En blogg om livet i allmänhet och träningslivet i synnerhet

John
Wikström

Försäkringsbolag

30 Apr 2015

Då var det dags att försöka få valuta för sina försäkringspremier. Det är alltid ett intressant förlopp. Sist det var aktuellt i ett cykelärende var för ett par år sedan då jag var med om mitt livs första klungvurpa under en träning inför Vätternrundan. Då gick det mesta sönder på såväl mig, cykel som kläder. Länsförsäkringar var då ytterst gentila och tillmötesgående vilket gjorde att jag kunde ersätta allt som behövde bytas tämligen omgående.

Länsförsäkringar

Situationen är ungefär densamma nu vad gäller cykel och utrustning. Kläderna gick förstås sönder som de gör när man behagar glida på sidan över asfalten i en cirkulationsplats. Hjälmen sprack så den är förbrukad. Vad värre är att min eminente cykeldoktor på Växjö Cykelservice vid genomgång upptäckte att det fanns en rejält djup buckla i övre ramröret. Jag har tydligen lyckats träffa något hårt på vägen i backen. Aluminium är inte mycket att lita på med dylika skador.

”Den skulle inte jag kört på” löd domen. Jag passade på att fråga ”skulle du vilja ligga bakom mig i en klunga i fyrtio kilometer i timmen när jag ställer mig upp och tar i?”, bara för att förtydliga. Svaret var ett något snett leende som sade det mesta.

Eftersom det sammanlagda priset för komponenter som broms/växelhandtag, styrlinda, framhjul, däck, slang, sadel och ram övergår inköpspriset för cykeln så är det ny velociped som gäller.

Det sura är att  jag har en sådan där typiskt krånglig cykel att värdera. Visst är det en aluminiumram med ett par år på nacken det handlar om. Men allt var i princip nytt för övrigt förutom gaffeln. Drivlina, vevparti, vevlager, styre, linda, bromshandtag och pedaler. Uppgraderat var det mesta inklusive sadel, styrstam och till och med rulltrissor. Hjulen var förvisso inte svindyra men byggda efter specifikation och ett par tämligen hållbara men ändå lätta och dugliga träningshjul. Allt sammantaget gör att värdet för mig och anskaffningsvärdet förstås överstiger nypriset. Ett faktum som förmodligen känns igen av många cyklister.

Sen blir inte situationen ett dugg mindre komplicerad av att cyklar generellt faktiskt blivit billigare sen jag köpte den här racern. Ytterligare en variabel tillkommer dessutom då dollarn stigit den sista tiden och dragit med sig cykelpriserna upp igen. Fjorton procent är den siffra som återkommer hela tiden när jag kikar på ny hjälm, ramar och annat kul.

Som tur var fanns på lager en modell från förra året precis i min storlek. Kan ni tänka er? Det råkar dessutom vara en ram som jag ändå trånade efter och var intresserad av sen tidigare. Enda kruxet är väl att färgen är helt fel. Vit och röd matchar inte direkt mina grå och orange klubbkläder. Fast så fåfäng tillåter inte min plånbok att jag är. Det handlar om rätt många tusenlappar för att få årets modell vilket innebär annan färgskala samt elvadrevat. Det sistnämnda är jag för övrigt inte intresserad av i vilket fall som helst. Särskilt inte då det sitter en tiodrevad tämligen osliten kassett på mitt andra par hjul.

Nu skall det bli spännande att se hur lång tid beslutet tar och hur mycket i reda pengar det faktiskt betalas ut.

Möjligen kan det vara dags att skaffa en olycksfallsförsäkring också eftersom det inte längre ingår i hemförsäkringen som min bättre hälft så påpassligt inflikade. Jag har en tendens att besöka vårdinrättningar tämligen frekvent måste dessvärre tillstås. Så kanske är en dylik försäkring av nöden tvungen.

/ J – cykelsnubblaren

Då var det dags att försöka få valuta för sina försäkringspremier. Det är alltid ett intressant förlopp. Sist det var aktuellt i ett cykelärende var för ett par år sedan då jag var med om mitt livs första klungvurpa under en träning inför Vätternrundan. Då gick det mesta sönder på såväl mig, cykel som kläder. Länsförsäkringar var då ytterst gentila och tillmötesgående vilket gjorde att jag kunde ersätta allt som behövde bytas tämligen omgående.

Länsförsäkringar

Situationen är ungefär densamma nu vad gäller cykel och utrustning. Kläderna gick förstås sönder som de gör när man behagar glida på sidan över asfalten i en cirkulationsplats. Hjälmen sprack så den är förbrukad. Vad värre är att min eminente cykeldoktor på Växjö Cykelservice vid genomgång upptäckte att det fanns en rejält djup buckla i övre ramröret. Jag har tydligen lyckats träffa något hårt på vägen i backen. Aluminium är inte mycket att lita på med dylika skador.

”Den skulle inte jag kört på” löd domen. Jag passade på att fråga ”skulle du vilja ligga bakom mig i en klunga i fyrtio kilometer i timmen när jag ställer mig upp och tar i?”, bara för att förtydliga. Svaret var ett något snett leende som sade det mesta.

Eftersom det sammanlagda priset för komponenter som broms/växelhandtag, styrlinda, framhjul, däck, slang, sadel och ram övergår inköpspriset för cykeln så är det ny velociped som gäller.

Det sura är att  jag har en sådan där typiskt krånglig cykel att värdera. Visst är det en aluminiumram med ett par år på nacken det handlar om. Men allt var i princip nytt för övrigt förutom gaffeln. Drivlina, vevparti, vevlager, styre, linda, bromshandtag och pedaler. Uppgraderat var det mesta inklusive sadel, styrstam och till och med rulltrissor. Hjulen var förvisso inte svindyra men byggda efter specifikation och ett par tämligen hållbara men ändå lätta och dugliga träningshjul. Allt sammantaget gör att värdet för mig och anskaffningsvärdet förstås överstiger nypriset. Ett faktum som förmodligen känns igen av många cyklister.

Sen blir inte situationen ett dugg mindre komplicerad av att cyklar generellt faktiskt blivit billigare sen jag köpte den här racern. Ytterligare en variabel tillkommer dessutom då dollarn stigit den sista tiden och dragit med sig cykelpriserna upp igen. Fjorton procent är den siffra som återkommer hela tiden när jag kikar på ny hjälm, ramar och annat kul.

