En blogg om livet i allmänhet och träningslivet i synnerhet

John
Wikström

Spridda skurar

30 Jun

 

Det var inte igår...
Det var inte igår…

Igår regnade det,

idag likaså och även inomhus.

Fukten ångar om flitens heta lampa.

Det är fullt upp, tankar skall tänkas, idéer ska slipas, ord ska smidas

till besynnerligt vackra ihåligheter som skall stå på parad för allmän beskådan.

 

/ J

 

Det var inte igår...
Det var inte igår…

Igår regnade det,

idag likaså och även inomhus.

Fukten ångar om flitens heta lampa.

Det är fullt upp, tankar skall tänkas, idéer ska slipas, ord ska smidas

till besynnerligt vackra ihåligheter som skall stå på parad för allmän beskådan.

 

/ J

Perspektiv

28 Jun

16.30

Vad då 16.30? Förutom ett klockslag kan det vara en tid på tre kilometer ”löpning”. Jo, jag vet att det finns folk som går den sträckan fortare baklänges på kryckor uppför Kebnekajse. Men jag är ändå stolt. Mest för att det blev av och inte för tempot som hölls.

Att lyfta skrot...lär vara bra
Att lyfta skrot…lär vara bra

Saker och ting måste nämligen sättas i perspektiv för att få rätt värde. Det kan gälla såväl stora saker i livet som mycket små som att springa några tusen meter på ett löpband. I det här fallet var förutsättningarna exempellöst usla. Följande spelade in:

  •  jag väger fortfarande 111 kg och
  • det är blott det andra försöket som gjorts för att jogga på två år

Men det där är snarare konstanter eller nä, det är det inte alls efter som de snarare är typexempel på variabler. Tid rör på sig och vikt borde åtminstone gå att ändra på. Den gick åtminstone bra att öka men ner vete tusan. Den kanske är en konstant trots allt?  Värre var att försöket gjordes:

  • efter att jag tränat styrketräning så hårt jag förmådde i 1.50 h
  • det föregicks av en uppvärmning på 30 min ståendes på en crosstrainer
  • på fastande mage till följd av en oavsiktlig dygnsfasta, jag hade glömt äta
  • med en nattsömn som inskränkte sig till ynka fyra timmar

och ja visst ja…

  • i benen satt 101 km ”måndagstur” med förskarv i kraftig blåst från kvällen innan

Definitivt inte ultimat sett ur prestationsperspektiv. Men så blev det och jag kan inte svära mig fri från att liknande scenarion kommer att utspela sig igen i framtiden. Jag har så svårt att göra saker måttligt.

Imorgon kan det bli lite Mtb och eventuellt en tältnatt, den som lever får se. Men nu skall det vilas koncentrerat. Jag är bra på det!

/ J – har vilodag

#cykligare #knivesandbikes

16.30

Vad då 16.30? Förutom ett klockslag kan det vara en tid på tre kilometer ”löpning”. Jo, jag vet att det finns folk som går den sträckan fortare baklänges på kryckor uppför Kebnekajse. Men jag är ändå stolt. Mest för att det blev av och inte för tempot som hölls.

Att lyfta skrot...lär vara bra
Att lyfta skrot…lär vara bra

Saker och ting måste nämligen sättas i perspektiv för att få rätt värde. Det kan gälla såväl stora saker i livet som mycket små som att springa några tusen meter på ett löpband. I det här fallet var förutsättningarna exempellöst usla. Följande spelade in:

  •  jag väger fortfarande 111 kg och
  • det är blott det andra försöket som gjorts för att jogga på två år

Men det där är snarare konstanter eller nä, det är det inte alls efter som de snarare är typexempel på variabler. Tid rör på sig och vikt borde åtminstone gå att ändra på. Den gick åtminstone bra att öka men ner vete tusan. Den kanske är en konstant trots allt?  Värre var att försöket gjordes:

  • efter att jag tränat styrketräning så hårt jag förmådde i 1.50 h
  • det föregicks av en uppvärmning på 30 min ståendes på en crosstrainer
  • på fastande mage till följd av en oavsiktlig dygnsfasta, jag hade glömt äta
  • med en nattsömn som inskränkte sig till ynka fyra timmar

och ja visst ja…

  • i benen satt 101 km ”måndagstur” med förskarv i kraftig blåst från kvällen innan

Definitivt inte ultimat sett ur prestationsperspektiv. Men så blev det och jag kan inte svära mig fri från att liknande scenarion kommer att utspela sig igen i framtiden. Jag har så svårt att göra saker måttligt.

Imorgon kan det bli lite Mtb och eventuellt en tältnatt, den som lever får se. Men nu skall det vilas koncentrerat. Jag är bra på det!

/ J – har vilodag

#cykligare #knivesandbikes

Inför…

22 Jun

Midsommaren är här vare sig vi vill det eller ej. Tja, de flesta vill väl det då det är en högtid mer förankrad i folksjälen än de flesta skulle jag tro. Personligen tillhör jag de där som brukade tycka om den stunden på året. Mest för dess naturskönhet men även för vemodet. Nu går vi mot mörkare tider, sommarsolståndet är över gott folk!

Tecknen är här som jag uttryckte mig annorstädes. Bensinpriserna skjuter i höjden likt björkslanor, jordgubbspriserna som störtdyker om några dagar klättrar även de och vädret bidrar påtagligt med sitt.

Bilden är arrangerad som alla förstår, tagen på nationaldagen. Sol är en omöjlighet en dag som den här
Bilden är som alla förstår arrangerad, tagen på nationaldagen. Sol är en omöjlighet en dag som den här

Det tidigare strålande sommarvädret, åtminstone i de här trakterna av världen har nu högre igenkänningsfaktor då temperaturen fallit runt tio grader och himlen är jämngrå. Nu väntar vi bara på de första regnskurarna också och vi är redo för morgondagens resning av fallossymboler.

Med det sagt vill jag tillönska alla läsare av bloggen, ja och alla andra också för den delen, ett alldeles strålande midsommar! Må ni drabbas av knott och mygg, en jordgubbe i pannan, något immigt av valfri karaktär i glasen och ha det allmänt…somrigt. Vill ni dansa får ni väl det men skyll er själva.

