En blogg om livet i allmänhet och träningslivet i synnerhet

John
Wikström

Åh fy tusan!

27 Dec 2015

Jag tittade ut genom fönstret i morse. Där var den – snön! Av somliga efterlängtad och av andra fruktad. Själv är jag inte överdrivet förtjust det måste medges. Men jag tog på mig vicevärdshatten och gick ut och skottade i förebyggande syfte utanför återvinningsrummet så inte någon ålderstigen granne ska slå ihjäl sig. Sen satte jag mig här framför datorn med en varm kopp kaffe lyssnandes på Thorbjörn Risagers ”Long Forgotten Road” och skänkte en tanke till de stackare eller snarare halvgalningar som trampar runt Vättern idag. Det är tufft före idag!Det är nämligen dags för världens första och enda Vätternrunda i ”Winter edition”. Jag har en cykelkompis som trampar runt där tillsammans med fyrtiotalet andra. Till en början såg vädergudarna ut att vara ytterst nådiga. Sen ändrade de sig, troligtvis vaknade de på fel sida och beslöt att att någon form av blötsnöstorm var lämpligt. Prognosen bjuder på riklig nederbörd och friska vindar. Som om 300 kilometer inte är långt nog i kallt väder. HEJA, ALLEZ Glenn! Nu skall jag ta mig en kopp kaffe till. Troligen sticker jag inte ut näsan utanför dörren mer idag. / J – idag soffcyklist

Jag tittade ut genom fönstret i morse. Där var den – snön! Av somliga efterlängtad och av andra fruktad. Själv är jag inte överdrivet förtjust det måste medges. Men jag tog på mig vicevärdshatten och gick ut och skottade i förebyggande syfte utanför återvinningsrummet så inte någon ålderstigen granne ska slå ihjäl sig. Sen satte jag mig här framför datorn med en varm kopp kaffe lyssnandes på Thorbjörn Risagers ”Long Forgotten Road” och skänkte en tanke till de stackare eller snarare halvgalningar som trampar runt Vättern idag. Det är tufft före idag!Det är nämligen dags för världens första och enda Vätternrunda i ”Winter edition”. Jag har en cykelkompis som trampar runt där tillsammans med fyrtiotalet andra. Till en början såg vädergudarna ut att vara ytterst nådiga. Sen ändrade de sig, troligtvis vaknade de på fel sida och beslöt att att någon form av blötsnöstorm var lämpligt. Prognosen bjuder på riklig nederbörd och friska vindar. Som om 300 kilometer inte är långt nog i kallt väder. HEJA, ALLEZ Glenn! Nu skall jag ta mig en kopp kaffe till. Troligen sticker jag inte ut näsan utanför dörren mer idag. / J – idag soffcyklist

Åh fy tusan! Vätternrundan, vinterupplagan

27 Dec 2015

Jag tittade ut genom fönstret i morse. Där var den – snön! Av somliga efterlängtad och av andra fruktad. Själv är jag inte överdrivet förtjust det måste medges. Men jag tog på mig vicevärdshatten och gick ut och skottade i förebyggande syfte utanför återvinningsrummet så inte någon ålderstigen granne ska slå ihjäl sig.

Sen satte jag mig här framför datorn med en varm kopp kaffe lyssnandes på Thorbjörn Risagers ”Long Forgotten Road” och skänkte en tanke till de stackare eller snarare halvgalningar som trampar runt Vättern idag.

Det är tufft före idag!
Det är tufft före idag!

 

Det är nämligen dags för världens första och enda Vätternrunda i ”Winter edition”. Jag har en cykelkompis som trampar runt där tillsammans med fyrtiotalet andra.

Till en början såg vädergudarna ut att vara ytterst nådiga. Sen ändrade de sig, troligtvis vaknade de på fel sida och beslöt att att någon form av blötsnöstorm var lämpligt. Prognosen bjuder på riklig nederbörd och friska vindar.

Som om 300 kilometer inte är långt nog i kallt väder.

HEJA, ALLEZ Glenn!

Nu skall jag ta mig en kopp kaffe till. Troligen sticker jag inte ut näsan utanför dörren mer idag.

/ J – idag soffcyklist

Jag tittade ut genom fönstret i morse. Där var den – snön! Av somliga efterlängtad och av andra fruktad. Själv är jag inte överdrivet förtjust det måste medges. Men jag tog på mig vicevärdshatten och gick ut och skottade i förebyggande syfte utanför återvinningsrummet så inte någon ålderstigen granne ska slå ihjäl sig.

Sen satte jag mig här framför datorn med en varm kopp kaffe lyssnandes på Thorbjörn Risagers ”Long Forgotten Road” och skänkte en tanke till de stackare eller snarare halvgalningar som trampar runt Vättern idag.

Det är tufft före idag!
Det är tufft före idag!

 

Det är nämligen dags för världens första och enda Vätternrunda i ”Winter edition”. Jag har en cykelkompis som trampar runt där tillsammans med fyrtiotalet andra.

Till en början såg vädergudarna ut att vara ytterst nådiga. Sen ändrade de sig, troligtvis vaknade de på fel sida och beslöt att att någon form av blötsnöstorm var lämpligt. Prognosen bjuder på riklig nederbörd och friska vindar.

Som om 300 kilometer inte är långt nog i kallt väder.

HEJA, ALLEZ Glenn!

Nu skall jag ta mig en kopp kaffe till. Troligen sticker jag inte ut näsan utanför dörren mer idag.

/ J – idag soffcyklist

God fortsättning

25 Dec 2015

Ibland stöter man på bilder som är för bra för att låta bli att dela!Den här fick jag tillskickad av mig av min ex fru, inte alla som har en sådan för övrigt!Ursprungligen från ”Olssons klotter”. Om någon har något emot att jag delar den vänligen hör av er!Den sammanfattar min jul tämligen väl. God fortsättning på er kära läsare!/ J – julmarodören

Ibland stöter man på bilder som är för bra för att låta bli att dela!Den här fick jag tillskickad av mig av min ex fru, inte alla som har en sådan för övrigt!Ursprungligen från ”Olssons klotter”. Om någon har något emot att jag delar den vänligen hör av er!Den sammanfattar min jul tämligen väl. God fortsättning på er kära läsare!/ J – julmarodören

God fortsättning

25 Dec 2015

Ibland stöter man på bilder som är för bra för att låta bli att dela! Den här fick jag tillskickad av mig av min exfru, inte alla som har en sådan för övrigt.

Ursprungligen från ”Olssons klotter”. Om någon har något emot att jag delar den vänligen hör av er!

 

Den sammanfattar min jul tämligen väl. God fortsättning på er kära läsare!

/ J – julmarodören

Ibland stöter man på bilder som är för bra för att låta bli att dela! Den här fick jag tillskickad av mig av min exfru, inte alla som har en sådan för övrigt.

Ursprungligen från ”Olssons klotter”. Om någon har något emot att jag delar den vänligen hör av er!

 

Den sammanfattar min jul tämligen väl. God fortsättning på er kära läsare!

