En blogg om livet i allmänhet och träningslivet i synnerhet

John
Wikström

Källkritik

30 Jan 2016

Frågan alla bör ställa sig: Är det här verkligen en källa att lita på?

 

Man skall välja sina källor med omsorg
Man skall välja sina källor med omsorg

 

I vilket fall som helst producerar den enligt uppgift runt en och en halv kubikmeter vatten i timmen och det får väl anses godkänt i sammanhanget. Men det är inte någon av de mest produktiva källorna så där finns utan tvekan förbättringspotential. På den punkten får moder natur knappt godkänt. Bra är emellertid att det inte gjorts avkall på kvalitén. Vattnet håller en jämn och låg temperatur och smaken är utmärkt.

Det är trots allt en källa jag kan rekommendera för den som är törstig.

 

/ J – källkritisk

Frågan alla bör ställa sig: Är det här verkligen en källa att lita på?

 

Man skall välja sina källor med omsorg
Man skall välja sina källor med omsorg

 

I vilket fall som helst producerar den enligt uppgift runt en och en halv kubikmeter vatten i timmen och det får väl anses godkänt i sammanhanget. Men det är inte någon av de mest produktiva källorna så där finns utan tvekan förbättringspotential. På den punkten får moder natur knappt godkänt. Bra är emellertid att det inte gjorts avkall på kvalitén. Vattnet håller en jämn och låg temperatur och smaken är utmärkt.

Det är trots allt en källa jag kan rekommendera för den som är törstig.

 

/ J – källkritisk

Förfall

29 Jan 2016

Idag när jag cyklade till jobbet tänkte jag på förfall.

Vanligtvis kan det muntra upp mig något. Det som rasat kan vara vackert. Ödehus, vägar återtagna av naturen, metall som gråter rost, ruttnande trä och gamla cyklar.

Förfall
En sadel som sett bättre tider

 

Det var sådär fuktigt kallt som det bara kan bli när det regnar på vintern. Alla från Göteborg vet vad jag talar om.

Men förfall kan vara just det också. En påminnelse om det som inte längre är. Allt är inte vackert.

Någonstans längs Göta älv
Fult förfall någonstans längs Göta älv

Min fysiska form är ett gott exempel på det. Om kroppen är ett tempel så är min en ruin.

Det blev extra påtagligt när jag segade mig uppför en backe. Det är inte åttahundra höjdmeter det handlar om utan snarare åtta. Motvinden ven runt mitt mösslösa huvud och lade sten på börda. På krönet sökte jag ögonkontakt med en bilist. Jag stirrade stint utan framgång eftersom hon var förlorad i sin telefon. Hon kom från vänster, jag från höger. Det brydde hon sig inte om. Jag orkade inte ens bli arg. Kurade mot vinden sista biten fram.

Kaffevärme väntade där inne.

 

J – startar en utgrävning

Idag när jag cyklade till jobbet tänkte jag på förfall.

Vanligtvis kan det muntra upp mig något. Det som rasat kan vara vackert. Ödehus, vägar återtagna av naturen, metall som gråter rost, ruttnande trä och gamla cyklar.

Förfall
En sadel som sett bättre tider

 

Det var sådär fuktigt kallt som det bara kan bli när det regnar på vintern. Alla från Göteborg vet vad jag talar om.

Men förfall kan vara just det också. En påminnelse om det som inte längre är. Allt är inte vackert.

Någonstans längs Göta älv
Fult förfall någonstans längs Göta älv

Min fysiska form är ett gott exempel på det. Om kroppen är ett tempel så är min en ruin.

Det blev extra påtagligt när jag segade mig uppför en backe. Det är inte åttahundra höjdmeter det handlar om utan snarare åtta. Motvinden ven runt mitt mösslösa huvud och lade sten på börda. På krönet sökte jag ögonkontakt med en bilist. Jag stirrade stint utan framgång eftersom hon var förlorad i sin telefon. Hon kom från vänster, jag från höger. Det brydde hon sig inte om. Jag orkade inte ens bli arg. Kurade mot vinden sista biten fram.

Kaffevärme väntade där inne.

 

J – startar en utgrävning

Och nu blir det mera sport…

25 Jan 2016

Allt handlar inte om cyklar. Även om jag gärna vill tro det ibland. Men natten till idag, måndag var det dags för finalerna i AFC och NFC. Vinnarna därifrån går till Superbowl 50 som sedvanligt spelas andra helgen i februari. Platsen för spektaklet är Santa Clara den här gången. Det är för övrigt något jag verkligen uppskattar – ett äkta slutspel! Förlorar man så åker man ut. Inte någon jäkla bäst av 217 matcher och avgjort om några månader. En match – en chans!

ladda ned

I den första matchen var det dags för en av de klassiska duellerna när Denver Broncos mötte New England Patriots. Ni vet sådana som idrottshistoria är uppbyggd av när den är som bäst. Visserligen är det lag det handlar om men i fokus stod ändå två av de största Quarterbackarna genom tiderna Peyton Manning och Tom Brady. Det var högst troligen även den sista duellen mellan dessa två giganter då Manning fyller fyrtio till våren.