Glad midsommar tillönskas er alla!

/ J – ställer in

Midsommaren är här vare sig vi vill det eller ej. Tja, de flesta vill väl det då det är en högtid mer förankrad i folksjälen än de flesta skulle jag tro. Personligen tillhör jag de där som brukade tycka om den stunden på året. Mest för dess naturskönhet men även för vemodet. Nu går vi mot mörkare tider, sommarsolståndet är över gott folk!

Tecknen är här som jag uttryckte mig annorstädes. Bensinpriserna skjuter i höjden likt björkslanor, jordgubbspriserna som störtdyker om några dagar klättrar även de och vädret bidrar påtagligt med sitt.

Bilden är arrangerad som alla förstår, tagen på nationaldagen. Sol är en omöjlighet en dag som den här
Bilden är som alla förstår arrangerad, tagen på nationaldagen. Sol är en omöjlighet en dag som den här

Det tidigare strålande sommarvädret, åtminstone i de här trakterna av världen har nu högre igenkänningsfaktor då temperaturen fallit runt tio grader och himlen är jämngrå. Nu väntar vi bara på de första regnskurarna också och vi är redo för morgondagens resning av fallossymboler.

Med det sagt vill jag tillönska alla läsare av bloggen, ja och alla andra också för den delen, ett alldeles strålande midsommar! Må ni drabbas av knott och mygg, en jordgubbe i pannan, något immigt av valfri karaktär i glasen och ha det allmänt…somrigt. Vill ni dansa får ni väl det men skyll er själva.

Glad midsommar tillönskas er alla!

/ J – ställer in

Dagens bild

20 Jun

 

En dag då det var  mindre torrt än vad det är idag. A-spåret uppför en trixig passage på Bros MTB Cup som hölls i Jonsboda utanför Växjö häromsistens.

"Fighting Face" - är det inte typiskt att just det varvet en fot åkte ned så knäppte jag en bild?
”Fighting Face” – är det inte typiskt att just det varvet en fot åkte ned så knäppte jag en bild?

Är ansiktet bekant så beror det på att det är Daniel Evaldsson den f d chefredaktören för den här eminenta blaskan som kämpar i backen. Undrar om inte de där däcken var en aning för finmönstrade för underlaget?

Jag blev ovanligt sugen på att köra mountainbike efter att ha bevistat evenemanget och tittat på alla andra som cyklade. Men om sanningen skall fram har det inte blivit många vändor i skogen. Idag skulle vara en fin dag för det men de drygt tio milen från igår på landsväg gör att benen är aningen trötta. En tisdag som den här kryper jag in på gymmet istället.

/ J – bildar sig

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

 

En dag då det var  mindre torrt än vad det är idag. A-spåret uppför en trixig passage på Bros MTB Cup som hölls i Jonsboda utanför Växjö häromsistens.

"Fighting Face" - är det inte typiskt att just det varvet en fot åkte ned så knäppte jag en bild?
”Fighting Face” – är det inte typiskt att just det varvet en fot åkte ned så knäppte jag en bild?

Är ansiktet bekant så beror det på att det är Daniel Evaldsson den f d chefredaktören för den här eminenta blaskan som kämpar i backen. Undrar om inte de där däcken var en aning för finmönstrade för underlaget?

Jag blev ovanligt sugen på att köra mountainbike efter att ha bevistat evenemanget och tittat på alla andra som cyklade. Men om sanningen skall fram har det inte blivit många vändor i skogen. Idag skulle vara en fin dag för det men de drygt tio milen från igår på landsväg gör att benen är aningen trötta. En tisdag som den här kryper jag in på gymmet istället.

/ J – bildar sig

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Konsten att cykla runt en halv sjö - lördagstur med LC

17 Jun

Så var det dags för avrundning, sista turen under ”lördag till lördag”-perioden. Det förefaller lite logiskt med tanke på veckodagen. För dagen var jag iklädd en Sky tröja! Inte vanligt att jag gör så men omväxling förnöjer. En etikettsfråga är om man som rundlagd motionär får dyka upp i teamkläder. Mitt svar på det förutom att jag gör som jag vill är en motfråga. Är alla som har Tre kronor-tröjor på sig med i landslaget i hockey?

Dagens outfit
Dagens outfit

Eller som en vän uttryckte det ”sky”…som i sås. Som matlagningsintresserad tar jag verkligen inte illa upp av den tolkningen. Vi var inte många som samlats på parkeringen inför start, ett tiotal. Vätternrundan sätter sina avtryck i motions-Sverige. Något jag inte är helt förtjust i och  ämnar återkomma till.

Halv sjö, vad menar jag med det? Sjön Åsnen går att köra runt i ett par olika omloppsbanor där de snålaste mäter runt tio mil och den längsta 18 eller strax däröver. Den är dock lite vidlyftig och passerar bland annat Alvesta vilket knappast ligger nära sjön. På det viset kan ett varv runt valfri sjö bli väldigt långt så den rundan väljer jag att bortse ifrån.

Dagens sträckning mätte strax över tio mil tror jag och gick över Sirkön och Amy’s Café vilket i princip innebär en tur tvärs över sjön. Således rundade vi en halv sjö!

En av de viktigaste komponenterna vid lördagscykling - FIKA
En av de viktigaste komponenterna vid lördagscykling – FIKA

Att cykla mitt i sommaren, vilken lycka. Moder natur puffandes på en jättecigarr som släppte ifrån sig puffar av väldoft, blomster och skog. Aeroekrar som skär genom luften och surrar ikapp med humlorna och så sorlet av småpratande cyklister. En omgivning att njuta av. Färgerna för stunden var en orgie i gröna nyanser med lupiner som insprängda färgklickar.