/ J – julmarodören

Det lackar

21 Dec 2015

Den där helgen närmar sig. Eller helgerna snarare. I år är det väl en ”semiarbetarhelg”, någon dag extra ledigt för de flesta men inte perfekt ur det hänseendet. Sen kan väl en tanke skänkas till alla som har arbeten som inte möjliggör ledigheter hur som helst. Och kanske en extra tanke till de som faktiskt inte har arbeten. Och ja, de som inte har någonting förstås. Till dem skänker jag också en tanke.

Moder natur verkar inte intresserad av jul i år. När jag tittar ut genom fönstret är det närmare tio grader varmt, mörkt och lite blåsigt. Något ”Winter wonderland” är det inte och ”White Christmas” låter vänta på sig här i södern. Det närmsta en vit jul jag kommer är nog att jag inte ämnar dricka alkohol.

"The Mountainbiker"
”The Mountainbiker”

 

När det är helg, ledigt och sånt här väder kan man faktiskt cykla och detta trots att vi idag skriver den 21 december i kalendern och timglaset håller på att tömmas för 2015. Så det planerar jag att göra.

Idag pendlade jag per bil. Det kändes märkligt och fel. Jag har ingen lång väg att transportera mig så det sker vanligtvis med cykel. Men idag skall jag ”flänga”. Sjukgymnast, läkare, hämta mediciner och vicevärdspost och något mer som jag glömt. Men det är väl så jag rekommenderar att man gör. Tar bilen då det behövs men inte varenda dag. Där försöker jag leva som jag lär. Jag är inte emot bilar per se men jag är emot att de används så extremt slentrianmässigt. Det vore bra om fler bara lät dem stå någon dag då och då. När det går.

Imorgon återgår jag till cykel. Både som pendlarfordon och som träningsform. Hoppas vi ses på vägen. Och apropå det, lite snusförnuftigt vill jag påminna alla att bära reflexer. Det är bättre att synas på vägen än att syna den.

/ J – försöker att inte lacka ur

Den där helgen närmar sig. Eller helgerna snarare. I år är det väl en ”semiarbetarhelg”, någon dag extra ledigt för de flesta men inte perfekt ur det hänseendet. Sen kan väl en tanke skänkas till alla som har arbeten som inte möjliggör ledigheter hur som helst. Och kanske en extra tanke till de som faktiskt inte har arbeten. Och ja, de som inte har någonting förstås. Till dem skänker jag också en tanke.

Moder natur verkar inte intresserad av jul i år. När jag tittar ut genom fönstret är det närmare tio grader varmt, mörkt och lite blåsigt. Något ”Winter wonderland” är det inte och ”White Christmas” låter vänta på sig här i södern. Det närmsta en vit jul jag kommer är nog att jag inte ämnar dricka alkohol.

"The Mountainbiker"
”The Mountainbiker”

 

När det är helg, ledigt och sånt här väder kan man faktiskt cykla och detta trots att vi idag skriver den 21 december i kalendern och timglaset håller på att tömmas för 2015. Så det planerar jag att göra.

Idag pendlade jag per bil. Det kändes märkligt och fel. Jag har ingen lång väg att transportera mig så det sker vanligtvis med cykel. Men idag skall jag ”flänga”. Sjukgymnast, läkare, hämta mediciner och vicevärdspost och något mer som jag glömt. Men det är väl så jag rekommenderar att man gör. Tar bilen då det behövs men inte varenda dag. Där försöker jag leva som jag lär. Jag är inte emot bilar per se men jag är emot att de används så extremt slentrianmässigt. Det vore bra om fler bara lät dem stå någon dag då och då. När det går.

Imorgon återgår jag till cykel. Både som pendlarfordon och som träningsform. Hoppas vi ses på vägen. Och apropå det, lite snusförnuftigt vill jag påminna alla att bära reflexer. Det är bättre att synas på vägen än att syna den.

/ J – försöker att inte lacka ur

Det lackar

21 Dec 2015

Den där helgen närmar sig. Eller helgerna snarare. I år är det väl en ”semiarbetarhelg”, någon dag extra ledigt för de flesta men inte perfekt ur det hänseendet. Sen kan väl en tanke skänkas till alla som har arbeten som inte möjliggör ledigheter hur som helst. Och kanske en extra tanke till de som faktiskt inte har arbeten. Och ja, de som inte har någonting förstås. Till dem skänker jag också en tanke.Moder natur verkar inte intresserad av jul i år. När jag tittar ut genom fönstret är det närmare tio grader varmt, mörkt och lite blåsigt. Något ”Winter wonderland” är det inte och ”White Christmas” låter vänta på sig här i södern. Det närmsta en vit jul jag kommer är nog att jag inte ämnar dricka alkohol.”The Mountainbiker”När det är helg, ledigt och sånt här väder kan man faktiskt cykla och detta trots att vi idag skriver den 21 december i kalendern och timglaset håller på att tömmas för 2015. Så det planerar jag att göra.Idag pendlade jag per bil. Det kändes märkligt och fel. Jag har ingen lång väg att transportera mig så det sker vanligtvis med cykel. Men idag skall jag ”flänga”. Sjukgymnast, läkare, hämta mediciner och vicevärdspost och något mer som jag glömt. Men det är väl så jag rekommenderar att man gör. Tar bilen då det behövs men inte varenda dag. Där försöker jag leva som jag lär. Jag är inte emot bilar per se men jag är emot att de används så extremt slentrianmässigt. Det vore bra om fler bara lät dem stå någon dag då och då. När det går.Imorgon återgår jag till cykel. Både som pendlarfordon och som träningsform. Hoppas vi ses på vägen. Och apropå det, lite snusförnuftigt vill jag påminna alla att bära reflexer. Det är bättre att synas på vägen än att syna den. / J – försöker att inte lacka ur

Den där helgen närmar sig. Eller helgerna snarare. I år är det väl en ”semiarbetarhelg”, någon dag extra ledigt för de flesta men inte perfekt ur det hänseendet. Sen kan väl en tanke skänkas till alla som har arbeten som inte möjliggör ledigheter hur som helst. Och kanske en extra tanke till de som faktiskt inte har arbeten. Och ja, de som inte har någonting förstås. Till dem skänker jag också en tanke.Moder natur verkar inte intresserad av jul i år. När jag tittar ut genom fönstret är det närmare tio grader varmt, mörkt och lite blåsigt. Något ”Winter wonderland” är det inte och ”White Christmas” låter vänta på sig här i södern. Det närmsta en vit jul jag kommer är nog att jag inte ämnar dricka alkohol.”The Mountainbiker”När det är helg, ledigt och sånt här väder kan man faktiskt cykla och detta trots att vi idag skriver den 21 december i kalendern och timglaset håller på att tömmas för 2015. Så det planerar jag att göra.Idag pendlade jag per bil. Det kändes märkligt och fel. Jag har ingen lång väg att transportera mig så det sker vanligtvis med cykel. Men idag skall jag ”flänga”. Sjukgymnast, läkare, hämta mediciner och vicevärdspost och något mer som jag glömt. Men det är väl så jag rekommenderar att man gör. Tar bilen då det behövs men inte varenda dag. Där försöker jag leva som jag lär. Jag är inte emot bilar per se men jag är emot att de används så extremt slentrianmässigt. Det vore bra om fler bara lät dem stå någon dag då och då. När det går.Imorgon återgår jag till cykel. Både som pendlarfordon och som träningsform. Hoppas vi ses på vägen. Och apropå det, lite snusförnuftigt vill jag påminna alla att bära reflexer. Det är bättre att synas på vägen än att syna den. / J – försöker att inte lacka ur

Väder och vind

17 Dec 2015

Att prata väder skall tydligen vara den ultimata formen av slöprat. Att samtala utan innehåll och mening förutom den uppenbara sociala funktionen. Den som myntade det uttrycket kan inte ha bott på nordliga breddgrader.