Som tur var fanns på lager en modell från förra året precis i min storlek. Kan ni tänka er? Det råkar dessutom vara en ram som jag ändå trånade efter och var intresserad av sen tidigare. Enda kruxet är väl att färgen är helt fel. Vit och röd matchar inte direkt mina grå och orange klubbkläder. Fast så fåfäng tillåter inte min plånbok att jag är. Det handlar om rätt många tusenlappar för att få årets modell vilket innebär annan färgskala samt elvadrevat. Det sistnämnda är jag för övrigt inte intresserad av i vilket fall som helst. Särskilt inte då det sitter en tiodrevad tämligen osliten kassett på mitt andra par hjul.

Nu skall det bli spännande att se hur lång tid beslutet tar och hur mycket i reda pengar det faktiskt betalas ut.

Möjligen kan det vara dags att skaffa en olycksfallsförsäkring också eftersom det inte längre ingår i hemförsäkringen som min bättre hälft så påpassligt inflikade. Jag har en tendens att besöka vårdinrättningar tämligen frekvent måste dessvärre tillstås. Så kanske är en dylik försäkring av nöden tvungen.

/ J – cykelsnubblaren

Vårtrimmad cykel

29 Apr 2015

Det är förunderligt vad lite service av en cykel kan förhöja cykelglädjen. Pendlarcykeln var i stort behov av omsorg vilket resulterade i ny drivlina. Skinande ren kassett, fräsch storklinga och ny kedja. Nu växlar hon fint igen och spinner som en katt. Inte den där grusigt slitna känslan för varje tramptag. På slutet var det så illa att det kändes som glapp i vevpartiet på grund av en illa sliten kedja.

Ny drivlina - nu gäller det bara att trimma motorn också
Ny drivlina – nu gäller det bara att trimma motorn också

På köpet blev det gamla skrället snabbare. Den tidigare 48-klingan fick ge plats åt en 50-taggare och bak sitter det åter en landsvägskassett. Eftersom jag hade en enklare Mtb-kassett liggande när jag behövde byta sist så prövade jag den kombinationen ett tag. Dessutom var jag tvungen att testa obstinat som jag är eftersom det påstods att Tiagrabakväxeln inte kunde svälja det aktuella antalet kuggar vilket jag inte trodde på efter en okulärbesiktning. Jag hade rätt.

Synd att lacken totalt krackelerat och att cykeln därmed ser konstant skitig ut hur man än fejar, putsar och gnor. Det får väl bli en ny cykel vad det lider men jag har ändå hunnit fästa mig vid Crescenten efter alla mil tillsammans.

Det här skrev jag några timmar innan praktvurpan på racern var ett faktum. Den lacken börjar nu dessvärre se lika jävlig ut efter alla smällar.

/ J – i underhållstagen

#cykligare #knivesandbikes

Det är förunderligt vad lite service av en cykel kan förhöja cykelglädjen. Pendlarcykeln var i stort behov av omsorg vilket resulterade i ny drivlina. Skinande ren kassett, fräsch storklinga och ny kedja. Nu växlar hon fint igen och spinner som en katt. Inte den där grusigt slitna känslan för varje tramptag. På slutet var det så illa att det kändes som glapp i vevpartiet på grund av en illa sliten kedja.

Ny drivlina - nu gäller det bara att trimma motorn också
Ny drivlina – nu gäller det bara att trimma motorn också

På köpet blev det gamla skrället snabbare. Den tidigare 48-klingan fick ge plats åt en 50-taggare och bak sitter det åter en landsvägskassett. Eftersom jag hade en enklare Mtb-kassett liggande när jag behövde byta sist så prövade jag den kombinationen ett tag. Dessutom var jag tvungen att testa obstinat som jag är eftersom det påstods att Tiagrabakväxeln inte kunde svälja det aktuella antalet kuggar vilket jag inte trodde på efter en okulärbesiktning. Jag hade rätt.

Synd att lacken totalt krackelerat och att cykeln därmed ser konstant skitig ut hur man än fejar, putsar och gnor. Det får väl bli en ny cykel vad det lider men jag har ändå hunnit fästa mig vid Crescenten efter alla mil tillsammans.

Det här skrev jag några timmar innan praktvurpan på racern var ett faktum. Den lacken börjar nu dessvärre se lika jävlig ut efter alla smällar.

/ J – i underhållstagen

#cykligare #knivesandbikes

Praktvurpa!

28 Apr 2015

Twitterversion: F-N också!

Jag hade tänkt skriva en massa positiva saker om hur jäkla bra gårdagens måndagstur var. För det var den, fram till den stora smällen. Till och med vädret var på vår sida. Den genomulna himlen som dominerade tidigare under dagen klarnade upp och den lätt kylslagna vårkvällen bjöd på sol.

Härförleden skrev jag att det är premiärernas tid. Dessvärre kan ännu en sådan härmed läggas till handlingarna. Årets första och förhoppningsvis sista vurpa. Ja, om man bortser från alla gånger man kommer att välta i skogen förstås. Men det räknas inte som vurpor och brukar inte skada något annat än stoltheten.

Annars lekte cykellivet. Efter samling gav sig den för dagen stora ”frifartsklungan” iväg planenligt från Stortorget och strax därefter vi, en mindre grupp med målet inställt på att cykla runt 34-36km/h i snitt. Vi tog det lugnt uppför den inledande backen och ökade sen farten efter hand. En sympatisk medvind hjälpte lekfullt till. Den transformerades förvisso senare till en något vresig motvind men det är en annan femma.

Vi var nio relativt jämnstarka åkare i gruppen som låg och rullade runt. Om turen kan därför sägas att den var behaglig och att den bitvis gick fort. Efter en mindre spurt den sista biten in mot stan samlade vi ihop oss och låg och pratade. Det går utför vid Teleborg och den första rondellen gick smidigt. Sen dags för den andra, det var då det smällde för min del. Jag låg längst fram och bredvid mig låg Kalle. Sikten var fri in i rondellen och det går utför så jag tänkte inte mer på det. Sneglade på datorn som visade runt de fyrtio. Höll innerspår för att inte preja ut de andra.

Då släppte framhjulet helt! Punktering precis när jag lade ned hojen för att glida genom kurvan. Inte mycket att göra då friktionskoefficienten på aluminiumfälg mot asfalt raskt närmar sig noll. Inget fäste alls. Jag slog handlöst i backen varefter jag lyckades rulla runt på något vis och komma på fötter. Inget brutet eller illa skadat även om jag har mycket ont idag. Ytliga skrubbsår på knä, armbåge och lår har stört nattsömnen men värst är molvärken i axeln och att det är riktigt ömt i framförallt vänster armbåge och knä som jag landade på. Att bära hjälm visade sig återigen vara av vikt då den uppenbarligen gjorde nytta eftersom jag spräckte den.