Det artade sig till ytterligare en bra tur i den nu rätt omfattande raden av dylika men det var tack vare sällskapet, vädret och fikat. Inte fan ville kroppen vara med. Den gjorde ont på ungefär alla ställen som är tänkbart när man cyklar. Fötter, händer, handleder, häck och inte minst ben värkte redan från de första tramptagen. Men någon reell orsak stod inte att finna. Gårdagens korta tempotramp för att hämta bilen var knappast orsak till smärta. Dålig sömn tror jag mest på.

Hur som haver struntade jag i det. För efter att knoppen fått kaffe och resten av kroppen rabarbarpaj med vaniljsås sket jag i surbenen och cyklade på. Som tur var stod distans på programmet och tempot var därefter, behagligt. Annars hade det inte gått lika väl.

Nu väntar after bike med en stunds njutande av cykel-TV när åkarna i Route du Sud idag skall ta sig an mytomspunna Col du Tourmalet.

Ha det!

/ J – på humör

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Så var det dags för avrundning, sista turen under ”lördag till lördag”-perioden. Det förefaller lite logiskt med tanke på veckodagen. För dagen var jag iklädd en Sky tröja! Inte vanligt att jag gör så men omväxling förnöjer. En etikettsfråga är om man som rundlagd motionär får dyka upp i teamkläder. Mitt svar på det förutom att jag gör som jag vill är en motfråga. Är alla som har Tre kronor-tröjor på sig med i landslaget i hockey?

Dagens outfit
Dagens outfit

Eller som en vän uttryckte det ”sky”…som i sås. Som matlagningsintresserad tar jag verkligen inte illa upp av den tolkningen. Vi var inte många som samlats på parkeringen inför start, ett tiotal. Vätternrundan sätter sina avtryck i motions-Sverige. Något jag inte är helt förtjust i och  ämnar återkomma till.

Halv sjö, vad menar jag med det? Sjön Åsnen går att köra runt i ett par olika omloppsbanor där de snålaste mäter runt tio mil och den längsta 18 eller strax däröver. Den är dock lite vidlyftig och passerar bland annat Alvesta vilket knappast ligger nära sjön. På det viset kan ett varv runt valfri sjö bli väldigt långt så den rundan väljer jag att bortse ifrån.

Dagens sträckning mätte strax över tio mil tror jag och gick över Sirkön och Amy’s Café vilket i princip innebär en tur tvärs över sjön. Således rundade vi en halv sjö!

En av de viktigaste komponenterna vid lördagscykling - FIKA
En av de viktigaste komponenterna vid lördagscykling – FIKA

Att cykla mitt i sommaren, vilken lycka. Moder natur puffandes på en jättecigarr som släppte ifrån sig puffar av väldoft, blomster och skog. Aeroekrar som skär genom luften och surrar ikapp med humlorna och så sorlet av småpratande cyklister. En omgivning att njuta av. Färgerna för stunden var en orgie i gröna nyanser med lupiner som insprängda färgklickar.

Det artade sig till ytterligare en bra tur i den nu rätt omfattande raden av dylika men det var tack vare sällskapet, vädret och fikat. Inte fan ville kroppen vara med. Den gjorde ont på ungefär alla ställen som är tänkbart när man cyklar. Fötter, händer, handleder, häck och inte minst ben värkte redan från de första tramptagen. Men någon reell orsak stod inte att finna. Gårdagens korta tempotramp för att hämta bilen var knappast orsak till smärta. Dålig sömn tror jag mest på.

Hur som haver struntade jag i det. För efter att knoppen fått kaffe och resten av kroppen rabarbarpaj med vaniljsås sket jag i surbenen och cyklade på. Som tur var stod distans på programmet och tempot var därefter, behagligt. Annars hade det inte gått lika väl.

Nu väntar after bike med en stunds njutande av cykel-TV när åkarna i Route du Sud idag skall ta sig an mytomspunna Col du Tourmalet.

Ha det!

/ J – på humör

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Fredag hela veckan

16 Jun

Jag och mina planer. Ibland undrar jag varför jag ens bemödar mig. Det blir aldrig som tänkt är i alla fall. Som den här veckan. Massor av träning tänkte jag mig men glömde i hastigheten bort att det var skolavslutningar och andra sociala aktiviteter de här dagarna vilket har gjort att viss improvisation och anpassning fått ske.

Så vilodagen blev till två. Sen kom torsdagen i ”Lördag till lördag-veckan”. Skolavslutning, kallt och grått inledningsvis men ungefär samtidigt som barnen klämde i med den blomstertid…kom inte bara den utan även solen. Varmare och varmare blev det varefter timmarna förflöt och cykelturen var snart ett faktum. Premiär för året ihop med min dam. Det blev en lugn Mtb-tur på några mil i propagandaväder. Ytterligare en tur att föra in på ”feelgoodkontot”, ett konto som börjar bli svulstigt vid det här laget. Undrar hur räntevillkoren ser ut i det fallet?

Paus och fotostund
Paus och fotostund (nämen guuuud, vilka pyttiga små hjul)

Utöver den turen har det cyklats i andra former. Cykling kan delas in i tre huvudkategorier enligt mig. Träning är en sådan och under den sorteras motion i olika former. En annan är ”pendling” vilken är tämligen självbeskrivande och handlar om att ta sig till och från aktiviteter av allehanda slag på regelbunden basis. Den tredje är ”transportcykling” eller tillfällen då man förflyttar sig per velociped utan att pendla. För att hälsa på någon, köpa en liter mjölk, inhandla en t-shirt, ta sig en glass på stan eller vad tusan som helst. Tillfällen när bilen gärna kan få stå.*

Finväderpendlarcykel i celeste
Finväderpendlarcykel i celeste

Sådan cykling blev det också någon mil när dator skulle hämtas och lämnas. Tur att den var bärbar!

Idag blir det återigen ett hämtabiltempo till Rottne och verkstaden där. Sen tänkte jag mig en kortare tur även i afton, en dubblett. I kväll startar även alla de som skall trampa runt en stor sjö i högervarv, Vätternrundan är här igen. Till dem önskar jag all lycka till. Funderar att skriva något om den där rundan för alltigenom positiv till den är jag inte. Trots det är det inte omöjligt att jag kör igen någon gång.