Här är det ofta vädret som avgör hur en aktivitet utförs om alls. Och den pendeln kan slå åt båda håll. Fråga skidåkarna i världscupen exempelvis. De gör ju inget annat än att åka på konstsnö och ditforslade snöhögar.

Sen har vi cykelpendlarperspektivet. Igår var det snorhalt och jag gjorde en god imitation av Bambi på hal is om än med något större skägg. Dimman som omgav Växjö hade liksom ramlat ned och fastnat på staden i halvsolid form ett tag. Jag funderade på om dubbdäck kanske ändå är ett alternativ. Men så tittar jag ut genom fönstret idag och tänker – NÄ. Det eftersom nämnda dimma nu har stigit upp ett par meter igen och för stunden bäddar in staden i ett decembergrått töcken som knappt adventsljusstakarna förmår penetrera.

Nu sneglar jag på vädret inför kommande söndag då det skall donas lite med cyklar. I plural. Jag kommer att vara någon form av kaffe- och mekansvarig vid ett litet cykeltest som är tänkt att gå av stapeln då.

 

Vädret i Växjö 151220

 

Just nu lovar SMHI troligen mycket mer än de kan hålla. För att vara en dag i december ser det närmast somrigt ut! Runt tio grader varmt, inte för hårda vindar och ingen nederbörd. Sammantaget är det väl så nära perfekt man kan förvänta sig inför ett cykeltest vid den här tiden på året.

Fan tro’t. Den som lever får se. Man skall inte ropa hej… märkligt vad många svenska uttryck det finns på det temat förresten.
/ J – försöker få tag i kung Bores kansli

Att prata väder skall tydligen vara den ultimata formen av slöprat. Att samtala utan innehåll och mening förutom den uppenbara sociala funktionen. Den som myntade det uttrycket kan inte ha bott på nordliga breddgrader.

Här är det ofta vädret som avgör hur en aktivitet utförs om alls. Och den pendeln kan slå åt båda håll. Fråga skidåkarna i världscupen exempelvis. De gör ju inget annat än att åka på konstsnö och ditforslade snöhögar.

Sen har vi cykelpendlarperspektivet. Igår var det snorhalt och jag gjorde en god imitation av Bambi på hal is om än med något större skägg. Dimman som omgav Växjö hade liksom ramlat ned och fastnat på staden i halvsolid form ett tag. Jag funderade på om dubbdäck kanske ändå är ett alternativ. Men så tittar jag ut genom fönstret idag och tänker – NÄ. Det eftersom nämnda dimma nu har stigit upp ett par meter igen och för stunden bäddar in staden i ett decembergrått töcken som knappt adventsljusstakarna förmår penetrera.

Nu sneglar jag på vädret inför kommande söndag då det skall donas lite med cyklar. I plural. Jag kommer att vara någon form av kaffe- och mekansvarig vid ett litet cykeltest som är tänkt att gå av stapeln då.

 

Vädret i Växjö 151220

 

Just nu lovar SMHI troligen mycket mer än de kan hålla. För att vara en dag i december ser det närmast somrigt ut! Runt tio grader varmt, inte för hårda vindar och ingen nederbörd. Sammantaget är det väl så nära perfekt man kan förvänta sig inför ett cykeltest vid den här tiden på året.

Fan tro’t. Den som lever får se. Man skall inte ropa hej… märkligt vad många svenska uttryck det finns på det temat förresten.
/ J – försöker få tag i kung Bores kansli

Väder och vind

17 Dec 2015

Att prata väder skall tydligen vara den ultimata formen av slöprat. Att samtala utan innehåll och mening förutom den uppenbara sociala funktionen. Den som myntade det uttrycket kan inte ha bott på nordliga breddgrader. Här är det ofta vädret som avgör hur en aktivitet utförs om alls. Och den pendeln kan slå åt båda håll. Fråga skidåkarna i världscupen exempelvis. De gör ju inget annat än att åka på konstsnö och ditforslade snöhögar. Sen har vi cykelpendlarperspektivet. Igår var det snorhalt och jag gjorde en god imitation av Bambi på hal is om än med något större skägg. Dimman som omgav Växjö hade liksom ramlat ned och fastnat på staden i halvsolid form ett tag. Jag funderade på om dubbdäck kanske ändå är ett alternativ. Men så tittar jag ut genom fönstret idag och tänker – NÄ. Det eftersom nämnda dimma nu har stigit upp ett par meter igen och för stunden bäddar in staden i ett decembergrått töcken som knappt adventsljusstakarna förmår penetrera. Nu sneglar jag på vädret inför kommande söndag då det skall donas lite med cyklar. I plural. Jag kommer att vara någon form av kaffe- och mekansvarig vid ett litet cykeltest som är tänkt att gå av stapeln då. Just nu lovar SMHI troligen mycket mer än de kan hålla. För att vara en dag i december ser det närmast somrigt ut! Runt tio grader varmt, inte för hårda vindar och ingen nederbörd. Sammantaget är det väl så nära perfekt man kan förvänta sig inför ett cykeltest vid den här tiden på året. Fan tro’t. Den som lever får se. Man skall inte ropa hej… märkligt vad många svenska uttryck det finns på det temat förresten. / J – försöker få tag i kung Bores kansli