Det finns naturligtvis oerhört mycket att berätta om matcherna.

Men utan att gå in på detaljer kan jag säga att den första matchen  var mer än lovligt spännande. Ovissheten var som så ofta i Amerikansk Fotboll total in i det sista och mina nerver gick att spela harpa på och jag skrek rakt ut när slutsignalen ljöd. Ibland är det de små händelserna som avgör. En av de bidragande orsakerna i den här matchen var ett liten men ödesdiger miss av Patriots kicker Gostkowski som tidigt missade ett extra poäng som visade sig skulle bli tungan på vågen. Oerhört trist för honom då det bröt en svit av 523 satta poäng!

The One and Only – Peyton Manning

Broncos Defence som varit oerhört stabilt hela säsongen storspelade även den här aftonen. Det var kanske de mer än Peytons arm som avgjorde den här gången. Det behövdes verkligen eftersom Patriots bjöd upp till dans även de. Slutsiffrorna skrevs till låga 20-18.

Den andra matchen var inte lika ödesdiger för min psykiska hälsa. Dels är mitt personliga engagemang i de två lagen Carolina Panthers och Arizona Cardinals inte lika stort och dels var matchen aldrig jämn. Cam Newton tog sitt Panthers och körde över Cardinals med 49-15.

Nu väntar ett oerhört spännande möte mellan gammalt och nytt. Mellan en legendarisk QB i Peyton Manning, ”The Sheriff” mot en färskare men lika formidabel sådan i ”Super” Cam Newton. Den mannen är ett fysiskt unikum.

Superbowl 50, ”The Golden Superbowl” eller ”The Battle in the Bay” har möjlighet att bli den typen av händelse som drömmar vävs av. Det finns möjlighet för ”gamlingen” Peyton Manning att dra sig tillbaka med ytterligare en seger och avsluta sin karriär genom att ”Sheriffen” som han kallas får rida bort i den nedåtgående solen.

Denver Broncos
Dagens klädval var lätt

 

/ J – för dagen åter klädd i orange!

Liten trivia: I normala fall skrivs alla ”Superbowls” med romerska siffror och således borde det vara ”Superbowl L”, men den här gången skrivs det med arabiska siffror.

Allt handlar inte om cyklar. Även om jag gärna vill tro det ibland. Men natten till idag, måndag var det dags för finalerna i AFC och NFC. Vinnarna därifrån går till Superbowl 50 som sedvanligt spelas andra helgen i februari. Platsen för spektaklet är Santa Clara den här gången. Det är för övrigt något jag verkligen uppskattar – ett äkta slutspel! Förlorar man så åker man ut. Inte någon jäkla bäst av 217 matcher och avgjort om några månader. En match – en chans!

ladda ned

I den första matchen var det dags för en av de klassiska duellerna när Denver Broncos mötte New England Patriots. Ni vet sådana som idrottshistoria är uppbyggd av när den är som bäst. Visserligen är det lag det handlar om men i fokus stod ändå två av de största Quarterbackarna genom tiderna Peyton Manning och Tom Brady. Det var högst troligen även den sista duellen mellan dessa två giganter då Manning fyller fyrtio till våren.

Det finns naturligtvis oerhört mycket att berätta om matcherna.

Men utan att gå in på detaljer kan jag säga att den första matchen  var mer än lovligt spännande. Ovissheten var som så ofta i Amerikansk Fotboll total in i det sista och mina nerver gick att spela harpa på och jag skrek rakt ut när slutsignalen ljöd. Ibland är det de små händelserna som avgör. En av de bidragande orsakerna i den här matchen var ett liten men ödesdiger miss av Patriots kicker Gostkowski som tidigt missade ett extra poäng som visade sig skulle bli tungan på vågen. Oerhört trist för honom då det bröt en svit av 523 satta poäng!

The One and Only – Peyton Manning

Broncos Defence som varit oerhört stabilt hela säsongen storspelade även den här aftonen. Det var kanske de mer än Peytons arm som avgjorde den här gången. Det behövdes verkligen eftersom Patriots bjöd upp till dans även de. Slutsiffrorna skrevs till låga 20-18.

Den andra matchen var inte lika ödesdiger för min psykiska hälsa. Dels är mitt personliga engagemang i de två lagen Carolina Panthers och Arizona Cardinals inte lika stort och dels var matchen aldrig jämn. Cam Newton tog sitt Panthers och körde över Cardinals med 49-15.

Nu väntar ett oerhört spännande möte mellan gammalt och nytt. Mellan en legendarisk QB i Peyton Manning, ”The Sheriff” mot en färskare men lika formidabel sådan i ”Super” Cam Newton. Den mannen är ett fysiskt unikum.

Superbowl 50, ”The Golden Superbowl” eller ”The Battle in the Bay” har möjlighet att bli den typen av händelse som drömmar vävs av. Det finns möjlighet för ”gamlingen” Peyton Manning att dra sig tillbaka med ytterligare en seger och avsluta sin karriär genom att ”Sheriffen” som han kallas får rida bort i den nedåtgående solen.

Denver Broncos
Dagens klädval var lätt

 

/ J – för dagen åter klädd i orange!

