En blogg om livet i allmänhet och träningslivet i synnerhet

John
Wikström

Semestertelegram!

30 Jun 2015

Återkommer med rapporter stopp. Är i Nora stopp. Fantastisk Mtb-cykling stopp. Hinner inte skriva, måste cykla stopp.

/ J – skogstrollet

Återkommer med rapporter stopp. Är i Nora stopp. Fantastisk Mtb-cykling stopp. Hinner inte skriva, måste cykla stopp.

/ J – skogstrollet

Statistik - ni är legio

25 Jun 2015

Disraeli lär ha sagt ”There are three kinds of lies: lies, damned lies and statistics. Det kanske är att ta i men ibland roar det mig att titta på statistik av olika slag. I det här fallet den som rör just den här sidan.

Man vet att man börjar få fler läsare på sin blogg när det börjar dyka upp mail om att sälja saker som körkortsprov, faktureringsprogram och dylikt. Och icke att förglömma: kreditkort och dating. Saknas bara spel och sprit så är alla de stora reklamområdena täckta. Affiliate programs kallas det visst.

Det hänger troligen ihop med att bloggen har accelererat en smula och de senaste månaderna har antalet läsare per 30 dagarsperiod, räknat bakåt, överstigit 10 000 med råge. Det är avsevärt fler än tidigare och ett tydligt trendbrott. Sen kan betonas att detta är en mycket liten blogg trots allt. Jag misstänker starkt att cykling, mitt liv och knivar inte är lika gångbart som mode och partyliv.

Statistik?
Statistik?

Det totala antalet besök har dock knuffats över 112 000 vilket är ytterst sympatiskt. Det finns olika sätt att mäta det där och jag är väl medveten om att det inte rör sig om ”unika” träffar som det så fint heter i de här sammanhangen. Eller rättare sagt det beror på hur man definierar det. Men det är jag tämligen glad för måste jag medge.  Det hade i mina ögon sett extremt illa ut om jag lyckats locka så många intresserade som sedan sneglar på det som skrivits en gång för att sedan aldrig återkomma. Istället är det uppenbart att jag har en hel del trogna läsare vilket glädjer mig.

Statistiken kan också ge intressanta inblickar i vad besökare gillar att läsa om. I det här fallet ser det bestämt ut som att folk gillar att läsa om när jag slår mig på något dramatiskt vis samt om sig själva, eller snarare det man själv deltagit i det vill säga texter och betraktelser från motionslopp och dylikt.

Men framförallt är det populärt att ta del av när jag skäller på bilister. Det sistnämnda lockar många läsare kan konstateras. Sen är knivar trots allt mycket intressant fast det är ett smalt och smula obskyrt intresseområde. Många kikar på de inslagen hur som haver.

Så du som hittar hit behöver inte skämmas, du är inte ensam, du får smygläsa den här sidan!

/ J – ägnar sig åt sifferexercis

Disraeli lär ha sagt ”There are three kinds of lies: lies, damned lies and statistics. Det kanske är att ta i men ibland roar det mig att titta på statistik av olika slag. I det här fallet den som rör just den här sidan.

Man vet att man börjar få fler läsare på sin blogg när det börjar dyka upp mail om att sälja saker som körkortsprov, faktureringsprogram och dylikt. Och icke att förglömma: kreditkort och dating. Saknas bara spel och sprit så är alla de stora reklamområdena täckta. Affiliate programs kallas det visst.

Det hänger troligen ihop med att bloggen har accelererat en smula och de senaste månaderna har antalet läsare per 30 dagarsperiod, räknat bakåt, överstigit 10 000 med råge. Det är avsevärt fler än tidigare och ett tydligt trendbrott. Sen kan betonas att detta är en mycket liten blogg trots allt. Jag misstänker starkt att cykling, mitt liv och knivar inte är lika gångbart som mode och partyliv.

Statistik?
Statistik?

Det totala antalet besök har dock knuffats över 112 000 vilket är ytterst sympatiskt. Det finns olika sätt att mäta det där och jag är väl medveten om att det inte rör sig om ”unika” träffar som det så fint heter i de här sammanhangen. Eller rättare sagt det beror på hur man definierar det. Men det är jag tämligen glad för måste jag medge.  Det hade i mina ögon sett extremt illa ut om jag lyckats locka så många intresserade som sedan sneglar på det som skrivits en gång för att sedan aldrig återkomma. Istället är det uppenbart att jag har en hel del trogna läsare vilket glädjer mig.

Statistiken kan också ge intressanta inblickar i vad besökare gillar att läsa om. I det här fallet ser det bestämt ut som att folk gillar att läsa om när jag slår mig på något dramatiskt vis samt om sig själva, eller snarare det man själv deltagit i det vill säga texter och betraktelser från motionslopp och dylikt.

Men framförallt är det populärt att ta del av när jag skäller på bilister. Det sistnämnda lockar många läsare kan konstateras. Sen är knivar trots allt mycket intressant fast det är ett smalt och smula obskyrt intresseområde. Många kikar på de inslagen hur som haver.

Så du som hittar hit behöver inte skämmas, du är inte ensam, du får smygläsa den här sidan!

/ J – ägnar sig åt sifferexercis

Måndagsturen 22 juni

23 Jun 2015

Sommaren är här – misär!

Gårdagens måndagstur inleddes med min numera sedvanliga uppvärmningsrunda på 21 kilometer. Den blev nu rätt snabb eftersom jag inte kom iväg i tid. Lite cykelsnack med grannen kom emellan. Men jag hann till starten med några minuter till godo. Regnet hade gjort mig sällskap eftersom det började dugga i samma stund jag satte mig på sadeln. Väl på torget var det glest med cyklister. En kombination av att många inte alls tror på ett liv efter Vätternrundan och att andra är förnuftiga nog att stanna inne i det här skitvädret efter att ha konsulterat SMHI misstänker jag.
Det ledde till få grupper och ett val för min del. Att köra ”32” i grupp känns för långsamt för mig om man inte kör längre etapper än måndagstursrundor. Återstod bara ”snabbgruppen” även om jag verkligen inte tillhör de snabbaste.

Inledningsvis kändes det bra. Någorlunda pigga ben och en för gruppen stillsam fart uppför Högstorpsbacken gjorde att jag hände med. Temat för dagen var ”KOM-jakt”. Någon hade föreslagit ett upplägg  som gick ut på att det skulle köras hårdare i Strava-segmenten utmed banan helt enkelt. Det gjorde att jag lade mig platt i Billabacken och tog mitt eget tempo. Som tur var gjorde några fler likaledes. Vi kom sedan med viss möda ikapp huvudgruppen som förvisso väntat en stund men ökade tempot igen innan vi hade kontakt.

Jakten fortsatte senare in mot Ingelstad och ut från samma samhälle. Några av oss andra släppte täten och tog vårt eget tempo men klungan formerade sig igen till slut. Det gick bra så långt trots relativt hög fart för min del.

Regnade gjorde det till och från hela tiden men i Kalvsvik kom det riktiga störtregnet. Det vräkte ned och temperaturen droppade lite till. Kombinationen av nio grader i luften, konstant väta och fartvind gjorde att jag efter mina nästan två timmar i sadeln domnade helt trots att pulsen var uppe. Tappade känseln i händerna och fötterna varpå jag förbannade mig själv för att inte ha tagit långa handskar och skoöverdrag. Men det skall väl inte behövas mitt i sommaren? Ibland borde man skjuta sin inre optimist.