Hem kom jag tack vare att vi på rundorna har följebil. Efter att den kontaktats och en stunds väntan fick jag komma in i en varm bil och bli hemskjutsad. Det kändes väldigt bra. Ett stort TACK vill jag rikta till såväl Mats som körde bilen som till Skoda som sponsrar med fordonet och Wexio Velo som ordnat det hela.

Cykeln är nu inlämnad för skadebedömning och Länsförsäkringar kontaktade. Men som det ser ut rök förutom småsaker som styrlinda även framhjulet och dessvärre även de sprillans nya växel/bromshandtagen. Surt som attan då jag inte har någon annan landsvägshoj och planerade att köra tempocup nästa vecka på den. Extra hjul har jag ju och hade ändå tänkt att byta efter den här rundan. Men handtagen finns inte på lager och kan säkert ta lite tid att få hem.

Sen gick förstås alla kläder sönder. Byxor, tröja, armvärmare och vad värre är min alldeles nya ”ledarväst” från LC. Inte kul alls.

En smula tvivel smyger sig också på. Gjorde jag något fel? Körde jag slarvigt? Men bromsar och däck kollade jag innan start som jag brukar, inga revor eller jack och trycket var bra. Möjligen gick jag för fort in i rondellen men det var torrt och jag har kört betydligt fortare där förut. Nä, det hjälper nog inte att grubbla. Det är och förblir ett litet mysterium varför jag punkade just där. Det kanske bara var otur?

Det här blir dessvärre en ytterst ofrivillig ”vilodag” idag.

/ J – stukad

#cykligare #knivesandbikes

Twitterversion: F-N också!

Jag hade tänkt skriva en massa positiva saker om hur jäkla bra gårdagens måndagstur var. För det var den, fram till den stora smällen. Till och med vädret var på vår sida. Den genomulna himlen som dominerade tidigare under dagen klarnade upp och den lätt kylslagna vårkvällen bjöd på sol.

Härförleden skrev jag att det är premiärernas tid. Dessvärre kan ännu en sådan härmed läggas till handlingarna. Årets första och förhoppningsvis sista vurpa. Ja, om man bortser från alla gånger man kommer att välta i skogen förstås. Men det räknas inte som vurpor och brukar inte skada något annat än stoltheten.

Annars lekte cykellivet. Efter samling gav sig den för dagen stora ”frifartsklungan” iväg planenligt från Stortorget och strax därefter vi, en mindre grupp med målet inställt på att cykla runt 34-36km/h i snitt. Vi tog det lugnt uppför den inledande backen och ökade sen farten efter hand. En sympatisk medvind hjälpte lekfullt till. Den transformerades förvisso senare till en något vresig motvind men det är en annan femma.

Vi var nio relativt jämnstarka åkare i gruppen som låg och rullade runt. Om turen kan därför sägas att den var behaglig och att den bitvis gick fort. Efter en mindre spurt den sista biten in mot stan samlade vi ihop oss och låg och pratade. Det går utför vid Teleborg och den första rondellen gick smidigt. Sen dags för den andra, det var då det smällde för min del. Jag låg längst fram och bredvid mig låg Kalle. Sikten var fri in i rondellen och det går utför så jag tänkte inte mer på det. Sneglade på datorn som visade runt de fyrtio. Höll innerspår för att inte preja ut de andra.

Då släppte framhjulet helt! Punktering precis när jag lade ned hojen för att glida genom kurvan. Inte mycket att göra då friktionskoefficienten på aluminiumfälg mot asfalt raskt närmar sig noll. Inget fäste alls. Jag slog handlöst i backen varefter jag lyckades rulla runt på något vis och komma på fötter. Inget brutet eller illa skadat även om jag har mycket ont idag. Ytliga skrubbsår på knä, armbåge och lår har stört nattsömnen men värst är molvärken i axeln och att det är riktigt ömt i framförallt vänster armbåge och knä som jag landade på. Att bära hjälm visade sig återigen vara av vikt då den uppenbarligen gjorde nytta eftersom jag spräckte den.

Hem kom jag tack vare att vi på rundorna har följebil. Efter att den kontaktats och en stunds väntan fick jag komma in i en varm bil och bli hemskjutsad. Det kändes väldigt bra. Ett stort TACK vill jag rikta till såväl Mats som körde bilen som till Skoda som sponsrar med fordonet och Wexio Velo som ordnat det hela.

Cykeln är nu inlämnad för skadebedömning och Länsförsäkringar kontaktade. Men som det ser ut rök förutom småsaker som styrlinda även framhjulet och dessvärre även de sprillans nya växel/bromshandtagen. Surt som attan då jag inte har någon annan landsvägshoj och planerade att köra tempocup nästa vecka på den. Extra hjul har jag ju och hade ändå tänkt att byta efter den här rundan. Men handtagen finns inte på lager och kan säkert ta lite tid att få hem.

Sen gick förstås alla kläder sönder. Byxor, tröja, armvärmare och vad värre är min alldeles nya ”ledarväst” från LC. Inte kul alls.

En smula tvivel smyger sig också på. Gjorde jag något fel? Körde jag slarvigt? Men bromsar och däck kollade jag innan start som jag brukar, inga revor eller jack och trycket var bra. Möjligen gick jag för fort in i rondellen men det var torrt och jag har kört betydligt fortare där förut. Nä, det hjälper nog inte att grubbla. Det är och förblir ett litet mysterium varför jag punkade just där. Det kanske bara var otur?

Det här blir dessvärre en ytterst ofrivillig ”vilodag” idag.

/ J – stukad

#cykligare #knivesandbikes

Lördagsturspremiär

27 Apr 2015

Premiärerna duggar tätt så här års. Nästa vecka drar den lokala tempocupen igång med det första racet och i helgen var det dags för årets första organiserade lördagstur med Lammhultcyklisterna. Samling som vanligt vid simhallen klockan tio även om jag till en början trodde jag endera missuppfattat datum eller sett fel på klockan eftersom jag var först på plats vilket sällan händer.

Ensam springare
Ensam springare

Efter en stund dök det dock upp sällskap och efter ett tag var vi en liten klunga redo att bege oss. Vädret var så där vårigt så att det är svårt att veta hur man skall klä sig. Jag lyckades dock perfekt med den detaljen vilket alltid är glädjande när det inträffar. Emellertid var det ytterst varierande status på kreationerna i vår lilla skock. Själv hade jag knickers, inga skoöverdrag men bar vindväst. Andra hade både regnjackor, flossade vinterbyxor, sköverdrag och elektriska fotvärmare. Jag blev lite fascinerad av den manicken. Förvisso har jag hört talas om det men det är inget jag funderat närmare på. Mina fötter är alltid svinkalla tidig vår, höst och vinter. Det hör liksom till, att lida lite och behöva tina upp frostnupna tår i duschen.