Liten trivia: I normala fall skrivs alla ”Superbowls” med romerska siffror och således borde det vara ”Superbowl L”, men den här gången skrivs det med arabiska siffror.

Bredvidstigcykling

23 Jan 2016

Det är inte lätt att vara solskenscylist uppe i kalla nord och särskilt inte vid den här tiden på året. I begreppet ligger mer än själva solkravet.

Ni vet tjugofem grader varmt i skuggan, fluffiga små sagomoln på himlen och en mild sommarbris som blåser bort alla aggressiva flygfän som vill bitas och i skyn kvittrar småfoglarne som i sången. Så ser det nästan aldrig ut och av någon märklig anledning har jag börjat cykla även i andra väder. Förr året flagnade fernissan rejält då solskenscyklisten kunde ses i snart alla väder inklusive storm och ösregn. Det är svårt att hålla upprätthålla sin image då!

Vackert som en dag och här lättcyklat
Vackert som en dag och inledningsvis lättcyklat

I förrgår var i alla fall en av ingredienserna för en bra tur där – solen själv. Så ut med cykeln för första gången i år på något som ens kunde likna stigcykling. Eller ja det blev mest bredvidstigcykling eftersom flera av dem inte gick att se. Men inledningsvis bar det av från hemmet på oplogad cykelväg och sen stig som inkluderade skidspår. Undvek nogsamt att förstöra för våra storfotade vänner och vek sen av åt vänster, in i spenaten. Uppför en backe. Lätt växel och ben som trumpinnar.

Underlaget var ytterst varierande skulle det visa sig. Från djup snö till nästan ingen alls och från hårdpackat till pudersnö. Dagsemejan gjorde dessutom att ytsnön fick en fuktig karaktär och ville sätta sig i kassetten. Det gjorde att jag fick varva cyklandet med en del promenerande och några föga eleganta dopp i snön när jag helt sonika välte omkull.

 

Cube vilar ut
Cube vilar ut

 

Både cykeln och jag behövde vila med jämna mellanrum och då kändes en fotopaus naturlig. Inte minst som uppdraget i skogen hade även ett annat syfte.

 

Innan kassetten kläggade igen
I början av turen innan kassetten kläggade igen

 

 

Riktigt bra allrounddäck men kanske inte för snö!
Riktigt bra allrounddäck men kanske inte för snö!

Cykelturen blev inte lång. Någon timma eller så men glädjen fanns där. Det var kul helt enkelt. Som det skall vara. Hurra!

Den redan låga januarisolen dör under den tiden och faller ännu lite längre ned på horisonten och höll sig nu mellan stammarna.

Låg vintersol lyste mellan fur och gran
Låg vintersol lyste mellan fur och gran

 

Förutom att det höll på att mörkna så smått vilket omöjliggjorde mitt andra uppdrag så började mina fötter tala om för mig att de var omslutna av sommarskor med skoöverdrag och inte vinterkängor. Vi samspråkade en stund jag och mina fötter men de vann argumentationen. Hemåt bar det.

Det blev en liten försmak av att livet kan vara bra och att solskenscykling tydligen kan bedrivas även på vintern. Kort därefter bar det åt skogen på ett mer bildligt plan. Det är en annan historia.

/  J – med snö i skägget

Det är inte lätt att vara solskenscylist uppe i kalla nord och särskilt inte vid den här tiden på året. I begreppet ligger mer än själva solkravet.

Ni vet tjugofem grader varmt i skuggan, fluffiga små sagomoln på himlen och en mild sommarbris som blåser bort alla aggressiva flygfän som vill bitas och i skyn kvittrar småfoglarne som i sången. Så ser det nästan aldrig ut och av någon märklig anledning har jag börjat cykla även i andra väder. Förr året flagnade fernissan rejält då solskenscyklisten kunde ses i snart alla väder inklusive storm och ösregn. Det är svårt att hålla upprätthålla sin image då!

Vackert som en dag och här lättcyklat
Vackert som en dag och inledningsvis lättcyklat

I förrgår var i alla fall en av ingredienserna för en bra tur där – solen själv. Så ut med cykeln för första gången i år på något som ens kunde likna stigcykling. Eller ja det blev mest bredvidstigcykling eftersom flera av dem inte gick att se. Men inledningsvis bar det av från hemmet på oplogad cykelväg och sen stig som inkluderade skidspår. Undvek nogsamt att förstöra för våra storfotade vänner och vek sen av åt vänster, in i spenaten. Uppför en backe. Lätt växel och ben som trumpinnar.

Underlaget var ytterst varierande skulle det visa sig. Från djup snö till nästan ingen alls och från hårdpackat till pudersnö. Dagsemejan gjorde dessutom att ytsnön fick en fuktig karaktär och ville sätta sig i kassetten. Det gjorde att jag fick varva cyklandet med en del promenerande och några föga eleganta dopp i snön när jag helt sonika välte omkull.

 

Cube vilar ut
Cube vilar ut

 

Både cykeln och jag behövde vila med jämna mellanrum och då kändes en fotopaus naturlig. Inte minst som uppdraget i skogen hade även ett annat syfte.