Jag hade behövt all kraft för att hänga med i tempot. Nu stelnade jag till totalt och låren förvandlades till knäckebröd, blött knäckebröd. Första puckeln upp mot Väghult gick bra sen gick jag på rött och fick slå av. Det var sista gången jag fick upp pulsen den här turen. Sen var jag så stel och kall att det inte gick.

Vi var två som bildade en gruppetto. Nära nära, skjuter ingen hare och inte räcker det till att nå cykelklungor heller kunde vi konstatera då vi med cirka hundrafemtio meter kvar till klungan fick ge oss när de accelererade på väg mot nya Strava-mål i Vederslöv.

Efter ett tag blev vi tre då herr K hade pacat med följebilen upp till oss. Ytterligare någon hade släppt helt fick höra senare. Vi kämpade gemensamt i ösregnet och växeldrog hela vägen in mot stan. Vi valde den längre sträckningen över Bergunda. Mina ben fungerade inte längre och jag ville bara hem. Jag sade till mina medcyklister att jag verkligen inte förstår den här delen av cykling. Det sägs att det är en del av sporten. Men jag lider bara. Kylan gjorde att benen stelnat helt och jag kände mig helt kraftlös. Totalt nedkyld när jag kom hem. Ingen känsel i vare sig händer eller fötter. Lätt tunnelseende och aningen illamående. Cykelglädjen som bortblåst.

Frågan jag ställde när jag kom tillbaks till torget var ”Hur kommer det sig att den som är mest välisolerad lider mest i kyla?” Svaret låter dröja på sig liksom sommarvärmen.

/ J – felisolerad

#knivesandbikes #cykligare

Sommaren är här – misär!

Gårdagens måndagstur inleddes med min numera sedvanliga uppvärmningsrunda på 21 kilometer. Den blev nu rätt snabb eftersom jag inte kom iväg i tid. Lite cykelsnack med grannen kom emellan. Men jag hann till starten med några minuter till godo. Regnet hade gjort mig sällskap eftersom det började dugga i samma stund jag satte mig på sadeln. Väl på torget var det glest med cyklister. En kombination av att många inte alls tror på ett liv efter Vätternrundan och att andra är förnuftiga nog att stanna inne i det här skitvädret efter att ha konsulterat SMHI misstänker jag.
Det ledde till få grupper och ett val för min del. Att köra ”32” i grupp känns för långsamt för mig om man inte kör längre etapper än måndagstursrundor. Återstod bara ”snabbgruppen” även om jag verkligen inte tillhör de snabbaste.

Inledningsvis kändes det bra. Någorlunda pigga ben och en för gruppen stillsam fart uppför Högstorpsbacken gjorde att jag hände med. Temat för dagen var ”KOM-jakt”. Någon hade föreslagit ett upplägg  som gick ut på att det skulle köras hårdare i Strava-segmenten utmed banan helt enkelt. Det gjorde att jag lade mig platt i Billabacken och tog mitt eget tempo. Som tur var gjorde några fler likaledes. Vi kom sedan med viss möda ikapp huvudgruppen som förvisso väntat en stund men ökade tempot igen innan vi hade kontakt.

Jakten fortsatte senare in mot Ingelstad och ut från samma samhälle. Några av oss andra släppte täten och tog vårt eget tempo men klungan formerade sig igen till slut. Det gick bra så långt trots relativt hög fart för min del.

Regnade gjorde det till och från hela tiden men i Kalvsvik kom det riktiga störtregnet. Det vräkte ned och temperaturen droppade lite till. Kombinationen av nio grader i luften, konstant väta och fartvind gjorde att jag efter mina nästan två timmar i sadeln domnade helt trots att pulsen var uppe. Tappade känseln i händerna och fötterna varpå jag förbannade mig själv för att inte ha tagit långa handskar och skoöverdrag. Men det skall väl inte behövas mitt i sommaren? Ibland borde man skjuta sin inre optimist.

Jag hade behövt all kraft för att hänga med i tempot. Nu stelnade jag till totalt och låren förvandlades till knäckebröd, blött knäckebröd. Första puckeln upp mot Väghult gick bra sen gick jag på rött och fick slå av. Det var sista gången jag fick upp pulsen den här turen. Sen var jag så stel och kall att det inte gick.

Vi var två som bildade en gruppetto. Nära nära, skjuter ingen hare och inte räcker det till att nå cykelklungor heller kunde vi konstatera då vi med cirka hundrafemtio meter kvar till klungan fick ge oss när de accelererade på väg mot nya Strava-mål i Vederslöv.

Efter ett tag blev vi tre då herr K hade pacat med följebilen upp till oss. Ytterligare någon hade släppt helt fick höra senare. Vi kämpade gemensamt i ösregnet och växeldrog hela vägen in mot stan. Vi valde den längre sträckningen över Bergunda. Mina ben fungerade inte längre och jag ville bara hem. Jag sade till mina medcyklister att jag verkligen inte förstår den här delen av cykling. Det sägs att det är en del av sporten. Men jag lider bara. Kylan gjorde att benen stelnat helt och jag kände mig helt kraftlös. Totalt nedkyld när jag kom hem. Ingen känsel i vare sig händer eller fötter. Lätt tunnelseende och aningen illamående. Cykelglädjen som bortblåst.

Frågan jag ställde när jag kom tillbaks till torget var ”Hur kommer det sig att den som är mest välisolerad lider mest i kyla?” Svaret låter dröja på sig liksom sommarvärmen.

/ J – felisolerad

#knivesandbikes #cykligare

Teknikträningshelg - Bergslagen här kommer vi!

23 Jun 2015

Nu är det inte många dagar kvar. Nedräkningen har börjat och jag ser verkligen fram emot att få cykla mountainbike på nya stigar. Upptäckarlusten är väckt!

Hoppas nu bara vädret är med oss. Det går för all del cykla i alla väder – sägs det. Men jag gillar inte alla väderlekar och är inte av uppfattningen att cyklingens värde kan mätas i mängden lidande. Sen har jag tröttnat på att ration cykelvård/cykling närmar sig 1:1 som den gjort den här ”sommaren”. Men får man tro väderspåmännen så ser det lovande ut.

Teknikträningshelg

Teknikträningshelg 2

Upprinnelsen till det hela var rätt rolig då jag fick ett mycket intressant mess när jag satt på jobbet som löd ungefär ”tänkte du köra Ränneslätt i år?” Jo, det medgav jag att jag tänkt mig. Den något märkliga följdfrågan var ”HUR gärna vill du köra Ränneslätt?”. Jag replikerade ”VÄLDIGT gärna”. Det var nämligen något av målet med årets MTB-säsong. Som i och för sig inte blivit något eftersom jag sammanlagt kört sex turer eller något. Mycket på grund av skitvädret.

Då fick överraskningsmomentet ge vika för övertalningseffekten. ”Jag har bokat in oss på ett teknikträningsläger i Bergslagen!” löd nästa meddelande. Sen råkade vara så att de här två storheterna kolliderade tidsmässigt så ett val var av nöden tvunget.

Nu stod med ens de något kryptiska frågorna i klarare dager. Jag svarade väl inte överentusiastiskt måste medges utan lät det sjunka in. Överraskningar är inte min starka sida.  Men nu är jag desto ivrigare att komma iväg. Det skall bli riktigt roligt att få träna under de förhållandena. Små grupper med instruktör – något jag aldrig gjort tidigare. Något säger mig att jag kommer lära mig en hel del trots många års cyklande.