/ J – omorganiserar

*brasklapp: låt den inte stå för mycket då rostar bakbromsarna upp. Det är kunskap med solid empirisk bas numera. 

Jag och mina planer. Ibland undrar jag varför jag ens bemödar mig. Det blir aldrig som tänkt är i alla fall. Som den här veckan. Massor av träning tänkte jag mig men glömde i hastigheten bort att det var skolavslutningar och andra sociala aktiviteter de här dagarna vilket har gjort att viss improvisation och anpassning fått ske.

Så vilodagen blev till två. Sen kom torsdagen i ”Lördag till lördag-veckan”. Skolavslutning, kallt och grått inledningsvis men ungefär samtidigt som barnen klämde i med den blomstertid…kom inte bara den utan även solen. Varmare och varmare blev det varefter timmarna förflöt och cykelturen var snart ett faktum. Premiär för året ihop med min dam. Det blev en lugn Mtb-tur på några mil i propagandaväder. Ytterligare en tur att föra in på ”feelgoodkontot”, ett konto som börjar bli svulstigt vid det här laget. Undrar hur räntevillkoren ser ut i det fallet?

Paus och fotostund
Paus och fotostund (nämen guuuud, vilka pyttiga små hjul)

Utöver den turen har det cyklats i andra former. Cykling kan delas in i tre huvudkategorier enligt mig. Träning är en sådan och under den sorteras motion i olika former. En annan är ”pendling” vilken är tämligen självbeskrivande och handlar om att ta sig till och från aktiviteter av allehanda slag på regelbunden basis. Den tredje är ”transportcykling” eller tillfällen då man förflyttar sig per velociped utan att pendla. För att hälsa på någon, köpa en liter mjölk, inhandla en t-shirt, ta sig en glass på stan eller vad tusan som helst. Tillfällen när bilen gärna kan få stå.*

Finväderpendlarcykel i celeste
Finväderpendlarcykel i celeste

Sådan cykling blev det också någon mil när dator skulle hämtas och lämnas. Tur att den var bärbar!

Idag blir det återigen ett hämtabiltempo till Rottne och verkstaden där. Sen tänkte jag mig en kortare tur även i afton, en dubblett. I kväll startar även alla de som skall trampa runt en stor sjö i högervarv, Vätternrundan är här igen. Till dem önskar jag all lycka till. Funderar att skriva något om den där rundan för alltigenom positiv till den är jag inte. Trots det är det inte omöjligt att jag kör igen någon gång.

/ J – omorganiserar

*brasklapp: låt den inte stå för mycket då rostar bakbromsarna upp. Det är kunskap med solid empirisk bas numera. 

Tisdag – den fjärde dagen i veckan?

13 Jun

Vanligen räknar man inte på det viset. Men i det här fallet blir det så. I min lilla värld. Den jag bestämmer självsvåldigt över. Dags att bringa lite kaos i ordningen.

(bild, jag har lagt hjulen på hyllan eller snarare hängt upp dem)

Idag skiter jag i träning och 

lyssnar på Buddy Guy istället. 

Tänk på tisdagen så att du helgar den som det inte står i skriften. Vilodag var nyckelordet. Det är bra skit det och det passar sig. Jag har tränat fyra dagar i sträck men framförallt så ska jag umgås med mina fantastiska bonusbarn idag. Möjligen kan en rask promenad åstadkommas för att sträcka på stela muskler men i övrigt får det vara.

/ J – utövar favoritgrenen

Vanligen räknar man inte på det viset. Men i det här fallet blir det så. I min lilla värld. Den jag bestämmer självsvåldigt över. Dags att bringa lite kaos i ordningen.

(bild, jag har lagt hjulen på hyllan eller snarare hängt upp dem)

Idag skiter jag i träning och 

lyssnar på Buddy Guy istället. 

Tänk på tisdagen så att du helgar den som det inte står i skriften. Vilodag var nyckelordet. Det är bra skit det och det passar sig. Jag har tränat fyra dagar i sträck men framförallt så ska jag umgås med mina fantastiska bonusbarn idag. Möjligen kan en rask promenad åstadkommas för att sträcka på stela muskler men i övrigt får det vara.

/ J – utövar favoritgrenen

Måndagsmisärväder - dag 3, lördag till lördag

12 Jun

början var kaos. Som vanligt kan väl tilläggas. Måndag och kvällen skulle ägnas åt cykling som brukligt är. Strax innan jag ämnade bege mig upptäckte jag att myrinvasionen hemma inte slutat. Ett par slag hade vunnits men än var inte kriget över. Jag beslöt mig därför att hjälpa evolutionen på traven genom att se till att endast myror som snabbt utvecklade gälar och fenor skulle överleva. Det blev för övrigt temat för resten av kvällen också, vatten. Sen gift, massor av gift! Kruxet var att samtidigt som jag ägnade mig åt det fixade jag mitt cykelkaffe, såg Gilbert vinna andra etappen i Schweiz runt och försökte hitta rätt cykelkläder. Tyvärr spelade inte valet av kläder någon roll skulle det visa sig. Skurarna avlöste varandra och termometern visade deprimerande tretton grader. Jihaa, länge leve sommaren! 

Samtidigt fick jag en fix idé i huvudet. Detta arma huvud.

Jag fick för mig att sadeln hade sjunkit varpå jag raskt höjde den. Det var kanske inte var helt överlagt. Men jag sågade i alla fall inte av någonting den här gången som sist när jag sänkte styret.

"Do you C?" Min vita springare och räddare i nöden
”Do you C?” Min vita springare och räddare i nöden

Iväg for jag. Sadeln var hög eller åtminstone påtagligt högre än förut. Kunde först inte bestämma mig för om det kändes som att cykla på styltor eller om det var bra. Känslan blev annorlunda. Med sadeln lite lägre får jag mer kraft från låren men lite högre höjd ger ett lättare anslag, bättre kadens inbillar jag mig. Det känns som mina ben är längre.