 

Innan kassetten kläggade igen
I början av turen innan kassetten kläggade igen

 

 

Riktigt bra allrounddäck men kanske inte för snö!
Riktigt bra allrounddäck men kanske inte för snö!

Cykelturen blev inte lång. Någon timma eller så men glädjen fanns där. Det var kul helt enkelt. Som det skall vara. Hurra!

Den redan låga januarisolen dör under den tiden och faller ännu lite längre ned på horisonten och höll sig nu mellan stammarna.

Låg vintersol lyste mellan fur och gran
Låg vintersol lyste mellan fur och gran

 

Förutom att det höll på att mörkna så smått vilket omöjliggjorde mitt andra uppdrag så började mina fötter tala om för mig att de var omslutna av sommarskor med skoöverdrag och inte vinterkängor. Vi samspråkade en stund jag och mina fötter men de vann argumentationen. Hemåt bar det.

Det blev en liten försmak av att livet kan vara bra och att solskenscykling tydligen kan bedrivas även på vintern. Kort därefter bar det åt skogen på ett mer bildligt plan. Det är en annan historia.

/  J – med snö i skägget

Det där med teknik ibland vill man bara att det skall fungera

19 Jan 2016

Händelser som involverar teknik blir sällan som man hoppas på. Något som blir smärtsamt uppenbart ibland när man hanterar datorer. Därför blir jag en smula misstänksam när ord som ”bara” och ”enkelt” förekommer i beskrivningar om hur något skall gå till. Det gjorde det exempelvis när man Googlade på ”flytta från Blogger till WordPress” vilket är något jag gjort i och med ”Cykligares” nya hemvist här på Svenska Cycling Plus.

Så här i efterhand kan jag meddela att det inte var något ”bara” över det och att jag fortfarande inte fått ordning på torpet. Idén var att lägga upp ett arkiv av mina gamla texter som jag ville ha med mig i flytten och den proceduren skulle gå smidigt genom att exportera respektive importera en liten datafil. Jodå filen hamnade till slut där den skulle mycket tack vare idogt arbete av vår kära chefredaktör men därefter var cirkusen igång.

"Mountain Biking" Jag vill inte rulla en sten uppför ett berg, jag vill cykla uppför det
”Mountain Biking” Jag vill inte rulla en sten uppför ett berg, jag vill cykla uppför det

 

Det första som hände var att ALLT publicerades för ett tag. Nu har jag inga stora hemligheter som måste döljas för världen men halvfärdiga utkast, lösa uppslag, ”kladdpapper” och liknande tror jag inte att ni kära läsare är särskilt intresserade av. Efter den lilla malören hamnade det mesta där det skulle förutom att publiceringsdatum och tider naturligtvis inte följer med i flytten utan måste ändras manuellt varpå jag måste gå igenom alla texter en gång till.

Sen kommer emellertid det stora abret. Layouten stämmer inte alls längre! Allt är lika rörigt som när man flyttade mellan olika ordbehandlingsprogram på nittiotalet. Stycken flyter in i varandra då de saknar radbrytningar och styckeindelning, bildtexter ligger i löptext och rubriker hamnar lite där de känner för. Detta beroende på att de gamla formateringarna uppenbarligen följer med liksom att bilderna låg kvar på Blogger.

De enda som återstår är att försöka ”tvätta” några av texterna genom att göra om dem helt i WordPress. Problemet är att trots att jag lägger upp bilderna från min egen dator till WP och sen klipper in texterna så dröjer problemen kvar. Så därför ser några av texterna ut som de gör. Word Press anser nämligen att alla styckeindelningar skall bort. Det gör inte jag så på den punkten kommer vi inte överens för närvarande.

För att ytterligare addera sten till börda så har alla bilder fått för sig att de måste vara vänsterställda vilket kanske går att leva med. Den mest besvärliga detaljen är att många ändringar jag gör helt enkelt negligeras av programmet varpå arbetet jag utfört är ogjort igen. Ett rent Sisyfosarbete. Fjärde gången man går igenom en text börjar man tröttna kan jag säga.

Varefter jag orkar och förmår ämnar jag lägga upp fler texter och därmed efterhand utöka arkivet. Tanken var också att därmed införa ett inslag som jag kommer kalla för ”RE-Cycling” där jag lägger upp något äldre inslag som jag av någon anledning finner värt att lyfta fram igen.

/ J – kämpar vidare, i snöstorm och motvind

Händelser som involverar teknik blir sällan som man hoppas på. Något som blir smärtsamt uppenbart ibland när man hanterar datorer. Därför blir jag en smula misstänksam när ord som ”bara” och ”enkelt” förekommer i beskrivningar om hur något skall gå till. Det gjorde det exempelvis när man Googlade på ”flytta från Blogger till WordPress” vilket är något jag gjort i och med ”Cykligares” nya hemvist här på Svenska Cycling Plus.

Så här i efterhand kan jag meddela att det inte var något ”bara” över det och att jag fortfarande inte fått ordning på torpet. Idén var att lägga upp ett arkiv av mina gamla texter som jag ville ha med mig i flytten och den proceduren skulle gå smidigt genom att exportera respektive importera en liten datafil. Jodå filen hamnade till slut där den skulle mycket tack vare idogt arbete av vår kära chefredaktör men därefter var cirkusen igång.