Gruppindelningarna är jag inte riktigt säker på hur de går till. Jag är anmäld till någon form av ”avancerad” grupp. Mycket på grund av gedigen erfarenhet. Och det har jag för all del. Det närmar sig tjugofem år vid det här laget. Men tung är jag för tillfället och någon trial-åkare eller Downhill-nisse har jag aldrig varit så det blir intressant att se om jag hänger med. Gamla hundar kanske kan lära sig sitta men frågan är hur snyggt det blir när de gör det.

Sen älskar jag nya stigar. De är alltid svåra att motstå. Jag vill veta hur det ser bak nästa kulle. Och det ämnar jag ta reda på. Rapporter från skogarna kommer förstås att delges.

/ J – drar åt skogen

#cykligare #knivesandbike

Nu är det inte många dagar kvar. Nedräkningen har börjat och jag ser verkligen fram emot att få cykla mountainbike på nya stigar. Upptäckarlusten är väckt!

Hoppas nu bara vädret är med oss. Det går för all del cykla i alla väder – sägs det. Men jag gillar inte alla väderlekar och är inte av uppfattningen att cyklingens värde kan mätas i mängden lidande. Sen har jag tröttnat på att ration cykelvård/cykling närmar sig 1:1 som den gjort den här ”sommaren”. Men får man tro väderspåmännen så ser det lovande ut.

Teknikträningshelg

Teknikträningshelg 2

Upprinnelsen till det hela var rätt rolig då jag fick ett mycket intressant mess när jag satt på jobbet som löd ungefär ”tänkte du köra Ränneslätt i år?” Jo, det medgav jag att jag tänkt mig. Den något märkliga följdfrågan var ”HUR gärna vill du köra Ränneslätt?”. Jag replikerade ”VÄLDIGT gärna”. Det var nämligen något av målet med årets MTB-säsong. Som i och för sig inte blivit något eftersom jag sammanlagt kört sex turer eller något. Mycket på grund av skitvädret.

Då fick överraskningsmomentet ge vika för övertalningseffekten. ”Jag har bokat in oss på ett teknikträningsläger i Bergslagen!” löd nästa meddelande. Sen råkade vara så att de här två storheterna kolliderade tidsmässigt så ett val var av nöden tvunget.

Nu stod med ens de något kryptiska frågorna i klarare dager. Jag svarade väl inte överentusiastiskt måste medges utan lät det sjunka in. Överraskningar är inte min starka sida.  Men nu är jag desto ivrigare att komma iväg. Det skall bli riktigt roligt att få träna under de förhållandena. Små grupper med instruktör – något jag aldrig gjort tidigare. Något säger mig att jag kommer lära mig en hel del trots många års cyklande.

Gruppindelningarna är jag inte riktigt säker på hur de går till. Jag är anmäld till någon form av ”avancerad” grupp. Mycket på grund av gedigen erfarenhet. Och det har jag för all del. Det närmar sig tjugofem år vid det här laget. Men tung är jag för tillfället och någon trial-åkare eller Downhill-nisse har jag aldrig varit så det blir intressant att se om jag hänger med. Gamla hundar kanske kan lära sig sitta men frågan är hur snyggt det blir när de gör det.

Sen älskar jag nya stigar. De är alltid svåra att motstå. Jag vill veta hur det ser bak nästa kulle. Och det ämnar jag ta reda på. Rapporter från skogarna kommer förstås att delges.

/ J – drar åt skogen

#cykligare #knivesandbike

Efterlyses: Sommaren

22 Jun 2015

Är den hos er? För här är den då inte. Sommarsaknaden är stor. Jag längtar till den tid då vi kan klaga på hettan som gör att man knappt kan sova. Att man börjar oroa sig för att trädgården ser vissen ut på grund av värmeböljan som aldrig vill ge med sig. Att vi kan gnälla på att vattnet i sjöar och hav är så varmt att det knappt svalkar.

Mina termometrar, ja i plural, utanför fönstret där hemma verkar ha gått sönder. De har fastnat runt tiostrecket plus minus någon grad beroende på om det regnar för stunden eller ej.

Det har gått så långt att när man tittar ut genom fönstret och ser att det är uppehåll blir man riktigt nöjd. Det regnar ju i alla fall inte småspik tänker man.

Häromdagen skrev jag om solskenscyklistens nära förestående hädangång. Nu kanske han har återuppstått – zombiecyklist. Men sommaren är inte här för det. En cykeltur i torrt väder gör ingen sommar som det heter.

Det solen gör mest är att lysa med sin frånvaro även om den försynt tittar fram bakom molnväggar för stunden. Men får man tro SMHI kommer det att ändra sig. Regn och ökad vind blir det lagom till eftermiddagen och framåt och därmed lär kvällens måndagstur bli en blöt tillställning.

Jag har haft träningsuppehåll i två dagar över midsommar. Familjen trotsade rusket och vi stack och campade istället. Det blev succé och vi hade till och med uppehåll på natten. Men det var svårt att göra upp eld för korvgrillning då allt brännbart var blött. Ingen risk för skogsbrand i alla fall. Det största problemet var att inte få med all lera in i tältet. Det kunde emellertid konstateras att alla inte tycker illa om fukten. Antalet, knott, myggor och skogssniglar var överväldigande.

Igår jag mig den på att jag skulle cykla oavsett omständigheter. Så det gjorde jag. Och eftersom vädret tydligen är mer ambivalent än jag så var det alla väder – på en gång. Ömsom sol, ömsom regn. Först vindstilla och efterhand mer vind.

Slottsruinen med alla typer av moln ovanför
Slottsruinen med alla typer av moln ovanför

Inledningen var dock torr om än kall. Hann ut till Kronoberg för att ta en obligatorisk bild av ruinen för att illustrera de blandade molntyperna och fundera på huruvida det skulle bli någon nederbörd eller ej. Tio minuter senare fick jag svaret då jag fick en regnskur i huvudet. Den var kort, blöt och intensiv. Sen torkade jag igen varpå det var dags för nästa dusch. Och så höll det på. Fyra mindre och ytterst lokala regnskurar drabbade mig under färds gång. Efter hemkomst började det strila stadigare.

Körde lätt och kajkade runt en tämligen stadsnära runda. Runt nio mil blev det på ungefär tre timmar , allt enligt plan.

Kanske sommaren är i Bergslagen? Hoppas det eftersom jag skall dit och cykla mountainbike i helgen.

/ J – sommarsökare

#cykligare #knivesandbikes

Är den hos er? För här är den då inte. Sommarsaknaden är stor. Jag längtar till den tid då vi kan klaga på hettan som gör att man knappt kan sova. Att man börjar oroa sig för att trädgården ser vissen ut på grund av värmeböljan som aldrig vill ge med sig. Att vi kan gnälla på att vattnet i sjöar och hav är så varmt att det knappt svalkar.

Mina termometrar, ja i plural, utanför fönstret där hemma verkar ha gått sönder. De har fastnat runt tiostrecket plus minus någon grad beroende på om det regnar för stunden eller ej.

Det har gått så långt att när man tittar ut genom fönstret och ser att det är uppehåll blir man riktigt nöjd. Det regnar ju i alla fall inte småspik tänker man.

Häromdagen skrev jag om solskenscyklistens nära förestående hädangång. Nu kanske han har återuppstått – zombiecyklist. Men sommaren är inte här för det. En cykeltur i torrt väder gör ingen sommar som det heter.

