra en mardröm. Tack och lov talar ändå mycket för det första alternativet.
  • Underlätta för funktionshindrade. Det finns förstås många sätt på vilket det kan ske. Men för att det ens skall vara ett argument får klargöras att det är en mycket specifik grupp som avses. Det måste naturligtvis vara individer som har fysisk kapacitet att ens befinna sig i trafiken från första början. Det begränsas även till personer som har förmågan att trampa alls. Annars handlar det ju om rena mopeder/motorcyklar med eldrift och sådana finns redan. Utan att ha undersökt saken närmare tror jag inte att den här gruppen är enormt stor. MEN den existerar förstås.
  • Specialfall. Möjligen finns det en tredje punkt som kan röra exempelvis tränare som vill följa med sina adepter, filmare av MTB-lopp med mera.

Men mellan de användningsområden och motionslopp är det inte bara ett gap utan en avgrund.

Invändningarna är många. En är att det inte lär gå kontrollera kraften i ”cyklarna” och starkast elmotor hinner först. Det spelar väl ingen roll, det är ingen tävling invänder någon. Precis, så varför trampa långt med elkraft? För att se mer natur förstås är det givna svaret. Jo, men varför då ett lopp, det går att göra tillsamman ändå. Sen kan man väl le lite åt det där med ”ingen tävling”, det finns en anledning till att just Vättern har sina ”sub-grupper”.

Fast det förstås, Vätternrundans längtan efter att tjäna mer pengar är väldokumenterad vid det här laget.

Vän av ordning kanske påpekar att det inte är en elcykel om den överskrider en viss kraft och fart och att det därför är ett icke-problem.

Då pekar jag på hela e-Mtb avarten. Där skryts det i reklam om hur deras motorcyklar med trampor klarar av farter upp till 80km/h till exempel. Vilket för övrigt gör dem helt värdelösa eftersom de då är att betrakta som motorcyklar, omfattas av terrängkörningslagen och därmed olagliga att framföra i terräng. Banåkning enbart således. Det bryts det redan flagrant emot. Men det är en annan fråga och den lär inte hetta till ordentligt förrän otyget spritt sig något mer.

Innan någon lägger ord i munnen på mig igen anser jag visst att funktionshindrade skall få hjälp, att de skall få cykla och att de visst kan få köra motionslopp. Men det skall ske på dispens. Det lär nämligen inte vara några enorma volymer det handlar om.

På den punkten får någon gärna överbevisa mig. Jag har förstås inga siffror på det och ingen vore gladare än jag än att få ha fel i det fallet. Det skulle nämligen innebära att en stor grupp som idag är ickecyklister skulle få chansen att dela det jag älskar, cykling.

Men jag tvivlar.

/ J – tvivlaren

Cykelfrekvens

7 Sep

Jag tror bestämt jag cyklar för lite och definitivt har det blivit för få skogsturer i år. Nu har säsongen förvisso inte slutat än. Tvärtom för Mountainbike är det vid den här tiden som den är som bäst enligt mig, ja och på våren förstås.

Det infinner sig ett slags lugn i skogen. Luften är klar och ytterligt andningsbar. Sen är det en både vacker och vemodig tid när löven skiftar och förvandlas från levande till döda. En färggrann svanesång.

Tecken på att det cyklas för lite...
Tecken på att det cyklas för lite…

Ett bevis på att jag varit borta en säsong är vad som hänt med en del stigar. Ofta ändras de från ett år till ett annat men nu är det mer påtagligt än annars. Några stigar är helt borta. Inte minst de som är stadsnära. Växjö som stad är inne i en mycket expansiv fas och det byggs på alla håll och kanter vilket tar sin tribut. Sen är det moderna skogs(miss)bruket inne och petar. Ibland har små slingrande stigar ersatts av två parallella skyttevärn med traktormönster i botten. Alltid lika sorgligt och geggigt.

Var det inte en stig här någonstans?
Var det inte en stig här någonstans?

Eller som i det här fallet där ett kalhygge och moderniserad 2+1-väg gjort stigen mindre lockande varpå den fått växa igen ett tag. Svensk djungel blir snabbt resultatet.