Medan jag funderade på det hade jag hunnit förflytta mig halvmilen till Glasrikets golfbana där den första störtskuren träffade mig ackompanjerad av rejäla vindstötar som fick cykeln att vingla. Efter ett par minuter var jag så blöt att det kippade i skorna. Tjirp, tjirp lät det. Ytterligare några minuter senare tittade solen fram och värmde mig något. Iblandväder!

Väl framme vid torget var vi få. Vädret hade skrämt bort massorna. Det ledde till hopslagning av grupper, 36+ gruppen och ”frifart” slogs ihop till en. Det skulle märkas. Först var tempot lugnt sen var det inte det längre. Redan efter fem kilometer började jag tappa trots att jag låg på rulle. Stirrade stint på cykeldatorn som visade mellan 38 och 41 km/h och ändå avlägsnade sig gruppen. Vinden låg på sida/mot och i byarna blåste det upp mot 15 sekundmeter enligt SMHI. Som tur var fick jag hjälp av följebilen tillbaks till svansen. Annars hade det varit tack och godnatt redan där.

Jag låg därefter mest och stirrade på bakhjul ned mot Väghult men tog förningar när jag förmådde helt enkelt. Efter svängen i fyrvägskorsningen blev det medvind och utför. Där hängde jag med och det gick undan värre. Men livet och cykling kan inte alltid gå utför. I puckeln upp mot kyrkan i Kalvsvik gick det inte längre vare sig utför eller att hänga kvar. Jag åkte av men fick sällskap. Vi var fem som bildade en grupetto.

Under hela resan avlöste regnskurarna varandra och vinden kom i stötar. Huvudklungan väntade på oss vid nästa korsning men det hjälpte föga. Vi åkte av igen in mot Ingelstad då farten trissades upp. Av någon dum anledning var jag med och drog rätt mycket i vår lilla grupp. Det i kombination med de yttre förhållandena och att jag fått den idiotiska idén att inte äta sen lunch gjorde att jag höll på vägga totalt. Mannen med hammaren fick in en fullträff över knäskålarna. Kapoff, död! 

Soppatorsk sade jag.

En hjälpande hand kom från vänster. Den erbjöd en energikaka av något slag. Handen satt ihop med en arm och den tillhörde Kurt. Det var bland det godaste jag ätit. Utan den energin hade jag aldrig kunnat fortsätta och det är tveksamt om jag ens förmått att ta mig hem. Tack Kurt, ett stort varmt soligt jävla TACK!

A friend in need is a friend indeed som de utsocknes säger.

Därifrån var cyklingen trots tillskottet mest en kamp. Vi var en strävsam liten grupp om fem som hjälptes åt efter bästa förmåga i det hårda vädret. ”The fellowship of the wheels”. Men på något förunderligt vis kändes det bra. Att kämpa ihop är inte så dumt ibland. Fram kom vi till slut. Min runda summeras: 101 kilometer på 3.02.

Nä snyggt är det inte, skitiga kläder i duschen.
Nä snyggt är det inte, skitiga kläder i duschen.

Väl hemma sitter jag här och tinar upp med en kopp te och plitar ned dessa rader. Ibland är det tur att man inte vet på förhand hur saker och ting skall arta sig.

/ J – solskenscyklisten som dog

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

början var kaos. Som vanligt kan väl tilläggas. Måndag och kvällen skulle ägnas åt cykling som brukligt är. Strax innan jag ämnade bege mig upptäckte jag att myrinvasionen hemma inte slutat. Ett par slag hade vunnits men än var inte kriget över. Jag beslöt mig därför att hjälpa evolutionen på traven genom att se till att endast myror som snabbt utvecklade gälar och fenor skulle överleva. Det blev för övrigt temat för resten av kvällen också, vatten. Sen gift, massor av gift! Kruxet var att samtidigt som jag ägnade mig åt det fixade jag mitt cykelkaffe, såg Gilbert vinna andra etappen i Schweiz runt och försökte hitta rätt cykelkläder. Tyvärr spelade inte valet av kläder någon roll skulle det visa sig. Skurarna avlöste varandra och termometern visade deprimerande tretton grader. Jihaa, länge leve sommaren! 

Samtidigt fick jag en fix idé i huvudet. Detta arma huvud.

Jag fick för mig att sadeln hade sjunkit varpå jag raskt höjde den. Det var kanske inte var helt överlagt. Men jag sågade i alla fall inte av någonting den här gången som sist när jag sänkte styret.

"Do you C?" Min vita springare och räddare i nöden
”Do you C?” Min vita springare och räddare i nöden

Iväg for jag. Sadeln var hög eller åtminstone påtagligt högre än förut. Kunde först inte bestämma mig för om det kändes som att cykla på styltor eller om det var bra. Känslan blev annorlunda. Med sadeln lite lägre får jag mer kraft från låren men lite högre höjd ger ett lättare anslag, bättre kadens inbillar jag mig. Det känns som mina ben är längre.

Medan jag funderade på det hade jag hunnit förflytta mig halvmilen till Glasrikets golfbana där den första störtskuren träffade mig ackompanjerad av rejäla vindstötar som fick cykeln att vingla. Efter ett par minuter var jag så blöt att det kippade i skorna. Tjirp, tjirp lät det. Ytterligare några minuter senare tittade solen fram och värmde mig något. Iblandväder!

Väl framme vid torget var vi få. Vädret hade skrämt bort massorna. Det ledde till hopslagning av grupper, 36+ gruppen och ”frifart” slogs ihop till en. Det skulle märkas. Först var tempot lugnt sen var det inte det längre. Redan efter fem kilometer började jag tappa trots att jag låg på rulle. Stirrade stint på cykeldatorn som visade mellan 38 och 41 km/h och ändå avlägsnade sig gruppen. Vinden låg på sida/mot och i byarna blåste det upp mot 15 sekundmeter enligt SMHI. Som tur var fick jag hjälp av följebilen tillbaks till svansen. Annars hade det varit tack och godnatt redan där.