Det solen gör mest är att lysa med sin frånvaro även om den försynt tittar fram bakom molnväggar för stunden. Men får man tro SMHI kommer det att ändra sig. Regn och ökad vind blir det lagom till eftermiddagen och framåt och därmed lär kvällens måndagstur bli en blöt tillställning.

Jag har haft träningsuppehåll i två dagar över midsommar. Familjen trotsade rusket och vi stack och campade istället. Det blev succé och vi hade till och med uppehåll på natten. Men det var svårt att göra upp eld för korvgrillning då allt brännbart var blött. Ingen risk för skogsbrand i alla fall. Det största problemet var att inte få med all lera in i tältet. Det kunde emellertid konstateras att alla inte tycker illa om fukten. Antalet, knott, myggor och skogssniglar var överväldigande.

Igår jag mig den på att jag skulle cykla oavsett omständigheter. Så det gjorde jag. Och eftersom vädret tydligen är mer ambivalent än jag så var det alla väder – på en gång. Ömsom sol, ömsom regn. Först vindstilla och efterhand mer vind.

Slottsruinen med alla typer av moln ovanför
Slottsruinen med alla typer av moln ovanför

Inledningen var dock torr om än kall. Hann ut till Kronoberg för att ta en obligatorisk bild av ruinen för att illustrera de blandade molntyperna och fundera på huruvida det skulle bli någon nederbörd eller ej. Tio minuter senare fick jag svaret då jag fick en regnskur i huvudet. Den var kort, blöt och intensiv. Sen torkade jag igen varpå det var dags för nästa dusch. Och så höll det på. Fyra mindre och ytterst lokala regnskurar drabbade mig under färds gång. Efter hemkomst började det strila stadigare.

Körde lätt och kajkade runt en tämligen stadsnära runda. Runt nio mil blev det på ungefär tre timmar , allt enligt plan.

Kanske sommaren är i Bergslagen? Hoppas det eftersom jag skall dit och cykla mountainbike i helgen.

/ J – sommarsökare

#cykligare #knivesandbikes

ARG!

22 Jun 2015

– Kan man bli ibland

 

Orsaken till att jag blir upprörd den här gången är, inte helt oväntat: Bilister!*

Det som föranledde den omedelbara reaktionen från min sida var en text från den utmärkta Cyklistbloggen och mer specifikt det HÄR inlägget.

Jag skall inte gå in på sakfrågan i detalj av det enkla skälet att det har Christian redan gjort på ett föredömligt vis i sin text så jag rekommenderar varmt att ni läser vad han skrivit.

Men däremot höll jag på att gå i taket av den enkla anledningen att jag själv plitade på ett snarlikt inlägg för några veckor sedan. Då med anledning av den omtalade ”hästtransportsmitningen” samt ett flertal liknande incidenter på senare tid.

Det som slår mig är nämligen alltid detsamma. När dessa trafikolyckor når nyhetsplats dyker det alltid upp en massa jävla märkliga perversa kommentarer med innehåll på temat att cyklister har sig själv att skylla i någon form, vanligtvis för att vi kör så illa eller ens befinner oss på en väg. Eller rent av hatiska åsikter som går ut på att vi är lovligt byte att ”uppfostra” på lite olika vis. VA FAN!

Bara tänk er att det skulle förekomma liknande kommentarer om andra former av olyckor. Det är otänkbart. Mot allt sunt förnuft och beteende. Men somliga människor gömda bakom den anonyma skärmen tappar omdömet totalt. Det är uppenbart. Tyvärr tappar de även det i trafiken vilket är värre.

Jag var med om en liten händelse igår som fick mig att tänka på ett litet missförstånd som tycks råda om cyklar och andra fordons placering på vägbanan. En bil körde om mig snävt som tusan på grund av möte på riksväg 27 strax söder om Växjö igår. Fordonet var en röd Volvokombi vilken jag faktiskt hann ta registreringsnumret på för en gång skull. Kan vara bra att ha.

Men det som den regelvidriga omkörningen fick mig att tänka på var att många tycks tro att cyklister och andra långsamgående fordon skall hålla till höger för att det ska gå att köra om när som helst. Så är INTE fallet. Vi skall hålla till höger och underlätta förbifart för att t ex bilar skall kunna köra om när det är FRITT att göra så. Inte för att de skall tvinga sig om trots möte för att slippa släppa på gasen och behöva minska farten.
I all enkelhet utan att hänvisa till lagtext kan jag på ren svenska säga att man får fan inte göra omkörningar när det inte är fritt i mötande fält. Jag och andra skall inte tvingas ned i diket för att vissa idioter inte behagar förstå det. Sen kan jag tillägga att av samma skäl skall bilister fullständigt skita i om någon kör i bredd eller inte*. Kan du inte köra om två cyklister kan du heller inte köra om en cyklist på ett säkert sätt. Troligen på grund av att du har möte eller att det är en kurva eller ett backkrön inblandat så att sikten inte är fri. Hur gör du bakom ratten när du kör om en traktor eller mobilkran – satsar lite och chansar på att det inte kommer någon eftersom du inte kan preja ned dem i ett dike?
/ J – snart beväpnad cyklist  
* Inte alla bilister, bara de patologiska

**Något tillspetsat. Vi ligger inte i bredd för att jävlas när vi är ute och kör. En av orsakerna förutom fördelarna vid träning är faktiskt att underlätta omkörningar. Det är lättare att passera tio cyklister som ligger i fem par än ett pärlband cyklister på rad. Det blir en väldigt lång omkörning nämligen och sådana tar som bekant tid. Tid som du inte vill tillbringa på fel sida vägen. 

– Kan man bli ibland

 

Orsaken till att jag blir upprörd den här gången är, inte helt oväntat: Bilister!*

Det som föranledde den omedelbara reaktionen från min sida var en text från den utmärkta Cyklistbloggen och mer specifikt det HÄR inlägget.

Jag skall inte gå in på sakfrågan i detalj av det enkla skälet att det har Christian redan gjort på ett föredömligt vis i sin text så jag rekommenderar varmt att ni läser vad han skrivit.

Men däremot höll jag på att gå i taket av den enkla anledningen att jag själv plitade på ett snarlikt inlägg för några veckor sedan. Då med anledning av den omtalade ”hästtransportsmitningen” samt ett flertal liknande incidenter på senare tid.

Det som slår mig är nämligen alltid detsamma. När dessa trafikolyckor når nyhetsplats dyker det alltid upp en massa jävla märkliga perversa kommentarer med innehåll på temat att cyklister har sig själv att skylla i någon form, vanligtvis för att vi kör så illa eller ens befinner oss på en väg. Eller rent av hatiska åsikter som går ut på att vi är lovligt byte att ”uppfostra” på lite olika vis. VA FAN!

Bara tänk er att det skulle förekomma liknande kommentarer om andra former av olyckor. Det är otänkbart. Mot allt sunt förnuft och beteende. Men somliga människor gömda bakom den anonyma skärmen tappar omdömet totalt. Det är uppenbart. Tyvärr tappar de även det i trafiken vilket är värre.

Jag var med om en liten händelse igår som fick mig att tänka på ett litet missförstånd som tycks råda om cyklar och andra fordons placering på vägbanan. En bil körde om mig snävt som tusan på grund av möte på riksväg 27 strax söder om Växjö igår. Fordonet var en röd Volvokombi vilken jag faktiskt hann ta registreringsnumret på för en gång skull. Kan vara bra att ha.