"Mountain Biking" Jag vill inte rulla en sten uppför ett berg, jag vill cykla uppför det
”Mountain Biking” Jag vill inte rulla en sten uppför ett berg, jag vill cykla uppför det

 

Det första som hände var att ALLT publicerades för ett tag. Nu har jag inga stora hemligheter som måste döljas för världen men halvfärdiga utkast, lösa uppslag, ”kladdpapper” och liknande tror jag inte att ni kära läsare är särskilt intresserade av. Efter den lilla malören hamnade det mesta där det skulle förutom att publiceringsdatum och tider naturligtvis inte följer med i flytten utan måste ändras manuellt varpå jag måste gå igenom alla texter en gång till.

Sen kommer emellertid det stora abret. Layouten stämmer inte alls längre! Allt är lika rörigt som när man flyttade mellan olika ordbehandlingsprogram på nittiotalet. Stycken flyter in i varandra då de saknar radbrytningar och styckeindelning, bildtexter ligger i löptext och rubriker hamnar lite där de känner för. Detta beroende på att de gamla formateringarna uppenbarligen följer med liksom att bilderna låg kvar på Blogger.

De enda som återstår är att försöka ”tvätta” några av texterna genom att göra om dem helt i WordPress. Problemet är att trots att jag lägger upp bilderna från min egen dator till WP och sen klipper in texterna så dröjer problemen kvar. Så därför ser några av texterna ut som de gör. Word Press anser nämligen att alla styckeindelningar skall bort. Det gör inte jag så på den punkten kommer vi inte överens för närvarande.

För att ytterligare addera sten till börda så har alla bilder fått för sig att de måste vara vänsterställda vilket kanske går att leva med. Den mest besvärliga detaljen är att många ändringar jag gör helt enkelt negligeras av programmet varpå arbetet jag utfört är ogjort igen. Ett rent Sisyfosarbete. Fjärde gången man går igenom en text börjar man tröttna kan jag säga.

Varefter jag orkar och förmår ämnar jag lägga upp fler texter och därmed efterhand utöka arkivet. Tanken var också att därmed införa ett inslag som jag kommer kalla för ”RE-Cycling” där jag lägger upp något äldre inslag som jag av någon anledning finner värt att lyfta fram igen.

/ J – kämpar vidare, i snöstorm och motvind

JAAA!

18 Jan 2016

Det kanske inte är något alla jublar åt men jag blev jäkligt glad framåt nattkröken. Mitt favoritlag i NFL – Denver Broncos lyckades tvåla till Pittsburgh Steelers hemma på Mile-High Stadium i nattens holmgång. Broncos var förvisso favoriter inför matchen men Steelers visade tidigt att de inte tänkte ge upp utan kamp och satte tonen med matchens första touchdown.

Det var inte så svårt att välja tröja imorse!
Det var inte så svårt att välja tröja imorse!

 

Det var inte den mest välspelade match jag sett utan mer en batalj mellan två starka defence som såg till att poängen länge hölls nere. Båda lagen hade ytterst svårt med sina ”Third Downs”. Broncos låg stadigt under med någon ynka poäng eftersom man bara lyckades sparka in field Goals och inte sätta någon touchdown. Inte förrän i fjärde kvarten vill säga. Då lyckades man förvalta en turnover och så småningom sätta såväl sexpoängaren som det följande försöket till en twopoint conversion varpå man var både ikapp och förbi på poängtavlan.

Turnovern var inte den enda situationen som definierade matchen men definitivt en av de viktigare. Sen var det som så ofta i amerikansk fotboll spännande in i slutminuten. När det var över kunde jag äntligen andas igen.

Nu väntar de regerande mästarna New England Patriots i årets AFC-final nästa helg. Det lär inte bli mindre spännande!

/ J – för dagen klädd i orange

Det kanske inte är något alla jublar åt men jag blev jäkligt glad framåt nattkröken. Mitt favoritlag i NFL – Denver Broncos lyckades tvåla till Pittsburgh Steelers hemma på Mile-High Stadium i nattens holmgång. Broncos var förvisso favoriter inför matchen men Steelers visade tidigt att de inte tänkte ge upp utan kamp och satte tonen med matchens första touchdown.

Det var inte så svårt att välja tröja imorse!
Det var inte så svårt att välja tröja imorse!

 

Det var inte den mest välspelade match jag sett utan mer en batalj mellan två starka defence som såg till att poängen länge hölls nere. Båda lagen hade ytterst svårt med sina ”Third Downs”. Broncos låg stadigt under med någon ynka poäng eftersom man bara lyckades sparka in field Goals och inte sätta någon touchdown. Inte förrän i fjärde kvarten vill säga. Då lyckades man förvalta en turnover och så småningom sätta såväl sexpoängaren som det följande försöket till en twopoint conversion varpå man var både ikapp och förbi på poängtavlan.

