En blogg om livet i allmänhet och träningslivet i synnerhet

John
Wikström

Pendlartankar

15 Sep 2016

Jag pendlar.

Tankarna spretar likt spökgrenar
Tankarna spretar likt döda grenar

 

Pendlar till jobbet och med extremiteter, långa ben dinglar. I en pendel går de. Fram och tillbaks, fram och tillbaks och fram igen. Eller kanske upp och ned. Som vägarna, gatorna och stigarna. De går upp och ned. Just nu upp.

De blir extra märkbart när man är tung. Tungsinne är annars svårare att bära och är jobbigare än vikt.

Av vikt är du kommen eller snarare av vikt är att växlarna fungerar. Särskilt när formen är frånvarande. Jag konstaterar att min form är nästan lika rund som ett hjul.

De är närvarande. De svischar försynt. Även de rör sig i en pendelrörelse, fram och tillbaks, fram och tillbaks.

Är de skeva undrar min lätt överhettade hjärna. Nej det är äppelkompott som spelar in. Det är ett fruktigt år i år och lite av den har fallit. Fallit in i mitt hjul och nu i mitt medvetande. Stoppet kommer välkommet och jag avlägsnar äpplet som visar sig vara ett päron. Inget går att lita på nuförtiden.

Återupptar min färd från nuet in i framtiden via en högersväng in på kungsvägen.

 

/ J

Jag pendlar.

Tankarna spretar likt spökgrenar
Tankarna spretar likt döda grenar

 

Pendlar till jobbet och med extremiteter, långa ben dinglar. I en pendel går de. Fram och tillbaks, fram och tillbaks och fram igen. Eller kanske upp och ned. Som vägarna, gatorna och stigarna. De går upp och ned. Just nu upp.

De blir extra märkbart när man är tung. Tungsinne är annars svårare att bära och är jobbigare än vikt.

Av vikt är du kommen eller snarare av vikt är att växlarna fungerar. Särskilt när formen är frånvarande. Jag konstaterar att min form är nästan lika rund som ett hjul.

De är närvarande. De svischar försynt. Även de rör sig i en pendelrörelse, fram och tillbaks, fram och tillbaks.

Är de skeva undrar min lätt överhettade hjärna. Nej det är äppelkompott som spelar in. Det är ett fruktigt år i år och lite av den har fallit. Fallit in i mitt hjul och nu i mitt medvetande. Stoppet kommer välkommet och jag avlägsnar äpplet som visar sig vara ett päron. Inget går att lita på nuförtiden.

Återupptar min färd från nuet in i framtiden via en högersväng in på kungsvägen.

 

/ J

Bloggen som dog!

12 Sep 2016

Den som icke skriver är ej till!

Jag vet inte om det står i någon skrift men det borde göra det. I Bloggvärlden existerar man förstås inte om man inte producerar text vilket gärna får ske regelbundet. Efter några få dagar eller kanske veckors uppehåll brukar intresset från läsarna svalna. Det något förunderliga i sammanhanget är att min gamla ”sovande” blogg på den forna adressen fortfarande genererar fler träffar än vad den här gör och att det var fallet även innan jag slutade skriva. Men nog om det.

Den här bloggen har fört en minst sagt tynande tillvaro på sistone. Orsakerna är många och tämligen personliga och inkluderar inte krascher i skogen och på vägen men mentalt samt en operation. Men kontentan är att det inte har cyklats i den omfattning som jag brukar och intresset gått på sparlåga.

"Bara därför" Inte av någon anledning höll jag låg fart uppför den här slakmotan. Bild från min senaste tur. Det var länge sedan
”Bara därför” Inte av någon annan anledning som utmattning höll jag låg fart uppför den här slakmotan. Bild från min senaste tur. Det var länge sedan

Nu tänkte jag förse den lilla flämtande lågan med bränsle och se om det kan uppstå en eld igen.

Medan cykelkoman varat så har det hänt mycket i cykelvärlden. Det trampas i sociala medier, i etern och i verkligheten. Det rapporteras om träningspass, lopp och tävlingar, Vueltan och VM i MTB kom och gick. Allt medan jag var frånvarande.

En ”icke-cyklist”.

En mycket skrämmande och tom tillvaro. 

Vi börjar smått och stilla. Med pendling och vardagscykling. Låter hjulen rulla och tankarna med dem. Idag skiner solen och jag med den!

På återhörande och återseende.

/ J – Cyklist i vardande

 

 

 

Den som icke skriver är ej till!

Jag vet inte om det står i någon skrift men det borde göra det. I Bloggvärlden existerar man förstås inte om man inte producerar text vilket gärna får ske regelbundet. Efter några få dagar eller kanske veckors uppehåll brukar intresset från läsarna svalna. Det något förunderliga i sammanhanget är att min gamla ”sovande” blogg på den forna adressen fortfarande genererar fler träffar än vad den här gör och att det var fallet även innan jag slutade skriva. Men nog om det.

Den här bloggen har fört en minst sagt tynande tillvaro på sistone. Orsakerna är många och tämligen personliga och inkluderar inte krascher i skogen och på vägen men mentalt samt en operation. Men kontentan är att det inte har cyklats i den omfattning som jag brukar och intresset gått på sparlåga.

"Bara därför" Inte av någon anledning höll jag låg fart uppför den här slakmotan. Bild från min senaste tur. Det var länge sedan
”Bara därför” Inte av någon annan anledning som utmattning höll jag låg fart uppför den här slakmotan. Bild från min senaste tur. Det var länge sedan

Nu tänkte jag förse den lilla flämtande lågan med bränsle och se om det kan uppstå en eld igen.

Medan cykelkoman varat så har det hänt mycket i cykelvärlden. Det trampas i sociala medier, i etern och i verkligheten. Det rapporteras om träningspass, lopp och tävlingar, Vueltan och VM i MTB kom och gick. Allt medan jag var frånvarande.

En ”icke-cyklist”.

En mycket skrämmande och tom tillvaro. 

Vi börjar smått och stilla. Med pendling och vardagscykling. Låter hjulen rulla och tankarna med dem. Idag skiner solen och jag med den!

På återhörande och återseende.

/ J – Cyklist i vardande