Men det som den regelvidriga omkörningen fick mig att tänka på var att många tycks tro att cyklister och andra långsamgående fordon skall hålla till höger för att det ska gå att köra om när som helst. Så är INTE fallet. Vi skall hålla till höger och underlätta förbifart för att t ex bilar skall kunna köra om när det är FRITT att göra så. Inte för att de skall tvinga sig om trots möte för att slippa släppa på gasen och behöva minska farten.
I all enkelhet utan att hänvisa till lagtext kan jag på ren svenska säga att man får fan inte göra omkörningar när det inte är fritt i mötande fält. Jag och andra skall inte tvingas ned i diket för att vissa idioter inte behagar förstå det. Sen kan jag tillägga att av samma skäl skall bilister fullständigt skita i om någon kör i bredd eller inte*. Kan du inte köra om två cyklister kan du heller inte köra om en cyklist på ett säkert sätt. Troligen på grund av att du har möte eller att det är en kurva eller ett backkrön inblandat så att sikten inte är fri. Hur gör du bakom ratten när du kör om en traktor eller mobilkran – satsar lite och chansar på att det inte kommer någon eftersom du inte kan preja ned dem i ett dike?
/ J – snart beväpnad cyklist  
* Inte alla bilister, bara de patologiska

**Något tillspetsat. Vi ligger inte i bredd för att jävlas när vi är ute och kör. En av orsakerna förutom fördelarna vid träning är faktiskt att underlätta omkörningar. Det är lättare att passera tio cyklister som ligger i fem par än ett pärlband cyklister på rad. Det blir en väldigt lång omkörning nämligen och sådana tar som bekant tid. Tid som du inte vill tillbringa på fel sida vägen. 

Måndagsturen 15 juni - i ord och någon bild

16 Jun 2015

Trots ett antal mindre muntra besked tidigare på dagen kände jag mig cykelsugen. Eller kanske just därför. Behövde kanske ventilera ut lite frustration. För att ytterligare spä på den känslan fick jag ett mail med ett för mig ytterst motivationsänkande innehåll fem minuter innan jag ämnade bege mig ut.

Annars var jag väl förberedd. Cykelkläder framlagda men jag tvekade lite i valet av byxor, korta eller knälånga? Det blev det sistnämnda. Jag är rädd om mina knän och vill inte ha ont i dem. Sommaren hade beslutat sig för att ta semester och återfinns troligen på sydligare breddgrader. Termometern visade på under femton grader och det var mestadels mulet.

Hälsodryck för landsvägscyklist
Hälsodryck för landsvägscyklist

För att komma i den rätta stämningen för asfaltsnötande tog jag min sedvanliga racerespresso. Den inmundigades med välbehag medan jag funderade på en lämplig uppvärmningsrunda. Det slog mig då att det var nylagd asfalt över Fylleryd och att det numera även gällde för vägen förbi Evedal på väg ut mot Kronoberg. Svart slät asfalt. Jungfrulig cykelmark.

Cykeln var som vanligt genomgången i förväg men jag passade på att klämma i lite mer luft i däcken. Har smala, ”tjugotreor” på för tillfället och tryckte därför i nio kilo. Inte bekvämt men heller inte risk för genomslag. Något som visade sig vara en god idé skulle det senare visa sig.

Redo för avfärd. Oljad, pumpad och försedd med två stora flaskor. Hur mycket stilbrott som helst men närmare tio mil utan påfyllning tarvar dryck. Sen får stilpolisen säga vad de vill
Redo för avfärd. Oljad, pumpad och försedd med två stora flaskor. Hur mycket stilbrott som helst men närmare tio mil utan påfyllning tarvar dryck. Sen får stilpolisen säga vad de vill

Min nya sträckning på uppvärmningsrundan visade sig vara precis så angenäm som jag hoppats på. Och minsann – ser man på, ”monsieur soleil” visade sin runda nuna också. Vid Hissö stannade jag och tog en obligatorisk bild på slottsruinen i sol. Tänkte lägga ut den här men av någon anledning fastnade den inte på minneskortet. Rundan blev 21 kilometer tillbaks till centrum vilket kändes som en lagom uppvärmningssträcka.

Nere vid torget var det rätt glest med cyklister. Benbaksmällan efter Vätternrundan sitter i hos många är min gissning. Men jag lovar – det finns ett cykelliv efter det loppet också. Bara en av flera negativa konsekvenser som så mycket fokus på ett lopp får.

Till en början verkade det inte som det skulle bli någon ”36-grupp” den här måndagen. Funderade ett tag på att istället gå upp ett steg. Hoppet ned till en 32-grupp är för stort. Men i frifart hänger jag inte med för stunden. Det går för fort för mig för det mesta. Men några herrar tog sitt förnuft till fånga och vi blev en liten men naggande god grupp om åtta som ämnade trampa tillsammans.

Redan ut ur stan och uppför Högstorpsbacken kändes att det här skulle bli en bra runda. Aningen medvind ut accentuerade den känslan. Vi var någorlunda jämnstarka cyklister i vår lilla klunga och vi började tämligen omgående glida runt i en evighetskedja. Först med åtta länkar, senare med sju.

Vi tappade en deltagare då ett flaskställshaveri ledde till stopp innan Bramstorp. Såväl flaska som ork för dagen var borta och behövdes letas efter. Vätternben helt enkelt.

Sen var vi sju små dvärgar som strävade vidare mot Krokvik, Ingelstad och senare Stenslanda och Ållaryd. Här dunsade några av oss ned i de hål som finns där. Inget värre för min del och mina nio kilo i däcken studsar bra. Lika bra gick det inte för alla som var med visade det sig senare.

Mina ben var osedvanligt skojfriska idag och ville vara med och leka. Kände mig inte urstark men tillfredsställande envis. I de farter vi tog oss fram kunde jag hålla på länge, mycket länge, kände jag. Däremot tog vinden sin tribut. I takt med att kvällssolen dominerade över molnen tilltog också kvällsbrisen. Delar av sträckan som på väg mot Stenslanda och senare vid Kalvsvik och upp mot Väghult var den mest emot. På vägen hem desto mer sympatisk. Återigen konstaterade jag att motvind sliter hårdare på dem som är mindre än jag. Jag gillar den inte heller men påverkas inte riktigt lika illa. Något med massa? Vid något tillfälle var vi färre som drog. En ”fika” senare med hans egna ord var dock alla med igen och vi trummade vidare i den planerade farten.

Vi knogade på mestadels i tystnad. Alla koncentrerade på sitt. Ibland kan jag gilla det. Det känns tryggt på något vis. Liten risk för olyckor då. Någon skojfrisk kommentar avbröt lugnet och jag tänkte en stund på lupiner. Det är sommarblomster för mig!

Efter Väghult gick det som väntat undan. Medvind snett bakifrån. Upp med spinnakern och sen bar det av hemåt i god fart. Alltid lika befriande att få känna sig snabb även när man inte är det.

Efter svängen mot Bergunda var det ”frifart” till samlingsplatsen vid stallet. Nu var vi bara sex eftersom en hade vikt av hemåt. Det blev ingen hetskörning utan vi tog det tämligen lugnt. Tryckte på något uppför Bergundabacken utan att gå på rött. Ökade mot slutet och småspurtade utan att satsa. Snabbast var Anders.