Jag låg därefter mest och stirrade på bakhjul ned mot Väghult men tog förningar när jag förmådde helt enkelt. Efter svängen i fyrvägskorsningen blev det medvind och utför. Där hängde jag med och det gick undan värre. Men livet och cykling kan inte alltid gå utför. I puckeln upp mot kyrkan i Kalvsvik gick det inte längre vare sig utför eller att hänga kvar. Jag åkte av men fick sällskap. Vi var fem som bildade en grupetto.

Under hela resan avlöste regnskurarna varandra och vinden kom i stötar. Huvudklungan väntade på oss vid nästa korsning men det hjälpte föga. Vi åkte av igen in mot Ingelstad då farten trissades upp. Av någon dum anledning var jag med och drog rätt mycket i vår lilla grupp. Det i kombination med de yttre förhållandena och att jag fått den idiotiska idén att inte äta sen lunch gjorde att jag höll på vägga totalt. Mannen med hammaren fick in en fullträff över knäskålarna. Kapoff, död! 

Soppatorsk sade jag.

En hjälpande hand kom från vänster. Den erbjöd en energikaka av något slag. Handen satt ihop med en arm och den tillhörde Kurt. Det var bland det godaste jag ätit. Utan den energin hade jag aldrig kunnat fortsätta och det är tveksamt om jag ens förmått att ta mig hem. Tack Kurt, ett stort varmt soligt jävla TACK!

A friend in need is a friend indeed som de utsocknes säger.

Därifrån var cyklingen trots tillskottet mest en kamp. Vi var en strävsam liten grupp om fem som hjälptes åt efter bästa förmåga i det hårda vädret. ”The fellowship of the wheels”. Men på något förunderligt vis kändes det bra. Att kämpa ihop är inte så dumt ibland. Fram kom vi till slut. Min runda summeras: 101 kilometer på 3.02.

Nä snyggt är det inte, skitiga kläder i duschen.
Nä snyggt är det inte, skitiga kläder i duschen.

Väl hemma sitter jag här och tinar upp med en kopp te och plitar ned dessa rader. Ibland är det tur att man inte vet på förhand hur saker och ting skall arta sig.

/ J – solskenscyklisten som dog

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Lera med mera - Bros MTB-Cup, Jonsboda

12 Jun

Strax utanför Växjö finns ett stycke mark som tidigare tillhörde militären och det anrika infanteriregementet med nummer 11. På delar av övningsområdet tränades MC-ordonnanser och förare av 20-bilar när det begav sig. Idag används det förutom till cykling och friluftsliv av människor som gillar att köra bilar med stora hjul vid sidan av vägen. Ni kan föreställa er hur terrängen ser ut när den anses lämpligt för dylika ändamål. Ni med god inlevelseförmåga kan säkert även se framför er vad som händer med stigar i området när det regnar. Det hade det gjort innan torsdagens batalj med känt resultat. Framåt kvällskvisten behagade dock solen titta fram vilket alltid sätter lite guldkant på tillvaron.

Förutsättningarna var, skall vi säga...något fuktiga!
Förutsättningarna var, skall vi säga…något fuktiga!
Så här såg drivlinorna ut efteråt
Så här såg drivlinorna ut efteråt

Att ta sig till området göres lämpligast per cykel då tillfartsvägarna numera är avstängda för biltrafik. Väl framme hade de blivande kombattanterna börjat samlas för provkörning av banan. Till största delen var den bekant för mig eftersom jag deltog när det sist begav sig. En riktigt teknisk, rolig bana med klara berg- och dalbanevibbar. Det som var ändrat och tillagt var framförallt något som nu var ett rejält surhål. Ett flertal av cyklisterna tog sig ett dopp där. Själv ”missade” jag den delen av banan och höll mig till de torrare delarna som åskådare. Det fläktade där på toppen av kullen vilket gjorde att myggen och knotten nästan lyste med sin frånvaro. De flesta av de små kreaturen återfanns nämligen vid start- och målplatsen istället och tog sig ett skrovmål av dem som väntade där.

"A SAP choice" Uppfart för cyklister med tryck i benen
”A SAP choice” Uppfart för cyklister med tryck i benen

 

Ett styggt motlut som var lätt att missa på om greppet tappades vid foten av stigningen
Ett styggt motlut som var lätt att missa på om greppet tappades vid foten av stigningen

 

Där hölls en kort genomgång innan start av Håkan Nilsson som tillika var ansvarig banläggare och arrangör. Själv hävdade han vid något tillfälle att banan var såväl ”intuitiv” samt att den var genomcyklingsbar på en helstel 26″ cykel iförd gummistövlar på SPD-pedaler, nåja det låter jag vara osagt.

Arrangör och banläggare H Nilsson har en "förknottad" genomgång
Arrangör och banläggare H Nilsson har en ”förknottad” genomgång

 

Apropå start så blev den intressant. Jag hade förflyttat mig runt första böjen för att få lite kvällssol på cyklisterna när de susade förbi. Förutom sol fick jag en överraskning. Vilken jäkla fart ”Mtb-Otto” hade satt upp! Hur man lyckas ta ledningen med 30 m efter 100 m cykling är gåta. Positionen på cykeln avslöjar något av mysteriet, rena Cavendishtakterna. Hade det varit ett fyrahundrameters lopp hade vi haft en segrare där. Men jag hyste mina tvivel från början gällande den herrns insats denna afton. Inte för att kapacitet saknas utan på grund av att jag sett hans däck innan start. Utan att gå in på detaljer kan jag avslöja att grepp i lera och jord inte är deras främsta merit.

Jäklar i min låda vilken start!
Jäklar i min låda vilken start!