Turnovern var inte den enda situationen som definierade matchen men definitivt en av de viktigare. Sen var det som så ofta i amerikansk fotboll spännande in i slutminuten. När det var över kunde jag äntligen andas igen.

Nu väntar de regerande mästarna New England Patriots i årets AFC-final nästa helg. Det lär inte bli mindre spännande!

/ J – för dagen klädd i orange

Kyla

15 Jan 2016

Vi i södern har hittills varit någorlunda förskonade från de riktiga köldknäpparna. Men nu har palmerna börjat hänga med bladen även här. Det är kärvt att vara cykelpendlare nu. Himlen hade imorse den rosatonade blåheten som skvallrar om att det är kallt. Vet inte om min hemmatermometer visar exakt rätt men kvicksilvret hade gömt sig runt -15. Det är åtminstone trettio grader åt fel håll för min del.

Är det någon hurtig fan som så mycket nämner uttryck som ”kläder efter väder” eller ännu värre ”det finns inget dåligt väder /../” så är risken stor att vederbörande endera blir strypt med en fleecetröja eller får en raggsocka nedstoppad i halsen.

Framme på jobbet
Framme på jobbet

 

Det artar sig till en vacker dag. Men inte känner jag för att ge mig ut och cykla för det. Förvisso är jag solskenscyklist men det får gärna vara varmt också för att den här cykelhumlan skall trivas. Jag vet att det går men jag vill inte. Fast jag längtar – men vill inte.  Istället ämnar jag nog krypa in på ”mitt” gym och mysa. Dra lite planlöst i någon spak och putta på någon pedal. Allt för att försöka hitta en muskel eller två. 

Nu däremot skall det drickas kaffe, varmt sådant.

 

/ J – istapp

Vi i södern har hittills varit någorlunda förskonade från de riktiga köldknäpparna. Men nu har palmerna börjat hänga med bladen även här. Det är kärvt att vara cykelpendlare nu. Himlen hade imorse den rosatonade blåheten som skvallrar om att det är kallt. Vet inte om min hemmatermometer visar exakt rätt men kvicksilvret hade gömt sig runt -15. Det är åtminstone trettio grader åt fel håll för min del.

Är det någon hurtig fan som så mycket nämner uttryck som ”kläder efter väder” eller ännu värre ”det finns inget dåligt väder /../” så är risken stor att vederbörande endera blir strypt med en fleecetröja eller får en raggsocka nedstoppad i halsen.

Framme på jobbet
Framme på jobbet

 

Det artar sig till en vacker dag. Men inte känner jag för att ge mig ut och cykla för det. Förvisso är jag solskenscyklist men det får gärna vara varmt också för att den här cykelhumlan skall trivas. Jag vet att det går men jag vill inte. Fast jag längtar – men vill inte.  Istället ämnar jag nog krypa in på ”mitt” gym och mysa. Dra lite planlöst i någon spak och putta på någon pedal. Allt för att försöka hitta en muskel eller två. 

Nu däremot skall det drickas kaffe, varmt sådant.

 

/ J – istapp

Liv och död

14 Jan 2016

Idag hade jag tänkt att skriva något muntert och livsbejakande. Något om det strålande vädret som låter minusgraderna  förvandla vattendroppar till fasettslipade diamanter för alla att njuta av. Om solen som visar sitt vänliga anlete.

Jag hade tänkte skriva om det lite ekande ihåliga ljudet som uppstår när grova mountainbikedäck möter den hårda snön där man kämpar sig fram med plym av rök ur munnen som en annan storrökare. Därefter hade jag tänkt beskriva den först bitande sen domnande känslan i tårna som inte tycker man skall cykla länge i det här vädret utan ordentliga skodon. Senare tillfredsställelsen i att trots de bistra förhållandena genomfört ett cykelpass utomhus. Men först över att ha återfått känseln i de valhänta fingrarna och först efter att kinderna slutat vara kartongstela så man tala igen.

 

Det var om LIV jag tänkte skriva.

Trädet var dött men sträckte ändå sina grenar mot himlen
Trädet var dött men sträckte ändå sina grenar mot himlen

 

Inget av det blir det.

 

Istället blir det några korta rader om döden och om att livet kan vara skört. Det som föranleder det är den enkla faktum att jag möttes av sorgliga nyheter när jag kom till arbetet idag på morgonen. En kollega gick bort i går kväll. Oväntat och snabbt som det kan bli med hjärtattacker.

Jag kände inte honom så väl att jag kan säga att vi stod varandra nära. Men vi hade talats vid om ditt och datt, familjen och livet vid några tillfällen. Han var musiker såväl i själ och hjärta som till utseende. En glad gamäng som hittat sin plats i universum. Den tryggheten och gemytet spred sig till omgivningen. Han utstrålade ett lugn som var sympatiskt.

I relation till det känns annat futtigt, tomt och litet. Men på det personliga planet var det motigt redan innan så det beskedet gjorde inget för att ändra den sinnesstämningen.

Men jag kan ta tillfället i akt att vara glad över att vara vid liv och att min kropp verkar fungera någorlunda. Att den kan gå, cykla och springa – eller nåja, springa vet jag inte.