Att prata väder skall tydligen vara den ultimata formen av slöprat. Att samtala utan innehåll och mening förutom den uppenbara sociala funktionen. Den som myntade det uttrycket kan inte ha bott på nordliga breddgrader. Här är det ofta vädret som avgör hur en aktivitet utförs om alls. Och den pendeln kan slå åt båda håll. Fråga skidåkarna i världscupen exempelvis. De gör ju inget annat än att åka på konstsnö och ditforslade snöhögar. Sen har vi cykelpendlarperspektivet. Igår var det snorhalt och jag gjorde en god imitation av Bambi på hal is om än med något större skägg. Dimman som omgav Växjö hade liksom ramlat ned och fastnat på staden i halvsolid form ett tag. Jag funderade på om dubbdäck kanske ändå är ett alternativ. Men så tittar jag ut genom fönstret idag och tänker – NÄ. Det eftersom nämnda dimma nu har stigit upp ett par meter igen och för stunden bäddar in staden i ett decembergrått töcken som knappt adventsljusstakarna förmår penetrera. Nu sneglar jag på vädret inför kommande söndag då det skall donas lite med cyklar. I plural. Jag kommer att vara någon form av kaffe- och mekansvarig vid ett litet cykeltest som är tänkt att gå av stapeln då. Just nu lovar SMHI troligen mycket mer än de kan hålla. För att vara en dag i december ser det närmast somrigt ut! Runt tio grader varmt, inte för hårda vindar och ingen nederbörd. Sammantaget är det väl så nära perfekt man kan förvänta sig inför ett cykeltest vid den här tiden på året. Fan tro’t. Den som lever får se. Man skall inte ropa hej… märkligt vad många svenska uttryck det finns på det temat förresten. / J – försöker få tag i kung Bores kansli

Minitest av en drömcykel! Specialized Epic S-Works FSR WC-29er XX1

14 Dec 2015

Om en motorentusiast blir tillfrågad om att få provköra någon av de häftigaste modellerna från säg Bugatti, Ferrari, Lamborghini, McLaren eller Koenigsegg – vad svarar vederbörande då? Troligtvis JAAA!

Den frågan fick jag i fredags från Daniel Evaldsson och Allt om MTB. Fast gällande en cykel då. Närmare bestämt en Mountainbike. Fast inte riktigt vilken MTB som helst utan en av de få som tillhör topp tre på min lista även om man fick välja vad man ville utan att överhuvudtaget snegla på prislappen. Ni vet den där cykeln man fantiserar om att köpa efter tips- eller lottovinsten som aldrig kommer. Särskilt som jag inte spelar. Drömcykeln!

En logga med klang för den cykelintresserade
En logga med klang för den cykelintresserade

 

Efter att ha anlänt till redaktionen för Svenska Cycling Plus och Allt om MTB pratades det cykel och annat en stund alltmedan blickarna drog sig mot testobjektet som stod där så underbart skön om än lite ooljad.

Jag hade inte extremt mycket tid på mig så det gällde att förvalta de närmsta timmarna väl. Men upp på cykeln och iväg bar det. Först körde jag faktiskt asfalt några kilometer. Dels beroende på att jag var tvungen att ta mig till skogen och dels för att jag faktiskt ville känna på hur den uppträdde vid sidan om sitt rätta element. Jag kände på växlar och bromsar, testade acceleration och inbromsning såväl sittande som stående. Sen dök jag in i några kurvor rätt aggressivt med tanke på det våta underlaget. Jag ville undersöka hur framdelen uppträdde om den provocerades och hur balansen på cykeln upplevdes.

Första intrycket var riktigt riktigt bra även om förväntningarna var högt uppskruvade. Hade det inte varit för det breda styret hade man kunnat tro att man satt på en landsvägscykel av god kvalitet. En mycket lätt cykel parat med en extremt styv ram förklarar den känslan. Framförallt var det framvagnen som var solid skulle det visa sig senare.
Enda smolket i glädjebägaren var väl vädret även om jag knappt lade märke till det. Mörkt och grått – en regnig dag i december. Det hade varit uppehåll fram till jag satte mig på cykeln. Nu tilltog nederbörden allt mer.

Sen hade jag inledningsvis lite problem med sadeln. Den ville inte riktigt sitta där den skulle utan tippa bakåt. Jag hade med mig verktyg så jag drog åt den så mycket jag vågade med mitt lilla multiverktyg. Jag kände inte för att knäcka fibrer den här dagen.

 

En sådan här ståtlig skapelse måste matchas med ett lika ståtligt namn: Specialized Epic S-Works FSR WC-29er XX1
En sådan här ståtlig skapelse måste matchas med ett lika ståtligt namn: Specialized Epic S-Works FSR WC-29er XX1

Jag siktade på första stigen i ”min” egen skog. Satsade rakt in i spenaten för att se vad cykeln gick för. I bakhuvudet ekade orden ”Ge den vad den tål!” som jag fått med mig på vägen. Det ämnade jag göra. Inom rimlighetens gräns förstås. Jag är trots allt ingen lättviktare vilket å andra sidan cykeln var. Den kombinationen är inte alltid så lyckad. Därför planerade jag väl inte direkt att droppa aggressivt under turen men väl att utmana cykeln i moment som kan tänkas förekomma under lite hårdare XC-körning. Särskilt nyfiken var jag på hur de handbyggda Roval-hjulen skulle kännas.

Jag blev förvånad direkt. På min egen cykel är jag van att ”gunga till” lite med framdämparen för att liksom känna hur lufttrycket är och hur den känns innan jag ger mig i kast med rotmattor och stenpartier. Gör man det med den här cykeln händer – ingenting! Den är faktiskt helt odämpad när dämparna låser. Det var därför en ovan och lite märklig känsla att ge sig in på en stig med en cykel som upplevdes som en helstel med uppträdde som en heldämpad. En känsla jag snabbt kunde tänka mig att leva med. Braindämparna fungerar exakt som utlovat med andra ord. Mest imponerad var jag av framdämparen, Rockshox RS-1, faktiskt. Jag har testat äldre versioner av Specialized Brain som bakdämpare så där visste jag lite mer vad jag kunde vänta mig.

Det andra intrycket var att Epicen var extremt spårstabil. Det var bara att peka styret åt rätt håll och trampa. Sen skötte cykeln resten. En mycket komfortabel känsla. Leendet blev allt bredare där i den allt mer tilltagande decemberskymningen under granars skydd.

Fotoljuset i tilltagande decemberskymning med tillhörande regn är väl inte det bästa för en stackars mobiltelefon
Fotoljuset i tilltagande decemberskymning med tillhörande regn är väl inte det bästa för en stackars mobiltelefon

Jag hade väntat mig att få ta det mycket lugnt då det egentligen var snorhalt i skogen. Mycket rötter, lite sten och ett alltmer tilltagande regn. Men icke, fästet förlorade jag bara två gånger under hela testrundan och det var för att jag gav mig den på att se vart gränsen gick och till slut körde på skrå över granrötter. Först då släppte framhjulet en smula. Likaså när jag med flit ställde mig upp och lutade mig framåt i uppförsbacke så spann bakhjulet till. Annars satt däcken limmade mot underlaget och det var bara att sitta ned och låta benen spinna. Extra imponerande blev det med tanke på att Specializeds egna Fast Trak däck inte är särskilt grovnabbade och dessutom bara var tvåtummare i det här fallet. Ljuset var inte det bästa och jag körde nog på min beskärda del av stenar men dämparna svalde det utan att protestera.