Det där röda aktiverar tydligen fotvärme, Tamagotchi för kalla fötter
Det där röda aktiverar tydligen fotvärme, Tamagotchi för kalla fötter

Dagens runda var planerat av Märit som lagt en runda norrut. Det visade sig vara en variant av ”Örken runt” fast motsols så man får Libbhults ängar uppför istället för Hörjesås som det blir annars. Men antalet höjdmeter torde vara detsamma om mina räknekunskaper är adekvata. Det närmar sig en kilometer runt – räknat på Alpvis i antal höjdmeter istället för distans. Annars är sträckan runt elva mil eller så lite beroende på hur man kör in mot Norrhult/Klavreström.

Vindarna för dagen var med oss på vägen ut och lagom karaktärsdanande på vägen hem. Det finns inget som disciplinerar en motionsklunga så bra som motvind. Det riktar upp leden, gör övergångarna i kedjor mjukare och gör att tvåpar löser av varandra bättre. Allt för att gömma sig för vinden. Det är instinktivt beteende för alla klungcyklister.

Vi passerade snart Rottne med god fart och kom ut på de mjuka snabba rakorna förbi Brittatorp och till Eke där vi svängde i riktning mot Braås. Strax därefter blev det ofrivillig paus. Det var Märit som åkt på vajerbrott. Mindre kul eftersom den här rundan är ytterst svår att ta utan bakväxlar. Några backar drar iväg upp till och något över tio procents lutning. Hon fick styrketräna sig tillbaks till Rottne i sällskap Ulrika medan vi andra fortsatte mot hägrande fika.

Ovanligt och olycksaligt vajerbrott satte stopp för den turen
Ovanligt och olycksaligt vajerbrott satte stopp för den turen

Varmt kaffe lockade även om jag faktiskt inte frös överlag. Lite kylslagen blev jag senare efter kaffet innan värmen återvände efter de första motluten. Jag vet inte om den elektriska fotfiltsvarianten kom till användning eller ej men mina tår var det enda som domnat. Allt annat perfekt. Till och med humöret. Trots långintervaller där jag tagit ut mig en del dagen innan var benen faktiskt med på noterna. Sen gick det förvisso ytterst stillsamt precis som planerat men lutningen och kilometerantalet kvarstår.

På lördagsturer är det här nästan obligatoriskt
På lördagsturer är det här nästan obligatoriskt

Den så viktiga fikakomponenten bestod i ett stopp vid Rosdala glasbruk. Jag slog på stort med dubbelkaka. Sen var motionsdelen med den här rundan förlorad. Men gott var det och sällskapet trevligt så jag njöt i fulla drag. En mycket bra dag det här.

För att kompensera för kaloriintaget drog backarna igång direkt efter pausen. Det gick relativt bra även om jag inte pressade allt jag kunde. Pulsen tog ett skutt uppåt och slutade i trakterna av höga 160 så där fanns mer att ta av. Det bådar gott för framtiden. Kan jag nu tappa tjugo kilo till kan det nog bli något av det också. Men det hör framtiden till.

Nedför gick det desto fortare även om jag höll igen även där. Vått väglag efter regnskurarna som passat på medan vi pausade och ett par kurvor på vägen ned där det brantar till med runt fjorton procent en kortare bit gjorde att jag inte ville släppa på för fullt. Runt sjuttio kilometer i timmen kom jag upp i ändå. Det är inte viktigt i sig men barnet i mig gillar sådant! Det är väl ett problem jag har i klungor annars. Fysikaliska lagar ger vid handen att jag rullar fort utför. För snabbt ibland vilket gör att jag får frifräsa lite för att inte nöta ut bromsarna.

Vädret var mest med oss men inte helt. Aningen regn föll på våra hjälmbeklädda huvuden innan pausen och vägarna var våta vilket fick det där fint sandblandade vattnet att distribueras i ett jämnt lager över hela cyklistlekamen. Skitigt med andra ord. Du har blivit solbränd sade C därhemma innan hon insåg att det var ”brun utan sol” det handlade om. Jag hade distinkta ränder där strumpkant och byxkant befunnit sig.

I väntanstider - i det här fallet på att få i ordning på brusten vajer
I väntanstider – i det här fallet på att få i ordning på brusten vajer

Fler backar blev det när vi närmade oss Stenkulla från Hornarydshållet. Det kördes under granskogstystnad. Alla var något tröttare vid det här laget. I ekbackarna utför nedmot Vartorps kvarn var det oerhört mycket vitsippor som vanligt. I skogen ned mot Ramkvilla hade jag tidigare sett frikostigt med blåsippor vilket höjde mitt humör. Nu kan man se vårens framsteg för varje tur man tar.

Efter Rottne gjordes ett försök att få igång lite kedjekörning. Motvinden var bitvis påtaglig och jag tänkte att det kunde vara bra träning inte minst för de som tänker köra högervarv runt en sjö lite senare. Det gick knackigt i början. Dels var vi inte helt samtrimmade och dels var det varierande grad av trötta ben i gruppen så vi var något ojämna. Men det tog sig mot slutet. Övning ger färdighet.

Turen kunde summeras med strax över fyra timmar från dörr till dörr och på den tiden hann jag elva och en halv mil.

Cyklingen fortsätter ikväll och med tanke på veckodagen är det inte helt förvånande dags för måndagstur igen. Som tur var kan jag köra trots lite logistikpyssel. Skall bli intressant att se hur mina ben mår. Eftersom jag inte trodde jag skulle kunna köra idag så satsade jag på ett riktigt hårt benpass på gymmet igår. Det lär kännas ikväll.
Det ser ut att bli svalt vad det verkar. Coolt.

/ J – cyklar vidare i tillvaron

#cykligare #knivesandbikes

Premiärerna duggar tätt så här års. Nästa vecka drar den lokala tempocupen igång med det första racet och i helgen var det dags för årets första organiserade lördagstur med Lammhultcyklisterna. Samling som vanligt vid simhallen klockan tio även om jag till en början trodde jag endera missuppfattat datum eller sett fel på klockan eftersom jag var först på plats vilket sällan händer.