Allt ett tecken på att tiden rör på sig. Det hävdas ibland framåt men jag är inte lika säker på riktningen. Cirklar ligger närmare till hands men jag tror mest på garnnystan hanterade av ett par busiga kattungar som mer adekvat liknelse. Tiden är inte ur led, den är hoptrasslad.

Glad torsdag på er!

/ J – funderar

Jag tror bestämt jag cyklar för lite och definitivt har det blivit för få skogsturer i år. Nu har säsongen förvisso inte slutat än. Tvärtom för Mountainbike är det vid den här tiden som den är som bäst enligt mig, ja och på våren förstås.

Det infinner sig ett slags lugn i skogen. Luften är klar och ytterligt andningsbar. Sen är det en både vacker och vemodig tid när löven skiftar och förvandlas från levande till döda. En färggrann svanesång.

Tecken på att det cyklas för lite...
Tecken på att det cyklas för lite…

Ett bevis på att jag varit borta en säsong är vad som hänt med en del stigar. Ofta ändras de från ett år till ett annat men nu är det mer påtagligt än annars. Några stigar är helt borta. Inte minst de som är stadsnära. Växjö som stad är inne i en mycket expansiv fas och det byggs på alla håll och kanter vilket tar sin tribut. Sen är det moderna skogs(miss)bruket inne och petar. Ibland har små slingrande stigar ersatts av två parallella skyttevärn med traktormönster i botten. Alltid lika sorgligt och geggigt.

Var det inte en stig här någonstans?
Var det inte en stig här någonstans?

Eller som i det här fallet där ett kalhygge och moderniserad 2+1-väg gjort stigen mindre lockande varpå den fått växa igen ett tag. Svensk djungel blir snabbt resultatet.

Allt ett tecken på att tiden rör på sig. Det hävdas ibland framåt men jag är inte lika säker på riktningen. Cirklar ligger närmare till hands men jag tror mest på garnnystan hanterade av ett par busiga kattungar som mer adekvat liknelse. Tiden är inte ur led, den är hoptrasslad.

Glad torsdag på er!

/ J – funderar

Pudeln är inte klippt!

3 Sep

Det här med att pudla tänker jag inte ens ägna mig åt. Detta trots att mitt förra inlägg innehöll såväl invektiv som någon svordom. Det står jag för!

Reaktionerna kring texten har varit många och övervägande positiva. Endast några få tyckte att det var ”för mycket”. En menade att jag uttryckte mig illa och en annan sade ironiskt att ”det var ju ett balanserat inlägg”. Formuleringarna kan man möjligen ha åsikter kring men det sista kommentaren var mest roande och fick mig att le. Den fick mig att känna mig ursvensk.

Varför då? Jo, för trots att man är svinförbannad, känner sig överkörd och maktlös i en situation så menas att man skall uppträda ”balanserat”, uttrycka sig lite lagom upprört. Varför det? Jag var och är fly förbannad på de stora jättarna till företag som har vett att ta betalt men ändå uppträder illa. På vilket sätt behöver det omdömet balanseras? Skall jag säga något förmildrande om att stora vinstmaskiner håller flera miljoner betalande kunder gisslan för att de inte kan sköta sina jobb och förhandla korrekt och i tid?

För övrigt anser jag att nivån var fullt adekvat då ribban sattes av Discovery och ComHem själva då de valde att föra diskussionerna via öppna brev till varandra på Facebook istället för att sätta sig ned vid förhandlingsbordet och lösa situationen.

Vi får väl se om tvistenlöser sig fem minuter innan fotbollsmatchen startar. Som genom ett under blev det så förra gången Discovery fånade sig.

/ J – fortfarande arg

Det här med att pudla tänker jag inte ens ägna mig åt. Detta trots att mitt förra inlägg innehöll såväl invektiv som någon svordom. Det står jag för!