I väntan på att vi skall återsamlas
I väntan på att vi skall återsamlas

En man hade hamnat på efterkälken och tog en stund på sig att komma ikapp. Förklaringen fick vi senare vid torget. Vederbörande hade kört av en eker på bakhjulet redan i Ållaryd och fälgen låg därför emot bromsen och hade gjort så sedan dess. Inte konstigt att det blivit tungt! Att köra flera mil i högt tempo med bromsen i kräver sina ben och sina watt. Jag kände på hjulet och kan intyga att det var ett tämligen markant motstånd som bjöds.

Rundan blev precis så njutbar som den inledningsvis hade känts. Vi var ett bra gäng som jobbade väl ihop. Ibland är det bara skönt att cykla.

/ J -cykellivsnjutare

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Trots ett antal mindre muntra besked tidigare på dagen kände jag mig cykelsugen. Eller kanske just därför. Behövde kanske ventilera ut lite frustration. För att ytterligare spä på den känslan fick jag ett mail med ett för mig ytterst motivationsänkande innehåll fem minuter innan jag ämnade bege mig ut.

Annars var jag väl förberedd. Cykelkläder framlagda men jag tvekade lite i valet av byxor, korta eller knälånga? Det blev det sistnämnda. Jag är rädd om mina knän och vill inte ha ont i dem. Sommaren hade beslutat sig för att ta semester och återfinns troligen på sydligare breddgrader. Termometern visade på under femton grader och det var mestadels mulet.

Hälsodryck för landsvägscyklist
Hälsodryck för landsvägscyklist

För att komma i den rätta stämningen för asfaltsnötande tog jag min sedvanliga racerespresso. Den inmundigades med välbehag medan jag funderade på en lämplig uppvärmningsrunda. Det slog mig då att det var nylagd asfalt över Fylleryd och att det numera även gällde för vägen förbi Evedal på väg ut mot Kronoberg. Svart slät asfalt. Jungfrulig cykelmark.

Cykeln var som vanligt genomgången i förväg men jag passade på att klämma i lite mer luft i däcken. Har smala, ”tjugotreor” på för tillfället och tryckte därför i nio kilo. Inte bekvämt men heller inte risk för genomslag. Något som visade sig vara en god idé skulle det senare visa sig.

Redo för avfärd. Oljad, pumpad och försedd med två stora flaskor. Hur mycket stilbrott som helst men närmare tio mil utan påfyllning tarvar dryck. Sen får stilpolisen säga vad de vill
Redo för avfärd. Oljad, pumpad och försedd med två stora flaskor. Hur mycket stilbrott som helst men närmare tio mil utan påfyllning tarvar dryck. Sen får stilpolisen säga vad de vill

Min nya sträckning på uppvärmningsrundan visade sig vara precis så angenäm som jag hoppats på. Och minsann – ser man på, ”monsieur soleil” visade sin runda nuna också. Vid Hissö stannade jag och tog en obligatorisk bild på slottsruinen i sol. Tänkte lägga ut den här men av någon anledning fastnade den inte på minneskortet. Rundan blev 21 kilometer tillbaks till centrum vilket kändes som en lagom uppvärmningssträcka.

Nere vid torget var det rätt glest med cyklister. Benbaksmällan efter Vätternrundan sitter i hos många är min gissning. Men jag lovar – det finns ett cykelliv efter det loppet också. Bara en av flera negativa konsekvenser som så mycket fokus på ett lopp får.

Till en början verkade det inte som det skulle bli någon ”36-grupp” den här måndagen. Funderade ett tag på att istället gå upp ett steg. Hoppet ned till en 32-grupp är för stort. Men i frifart hänger jag inte med för stunden. Det går för fort för mig för det mesta. Men några herrar tog sitt förnuft till fånga och vi blev en liten men naggande god grupp om åtta som ämnade trampa tillsammans.

Redan ut ur stan och uppför Högstorpsbacken kändes att det här skulle bli en bra runda. Aningen medvind ut accentuerade den känslan. Vi var någorlunda jämnstarka cyklister i vår lilla klunga och vi började tämligen omgående glida runt i en evighetskedja. Först med åtta länkar, senare med sju.

Vi tappade en deltagare då ett flaskställshaveri ledde till stopp innan Bramstorp. Såväl flaska som ork för dagen var borta och behövdes letas efter. Vätternben helt enkelt.

Sen var vi sju små dvärgar som strävade vidare mot Krokvik, Ingelstad och senare Stenslanda och Ållaryd. Här dunsade några av oss ned i de hål som finns där. Inget värre för min del och mina nio kilo i däcken studsar bra. Lika bra gick det inte för alla som var med visade det sig senare.

Mina ben var osedvanligt skojfriska idag och ville vara med och leka. Kände mig inte urstark men tillfredsställande envis. I de farter vi tog oss fram kunde jag hålla på länge, mycket länge, kände jag. Däremot tog vinden sin tribut. I takt med att kvällssolen dominerade över molnen tilltog också kvällsbrisen. Delar av sträckan som på väg mot Stenslanda och senare vid Kalvsvik och upp mot Väghult var den mest emot. På vägen hem desto mer sympatisk. Återigen konstaterade jag att motvind sliter hårdare på dem som är mindre än jag. Jag gillar den inte heller men påverkas inte riktigt lika illa. Något med massa? Vid något tillfälle var vi färre som drog. En ”fika” senare med hans egna ord var dock alla med igen och vi trummade vidare i den planerade farten.

Vi knogade på mestadels i tystnad. Alla koncentrerade på sitt. Ibland kan jag gilla det. Det känns tryggt på något vis. Liten risk för olyckor då. Någon skojfrisk kommentar avbröt lugnet och jag tänkte en stund på lupiner. Det är sommarblomster för mig!

Efter Väghult gick det som väntat undan. Medvind snett bakifrån. Upp med spinnakern och sen bar det av hemåt i god fart. Alltid lika befriande att få känna sig snabb även när man inte är det.

Efter svängen mot Bergunda var det ”frifart” till samlingsplatsen vid stallet. Nu var vi bara sex eftersom en hade vikt av hemåt. Det blev ingen hetskörning utan vi tog det tämligen lugnt. Tryckte på något uppför Bergundabacken utan att gå på rött. Ökade mot slutet och småspurtade utan att satsa. Snabbast var Anders.

I väntan på att vi skall återsamlas
I väntan på att vi skall återsamlas

En man hade hamnat på efterkälken och tog en stund på sig att komma ikapp. Förklaringen fick vi senare vid torget. Vederbörande hade kört av en eker på bakhjulet redan i Ållaryd och fälgen låg därför emot bromsen och hade gjort så sedan dess. Inte konstigt att det blivit tungt! Att köra flera mil i högt tempo med bromsen i kräver sina ben och sina watt. Jag kände på hjulet och kan intyga att det var ett tämligen markant motstånd som bjöds.

Rundan blev precis så njutbar som den inledningsvis hade känts. Vi var ett bra gäng som jobbade väl ihop. Ibland är det bara skönt att cykla.

/ J -cykellivsnjutare

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Helgmix - cykelkompott

14 Jun 2015

På TV följer jag just nu Critérium du Dauphiné – uppladdningen inför TdF. Lika spännande som Girot var lika spännade har den här tävlingen varit. Med vild kamp om tröjor och etappsegrar och med favoriter som inte riktigt hållit måttet och andra som klivit fram. Den rafflande avslutningen är idag och går att följa på Eurosport från 15.45.