Ensam springare
Ensam springare

Efter en stund dök det dock upp sällskap och efter ett tag var vi en liten klunga redo att bege oss. Vädret var så där vårigt så att det är svårt att veta hur man skall klä sig. Jag lyckades dock perfekt med den detaljen vilket alltid är glädjande när det inträffar. Emellertid var det ytterst varierande status på kreationerna i vår lilla skock. Själv hade jag knickers, inga skoöverdrag men bar vindväst. Andra hade både regnjackor, flossade vinterbyxor, sköverdrag och elektriska fotvärmare. Jag blev lite fascinerad av den manicken. Förvisso har jag hört talas om det men det är inget jag funderat närmare på. Mina fötter är alltid svinkalla tidig vår, höst och vinter. Det hör liksom till, att lida lite och behöva tina upp frostnupna tår i duschen.

Det där röda aktiverar tydligen fotvärme, Tamagotchi för kalla fötter
Det där röda aktiverar tydligen fotvärme, Tamagotchi för kalla fötter

Dagens runda var planerat av Märit som lagt en runda norrut. Det visade sig vara en variant av ”Örken runt” fast motsols så man får Libbhults ängar uppför istället för Hörjesås som det blir annars. Men antalet höjdmeter torde vara detsamma om mina räknekunskaper är adekvata. Det närmar sig en kilometer runt – räknat på Alpvis i antal höjdmeter istället för distans. Annars är sträckan runt elva mil eller så lite beroende på hur man kör in mot Norrhult/Klavreström.

Vindarna för dagen var med oss på vägen ut och lagom karaktärsdanande på vägen hem. Det finns inget som disciplinerar en motionsklunga så bra som motvind. Det riktar upp leden, gör övergångarna i kedjor mjukare och gör att tvåpar löser av varandra bättre. Allt för att gömma sig för vinden. Det är instinktivt beteende för alla klungcyklister.

Vi passerade snart Rottne med god fart och kom ut på de mjuka snabba rakorna förbi Brittatorp och till Eke där vi svängde i riktning mot Braås. Strax därefter blev det ofrivillig paus. Det var Märit som åkt på vajerbrott. Mindre kul eftersom den här rundan är ytterst svår att ta utan bakväxlar. Några backar drar iväg upp till och något över tio procents lutning. Hon fick styrketräna sig tillbaks till Rottne i sällskap Ulrika medan vi andra fortsatte mot hägrande fika.

Ovanligt och olycksaligt vajerbrott satte stopp för den turen
Ovanligt och olycksaligt vajerbrott satte stopp för den turen

Varmt kaffe lockade även om jag faktiskt inte frös överlag. Lite kylslagen blev jag senare efter kaffet innan värmen återvände efter de första motluten. Jag vet inte om den elektriska fotfiltsvarianten kom till användning eller ej men mina tår var det enda som domnat. Allt annat perfekt. Till och med humöret. Trots långintervaller där jag tagit ut mig en del dagen innan var benen faktiskt med på noterna. Sen gick det förvisso ytterst stillsamt precis som planerat men lutningen och kilometerantalet kvarstår.

På lördagsturer är det här nästan obligatoriskt
På lördagsturer är det här nästan obligatoriskt

Den så viktiga fikakomponenten bestod i ett stopp vid Rosdala glasbruk. Jag slog på stort med dubbelkaka. Sen var motionsdelen med den här rundan förlorad. Men gott var det och sällskapet trevligt så jag njöt i fulla drag. En mycket bra dag det här.

För att kompensera för kaloriintaget drog backarna igång direkt efter pausen. Det gick relativt bra även om jag inte pressade allt jag kunde. Pulsen tog ett skutt uppåt och slutade i trakterna av höga 160 så där fanns mer att ta av. Det bådar gott för framtiden. Kan jag nu tappa tjugo kilo till kan det nog bli något av det också. Men det hör framtiden till.

Nedför gick det desto fortare även om jag höll igen även där. Vått väglag efter regnskurarna som passat på medan vi pausade och ett par kurvor på vägen ned där det brantar till med runt fjorton procent en kortare bit gjorde att jag inte ville släppa på för fullt. Runt sjuttio kilometer i timmen kom jag upp i ändå. Det är inte viktigt i sig men barnet i mig gillar sådant! Det är väl ett problem jag har i klungor annars. Fysikaliska lagar ger vid handen att jag rullar fort utför. För snabbt ibland vilket gör att jag får frifräsa lite för att inte nöta ut bromsarna.

Vädret var mest med oss men inte helt. Aningen regn föll på våra hjälmbeklädda huvuden innan pausen och vägarna var våta vilket fick det där fint sandblandade vattnet att distribueras i ett jämnt lager över hela cyklistlekamen. Skitigt med andra ord. Du har blivit solbränd sade C därhemma innan hon insåg att det var ”brun utan sol” det handlade om. Jag hade distinkta ränder där strumpkant och byxkant befunnit sig.

I väntanstider - i det här fallet på att få i ordning på brusten vajer
I väntanstider – i det här fallet på att få i ordning på brusten vajer

Fler backar blev det när vi närmade oss Stenkulla från Hornarydshållet. Det kördes under granskogstystnad. Alla var något tröttare vid det här laget. I ekbackarna utför nedmot Vartorps kvarn var det oerhört mycket vitsippor som vanligt. I skogen ned mot Ramkvilla hade jag tidigare sett frikostigt med blåsippor vilket höjde mitt humör. Nu kan man se vårens framsteg för varje tur man tar.

Efter Rottne gjordes ett försök att få igång lite kedjekörning. Motvinden var bitvis påtaglig och jag tänkte att det kunde vara bra träning inte minst för de som tänker köra högervarv runt en sjö lite senare. Det gick knackigt i början. Dels var vi inte helt samtrimmade och dels var det varierande grad av trötta ben i gruppen så vi var något ojämna. Men det tog sig mot slutet. Övning ger färdighet.

Turen kunde summeras med strax över fyra timmar från dörr till dörr och på den tiden hann jag elva och en halv mil.

Cyklingen fortsätter ikväll och med tanke på veckodagen är det inte helt förvånande dags för måndagstur igen. Som tur var kan jag köra trots lite logistikpyssel. Skall bli intressant att se hur mina ben mår. Eftersom jag inte trodde jag skulle kunna köra idag så satsade jag på ett riktigt hårt benpass på gymmet igår. Det lär kännas ikväll.
Det ser ut att bli svalt vad det verkar. Coolt.

/ J – cyklar vidare i tillvaron

#cykligare #knivesandbikes

Nä nu…

25 Apr 2015

Hade tänkt att skriva något fiffigt så här på morgonkvisten. Om att vakna, att cykla och att andas vårluft. Men det orkar jag inte – jag sticker ut och cyklar istället!