 

Efter något varv började loppet sätta sig
Efter något varv började loppet sätta sig

 

Annars blev det ur åskådarperspektiv en intressant tillställning. Flera delar av banan kunde nås med ett par steg åt ett eller annat håll vilket gjorde att man kunde se åkarna flera gånger per varv. Efter första och andra varvet hade en knallorange Orbea med tillhörande ryttare etablerat sig i täten och fått en lucka på något tiotal meter. Bakom  herr Strååt var det tight med framförallt två cyklister som lurpassade och därefter följde resten som på ett pärlband. På tredje varvet smällde det dock till och den blivande vinnaren hade gått om och det rejält. Sen blev det inte någon mer kamp om den platsen då Johan fortsatte att dra ifrån allt mer för varje passering. Näst sista varvet klockade jag honom på runt halvminutens ledning. Under inledningsbacken på sista varvet tog han sig tid att byta några ord med oss som stod bredvid och det utan att ens låta andfådd vilket nästan är oförskämt och psykar medcyklisterna rejält. Där bakom var det desto tightare och det blev stenhård kamp om såväl tredje, fjärde samt femte och sjätteplatserna.

Den vinnande stilen visade sig bestå av skägg och ett jäkla krut i benen
Den vinnande stilen visade sig bestå av skägg och ett jäkla krut i benen
I samma backe återfanns ett för mig annat bekant ansikte - PT Daniel
I samma backe återfanns ett för mig annat bekant ansikte – PT Daniel Evaldsson

Att banan var utslagsgivande var det inget tvekan om då  fältet var splittrat redan efter andra varvet och senare in i loppet var cyklisterna utspridda över hela varvet. Halkig lera och korta branta backar tog ut sin tribut till slut.

Själv blev jag mycket cykelsugen igen. Men lika mycket som det lockade att köra MTB både mer och lite fortare lika tvärsäker är jag på att de planerna hade grusats på den banan med min nuvarande fysiska status. Banan är kul och utmanande men innehåller ungefär allt jag inte är särskilt snabb på. Fast det vore roligt att se hur bra min antika 26″ skulle göra sig. Men det får bli en annan gång.

Formen för den här cupen är ”träning med tidtagning” och den har absolut ingen tävlingstatus. Men att komma först i det här sällskapet är däremot förknippat med en jäkla status och inte helt lätt. Först var mannen med skägget, myten, legenden Johan Jonsson, grattis!

Lerig vinnare
Lerig vinnare

Nu skall jag ladda lite för kvällens måndagstur som ser ut att kunna bli ett litet äventyr i sig. Regnet vräker ned utanför när det här skrivs och temperaturen ligger strax över tio grader. Lägg därtill en frisk vind och du har förutsättningar för ett par timmars lidande i afton.


/ J – skogstokig eller tokig i skogen

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Strax utanför Växjö finns ett stycke mark som tidigare tillhörde militären och det anrika infanteriregementet med nummer 11. På delar av övningsområdet tränades MC-ordonnanser och förare av 20-bilar när det begav sig. Idag används det förutom till cykling och friluftsliv av människor som gillar att köra bilar med stora hjul vid sidan av vägen. Ni kan föreställa er hur terrängen ser ut när den anses lämpligt för dylika ändamål. Ni med god inlevelseförmåga kan säkert även se framför er vad som händer med stigar i området när det regnar. Det hade det gjort innan torsdagens batalj med känt resultat. Framåt kvällskvisten behagade dock solen titta fram vilket alltid sätter lite guldkant på tillvaron.

Förutsättningarna var, skall vi säga...något fuktiga!
Förutsättningarna var, skall vi säga…något fuktiga!
Så här såg drivlinorna ut efteråt
Så här såg drivlinorna ut efteråt

Att ta sig till området göres lämpligast per cykel då tillfartsvägarna numera är avstängda för biltrafik. Väl framme hade de blivande kombattanterna börjat samlas för provkörning av banan. Till största delen var den bekant för mig eftersom jag deltog när det sist begav sig. En riktigt teknisk, rolig bana med klara berg- och dalbanevibbar. Det som var ändrat och tillagt var framförallt något som nu var ett rejält surhål. Ett flertal av cyklisterna tog sig ett dopp där. Själv ”missade” jag den delen av banan och höll mig till de torrare delarna som åskådare. Det fläktade där på toppen av kullen vilket gjorde att myggen och knotten nästan lyste med sin frånvaro. De flesta av de små kreaturen återfanns nämligen vid start- och målplatsen istället och tog sig ett skrovmål av dem som väntade där.

"A SAP choice" Uppfart för cyklister med tryck i benen
”A SAP choice” Uppfart för cyklister med tryck i benen

 

Ett styggt motlut som var lätt att missa på om greppet tappades vid foten av stigningen
Ett styggt motlut som var lätt att missa på om greppet tappades vid foten av stigningen

 

Där hölls en kort genomgång innan start av Håkan Nilsson som tillika var ansvarig banläggare och arrangör. Själv hävdade han vid något tillfälle att banan var såväl ”intuitiv” samt att den var genomcyklingsbar på en helstel 26″ cykel iförd gummistövlar på SPD-pedaler, nåja det låter jag vara osagt.

Arrangör och banläggare H Nilsson har en "förknottad" genomgång
Arrangör och banläggare H Nilsson har en ”förknottad” genomgång

 

Apropå start så blev den intressant. Jag hade förflyttat mig runt första böjen för att få lite kvällssol på cyklisterna när de susade förbi. Förutom sol fick jag en överraskning. Vilken jäkla fart ”Mtb-Otto” hade satt upp! Hur man lyckas ta ledningen med 30 m efter 100 m cykling är gåta. Positionen på cykeln avslöjar något av mysteriet, rena Cavendishtakterna. Hade det varit ett fyrahundrameters lopp hade vi haft en segrare där. Men jag hyste mina tvivel från början gällande den herrns insats denna afton. Inte för att kapacitet saknas utan på grund av att jag sett hans däck innan start. Utan att gå in på detaljer kan jag avslöja att grepp i lera och jord inte är deras främsta merit.

Jäklar i min låda vilken start!
Jäklar i min låda vilken start!