Det blir en väldigt ren cockpit utan vare sig reglage för framväxel eller dämparkontroll
Det blir en väldigt ren cockpit utan vare sig reglage för framväxel eller dämparkontroll

Det enda som inte imponerade nämnvärt på mig hade inte riktigt med själva cykeln att göra men mer med utrustning och underhåll. Växlar och bromsar kändes inte bättre än på min gamla härk. Faktum är att mina väl intrimmade XT-bromsar med 180 mm skivor tar bättre i väta och tjuter mindre än provcykelns vackra XTR-prylar. Då har jag förvisso bra belägg också. Detsamma gäller växlarna. Mina egna är väl underhållna och drivlinan oljad. Srams XX1 fungerade bra under den här turen men bjöd inte på någon ”wow-faktor”. På sätt och vis skönt. Det stöder min tes om att de sista stegen uppåt på komponentnivå oftast handlar om vikt och inte funktion.

Sen var provexemplaret helt klart växlad för skogen och inte för att sträcka ut på grusvägarna mellan Sälen och Mora eller dylikt. Då hade jag velat ha någon kugg till på framdrevet utöver de trettio som fanns nu för att få upp farten och ha ett par växlar att välja på förutom den tyngsta när farten ökade. Men annars räckte omfånget till mer än väl.

Sram XX1 - lär vara bland det bästa men övertygande inte helt här
Sram XX1 – lär vara bland det bästa men övertygande inte helt här

 

Men oj oj oj vad det flöt på i skogen. Jag kom på mig själv att cykla fortare och fortare, runt runt på några av mina favoritstigar. Dessvärre har jag av olika orsaker inte kunnat cykla som jag velat under säsongen och var rädd för att jag skulle vara ringrostig. Jag brukar bli det efter uppehåll från skogscykling. Men Epicen gjorde mig bättre än vad jag är. Det gick säkerligen inte så fort som det kändes. Men det spelar mindre roll. Glädjen var där. Ren och skär cykelglädje. Hela jag var cyklig! Det är ju så här det skall kännas!

På redaktionen hade Daniel börjat undra om jag verkligen haft med mig en pannlampa undangömd i fickorna. Så mörkt var det när jag återvände.

Till och med detaljerna är vackra. Poetry in motion
Till och med detaljerna är vackra. Poetry in motion

Men underbart är kort och det var med sorg i hjärtat provcyklingen var över och det var dags att återlämna juvelen. Jag sade när jag kom fram, lätt euforisk, att det var inte regn i skägget utan glädjetårar.

Därför är det på sätt och vis bra att den kostar som den gör. För det är inte så att jag börjar fundera på att sälja Cuben, vända upp och ned på spargrisen och skaka ur de sista korvörena för att få fram kapital. Det räcker nämligen inte så långt i sammanhanget.
Smakar det så kostar det som bekant och i det här fallet får man hosta upp med 100 000 – 4 kr för skapelsen just nu om man köper den hos exempelvis Evalds MTB. Det var det där med att spela på Lotto.

/ J – ägnar sig åt provkörning DeLuxe

Tekniska specifikationer hittar den intresserade på Specializeds sida.

Om en motorentusiast blir tillfrågad om att få provköra någon av de häftigaste modellerna från säg Bugatti, Ferrari, Lamborghini, McLaren eller Koenigsegg – vad svarar vederbörande då? Troligtvis JAAA!

Den frågan fick jag i fredags från Daniel Evaldsson och Allt om MTB. Fast gällande en cykel då. Närmare bestämt en Mountainbike. Fast inte riktigt vilken MTB som helst utan en av de få som tillhör topp tre på min lista även om man fick välja vad man ville utan att överhuvudtaget snegla på prislappen. Ni vet den där cykeln man fantiserar om att köpa efter tips- eller lottovinsten som aldrig kommer. Särskilt som jag inte spelar. Drömcykeln!

En logga med klang för den cykelintresserade
En logga med klang för den cykelintresserade

 

Efter att ha anlänt till redaktionen för Svenska Cycling Plus och Allt om MTB pratades det cykel och annat en stund alltmedan blickarna drog sig mot testobjektet som stod där så underbart skön om än lite ooljad.

Jag hade inte extremt mycket tid på mig så det gällde att förvalta de närmsta timmarna väl. Men upp på cykeln och iväg bar det. Först körde jag faktiskt asfalt några kilometer. Dels beroende på att jag var tvungen att ta mig till skogen och dels för att jag faktiskt ville känna på hur den uppträdde vid sidan om sitt rätta element. Jag kände på växlar och bromsar, testade acceleration och inbromsning såväl sittande som stående. Sen dök jag in i några kurvor rätt aggressivt med tanke på det våta underlaget. Jag ville undersöka hur framdelen uppträdde om den provocerades och hur balansen på cykeln upplevdes.

Första intrycket var riktigt riktigt bra även om förväntningarna var högt uppskruvade. Hade det inte varit för det breda styret hade man kunnat tro att man satt på en landsvägscykel av god kvalitet. En mycket lätt cykel parat med en extremt styv ram förklarar den känslan. Framförallt var det framvagnen som var solid skulle det visa sig senare.
Enda smolket i glädjebägaren var väl vädret även om jag knappt lade märke till det. Mörkt och grått – en regnig dag i december. Det hade varit uppehåll fram till jag satte mig på cykeln. Nu tilltog nederbörden allt mer.

Sen hade jag inledningsvis lite problem med sadeln. Den ville inte riktigt sitta där den skulle utan tippa bakåt. Jag hade med mig verktyg så jag drog åt den så mycket jag vågade med mitt lilla multiverktyg. Jag kände inte för att knäcka fibrer den här dagen.

 

En sådan här ståtlig skapelse måste matchas med ett lika ståtligt namn: Specialized Epic S-Works FSR WC-29er XX1
En sådan här ståtlig skapelse måste matchas med ett lika ståtligt namn: Specialized Epic S-Works FSR WC-29er XX1

Jag siktade på första stigen i ”min” egen skog. Satsade rakt in i spenaten för att se vad cykeln gick för. I bakhuvudet ekade orden ”Ge den vad den tål!” som jag fått med mig på vägen. Det ämnade jag göra. Inom rimlighetens gräns förstås. Jag är trots allt ingen lättviktare vilket å andra sidan cykeln var. Den kombinationen är inte alltid så lyckad. Därför planerade jag väl inte direkt att droppa aggressivt under turen men väl att utmana cykeln i moment som kan tänkas förekomma under lite hårdare XC-körning. Särskilt nyfiken var jag på hur de handbyggda Roval-hjulen skulle kännas.

Jag blev förvånad direkt. På min egen cykel är jag van att ”gunga till” lite med framdämparen för att liksom känna hur lufttrycket är och hur den känns innan jag ger mig i kast med rotmattor och stenpartier. Gör man det med den här cykeln händer – ingenting! Den är faktiskt helt odämpad när dämparna låser. Det var därför en ovan och lite märklig känsla att ge sig in på en stig med en cykel som upplevdes som en helstel med uppträdde som en heldämpad. En känsla jag snabbt kunde tänka mig att leva med. Braindämparna fungerar exakt som utlovat med andra ord. Mest imponerad var jag av framdämparen, Rockshox RS-1, faktiskt. Jag har testat äldre versioner av Specialized Brain som bakdämpare så där visste jag lite mer vad jag kunde vänta mig.