Jag vill passa på att uppmana alla att ta vara på den tid ni har, njuta av livet när ni kan och leva det helt och fullt. Cykla för livet!

Nu skall jag minnas herr L genom att lyssna på blues och dricka mängder av kaffe.

 

/ J – eftertänksam

 

Idag hade jag tänkt att skriva något muntert och livsbejakande. Något om det strålande vädret som låter minusgraderna  förvandla vattendroppar till fasettslipade diamanter för alla att njuta av. Om solen som visar sitt vänliga anlete.

Jag hade tänkte skriva om det lite ekande ihåliga ljudet som uppstår när grova mountainbikedäck möter den hårda snön där man kämpar sig fram med plym av rök ur munnen som en annan storrökare. Därefter hade jag tänkt beskriva den först bitande sen domnande känslan i tårna som inte tycker man skall cykla länge i det här vädret utan ordentliga skodon. Senare tillfredsställelsen i att trots de bistra förhållandena genomfört ett cykelpass utomhus. Men först över att ha återfått känseln i de valhänta fingrarna och först efter att kinderna slutat vara kartongstela så man tala igen.

 

Det var om LIV jag tänkte skriva.

Trädet var dött men sträckte ändå sina grenar mot himlen
Trädet var dött men sträckte ändå sina grenar mot himlen

 

Inget av det blir det.

 

Istället blir det några korta rader om döden och om att livet kan vara skört. Det som föranleder det är den enkla faktum att jag möttes av sorgliga nyheter när jag kom till arbetet idag på morgonen. En kollega gick bort i går kväll. Oväntat och snabbt som det kan bli med hjärtattacker.

Jag kände inte honom så väl att jag kan säga att vi stod varandra nära. Men vi hade talats vid om ditt och datt, familjen och livet vid några tillfällen. Han var musiker såväl i själ och hjärta som till utseende. En glad gamäng som hittat sin plats i universum. Den tryggheten och gemytet spred sig till omgivningen. Han utstrålade ett lugn som var sympatiskt.

I relation till det känns annat futtigt, tomt och litet. Men på det personliga planet var det motigt redan innan så det beskedet gjorde inget för att ändra den sinnesstämningen.

Men jag kan ta tillfället i akt att vara glad över att vara vid liv och att min kropp verkar fungera någorlunda. Att den kan gå, cykla och springa – eller nåja, springa vet jag inte.

Jag vill passa på att uppmana alla att ta vara på den tid ni har, njuta av livet när ni kan och leva det helt och fullt. Cykla för livet!

Nu skall jag minnas herr L genom att lyssna på blues och dricka mängder av kaffe.

 

/ J – eftertänksam

 

Mot ny adress

11 Jan 2016

Hej alla kära läsare!

Det har varit något glest med inslag här på sistone. Det beror delvis på vädret som ställer till det på min cykelfront men mest på att jag varit upptagen med annat. Som att flytta!Inte jag personligen då utan mer den här sidan, ”Cykligare”Flyttlasset går till:Svenska Cycling Plus. I och med den adressen är det också officiellt att jag framöver kommer att blogga för den eminenta publikationen Svenska Cycling Plus.

Innehållet kommer i stort sett att förbli detsamma. Det vill säga mina högst personliga betraktelser kring allt som har med våra älskade tvåhjulingar att göra blandat med en dos infall av allehanda slag. Något som är nytt är förstås att innehållet är en smula mer fokuserat nu i och med att mina texter om knivar fortsättningsvis återfinns på min dedikerade knivblogg: Knivigt värre

Därmed blir även ”Cykligare” något mer renodlad. Men helt målgruppsorienterad lär den aldrig bli. Det är inte nyttigt för själen med för enahanda föda. Sen har jag har för många intressen för att hålla mig inom skranket och för mig är just cykling inte bara ett intresse för övrigt. Det är även något av en livsstilsfråga. Förutom fysisk aktivitet handlar det även om cyklism i stort, trafik, miljö och inställning visavi världen och livet. Men hur som haver välkomna skall ni vara till fortsättningen på….allt!

/ J – x2 numera

Hej alla kära läsare!

Det har varit något glest med inslag här på sistone. Det beror delvis på vädret som ställer till det på min cykelfront men mest på att jag varit upptagen med annat. Som att flytta!Inte jag personligen då utan mer den här sidan, ”Cykligare”Flyttlasset går till:Svenska Cycling Plus. I och med den adressen är det också officiellt att jag framöver kommer att blogga för den eminenta publikationen Svenska Cycling Plus.

Innehållet kommer i stort sett att förbli detsamma. Det vill säga mina högst personliga betraktelser kring allt som har med våra älskade tvåhjulingar att göra blandat med en dos infall av allehanda slag. Något som är nytt är förstås att innehållet är en smula mer fokuserat nu i och med att mina texter om knivar fortsättningsvis återfinns på min dedikerade knivblogg: Knivigt värre

Därmed blir även ”Cykligare” något mer renodlad. Men helt målgruppsorienterad lär den aldrig bli. Det är inte nyttigt för själen med för enahanda föda. Sen har jag har för många intressen för att hålla mig inom skranket och för mig är just cykling inte bara ett intresse för övrigt. Det är även något av en livsstilsfråga. Förutom fysisk aktivitet handlar det även om cyklism i stort, trafik, miljö och inställning visavi världen och livet. Men hur som haver välkomna skall ni vara till fortsättningen på….allt!