Annars har Vätternrundan körts i helgen vilket inte går att missa i diverse sociala medier. Visserligen körde jag inte själv men har både släktingar, vänner och bekanta som trampat och gjort det med den äran vilket syns på bland annat  Facebook. Grattis till er alla. Trettio mil är ändock trettio mil!

För egen del blev det igår istället en del cykelmekande eller snarare underhåll på cyklarna vilket tar sin lilla tid i anspråk om alla skall gås igenom. Första uppdraget var att försöka hitta och  döda en kvittrande kanariefågel som bosatt sig i fästmöns pendlarhoj. Jag hittade boven. Det var en seriöst gnisslande trissa i bakre växelföraren som tjöt varje gång den sidobelastades. Den tystades genom att monteras av, rengöras, rostsaneras och fettas. Sen kunde jag i förbifarten konstatera att bromsklossarna fram på samma hoj var helt slut. Det gick bara inte justera skivorna så de höll tyst men det fick som sagt sin förklaring. Blir nya ”pads” på måndag. Lite olja på kedjan sen är den cykeln redo för nya pendlaräventyr.

Sen dags för nästa cykel. Rätade upp någon eker på bakhjulet på min racer eftersom jag kom på att ”aero”-ekrar inte alls är särskilt strömlinjeformade om de sitter på tvären i färdriktningen. Därefter en grundlig däckscheck och på med lite olja på även den kedjan varpå cykeln är redo för måndagsturen imorgon kväll.

Därefter var det dags för huvuduppdraget. Att fixa pedalerna på min Mtb. En påtaglig ”brummande” känsla när man tog i har dykt upp och härrörde från ett par glappande lager. Av med pedalerna, upp i städet, montera ur axlarna, spänna lagren, in med nytt fett och sen ihop med dem igen. Som nya!

Och eftersom det inom kort är dags för teknikläger på MTB så tyckte jag det var dags att få lite fler skogsmil i benen.

Mountainbiking
Mountainbiking

Sagt och gjort – ut i det strålande sommarvädret varpå jag klippte 49 km mestadels stig. Tungt särskilt i början då mina ben alltid vill ge upp efter en vilodag som jag hade i förrgår. Efter någon timma vaknade de dock och jag körde stigar i Fyllerydsskogen och runt Sandsbro för att sedan dra några Växjö-klassiker med ”Gölen runt”, Evedalsåsen, Hissö runt*  följt av stigarna vid Pene och Ryttartorpet några varv och sen hem.

Nöjd med det passet. Särskilt som det började regna efter det att jag kommit hem. Idag blir det veckans sista gympass istället för cykelsadeln.

/ J – stretar på mot sommarformen

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

på Stravarespektabla 19 och en halv minut, synd bara att jag inte hade appen igång

På TV följer jag just nu Critérium du Dauphiné – uppladdningen inför TdF. Lika spännande som Girot var lika spännade har den här tävlingen varit. Med vild kamp om tröjor och etappsegrar och med favoriter som inte riktigt hållit måttet och andra som klivit fram. Den rafflande avslutningen är idag och går att följa på Eurosport från 15.45.

Annars har Vätternrundan körts i helgen vilket inte går att missa i diverse sociala medier. Visserligen körde jag inte själv men har både släktingar, vänner och bekanta som trampat och gjort det med den äran vilket syns på bland annat  Facebook. Grattis till er alla. Trettio mil är ändock trettio mil!

För egen del blev det igår istället en del cykelmekande eller snarare underhåll på cyklarna vilket tar sin lilla tid i anspråk om alla skall gås igenom. Första uppdraget var att försöka hitta och  döda en kvittrande kanariefågel som bosatt sig i fästmöns pendlarhoj. Jag hittade boven. Det var en seriöst gnisslande trissa i bakre växelföraren som tjöt varje gång den sidobelastades. Den tystades genom att monteras av, rengöras, rostsaneras och fettas. Sen kunde jag i förbifarten konstatera att bromsklossarna fram på samma hoj var helt slut. Det gick bara inte justera skivorna så de höll tyst men det fick som sagt sin förklaring. Blir nya ”pads” på måndag. Lite olja på kedjan sen är den cykeln redo för nya pendlaräventyr.

Sen dags för nästa cykel. Rätade upp någon eker på bakhjulet på min racer eftersom jag kom på att ”aero”-ekrar inte alls är särskilt strömlinjeformade om de sitter på tvären i färdriktningen. Därefter en grundlig däckscheck och på med lite olja på även den kedjan varpå cykeln är redo för måndagsturen imorgon kväll.

Därefter var det dags för huvuduppdraget. Att fixa pedalerna på min Mtb. En påtaglig ”brummande” känsla när man tog i har dykt upp och härrörde från ett par glappande lager. Av med pedalerna, upp i städet, montera ur axlarna, spänna lagren, in med nytt fett och sen ihop med dem igen. Som nya!

Och eftersom det inom kort är dags för teknikläger på MTB så tyckte jag det var dags att få lite fler skogsmil i benen.

Mountainbiking
Mountainbiking

Sagt och gjort – ut i det strålande sommarvädret varpå jag klippte 49 km mestadels stig. Tungt särskilt i början då mina ben alltid vill ge upp efter en vilodag som jag hade i förrgår. Efter någon timma vaknade de dock och jag körde stigar i Fyllerydsskogen och runt Sandsbro för att sedan dra några Växjö-klassiker med ”Gölen runt”, Evedalsåsen, Hissö runt*  följt av stigarna vid Pene och Ryttartorpet några varv och sen hem.

Nöjd med det passet. Särskilt som det började regna efter det att jag kommit hem. Idag blir det veckans sista gympass istället för cykelsadeln.

/ J – stretar på mot sommarformen

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

på Stravarespektabla 19 och en halv minut, synd bara att jag inte hade appen igång

Helgasjön runt - statuskoll

12 Jun 2015

Cykelturen Helgasjön runt skall inte förväxlas med motionsloppet ”Helgasjön runt”. Den senare är väl en något mer extensiv tolkning av hur man tar sig runt nämnda vatten då den är mer än dubbelt så lång som min runda.

Den sträckning jag avser är den genaste, kortaste och snabbaste vägen runt sjön vilket blir 50,5 km. Framförallt är det den ”ursprungliga sträckningen” för min del. Inte för att det är den ”bästa” sträckningen för det är det verkligen inte. Den är tvärtom helt usel att köra i grupp till exempel. Inte minst för att en bit av den går på 2+1-väg, visserligen bara några kilometer men ändå.

Nu kan sägas att den inte såg ut på det viset från början när jag en gång i tiden körde rundan. Det var innan vansinnet med 2+1 vägar ens var påtänkt. De där vägarna som skall vara så ”säkra”. Hur fan en väg nu kan vara farlig. Trodde de var döda ting. Men det är en annan fråga.

Att sträckan lever kvar beror helt enkelt på att det var en av de första rundorna jag klockade på landsväg överhuvud taget. Något jag skrivit om en gång i tiden i texten ”Den gamle och havet”. Den tiden som står där är för övrigt inaktuell.

Sommarvägren - Äntligen lupiner!
Sommarvägren – Äntligen lupiner!

Hur som haver tänkte jag att det var en lagom sträcka att tillryggalägga i det lilla tidsgap som fanns mellan jobb, barnhämtning och studentuppvaktning igår. I bakhuvudet fanns en plan om att försöka köra lite halvfort med tanke på att jag körde tre timmar MTB dagen innan och tryckte till med ett tung benpass i gymmet i tisdags.