Det andra intrycket var att Epicen var extremt spårstabil. Det var bara att peka styret åt rätt håll och trampa. Sen skötte cykeln resten. En mycket komfortabel känsla. Leendet blev allt bredare där i den allt mer tilltagande decemberskymningen under granars skydd.

Fotoljuset i tilltagande decemberskymning med tillhörande regn är väl inte det bästa för en stackars mobiltelefon
Fotoljuset i tilltagande decemberskymning med tillhörande regn är väl inte det bästa för en stackars mobiltelefon

Jag hade väntat mig att få ta det mycket lugnt då det egentligen var snorhalt i skogen. Mycket rötter, lite sten och ett alltmer tilltagande regn. Men icke, fästet förlorade jag bara två gånger under hela testrundan och det var för att jag gav mig den på att se vart gränsen gick och till slut körde på skrå över granrötter. Först då släppte framhjulet en smula. Likaså när jag med flit ställde mig upp och lutade mig framåt i uppförsbacke så spann bakhjulet till. Annars satt däcken limmade mot underlaget och det var bara att sitta ned och låta benen spinna. Extra imponerande blev det med tanke på att Specializeds egna Fast Trak däck inte är särskilt grovnabbade och dessutom bara var tvåtummare i det här fallet. Ljuset var inte det bästa och jag körde nog på min beskärda del av stenar men dämparna svalde det utan att protestera.

Det blir en väldigt ren cockpit utan vare sig reglage för framväxel eller dämparkontroll
Det blir en väldigt ren cockpit utan vare sig reglage för framväxel eller dämparkontroll

Det enda som inte imponerade nämnvärt på mig hade inte riktigt med själva cykeln att göra men mer med utrustning och underhåll. Växlar och bromsar kändes inte bättre än på min gamla härk. Faktum är att mina väl intrimmade XT-bromsar med 180 mm skivor tar bättre i väta och tjuter mindre än provcykelns vackra XTR-prylar. Då har jag förvisso bra belägg också. Detsamma gäller växlarna. Mina egna är väl underhållna och drivlinan oljad. Srams XX1 fungerade bra under den här turen men bjöd inte på någon ”wow-faktor”. På sätt och vis skönt. Det stöder min tes om att de sista stegen uppåt på komponentnivå oftast handlar om vikt och inte funktion.

Sen var provexemplaret helt klart växlad för skogen och inte för att sträcka ut på grusvägarna mellan Sälen och Mora eller dylikt. Då hade jag velat ha någon kugg till på framdrevet utöver de trettio som fanns nu för att få upp farten och ha ett par växlar att välja på förutom den tyngsta när farten ökade. Men annars räckte omfånget till mer än väl.

Sram XX1 - lär vara bland det bästa men övertygande inte helt här
Sram XX1 – lär vara bland det bästa men övertygande inte helt här

 

Men oj oj oj vad det flöt på i skogen. Jag kom på mig själv att cykla fortare och fortare, runt runt på några av mina favoritstigar. Dessvärre har jag av olika orsaker inte kunnat cykla som jag velat under säsongen och var rädd för att jag skulle vara ringrostig. Jag brukar bli det efter uppehåll från skogscykling. Men Epicen gjorde mig bättre än vad jag är. Det gick säkerligen inte så fort som det kändes. Men det spelar mindre roll. Glädjen var där. Ren och skär cykelglädje. Hela jag var cyklig! Det är ju så här det skall kännas!

På redaktionen hade Daniel börjat undra om jag verkligen haft med mig en pannlampa undangömd i fickorna. Så mörkt var det när jag återvände.

Till och med detaljerna är vackra. Poetry in motion
Till och med detaljerna är vackra. Poetry in motion

Men underbart är kort och det var med sorg i hjärtat provcyklingen var över och det var dags att återlämna juvelen. Jag sade när jag kom fram, lätt euforisk, att det var inte regn i skägget utan glädjetårar.

Därför är det på sätt och vis bra att den kostar som den gör. För det är inte så att jag börjar fundera på att sälja Cuben, vända upp och ned på spargrisen och skaka ur de sista korvörena för att få fram kapital. Det räcker nämligen inte så långt i sammanhanget.
Smakar det så kostar det som bekant och i det här fallet får man hosta upp med 100 000 – 4 kr för skapelsen just nu om man köper den hos exempelvis Evalds MTB. Det var det där med att spela på Lotto.

/ J – ägnar sig åt provkörning DeLuxe

Tekniska specifikationer hittar den intresserade på Specializeds sida.