Syns på vägen!

 

/ J – kort och gott

Hade tänkt att skriva något fiffigt så här på morgonkvisten. Om att vakna, att cykla och att andas vårluft. Men det orkar jag inte – jag sticker ut och cyklar istället!

Syns på vägen!

 

/ J – kort och gott

MTB-Cup I, Kala höjden - personlig punkteringsfest

23 Apr 2015

Surt sa räven om mjölksyran. Den som uteblev i det här fallet. Inte roligt att behöva sammanfatta den personliga insatsen med ”DNF” men så är det ibland.

Extra snopet kändes det eftersom det var en så osedvanligt strålande afton för övrigt. Eftersom det endast är min femte Mtb-runda för i år var jag nyfiken på hur jobbigt det skulle bli. Jag känner väl till terrängen och hade fått en vink om hur banan kunde vara lagd så jag räknade med att det skulle bli kämpigt men såg det som en rolig utmaning. Sen är det alltid kul att få prata cykel med likasinnade. Så allt som allt såg jag verkligen fram emot kvällens begivenhet.

På väg förbi en spegelblank Växjösjön
På väg förbi en spegelblank Växjösjön

På vägen dit minns jag att jag tänkte – vindstilla, vilket slöseri när det ändå skall cyklas på stig där det inte spelar någon roll. Jag körde över söder och passerade Kaptensgatan där jag en gång bott hundra meter från Kala höjden som var platsen för kvällens drabbning. Väl där blev jag nästan chockad. Så mycket folk har jag aldrig sett vid en cupstart! Jäklar i min låda, det var barn och ungdomar, vuxna i backen och cyklar överallt. Jag kanske inte skall överdriva men jag uppskattade det till ett runt femtiotal personer till slut vilket vi inte varit i närheten av tidigare.

Folk börjar samlas i kvällssolen
Folk börjar samlas i kvällssolen

Efter genomkörning av banan konstaterade jag att den var precis så tuff som jag misstänkt. Ett varv, inga problem men tävlingsformen var den smått sadistiska 45 minuter plus ett varv. Då hinner alla ta ut sig på ett mycket jämlikt vis oavsett förmåga. Det syntes också så småningom på antalet personer som fick fick ta igen sig på rygg i gräset.

Genomgång inför starten
Genomgång inför starten

Men så blev det nu inte för mig. Starten gick och jag tog det medvetet lugnt och hamnade någonstans strax efter mitten på väg upp i första stigningen. Halkade till vid sista konpasseringen och fick ta några löpsteg innan jag hoppade på cykeln igen. Brydde mig inte om det då jag ansåg att det fanns gott om tid att komma igång och köra upp sig senare i loppet. Av samma skäl tog jag det enklare B-spåret vid den tekniska branten som följde. Efter några minuter kom den omtalade stockpasseringen som gick smidigt och strax därefter en tvär vänstersväng i riktning mot toppen igen. Där kände jag den obehagliga krängningen bak som ni alla så väl känner igen. Den som så tydligt signalerar ”punktering”. Först tänkte jag, som jag alltid gör, att det kanske var inbillning och berodde på kurvtagning och dämpning. Men icke – tokpunka bak. Luften gick inte bara ur däcket utan även mig. Bara att ge upp och jogga tillbaks till starten där min camelbak fanns med reservslang. Banan var för kort för att jag skulle bry mig om att medföra pump och andra nödvändigheter.

Tyvärr var punkteringen inte en total överraskning då jag strax innan start upptäckt en reva i sidan på framdäcket och valde att chansa. Men nu var det inte där luften gått ur så det var ändå irriterande.

Resten av cupen fick jag betrakta från sidan vilket i och för sig kan vara trevligt men inte om man föreställt sig att man skulle delta. Sällskap fick jag av herr Hjort som också fick bryta då han i ett tidigt skede halkat i sidled vid skråcyklingen mot toppen av kullen och slagit i en axel.

Mer punkterat än så blir det inte
Mer punkterat än så blir det inte

Eftersom jag var tillbaks så snabbt hann jag se alla passeringar från första parkett. Vid första varvningen kom en bekant trio bestående av Håkan, Jens och Johan dånande även om jag inte kan erinra mig den exakta ordningen dem emellan. Något varv senare hade uppenbarligen något hänt eller så var Herr Nilsson bara för stark för han kom i ensam majestät för att runda klockpelaren för andra gången. Så såg det sedan ut i täten ända till målet. Resten av fältet blev snabbt rejält utspritt och det var ett pärlband av fethjulingar som ormade sig uppför backen.

Backen i kvällsskugga och ett utspritt fält
Backen i kvällsskugga och ett utspritt fält

Själv började jag frysa så smått i den tilltagande kvällskylan eftersom jag var klädd för action och inte för stillastående. De andra såg inte ut att frysa alls där de i olika stil och med olika teknik tog sig an Kala höjden som efter hand bjöd på alltmer motstånd.

Jag hade även hunnit konstatera att min reservslang var av fel slag. Det är inte bra att ha diverse cyklar med olika däcksdimensioner hemma. Tur att jag inte befann mig mitt i spenaten. Det kunde blivit så lagom kul. Hur fasen skulle jag komma hem var en tanke som infann sig. Såg inte alls fram emot en längre promenad i cykelskor. Hojtade till en annars fullt upptagen Herr Ohlsson som sluggade sig uppför backen och tiggde skjuts mitt under brinnande lopp. Ett halvkvävt ”naturligtvis” blev svaret på väg uppför igen. Det är i cykelnöd människans sanna natur visar sig.

Ett enkelt målsystem med vissa komplikationer
Ett enkelt målsystem med vissa komplikationer

Ett visst sympatiskt kaos infann sig så småningom vid målgång eftersom anstormningen helt enkelt varit så massiv att såväl nummerlappar som buntband tog slut i ett tidigt skede innan start. Idén att lägga upp cyklarna i den ordning deltagarna kom in var god men havererade bitvis ändå på grund av att alla kört olika antal varv på sina fyrtiofem minuter. Så resultatlistan får nog tas med en säck salt.

Det är som det skall på något vis. Härligt informellt och visar att det inte är på blodigt allvar. Det är trots allt ingen tävling. Men missförstå inte – att komma först är tämligen prestigefullt och inte helt enkelt i den här samlingen.

Och först i mål var arrangören själv vilket är bra reklam för ett visst cykelmärke vilket kanske inte är någon större hemlighet eftersom det är ”BROS MTB-Cup” det handlar om.