Reaktionerna kring texten har varit många och övervägande positiva. Endast några få tyckte att det var ”för mycket”. En menade att jag uttryckte mig illa och en annan sade ironiskt att ”det var ju ett balanserat inlägg”. Formuleringarna kan man möjligen ha åsikter kring men det sista kommentaren var mest roande och fick mig att le. Den fick mig att känna mig ursvensk.

Varför då? Jo, för trots att man är svinförbannad, känner sig överkörd och maktlös i en situation så menas att man skall uppträda ”balanserat”, uttrycka sig lite lagom upprört. Varför det? Jag var och är fly förbannad på de stora jättarna till företag som har vett att ta betalt men ändå uppträder illa. På vilket sätt behöver det omdömet balanseras? Skall jag säga något förmildrande om att stora vinstmaskiner håller flera miljoner betalande kunder gisslan för att de inte kan sköta sina jobb och förhandla korrekt och i tid?

För övrigt anser jag att nivån var fullt adekvat då ribban sattes av Discovery och ComHem själva då de valde att föra diskussionerna via öppna brev till varandra på Facebook istället för att sätta sig ned vid förhandlingsbordet och lösa situationen.

Vi får väl se om tvistenlöser sig fem minuter innan fotbollsmatchen startar. Som genom ett under blev det så förra gången Discovery fånade sig.

/ J – fortfarande arg

Svart i rutan

1 Sep

Jaha, vi cykelälskare blir förlorare förstås. Allt för att några mediebolag förhandlar på sandlådenivå!

De jävlarna på Discovery Networks har nämligen gjort det igen!

Den här gången skyller på att Comhem/Boxer är ”grindvakter” mellan deras utbud och kunderna och menar att tv-leverantörerna använder sin storlek för att pressa priserna vid förhandlingsbordet.

I själva verket är det ju Discovery som gör just det. Eller råkar de glömma att förra gången det vankades ett större idrottsevenemang så var det med Telia förhandlingarna strandade. Rotar man sen i historien visar det sig sen att det händer om och om igen.

Nu är jag riktigt förbannat på dem. Snacka om ”badwill”. Sen kan sponsra saker bäst de vill. Förstår de inte att den irritation de nu väcker inte går att reparera med aldrig så mycket reklam. Nu missar man Vueltan precis när den blivit som mest spännande. Och ComHem ligger löst till de med. Enda orsaken till kanalpaketet för min del är Eurosport och TLC där t ex Australian Masterchef visas. Utan Eurosport är jag inte intresserad. Jag skiter högaktningsfullt hur många fler fotbollskanaler de kan frambringa.

Personligen ämnar jag vägra betala. Det kanalpaket de kan erbjuda är inte det som jag ingått av avtal kring.

Förbannade apor som sitter och fånar sig med oss tittare som gisslan.

/ J – vrålförbannad

Jaha, vi cykelälskare blir förlorare förstås. Allt för att några mediebolag förhandlar på sandlådenivå!

De jävlarna på Discovery Networks har nämligen gjort det igen!

Den här gången skyller på att Comhem/Boxer är ”grindvakter” mellan deras utbud och kunderna och menar att tv-leverantörerna använder sin storlek för att pressa priserna vid förhandlingsbordet.

I själva verket är det ju Discovery som gör just det. Eller råkar de glömma att förra gången det vankades ett större idrottsevenemang så var det med Telia förhandlingarna strandade. Rotar man sen i historien visar det sig sen att det händer om och om igen.

Nu är jag riktigt förbannat på dem. Snacka om ”badwill”. Sen kan sponsra saker bäst de vill. Förstår de inte att den irritation de nu väcker inte går att reparera med aldrig så mycket reklam. Nu missar man Vueltan precis när den blivit som mest spännande. Och ComHem ligger löst till de med. Enda orsaken till kanalpaketet för min del är Eurosport och TLC där t ex Australian Masterchef visas. Utan Eurosport är jag inte intresserad. Jag skiter högaktningsfullt hur många fler fotbollskanaler de kan frambringa.

Personligen ämnar jag vägra betala. Det kanalpaket de kan erbjuda är inte det som jag ingått av avtal kring.

Förbannade apor som sitter och fånar sig med oss tittare som gisslan.

/ J – vrålförbannad