Minitest – En drömcykel

14 Dec 2015

– Specialized Epic S-Works FSR WC-29er XX1Om en motorentusiast blir tillfrågad om att få provköra någon av de häftigaste modellerna från säg Bugatti, Ferrari, Lamborghini, McLaren eller Koenigsegg – vad svarar vederbörande då? Troligtvis JAAA! Den frågan fick jag i fredags från Daniel Evaldsson och Allt om MTB. Fast gällande en cykel då. Närmare bestämt en Mountainbike. Fast inte riktigt vilken MTB som helst utan en av de få som tillhör topp tre på min lista även om man fick välja vad man ville utan att överhuvudtaget snegla på prislappen. Ni vet den där cykeln man fantiserar om att köpa efter tips- eller lottovinsten som aldrig kommer. Särskilt som jag inte spelar. Drömcykeln!En loggga med klang för den cykelintresseradeEfter att ha anlänt till redaktionen för Svenska Cycling Plus och Allt om MTB pratades det cykel och annat en stund alltmedan blickarna drog sig mot testobjektet som stod där så underbart skön om än lite ooljad. Jag hade inte extremt mycket tid på mig så det gällde att förvalta de närmsta timmarna väl. Men upp på cykeln och iväg bar det. Först körde jag faktiskt asfalt några kilometer. Dels beroende på att jag var tvungen att ta mig till skogen och dels för att jag faktiskt ville känna på hur den uppträdde vid sidan om sitt rätta element. Jag kände på växlar och bromsar, testade acceleration och inbromsning såväl sittande som stående. Sen dök jag in i några kurvor rätt aggressivt med tanke på det våta underlaget. Jag ville undersöka hur framdelen uppträdde om den provocerades och hur balansen på cykeln upplevdes. Första intrycket var riktigt riktigt bra även om förväntningarna var högt uppskruvade. Hade det inte varit för det breda styret hade man kunnat tro att man satt på en landsvägscykel av god kvalitet. En mycket lätt cykel parat med en extremt styv ram förklarar den känslan. Framförallt var det framvagnen som var solid skulle det visa sig senare. Enda smolket i glädjebägaren var väl vädret även om jag knappt lade märke till det. Mörkt och grått – en regnig dag i december. Det hade varit uppehåll fram till jag satte mig på cykeln. Nu tilltog nederbörden allt mer. Sen hade jag inledningsvis lite problem med sadeln. Den ville inte riktigt sitta där den skulle utan tippa bakåt. Jag hade med mig verktyg så jag drog åt den så mycket jag vågade med mitt lilla multiverktyg. Jag kände inte för att knäcka fibrer den här dagen. En sådan här ståtlig skapelse måste matchas med ett lika ståtligt namn:Specialized Epic S-Works FSR WC-29er XX1Jag siktade på första stigen i ”min” egen skog. Satsade rakt in i spenaten för att se vad cykeln gick för. I bakhuvudet ekade orden ”Ge den vad den tål!” som jag fått med mig på vägen. Det ämnade jag göra. Inom rimlighetens gräns förstås. Jag är trots allt ingen lättviktare vilket å andra sidan cykeln var. Den kombinationen är inte alltid så lyckad. Därför planerade jag väl inte direkt att droppa aggressivt under turen men väl att utmana cykeln i moment som kan tänkas förekomma under lite hårdare XC-körning. Särskilt nyfiken var jag på hur de handbyggda Roval-hjulen skulle kännas. Jag blev förvånad direkt. På min egen cykel är jag van att ”gunga till” lite med framdämparen för att liksom känna hur lufttrycket är och hur den känns innan jag ger mig i kast med rotmattor och stenpartier. Gör man det med den här cykeln händer – ingenting! Den är faktiskt helt odämpad när dämparna låser. Det var därför en ovan och lite märklig känsla att ge sig in på en stig med en cykel som upplevdes som en helstel med uppträdde som en heldämpad. En känsla jag snabbt kunde tänka mig att leva med. Braindämparna fungerar exakt som utlovat med andra ord. Mest imponerad var jag av framdämparen, Rockshox RS-1, faktiskt. Jag har testat äldre versioner av Specialized Brain som bakdämpare så där visste jag lite mer vad jag kunde vänta mig. Det andra intrycket var att Epicen var extremt spårstabil. Det var bara att peka styret åt rätt håll och trampa. Sen skötte cykeln resten. En mycket komfortabel känsla. Leendet blev allt bredare där i den allt mer tilltagande decemberskymningen under granars skydd. Fotoljuset i tilltagande decemberskymning med tillhörande regn är väl inte det bästa för en stackars mobiltelefonJag hade väntat mig att få ta det mycket lugnt då det egentligen var snorhalt i skogen. Mycket rötter, lite sten och ett alltmer tilltagande regn. Men icke, fästet förlorade jag bara två gånger under hela testrundan och det var för att jag gav mig den på att se vart gränsen gick och till slut körde på skrå över granrötter. Först då släppte framhjulet en smula. Likaså när jag med flit ställde mig upp och lutade mig framåt i uppförsbacke så spann bakhjulet till. Annars satt däcken limmade mot underlaget och det var bara att sitta ned och låta benen spinna. Extra imponerande blev det med tanke på att Specializeds egna Fast Trak däck inte är särskilt grovnabbade och dessutom bara var tvåtummare i det här fallet. Ljuset var inte det bästa och jag körde nog på min beskärda del av stenar men dämparna svalde det utan att protestera. Det blir en väldigt ren cockpit utan vare sig reglage för framväxel eller dämparkontrollDet enda som inte imponerade nämnvärt på mig hade inte riktigt med själva cykeln att göra men mer med utrustning och underhåll. Växlar och bromsar kändes inte bättre än på min gamla härk. Faktum är att mina väl intrimmade XT-bromsar med 180 mm skivor tar bättre i väta och tjuter mindre än provcykelns vackra XTR-prylar. Då har jag förvisso bra belägg också. Detsamma gäller växlarna. Mina egna är väl underhållna och drivlinan oljad. Srams XX1 fungerade bra under den här turen men bjöd inte på någon ”wow-faktor”. På sätt och vis skönt. Det stöder min tes om att de sista stegen uppåt på komponentnivå oftast handlar om vikt och inte funktion. Sen var provexemplaret helt klart växlad för skogen och inte för att sträcka ut på grusvägarna mellan Sälen och Mora eller dylikt. Då hade jag velat ha någon kugg till på framdrevet utöver de trettio som fanns nu för att få upp farten och ha ett par växlar att välja på förutom den tyngsta när farten ökade. Men annars räckte omfånget till mer än väl. Sram XX1 – lär vara bland det bästa men övertygande inte helt härMen oj oj oj vad det flöt på i skogen. Jag kom på mig själv att cykla fortare och fortare, runt runt på några av mina favoritstigar. Dessvärre har jag av olika orsaker inte kunnat cykla som jag velat under säsongen och var rädd för att jag skulle vara ringrostig. Jag brukar bli det efter uppehåll från skogscykling. Men Epicen gjorde mig bättre än vad jag är. Det gick säkerligen inte så fort som det kändes. Men det spelar mindre roll. Glädjen var där. Ren och skär cykelglädje. Hela jag var cyklig! Det är ju så här det skall kännas!På redaktionen hade Daniel börjat undra om jag verkligen haft med mig en pannlampa undangömd i fickorna. Så mörkt var det när jag återvände.Till och med detaljerna är vackra. Poetry in motionMen underbart är kort och det var med sorg i hjärtat provcyklingen var över och det var dags att återlämna juvelen. Jag sade när jag kom fram, lätt euforisk, att det var inte regn i skägget utan glädjetårar. Därför är det på sätt och vis bra att den kostar som den gör. För det är inte så att jag börjar fundera på att sälja Cuben, vända upp och ned på spargrisen och skaka ur de sista korvörena för att få fram kapital. Det räcker nämligen inte så långt i sammanhanget.Smakar det så kostar det som bekant och i det här fallet får man hosta upp med 100 000 – 4 kr för skapelsen just nu om man köper den hos exempelvis Evalds MTB. Det var det där med att spela på Lotto./ J – ägnar sig åt provkörning DeLuxeTekniska specifikationer hittar den intresserade här!