Och först i mål var Håkan
Och först i mål var Håkan

Väl hemkommen upptäckte jag förresten att det även var punktering på framdäcket så det hade inte spelat någon roll om jag kunnat byta slang i fält. Där ser man. Om det var en lättnad eller ytterligare strödde salt i såren vet jag inte. Tredje punkteringen på två dagar. Jag som aldrig punkterar!

Jag får komma igen vid nästa Cuptillfälle vilket blir i slutet av maj i trakterna av Hollstorp om jag inte är felunderrättad.

Tack en än gång för skjutsen Roger. Det räddade den resterande kvällen för mig.

/ J – lite vid sidan om

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Surt sa räven om mjölksyran. Den som uteblev i det här fallet. Inte roligt att behöva sammanfatta den personliga insatsen med ”DNF” men så är det ibland.

Extra snopet kändes det eftersom det var en så osedvanligt strålande afton för övrigt. Eftersom det endast är min femte Mtb-runda för i år var jag nyfiken på hur jobbigt det skulle bli. Jag känner väl till terrängen och hade fått en vink om hur banan kunde vara lagd så jag räknade med att det skulle bli kämpigt men såg det som en rolig utmaning. Sen är det alltid kul att få prata cykel med likasinnade. Så allt som allt såg jag verkligen fram emot kvällens begivenhet.

På väg förbi en spegelblank Växjösjön
På väg förbi en spegelblank Växjösjön

På vägen dit minns jag att jag tänkte – vindstilla, vilket slöseri när det ändå skall cyklas på stig där det inte spelar någon roll. Jag körde över söder och passerade Kaptensgatan där jag en gång bott hundra meter från Kala höjden som var platsen för kvällens drabbning. Väl där blev jag nästan chockad. Så mycket folk har jag aldrig sett vid en cupstart! Jäklar i min låda, det var barn och ungdomar, vuxna i backen och cyklar överallt. Jag kanske inte skall överdriva men jag uppskattade det till ett runt femtiotal personer till slut vilket vi inte varit i närheten av tidigare.

Folk börjar samlas i kvällssolen
Folk börjar samlas i kvällssolen

Efter genomkörning av banan konstaterade jag att den var precis så tuff som jag misstänkt. Ett varv, inga problem men tävlingsformen var den smått sadistiska 45 minuter plus ett varv. Då hinner alla ta ut sig på ett mycket jämlikt vis oavsett förmåga. Det syntes också så småningom på antalet personer som fick fick ta igen sig på rygg i gräset.

Genomgång inför starten
Genomgång inför starten

Men så blev det nu inte för mig. Starten gick och jag tog det medvetet lugnt och hamnade någonstans strax efter mitten på väg upp i första stigningen. Halkade till vid sista konpasseringen och fick ta några löpsteg innan jag hoppade på cykeln igen. Brydde mig inte om det då jag ansåg att det fanns gott om tid att komma igång och köra upp sig senare i loppet. Av samma skäl tog jag det enklare B-spåret vid den tekniska branten som följde. Efter några minuter kom den omtalade stockpasseringen som gick smidigt och strax därefter en tvär vänstersväng i riktning mot toppen igen. Där kände jag den obehagliga krängningen bak som ni alla så väl känner igen. Den som så tydligt signalerar ”punktering”. Först tänkte jag, som jag alltid gör, att det kanske var inbillning och berodde på kurvtagning och dämpning. Men icke – tokpunka bak. Luften gick inte bara ur däcket utan även mig. Bara att ge upp och jogga tillbaks till starten där min camelbak fanns med reservslang. Banan var för kort för att jag skulle bry mig om att medföra pump och andra nödvändigheter.

Tyvärr var punkteringen inte en total överraskning då jag strax innan start upptäckt en reva i sidan på framdäcket och valde att chansa. Men nu var det inte där luften gått ur så det var ändå irriterande.

Resten av cupen fick jag betrakta från sidan vilket i och för sig kan vara trevligt men inte om man föreställt sig att man skulle delta. Sällskap fick jag av herr Hjort som också fick bryta då han i ett tidigt skede halkat i sidled vid skråcyklingen mot toppen av kullen och slagit i en axel.

Mer punkterat än så blir det inte
Mer punkterat än så blir det inte

Eftersom jag var tillbaks så snabbt hann jag se alla passeringar från första parkett. Vid första varvningen kom en bekant trio bestående av Håkan, Jens och Johan dånande även om jag inte kan erinra mig den exakta ordningen dem emellan. Något varv senare hade uppenbarligen något hänt eller så var Herr Nilsson bara för stark för han kom i ensam majestät för att runda klockpelaren för andra gången. Så såg det sedan ut i täten ända till målet. Resten av fältet blev snabbt rejält utspritt och det var ett pärlband av fethjulingar som ormade sig uppför backen.

Backen i kvällsskugga och ett utspritt fält
Backen i kvällsskugga och ett utspritt fält

Själv började jag frysa så smått i den tilltagande kvällskylan eftersom jag var klädd för action och inte för stillastående. De andra såg inte ut att frysa alls där de i olika stil och med olika teknik tog sig an Kala höjden som efter hand bjöd på alltmer motstånd.

Jag hade även hunnit konstatera att min reservslang var av fel slag. Det är inte bra att ha diverse cyklar med olika däcksdimensioner hemma. Tur att jag inte befann mig mitt i spenaten. Det kunde blivit så lagom kul. Hur fasen skulle jag komma hem var en tanke som infann sig. Såg inte alls fram emot en längre promenad i cykelskor. Hojtade till en annars fullt upptagen Herr Ohlsson som sluggade sig uppför backen och tiggde skjuts mitt under brinnande lopp. Ett halvkvävt ”naturligtvis” blev svaret på väg uppför igen. Det är i cykelnöd människans sanna natur visar sig.

Ett enkelt målsystem med vissa komplikationer
Ett enkelt målsystem med vissa komplikationer

Ett visst sympatiskt kaos infann sig så småningom vid målgång eftersom anstormningen helt enkelt varit så massiv att såväl nummerlappar som buntband tog slut i ett tidigt skede innan start. Idén att lägga upp cyklarna i den ordning deltagarna kom in var god men havererade bitvis ändå på grund av att alla kört olika antal varv på sina fyrtiofem minuter. Så resultatlistan får nog tas med en säck salt.

Det är som det skall på något vis. Härligt informellt och visar att det inte är på blodigt allvar. Det är trots allt ingen tävling. Men missförstå inte – att komma först är tämligen prestigefullt och inte helt enkelt i den här samlingen.