Eftermiddagen bjöd på en helt strålande vacker sommardag med en frisk bris som rufsade om i håret. En perfekt dag för alla som tar studenten och inte så illa för en cyklist heller. Preparerad med en bakfickebanan och en flaska vatten begav jag mig. Ut ur stan gick det bra. För dagen körde jag motsols och det kändes inledningsvis rätt ok. Ut till Stojby höll jag igen lite och hade där ett snitt på runt 33,5 vilket låg i linje med vad jag tänkt. Målsättningen var väl att hamna runt 34 i snitt till slut.

Men se det gick inte alls! När jag vände upp mot Åby visade det sig att vinden vände sig emot mig och i backarna upp mot Ekna och vidare mot Rottne-vägskälet dök farten. Halvvägs, i Åby var jag nere på 32,5. Varför fokus på snitthastighet? Jo – därför att den här rundan brukar köras som lång temporunda även om den inte är helt lämpad för det med cirkulationsplatser, vägpassager och till och med något rödljus. Men trafiksituationerna brukar jämna ut sig och det är bara mina egna rekord som skall slås. Det var inte aktuellt den här dagen. Då skall snitten norr om trettiosju.

Därefter blev det ännu tyngre. Benen var stelare än en uppstoppad grävling och motvinden till Ör över backarna i Hult och förbi Svanebro dödade dem helt. Ben adjö. Där gav jag upp planerna på att köra fort överhuvudtaget trots den väntande sneda medvinden. Istället tog jag mig hem och hade fullt upp med det. Men vädret var som sagt fantastiskt. Tänk att inte behöva frysa eller palta på sig massor av lager.

Som statuskoll var inte turen helt lyckad för psyket. Endera har jag ingen form alls eller så var förutsättningarna inte de bästa. Jag väljer att tro på det sista.

/ J – trött

#cykligare #knivesandbikes

Cykelturen Helgasjön runt skall inte förväxlas med motionsloppet ”Helgasjön runt”. Den senare är väl en något mer extensiv tolkning av hur man tar sig runt nämnda vatten då den är mer än dubbelt så lång som min runda.

Den sträckning jag avser är den genaste, kortaste och snabbaste vägen runt sjön vilket blir 50,5 km. Framförallt är det den ”ursprungliga sträckningen” för min del. Inte för att det är den ”bästa” sträckningen för det är det verkligen inte. Den är tvärtom helt usel att köra i grupp till exempel. Inte minst för att en bit av den går på 2+1-väg, visserligen bara några kilometer men ändå.

Nu kan sägas att den inte såg ut på det viset från början när jag en gång i tiden körde rundan. Det var innan vansinnet med 2+1 vägar ens var påtänkt. De där vägarna som skall vara så ”säkra”. Hur fan en väg nu kan vara farlig. Trodde de var döda ting. Men det är en annan fråga.

Att sträckan lever kvar beror helt enkelt på att det var en av de första rundorna jag klockade på landsväg överhuvud taget. Något jag skrivit om en gång i tiden i texten ”Den gamle och havet”. Den tiden som står där är för övrigt inaktuell.

Sommarvägren - Äntligen lupiner!
Sommarvägren – Äntligen lupiner!

Hur som haver tänkte jag att det var en lagom sträcka att tillryggalägga i det lilla tidsgap som fanns mellan jobb, barnhämtning och studentuppvaktning igår. I bakhuvudet fanns en plan om att försöka köra lite halvfort med tanke på att jag körde tre timmar MTB dagen innan och tryckte till med ett tung benpass i gymmet i tisdags.

Eftermiddagen bjöd på en helt strålande vacker sommardag med en frisk bris som rufsade om i håret. En perfekt dag för alla som tar studenten och inte så illa för en cyklist heller. Preparerad med en bakfickebanan och en flaska vatten begav jag mig. Ut ur stan gick det bra. För dagen körde jag motsols och det kändes inledningsvis rätt ok. Ut till Stojby höll jag igen lite och hade där ett snitt på runt 33,5 vilket låg i linje med vad jag tänkt. Målsättningen var väl att hamna runt 34 i snitt till slut.

Men se det gick inte alls! När jag vände upp mot Åby visade det sig att vinden vände sig emot mig och i backarna upp mot Ekna och vidare mot Rottne-vägskälet dök farten. Halvvägs, i Åby var jag nere på 32,5. Varför fokus på snitthastighet? Jo – därför att den här rundan brukar köras som lång temporunda även om den inte är helt lämpad för det med cirkulationsplatser, vägpassager och till och med något rödljus. Men trafiksituationerna brukar jämna ut sig och det är bara mina egna rekord som skall slås. Det var inte aktuellt den här dagen. Då skall snitten norr om trettiosju.

Därefter blev det ännu tyngre. Benen var stelare än en uppstoppad grävling och motvinden till Ör över backarna i Hult och förbi Svanebro dödade dem helt. Ben adjö. Där gav jag upp planerna på att köra fort överhuvudtaget trots den väntande sneda medvinden. Istället tog jag mig hem och hade fullt upp med det. Men vädret var som sagt fantastiskt. Tänk att inte behöva frysa eller palta på sig massor av lager.

Som statuskoll var inte turen helt lyckad för psyket. Endera har jag ingen form alls eller så var förutsättningarna inte de bästa. Jag väljer att tro på det sista.

/ J – trött

#cykligare #knivesandbikes

Bloggarna som försvann - hur klantig får man bli?

11 Jun 2015

Jo, jo misstag kan väl för all del begås men vissa känns mer onödiga än andra. Som det jag åstadkom idag. Jag raderade på något vis ut hela min lista över bloggar jag följer. Den som så snyggt återfanns längst ned på den här sidan till höger.

Hur jag lyckades med den bedriften vet jag inte. Vad jag ämnade göra var helt enkelt att lägga till en blogg eftersom Mikael ”Svizze” Svensson precis startat en där han ämnar presentera sitt förestående cykeläventyr från Haparanda till Ystad och illustrera resan i ord och bild. Ett sånt ämne är alltför lockande för att inte sprida vidare!

Nåja, nu försöker jag återskapa listan igen vartefter jag saknar de bloggar jag brukar läsa. De första är redan tillagda men några vet jag inte ens om jag missat. Har du någon blogg som du anser att jag bör läsa? Säg till i så fall.

/ J – klumpighet skola bliva mitt kännetecken

Jo, jo misstag kan väl för all del begås men vissa känns mer onödiga än andra. Som det jag åstadkom idag. Jag raderade på något vis ut hela min lista över bloggar jag följer. Den som så snyggt återfanns längst ned på den här sidan till höger.

Hur jag lyckades med den bedriften vet jag inte. Vad jag ämnade göra var helt enkelt att lägga till en blogg eftersom Mikael ”Svizze” Svensson precis startat en där han ämnar presentera sitt förestående cykeläventyr från Haparanda till Ystad och illustrera resan i ord och bild. Ett sånt ämne är alltför lockande för att inte sprida vidare!

Nåja, nu försöker jag återskapa listan igen vartefter jag saknar de bloggar jag brukar läsa. De första är redan tillagda men några vet jag inte ens om jag missat. Har du någon blogg som du anser att jag bör läsa? Säg till i så fall.

/ J – klumpighet skola bliva mitt kännetecken