– Specialized Epic S-Works FSR WC-29er XX1Om en motorentusiast blir tillfrågad om att få provköra någon av de häftigaste modellerna från säg Bugatti, Ferrari, Lamborghini, McLaren eller Koenigsegg – vad svarar vederbörande då? Troligtvis JAAA! Den frågan fick jag i fredags från Daniel Evaldsson och Allt om MTB. Fast gällande en cykel då. Närmare bestämt en Mountainbike. Fast inte riktigt vilken MTB som helst utan en av de få som tillhör topp tre på min lista även om man fick välja vad man ville utan att överhuvudtaget snegla på prislappen. Ni vet den där cykeln man fantiserar om att köpa efter tips- eller lottovinsten som aldrig kommer. Särskilt som jag inte spelar. Drömcykeln!En loggga med klang för den cykelintresseradeEfter att ha anlänt till redaktionen för Svenska Cycling Plus och Allt om MTB pratades det cykel och annat en stund alltmedan blickarna drog sig mot testobjektet som stod där så underbart skön om än lite ooljad. Jag hade inte extremt mycket tid på mig så det gällde att förvalta de närmsta timmarna väl. Men upp på cykeln och iväg bar det. Först körde jag faktiskt asfalt några kilometer. Dels beroende på att jag var tvungen att ta mig till skogen och dels för att jag faktiskt ville känna på hur den uppträdde vid sidan om sitt rätta element. Jag kände på växlar och bromsar, testade acceleration och inbromsning såväl sittande som stående. Sen dök jag in i några kurvor rätt aggressivt med tanke på det våta underlaget. Jag ville undersöka hur framdelen uppträdde om den provocerades och hur balansen på cykeln upplevdes. Första intrycket var riktigt riktigt bra även om förväntningarna var högt uppskruvade. Hade det inte varit för det breda styret hade man kunnat tro att man satt på en landsvägscykel av god kvalitet. En mycket lätt cykel parat med en extremt styv ram förklarar den känslan. Framförallt var det framvagnen som var solid skulle det visa sig senare. Enda smolket i glädjebägaren var väl vädret även om jag knappt lade märke till det. Mörkt och grått – en regnig dag i december. Det hade varit uppehåll fram till jag satte mig på cykeln. Nu tilltog nederbörden allt mer. Sen hade jag inledningsvis lite problem med sadeln. Den ville inte riktigt sitta där den skulle utan tippa bakåt. Jag hade med mig verktyg så jag drog åt den så mycket jag vågade med mitt lilla multiverktyg. Jag kände inte för att knäcka fibrer den här dagen. En sådan här ståtlig skapelse måste matchas med ett lika ståtligt namn:Specialized Epic S-Works FSR WC-29er XX1Jag siktade på första stigen i ”min” egen skog. Satsade rakt in i spenaten för att se vad cykeln gick för. I bakhuvudet ekade orden ”Ge den vad den tål!” som jag fått med mig på vägen. Det ämnade jag göra. Inom rimlighetens gräns förstås. Jag är trots allt ingen lättviktare vilket å andra sidan cykeln var. Den kombinationen är inte alltid så lyckad. Därför planerade jag väl inte direkt att droppa aggressivt under turen men väl att utmana cykeln i moment som kan tänkas förekomma under lite hårdare XC-körning. Särskilt nyfiken var jag på hur de handbyggda Roval-hjulen skulle kännas. Jag blev förvånad direkt. På min egen cykel är jag van att ”gunga till” lite med framdämparen för att liksom känna hur lufttrycket är och hur den känns innan jag ger mig i kast med rotmattor och stenpartier. Gör man det med den här cykeln händer – ingenting! Den är faktiskt helt odämpad när dämparna låser. Det var därför en ovan och lite märklig känsla att ge sig in på en stig med en cykel som upplevdes som en helstel med uppträdde som en heldämpad. En känsla jag snabbt kunde tänka mig att leva med. Braindämparna fungerar exakt som utlovat med andra ord. Mest imponerad var jag av framdämparen, Rockshox RS-1, faktiskt. Jag har testat äldre versioner av Specialized Brain som bakdämpare så där visste jag lite mer vad jag kunde vänta mig. Det andra intrycket var att Epicen var extremt spårstabil. Det var bara att peka styret åt rätt håll och trampa. Sen skötte cykeln resten. En mycket komfortabel känsla. Leendet blev allt bredare där i den allt mer tilltagande decemberskymningen under granars skydd. Fotoljuset i tilltagande decemberskymning med tillhörande regn är väl inte det bästa för en stackars mobiltelefonJag hade väntat mig att få ta det mycket lugnt då det egentligen var snorhalt i skogen. Mycket rötter, lite sten och ett alltmer tilltagande regn. Men icke, fästet förlorade jag bara två gånger under hela testrundan och det var för att jag gav mig den på att se vart gränsen gick och till slut körde på skrå över granrötter. Först då släppte framhjulet en smula. Likaså när jag med flit ställde mig upp och lutade mig framåt i uppförsbacke så spann bakhjulet till. Annars satt däcken limmade mot underlaget och det var bara att sitta ned och låta benen spinna. Extra imponerande blev det med tanke på att Specializeds egna Fast Trak däck inte är särskilt grovnabbade och dessutom bara var tvåtummare i det här fallet. Ljuset var inte det bästa och jag körde nog på min beskärda del av stenar men dämparna svalde det utan att protestera. Det blir en väldigt ren cockpit utan vare sig reglage för framväxel eller dämparkontrollDet enda som inte imponerade nämnvärt på mig hade inte riktigt med själva cykeln att göra men mer med utrustning och underhåll. Växlar och bromsar kändes inte bättre än på min gamla härk. Faktum är att mina väl intrimmade XT-bromsar med 180 mm skivor tar bättre i väta och tjuter mindre än provcykelns vackra XTR-prylar. Då har jag förvisso bra belägg också. Detsamma gäller växlarna. Mina egna är väl underhållna och drivlinan oljad. Srams XX1 fungerade bra under den här turen men bjöd inte på någon ”wow-faktor”. På sätt och vis skönt. Det stöder min tes om att de sista stegen uppåt på komponentnivå oftast handlar om vikt och inte funktion. Sen var provexemplaret helt klart växlad för skogen och inte för att sträcka ut på grusvägarna mellan Sälen och Mora eller dylikt. Då hade jag velat ha någon kugg till på framdrevet utöver de trettio som fanns nu för att få upp farten och ha ett par växlar att välja på förutom den tyngsta när farten ökade. Men annars räckte omfånget till mer än väl. Sram XX1 – lär vara bland det bästa men övertygande inte helt härMen oj oj oj vad det flöt på i skogen. Jag kom på mig själv att cykla fortare och fortare, runt runt på några av mina favoritstigar. Dessvärre har jag av olika orsaker inte kunnat cykla som jag velat under säsongen och var rädd för att jag skulle vara ringrostig. Jag brukar bli det efter uppehåll från skogscykling. Men Epicen gjorde mig bättre än vad jag är. Det gick säkerligen inte så fort som det kändes. Men det spelar mindre roll. Glädjen var där. Ren och skär cykelglädje. Hela jag var cyklig! Det är ju så här det skall kännas!På redaktionen hade Daniel börjat undra om jag verkligen haft med mig en pannlampa undangömd i fickorna. Så mörkt var det när jag återvände.Till och med detaljerna är vackra. Poetry in motionMen underbart är kort och det var med sorg i hjärtat provcyklingen var över och det var dags att återlämna juvelen. Jag sade när jag kom fram, lätt euforisk, att det var inte regn i skägget utan glädjetårar. Därför är det på sätt och vis bra att den kostar som den gör. För det är inte så att jag börjar fundera på att sälja Cuben, vända upp och ned på spargrisen och skaka ur de sista korvörena för att få fram kapital. Det räcker nämligen inte så långt i sammanhanget.Smakar det så kostar det som bekant och i det här fallet får man hosta upp med 100 000 – 4 kr för skapelsen just nu om man köper den hos exempelvis Evalds MTB. Det var det där med att spela på Lotto./ J – ägnar sig åt provkörning DeLuxeTekniska specifikationer hittar den intresserade här!