/ J – x2 numera

Ny gammal bloggare

11 Jan 2016

Först vill jag påpeka att särskrivningen i rubriken är ytterst medveten. Annars är jag tämligen allergisk mot såväl särskrivningssjukan som ”De och dem-syndromet”. Men när jag inte är språkpolis bloggar jag. Då leker jag för övrigt med språket och skriver som jag vill. Som nu. Till er!

Jag tänkte att det var god kutym att presentera mig för dem av er som inte läst mina alster tidigare vilket torde vara de flesta. Rubriken valdes av det enkla skälet att jag plitat ett par år på min sida ”Cykligare” men att flytten hit till Svenska Cycling Plus är helt purfärsk.

Föga smickrande bild. Men efter 120 km i regn ser jag ut så
Föga smickrande bild. Men efter 120 km i regn ser jag ut så. Uppvidingetrampet 2015, foto C Sebelius

 

Det kom en förfrågan härförleden om det fanns intresse för att skriva för tidningen och vem kan motstå det cykelintresserad som jag är?

När det gäller allas vårt favoritämne är jag notorisk allätare. Mtb har det cyklats sen tidigt nittiotal, motionerats på landsväg i några år och innan dess har det transportcyklats och pendlats sedan barnsben eftersom jag är uppvuxen på landet. Först för att ta mig till kompisar, bad eller vad det nu var som föräldrarna inte skjutsade till och senare till skolbussar. Jag hade närmare en halvmil till närmsta busshållplats på den tiden. Den vanan har sedan hängt i när det så småningom färdats till universitet och arbeten. Utöver det har det cykelsemestrats och körts ett antal motionslopp av olika slag vid det här laget.

Om det cykellivet skriver jag och om vardagscykling, motion på landsväg och i skog, lopp och kanske någon tävling. Sen har jag svårt att skilja på livet som velocipedryttare och den övriga tillvaron. Mycket beroende på att det handlar om inställning till livet. Miljö, trafik, landet och staden, samhällets utveckling på det övergripande planet och hur mitt eget mikrokosmos möter det.

Sen är det krasst så att jag har för många intressen för att bara snacka cykel. Ni vet – musik, litteratur, matlagning, kaktusar, knivsamling, schack, hifi, kaffe eller vad det kan vara för stunden. Förresten är det inte nyttigt för vare sig mig eller er att vara tunnelseende även om det väntar ljus i andra änden!

Så nu kör vi! Eller snarare trampar!

 

/ John – er medcyklist

Först vill jag påpeka att särskrivningen i rubriken är ytterst medveten. Annars är jag tämligen allergisk mot såväl särskrivningssjukan som ”De och dem-syndromet”. Men när jag inte är språkpolis bloggar jag. Då leker jag för övrigt med språket och skriver som jag vill. Som nu. Till er!

Jag tänkte att det var god kutym att presentera mig för dem av er som inte läst mina alster tidigare vilket torde vara de flesta. Rubriken valdes av det enkla skälet att jag plitat ett par år på min sida ”Cykligare” men att flytten hit till Svenska Cycling Plus är helt purfärsk.

Föga smickrande bild. Men efter 120 km i regn ser jag ut så
Föga smickrande bild. Men efter 120 km i regn ser jag ut så. Uppvidingetrampet 2015, foto C Sebelius

 

Det kom en förfrågan härförleden om det fanns intresse för att skriva för tidningen och vem kan motstå det cykelintresserad som jag är?

När det gäller allas vårt favoritämne är jag notorisk allätare. Mtb har det cyklats sen tidigt nittiotal, motionerats på landsväg i några år och innan dess har det transportcyklats och pendlats sedan barnsben eftersom jag är uppvuxen på landet. Först för att ta mig till kompisar, bad eller vad det nu var som föräldrarna inte skjutsade till och senare till skolbussar. Jag hade närmare en halvmil till närmsta busshållplats på den tiden. Den vanan har sedan hängt i när det så småningom färdats till universitet och arbeten. Utöver det har det cykelsemestrats och körts ett antal motionslopp av olika slag vid det här laget.

Om det cykellivet skriver jag och om vardagscykling, motion på landsväg och i skog, lopp och kanske någon tävling. Sen har jag svårt att skilja på livet som velocipedryttare och den övriga tillvaron. Mycket beroende på att det handlar om inställning till livet. Miljö, trafik, landet och staden, samhällets utveckling på det övergripande planet och hur mitt eget mikrokosmos möter det.

Sen är det krasst så att jag har för många intressen för att bara snacka cykel. Ni vet – musik, litteratur, matlagning, kaktusar, knivsamling, schack, hifi, kaffe eller vad det kan vara för stunden. Förresten är det inte nyttigt för vare sig mig eller er att vara tunnelseende även om det väntar ljus i andra änden!

Så nu kör vi! Eller snarare trampar!

 

/ John – er medcyklist