 

Efter något varv började loppet sätta sig
Efter något varv började loppet sätta sig

 

Annars blev det ur åskådarperspektiv en intressant tillställning. Flera delar av banan kunde nås med ett par steg åt ett eller annat håll vilket gjorde att man kunde se åkarna flera gånger per varv. Efter första och andra varvet hade en knallorange Orbea med tillhörande ryttare etablerat sig i täten och fått en lucka på något tiotal meter. Bakom  herr Strååt var det tight med framförallt två cyklister som lurpassade och därefter följde resten som på ett pärlband. På tredje varvet smällde det dock till och den blivande vinnaren hade gått om och det rejält. Sen blev det inte någon mer kamp om den platsen då Johan fortsatte att dra ifrån allt mer för varje passering. Näst sista varvet klockade jag honom på runt halvminutens ledning. Under inledningsbacken på sista varvet tog han sig tid att byta några ord med oss som stod bredvid och det utan att ens låta andfådd vilket nästan är oförskämt och psykar medcyklisterna rejält. Där bakom var det desto tightare och det blev stenhård kamp om såväl tredje, fjärde samt femte och sjätteplatserna.

Den vinnande stilen visade sig bestå av skägg och ett jäkla krut i benen
Den vinnande stilen visade sig bestå av skägg och ett jäkla krut i benen
I samma backe återfanns ett för mig annat bekant ansikte - PT Daniel
I samma backe återfanns ett för mig annat bekant ansikte – PT Daniel Evaldsson

Att banan var utslagsgivande var det inget tvekan om då  fältet var splittrat redan efter andra varvet och senare in i loppet var cyklisterna utspridda över hela varvet. Halkig lera och korta branta backar tog ut sin tribut till slut.

Själv blev jag mycket cykelsugen igen. Men lika mycket som det lockade att köra MTB både mer och lite fortare lika tvärsäker är jag på att de planerna hade grusats på den banan med min nuvarande fysiska status. Banan är kul och utmanande men innehåller ungefär allt jag inte är särskilt snabb på. Fast det vore roligt att se hur bra min antika 26″ skulle göra sig. Men det får bli en annan gång.

Formen för den här cupen är ”träning med tidtagning” och den har absolut ingen tävlingstatus. Men att komma först i det här sällskapet är däremot förknippat med en jäkla status och inte helt lätt. Först var mannen med skägget, myten, legenden Johan Jonsson, grattis!

Lerig vinnare
Lerig vinnare

Nu skall jag ladda lite för kvällens måndagstur som ser ut att kunna bli ett litet äventyr i sig. Regnet vräker ned utanför när det här skrivs och temperaturen ligger strax över tio grader. Lägg därtill en frisk vind och du har förutsättningar för ett par timmars lidande i afton.


/ J – skogstokig eller tokig i skogen

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Dag 2 - fortsättning, lördag till lördag

11 Jun

Det roligaste med träningen idag var bastun efteråt. Det var en sådan dag då verkligen inget fungerade. Eftersom vädret inte kändes särdeles inbjudande och det cyklades distans igår tänkte jag mig ett pass på gymmet som komplement. Så blev det också även om det bar emot. Sömnig och seg kände jag mig och redan innan tanken var färdigutvecklad kände jag mig trött. Några kilometers transportcykling senare var jag förvisso något piggare i huvudet men kroppen ville fortfarande inte. Det blev ännu mer påtagligt under uppvärmningen då svetten formligen droppade om mig efter ett par minuter. Det kändes inte rätt och det gjorde inte resten av passet heller. Oinspirerat och troligen inte så värst givande heller men det blev av. Det var väl det bästa som går att säga om det. En timma och en kvart plitas in i träningsdagboken.

Ungefär så här användbar kändes kroppen idag...
Ungefär så här användbar kändes kroppen idag…

Mer upplyftande var då den sista etappen i Critérium du Dauphiné som väntade inspelat på boxen när jag kom hem. Vilket race och vilken formidabel avslutning på ett häftigt lopp! Det gick inte att sitta still i TV-soffan. Kampen mellan favoriterna, Fuglesangs körning mot slutet som bar till seger och Ports heroiska nästanupphämtning. Först bjöd Girot på spänning och dramatik i mängder och nu den här veckan. Det får mig att se fram lite extra mycket mot årets Tour de France då flera av de stora namnen ser ut att vara i eller mycket nära god form. Dessutom ryktas det ju om att Eurosport i princip tänker sända allt, varenda liten minut av cykling. Det blir mumma för oss entusiaster det.

Hoppas nu kroppen känns mer samarbetsvillig imorgon inför stundande måndagstur. Den som lever får se.

/ J – söndagsseg

 

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Det roligaste med träningen idag var bastun efteråt. Det var en sådan dag då verkligen inget fungerade. Eftersom vädret inte kändes särdeles inbjudande och det cyklades distans igår tänkte jag mig ett pass på gymmet som komplement. Så blev det också även om det bar emot. Sömnig och seg kände jag mig och redan innan tanken var färdigutvecklad kände jag mig trött. Några kilometers transportcykling senare var jag förvisso något piggare i huvudet men kroppen ville fortfarande inte. Det blev ännu mer påtagligt under uppvärmningen då svetten formligen droppade om mig efter ett par minuter. Det kändes inte rätt och det gjorde inte resten av passet heller. Oinspirerat och troligen inte så värst givande heller men det blev av. Det var väl det bästa som går att säga om det. En timma och en kvart plitas in i träningsdagboken.

Ungefär så här användbar kändes kroppen idag...
Ungefär så här användbar kändes kroppen idag…

Mer upplyftande var då den sista etappen i Critérium du Dauphiné som väntade inspelat på boxen när jag kom hem. Vilket race och vilken formidabel avslutning på ett häftigt lopp! Det gick inte att sitta still i TV-soffan. Kampen mellan favoriterna, Fuglesangs körning mot slutet som bar till seger och Ports heroiska nästanupphämtning. Först bjöd Girot på spänning och dramatik i mängder och nu den här veckan. Det får mig att se fram lite extra mycket mot årets Tour de France då flera av de stora namnen ser ut att vara i eller mycket nära god form. Dessutom ryktas det ju om att Eurosport i princip tänker sända allt, varenda liten minut av cykling. Det blir mumma för oss entusiaster det.

Hoppas nu kroppen känns mer samarbetsvillig imorgon inför stundande måndagstur. Den som lever får se.

/ J – söndagsseg

 

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt