En blogg om livet i allmänhet och träningslivet i synnerhet

John
Wikström

Motivation, operation, inspiration

23 Jul 2016

Nu var det snart dags att börja träningsåret!

Va!? Kanske någon som inte känner mig utbrister. Det är inte helt vanligt att man som glad motionscyklist drar igång en säsong i slutet av juli misstänker jag. Men nu har livet kommit emellan på olika vis. Sist var det en operation. Har man inte hål i sadeln har man det i huvudet eller som i det här fallet magen. Fyra stycken närmare bestämt. Det efter att något inre organ som inte höll måttet avlägsnats.

Men som en god vän sade

”ett år är ett år oavsett när det startats”.

Det var vist sagt och det tänker jag hålla fast vid.

Tämligen stränga order från kirurgen sade att styrketräning och cykling fick jag avhålla mig ifrån några veckor efter ingreppet annars kan något gå sönder. Hälften av den tiden har nu passerats och jag är bra sugen på att komma igång.

För att öka suget ännu mer inmundigar jag cykel i alla andra former än att utöva det själv för tillfället. Jag läser böcker, följer bloggar, deltar i forum och inte minst ser jag på Touren. Suget minskade inte efter det rent cykelmässigt något avslagna alpetapperna* men ack så vackra vyerna.  Extra mycket eftersom såväl utbrytare som klunga för någon dags sedan passerade vackra Aigle i Schweiz och därmed körde på vägar jag själv färdats på en gång i tiden.

The Mountainbiker
The Mountainbiker – Avataren cyklar åt mig

Sen längtar jag ut i skogen så jag kan dö. Min Mountainbike står där i cykelboden och dammar ihop samtidigt som vädret har bjudit till i stort sett hela våren och sommaren. I toppskick är den och nya däck och slangar finns. Allt redo för irrfärder på stigarna i världen. Men inte jag, inte än. Jag måste hålla ut lite till. Det är inte lätt.

/ J – snart cyklist igen

*Den raden skrevs innan gårdagens dramatiska händelser på den 19e etappen

Nu var det snart dags att börja träningsåret!

Va!? Kanske någon som inte känner mig utbrister. Det är inte helt vanligt att man som glad motionscyklist drar igång en säsong i slutet av juli misstänker jag. Men nu har livet kommit emellan på olika vis. Sist var det en operation. Har man inte hål i sadeln har man det i huvudet eller som i det här fallet magen. Fyra stycken närmare bestämt. Det efter att något inre organ som inte höll måttet avlägsnats.

Men som en god vän sade

”ett år är ett år oavsett när det startats”.

Det var vist sagt och det tänker jag hålla fast vid.

Tämligen stränga order från kirurgen sade att styrketräning och cykling fick jag avhålla mig ifrån några veckor efter ingreppet annars kan något gå sönder. Hälften av den tiden har nu passerats och jag är bra sugen på att komma igång.

För att öka suget ännu mer inmundigar jag cykel i alla andra former än att utöva det själv för tillfället. Jag läser böcker, följer bloggar, deltar i forum och inte minst ser jag på Touren. Suget minskade inte efter det rent cykelmässigt något avslagna alpetapperna* men ack så vackra vyerna.  Extra mycket eftersom såväl utbrytare som klunga för någon dags sedan passerade vackra Aigle i Schweiz och därmed körde på vägar jag själv färdats på en gång i tiden.

The Mountainbiker
The Mountainbiker – Avataren cyklar åt mig

Sen längtar jag ut i skogen så jag kan dö. Min Mountainbike står där i cykelboden och dammar ihop samtidigt som vädret har bjudit till i stort sett hela våren och sommaren. I toppskick är den och nya däck och slangar finns. Allt redo för irrfärder på stigarna i världen. Men inte jag, inte än. Jag måste hålla ut lite till. Det är inte lätt.

/ J – snart cyklist igen

*Den raden skrevs innan gårdagens dramatiska händelser på den 19e etappen

Dagens konsumentråd

8 Jul 2016

– Köp aldrig någonsin en kamera från Fujifilm

När man driver ett par bloggar är det trevligt att från stund till annan illustrera texterna på olika vis. Är jag på resande fot eller ute på irrfärder på cykel sker det inte sällan med mobiltelefon det får erkännas. Den finns ofta till hands och bilderna är åtminstone dugliga. Men ibland vill jag ha lite bättre kvalitet och inte minst djup på bilderna och då är en riktig kamera att föredra.

Då jag inte äger någon systemkamera fick min ”klick och ta-kamera”, en Canon IXUS 80 länge agera huvudkamera. Till härförleden då jag slog till och investerade i en Fujifilm XF1. Detta eftersom en god vän bara hade lovord att ösa över storebror och den mycket omtalade systemkameran EX1 från samma tillverkare.

Den sju år gamla Canon is still going strong. Den halvårsgamla Fujin däremot...
Den sju år gamla Canon is still going strong. Den halvårsgamla Fujin däremot…

Det unika med XF1 var att det var en av de första kompaktkamerorna på marknaden med manuell zoom. Ett slags hybrid mellan en kompaktkamera och en systemkamera dock utan utbytbart objektiv. Men till mina ändamål passade den väl.

Jag var mycket nöjd med kameran tills igår. Då kraschade den helt sonika utan förvarning. Det hela började med överexponering i kanterna. Sen över hela bilden. Så fort jag försökte använda zoomen dök följande meddelande upp:

”lens control error”

Lärde mig att hata de orden igår. Både på engelska och den svengelska varianten linskontrollfel.

Goda råd var dyra och efter att utnyttjat både min och sambons ”Google Fu” startades kameran om, batteri togs ut och internminnet formaterades. Inget hjälpte. Kameran är och förblir kaputt.

Dessvärre gav ytterligare läsning på nätet en bild av att det här är ett mycket vanligt fel på den här kameran. Många, långa och bittra är historierna man kan ta del av i både text och bild av fenomenet.

Tyvärr visar Fujifilm totalt noll intresse för problemet och trots det massiva antalet rapporter om samma problem så hävdar de envist ”användarfel”. Någon hade till och med fått mailsvaret att ”bara för du hittar något femtiotal som klagar på ett forum är det inte ett problem för Fuji”.

Vi får se hur den här historien slutar men jag har noll och ingen tro på att det ordnar sig. Naturligtvis har jag mailat säljaren i England. Eftersom de inte lämnat unionen borde väl konsumentköplagarna gälla än.

/ J – nu på jakt efter ny kamera

– Köp aldrig någonsin en kamera från Fujifilm

När man driver ett par bloggar är det trevligt att från stund till annan illustrera texterna på olika vis. Är jag på resande fot eller ute på irrfärder på cykel sker det inte sällan med mobiltelefon det får erkännas. Den finns ofta till hands och bilderna är åtminstone dugliga. Men ibland vill jag ha lite bättre kvalitet och inte minst djup på bilderna och då är en riktig kamera att föredra.

Då jag inte äger någon systemkamera fick min ”klick och ta-kamera”, en Canon IXUS 80 länge agera huvudkamera. Till härförleden då jag slog till och investerade i en Fujifilm XF1. Detta eftersom en god vän bara hade lovord att ösa över storebror och den mycket omtalade systemkameran EX1 från samma tillverkare.

Den sju år gamla Canon is still going strong. Den halvårsgamla Fujin däremot...
Den sju år gamla Canon is still going strong. Den halvårsgamla Fujin däremot…

Det unika med XF1 var att det var en av de första kompaktkamerorna på marknaden med manuell zoom. Ett slags hybrid mellan en kompaktkamera och en systemkamera dock utan utbytbart objektiv. Men till mina ändamål passade den väl.

Jag var mycket nöjd med kameran tills igår. Då kraschade den helt sonika utan förvarning. Det hela började med överexponering i kanterna. Sen över hela bilden. Så fort jag försökte använda zoomen dök följande meddelande upp:

”lens control error”

Lärde mig att hata de orden igår. Både på engelska och den svengelska varianten linskontrollfel.

Goda råd var dyra och efter att utnyttjat både min och sambons ”Google Fu” startades kameran om, batteri togs ut och internminnet formaterades. Inget hjälpte. Kameran är och förblir kaputt.

Dessvärre gav ytterligare läsning på nätet en bild av att det här är ett mycket vanligt fel på den här kameran. Många, långa och bittra är historierna man kan ta del av i både text och bild av fenomenet.

Tyvärr visar Fujifilm totalt noll intresse för problemet och trots det massiva antalet rapporter om samma problem så hävdar de envist ”användarfel”. Någon hade till och med fått mailsvaret att ”bara för du hittar något femtiotal som klagar på ett forum är det inte ett problem för Fuji”.

Vi får se hur den här historien slutar men jag har noll och ingen tro på att det ordnar sig. Naturligtvis har jag mailat säljaren i England. Eftersom de inte lämnat unionen borde väl konsumentköplagarna gälla än.

/ J – nu på jakt efter ny kamera

Jag siktar mot 2000

3 Jul 2016

Instagram är en företeelse som jag relativt nyligen stiftat bekantskap med. Ett par månader har jag befunnit mig i den förunderliga världen av bilder och upptäckt vilken guldgruva det kan vara för specialintressen oavsett vad det handlar om.

Det finns olika typer av konton har jag förstått vid det här laget. Mitt är mest inriktad på delar av mina intressen som knivar och cyklar. Just nu med fokus på vassa föremål eftersom jag de facto inte cyklat så mycket som önskat den här sommaren. Det är tänkt att det skall bli mer av det vad det lider och det lär påverka balansen på innehållet. Just nu är det tämligen enahanda.

Jag undviker däremot för det mesta att lägga ut bilder på barnen och min sambo samt andra nära och kära men inte av det skälet att de inte är viktigare än prylar utan för att jag tycker att de själva får bestämma om de vill hamna på nätet eller ej. Av samma skäl är det ytterst sparsamt med dylika bilder på mina bloggar också.

Målet är inte att få så många följare som möjligt men visst är det roligt att folk är intresserade av de bilder jag tar och delar med mig av. Men jag har vid det här laget förstått att både i bloggosfären och på Instagram gäller att man endera redan skall vara känd eller skriva om uteliv och mode samt lägga upp enorma mängder selfies för att bli ”stor”. Det skadar heller inte om du är ung och kvinna. Undantag finns förstås.

På en tv-reklam nyligen såg jag någon strutta omkring i kläder och tala om sitt IG-konto. Hon kallar sig något som inkluderade ”yoga” och hade tydligen flera miljoner följare. Jag kollade nyfiket upp vederbörande och konstaterade att sex säljer som vanligt. Jo, visst var yoga inblandat på ett hörn men ytterst lättklätt i utmanande poser i exotiska miljöer. Men det är förstås enbart den österländska visdomen som lockar.

Så naket det blir på min blogg
Så naket det blir på min blogg

Kanske en väg att gå för alla oss med lätt udda intressen? Lättklädda damer i kombination med knivar eller cyklar? Gärna fotade på Bahamas eller något liknande.

Sen har jag förstått att det går att köpa sig röster/följare på olika vis. Det verkar uppenbart när man stöter på konton med några få bilder och tiotusentals följare. Proportionerna stämmer liksom inte. De har lagt upp något tiotal bilder eller kanske något mer men har drivor av prenumeranter trots det. Vad exakt har lockat dem?

Sexigt? Nja, det beror nog på vem du frågar
Sexigt? Nja, det beror nog på vem du frågar

Men jag har hellre färre följare som är äkta och intresserade av vad jag lägger upp. Av samma skäl följer jag inte andra per automatik. Det finns även andra faktorer som avhåller mig. Ett sådant är överdrivna åsikter. De följer inte på cykelintresset men väl på knivintresset. Vanligtvis extrema rightwingmänniskor från USA som är vapenintresserade. De har en tendens att dyka upp i flödet eftersom de inte sällan även gillar knivar.

Något som också gör mig direkt avog även om innehållet är intressant är överdrivet användande av filter på bilderna. Somliga konton ser ut som technicolor på speed och det stressar mig efter ett tag. Någon enstaka bild är mest roligt men alla?

Mitt eget konto startade jag mest på skoj för att jag var nyfiken på hur det fungerade. Sen gillar jag helt enkelt bilder. Olika upplägg, installationer och kompositioner dyker upp i huvudet hela tiden. Inte bara i de här sammanhangen utan i livet i stort. Det är av det skälet jag var en hyfsad blixtspelare i Schack tror jag. Eftersom jag ser i bilder kommer vissa planer till lika fort på tio sekunder som på tio minuter.

Jag har även lärt mig en dyrköpt läxa – prenumerera inte på ”Grillinfools” när du bantar!

/ J – Instagramnovis

Instagram är en företeelse som jag relativt nyligen stiftat bekantskap med. Ett par månader har jag befunnit mig i den förunderliga världen av bilder och upptäckt vilken guldgruva det kan vara för specialintressen oavsett vad det handlar om.

Det finns olika typer av konton har jag förstått vid det här laget. Mitt är mest inriktad på delar av mina intressen som knivar och cyklar. Just nu med fokus på vassa föremål eftersom jag de facto inte cyklat så mycket som önskat den här sommaren. Det är tänkt att det skall bli mer av det vad det lider och det lär påverka balansen på innehållet. Just nu är det tämligen enahanda.

Jag undviker däremot för det mesta att lägga ut bilder på barnen och min sambo samt andra nära och kära men inte av det skälet att de inte är viktigare än prylar utan för att jag tycker att de själva får bestämma om de vill hamna på nätet eller ej. Av samma skäl är det ytterst sparsamt med dylika bilder på mina bloggar också.

Målet är inte att få så många följare som möjligt men visst är det roligt att folk är intresserade av de bilder jag tar och delar med mig av. Men jag har vid det här laget förstått att både i bloggosfären och på Instagram gäller att man endera redan skall vara känd eller skriva om uteliv och mode samt lägga upp enorma mängder selfies för att bli ”stor”. Det skadar heller inte om du är ung och kvinna. Undantag finns förstås.

På en tv-reklam nyligen såg jag någon strutta omkring i kläder och tala om sitt IG-konto. Hon kallar sig något som inkluderade ”yoga” och hade tydligen flera miljoner följare. Jag kollade nyfiket upp vederbörande och konstaterade att sex säljer som vanligt. Jo, visst var yoga inblandat på ett hörn men ytterst lättklätt i utmanande poser i exotiska miljöer. Men det är förstås enbart den österländska visdomen som lockar.

Så naket det blir på min blogg
Så naket det blir på min blogg

Kanske en väg att gå för alla oss med lätt udda intressen? Lättklädda damer i kombination med knivar eller cyklar? Gärna fotade på Bahamas eller något liknande.

Sen har jag förstått att det går att köpa sig röster/följare på olika vis. Det verkar uppenbart när man stöter på konton med några få bilder och tiotusentals följare. Proportionerna stämmer liksom inte. De har lagt upp något tiotal bilder eller kanske något mer men har drivor av prenumeranter trots det. Vad exakt har lockat dem?

Sexigt? Nja, det beror nog på vem du frågar
Sexigt? Nja, det beror nog på vem du frågar

Men jag har hellre färre följare som är äkta och intresserade av vad jag lägger upp. Av samma skäl följer jag inte andra per automatik. Det finns även andra faktorer som avhåller mig. Ett sådant är överdrivna åsikter. De följer inte på cykelintresset men väl på knivintresset. Vanligtvis extrema rightwingmänniskor från USA som är vapenintresserade. De har en tendens att dyka upp i flödet eftersom de inte sällan även gillar knivar.

Något som också gör mig direkt avog även om innehållet är intressant är överdrivet användande av filter på bilderna. Somliga konton ser ut som technicolor på speed och det stressar mig efter ett tag. Någon enstaka bild är mest roligt men alla?

Mitt eget konto startade jag mest på skoj för att jag var nyfiken på hur det fungerade. Sen gillar jag helt enkelt bilder. Olika upplägg, installationer och kompositioner dyker upp i huvudet hela tiden. Inte bara i de här sammanhangen utan i livet i stort. Det är av det skälet jag var en hyfsad blixtspelare i Schack tror jag. Eftersom jag ser i bilder kommer vissa planer till lika fort på tio sekunder som på tio minuter.

Jag har även lärt mig en dyrköpt läxa – prenumerera inte på ”Grillinfools” när du bantar!

/ J – Instagramnovis

Och tiden den går

1 Jul 2016

Idag är det den första juli. Tiden är en illusion men en högst påtaglig sådan. Den är utmätt och min tid är en månad. Den tredje veckan är nu påbörjad och vägningen jag gör varje tisdag visar att jag så här långt tappat 3,6 kilo.

Jag har förlagt ett par sådana här. Någon som vet var?
Jag har förlagt ett par sådana här. Någon som vet var?

Ett litet problem är att jag inte vet vad jag siktar på. Eller jo, vad JAG siktar på vet jag definitivt.

Delmål ett – under tresiffrigt, under 100 kilo.

Delmål två – mer långsiktigt att gå ned till matchvikt 92 kilo. Inga av de målen har med mina tre veckor att göra.

Kirurgen är förstås enbart intresserad av att bilringen på magen minskar och att min lever och galla är låttåtkomliga för vassa knivar. Han skiter nog högaktningsfullt i om jag har dubbelhaka eller ej eller om hur fort jag kan cykla på mina favoritstigar och landsvägsrundor. Men exakt hur många kilon det kan tänkas betyda i praktiken vet jag inte. Det enda jag vet är att en sköterska kommer att ringa mig nästa vecka för att fråga hur det går och att det därefter beslutas om operationen skall ske nu. Den som lever får se eller kanske den som har en lever får se.

Men något som underlättar vägen dit är att min landsvägscykel kurerad igen. Den har ju också varit på operation kan man säga. Den skall få bekänna färg nu.

/ J – lättad

Idag är det den första juli. Tiden är en illusion men en högst påtaglig sådan. Den är utmätt och min tid är en månad. Den tredje veckan är nu påbörjad och vägningen jag gör varje tisdag visar att jag så här långt tappat 3,6 kilo.

Jag har förlagt ett par sådana här. Någon som vet var?
Jag har förlagt ett par sådana här. Någon som vet var?

Ett litet problem är att jag inte vet vad jag siktar på. Eller jo, vad JAG siktar på vet jag definitivt.

Delmål ett – under tresiffrigt, under 100 kilo.

Delmål två – mer långsiktigt att gå ned till matchvikt 92 kilo. Inga av de målen har med mina tre veckor att göra.

Kirurgen är förstås enbart intresserad av att bilringen på magen minskar och att min lever och galla är låttåtkomliga för vassa knivar. Han skiter nog högaktningsfullt i om jag har dubbelhaka eller ej eller om hur fort jag kan cykla på mina favoritstigar och landsvägsrundor. Men exakt hur många kilon det kan tänkas betyda i praktiken vet jag inte. Det enda jag vet är att en sköterska kommer att ringa mig nästa vecka för att fråga hur det går och att det därefter beslutas om operationen skall ske nu. Den som lever får se eller kanske den som har en lever får se.

Men något som underlättar vägen dit är att min landsvägscykel kurerad igen. Den har ju också varit på operation kan man säga. Den skall få bekänna färg nu.

/ J – lättad