Och först i mål var arrangören själv vilket är bra reklam för ett visst cykelmärke vilket kanske inte är någon större hemlighet eftersom det är ”BROS MTB-Cup” det handlar om.

Och först i mål var Håkan
Och först i mål var Håkan

Väl hemkommen upptäckte jag förresten att det även var punktering på framdäcket så det hade inte spelat någon roll om jag kunnat byta slang i fält. Där ser man. Om det var en lättnad eller ytterligare strödde salt i såren vet jag inte. Tredje punkteringen på två dagar. Jag som aldrig punkterar!

Jag får komma igen vid nästa Cuptillfälle vilket blir i slutet av maj i trakterna av Hollstorp om jag inte är felunderrättad.

Tack en än gång för skjutsen Roger. Det räddade den resterande kvällen för mig.

/ J – lite vid sidan om

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Måndagstur del 1 – Patologiska bilister - om ormen i paradiset

21 Apr 2015

Gårdagen ja. Om den kan det faktiskt sägas en hel del. Det mesta gott men inte allt och jag tänker så småningom förmedla något om cyklingen också. Moder natur hade bestämt sig för att visa sig från sin bästa sida och ställa upp med fantastiskt fint vårväder. Blå himmel, en lätt bris och en för månaden sympatisk temperatur. Glädje i luften.

Men i alla paradis tycks det finnas ormar som slingrar och väser. 

Allt hade varit helt magiskt om det inte vore för dessa j-a bilar rent ut sagt. Jag kan inte för mitt liv inte förstå vad som händer rent psykologiskt när förmodligen helt sunda människor omger sig med ett ton plåt.

De förvandlas till patologiska bilister ute för att hämnas på världen. Allt är emot dem och alla är fiender. Särskilt cyklister. De svär över traktorer som är för långsamma, över lastbilar, husbilar och husvagnar som är i vägen, andra bilister som kör som höns, över hästar, hundar och barn som skall vara någon annanstans och inte minst över cyklister som helst inte bör finnas alls. Framförallt inte på DERAS vägar.

Jo, faktiskt!
Jo, faktiskt!

Igår hade vi oturen att råka ut för ett flertal sådana motmänniskor i våra olika grupper under Måndagsturen. I min fartgrupp hann vi inte ens fram till Kalmarrondellen innan första incidenten var ett faktum. Det slutade med att jag tappade humöret, cyklade fram till Audin som hade accelererat om oss och snävt kastat sig in framför gruppen av cyklister alltmedan förarens fru satt och sträckte upp långfingret i en internationellt känd gest. Det bör påpekas att de körde om på en fyrtioväg där vi höll strax under den farten och att bilen fick stanna hundra meter senare vid den fullt synliga kön in i cirkulationsplatsen varpå vi ändå rullade förbi dem. Jag bultade på rutan och undrade om det var något särskilt de ville säga varpå föraren flög ut ur bilen och skrek otidigheter som citat ”jag kan ta dig vilken dag som helst”. Sådan blir man av att köra Audi. Fet i huvudet. Intressant är att notera att detta beteende tycks förstärkas av att ha en stor och dyr bil, det är i alla fall det som är den enda gemensamma nämnaren mellan de olika händelserna.

Ett par hundra meter senare den här gången på trettioväg var det dags för nästa självutnämnda polis. En jävla Volvo-SUV tvärnitade framför gruppen och tvingade oss att nästan kliva av cyklarna i uppförsbacken alltmedan föraren gestikulerade och pekade på cykelvägen där det för övrigt redan befann sig ett par barn och en hundägare på promenad. Efter att ha stört oss drog han iväg i runt dubbla den tillåtna hastigheten utanför den skola som befinner sig i backen upp i Högstorp.

Jag rekommenderar alla bilägare att läsa trafikförordningarna lite noggrannare. Vägar tillhör inte alls enbart bilar utan alla fordon jämte andra trafikanter tvärtemot vad patologiska bilister tycks tro. Jag tänker inte ens ägna mig åt att citera valda lagtexter den här gången. Tro mig på mitt ord – jag har rätt.

Den allvarligaste händelsen för vår del inträffade några mil senare på väg ut ur Ingelstad. På den rådande sträckan råder 40 km/h som hastighetsbegränsning. Det är nu inget som hindrar en patologisk bilist. De anser nämligen att alla vägar är frifartsvägar. Inget får hindra dem i deras ”flow”. De kör ju bil gubevars.

I det här fallet var vår femtonmannaklunga uppdelad på två led på väg att accelerera eftersom det är en kraftig nedförsbacke vid platsen. Vår fart var något över fyrtio och på väg uppåt. Då tycker föraren i en röd kombi att det är dags att köra om. Sikten är nästan fri, men bara nästan. Han missar förstås att det kommer en dam och svänger ut från vänster på den avtagsväg från ett bostadsområde som finns där. Hon förväntar sig knappast en bil på väg mot henne i hög fart och i fel fil och får därför tvärnita med låsta hjul för att inte frontalkrocka. Båda bilarna blev stående med några meter mellan nosarna. Jag kan bara gissa vad hon tyckte om det hela. Jag gillade det inte ens från sidan. Som tur var missade halva vår grupp händelsen eftersom de befann sig längre fram och koncentrerade sig på att inte klippa bakhjulet framför.

Väl till tillbaks på torget fick jag höra om ytterligare incidenter. Bland annat hade en grå Volvo utfört samma manöver mot frifartsgruppen som vi råkat ut för i Högstorp. Vad värre är var det nära att en BMW nästan klippt en av oss då han svängde in så snävt att backspegeln dunsande in i armbågen på en cyklist i en annan grupp. Det inträffade vid Billabacken i närheten av Hemmesjö.

3_feet_please_logo_decal_sized_1

Och det här var bara under en enda Måndagstur. Mindre roligt och det lägger en aning sordin på cykelglädjen må jag säga.

Det tråkiga är att jag tror att den gruppen människor som beter sig så här inte är mottagliga för några som helst sakargument. Som det enkla faktum att de riskerar livet på andra människor för att de blir upprörda när de anser att de blir hindrade på något vis. De ser ingen koppling mellan sina reaktioner och de konsekvenser deras beteende kan få. Det är vad plåt gör med många människor. Skärmar av dem från verkligheten. Att de sen har fel även rent lagtekniskt är en annan fråga. De förstår de inte alls.

Sen borde de fundera på hur deras uppträdande hade uppfattats  på annat håll i samhället. Tänk er själva samma typ av beteende i kön på ICA eller på arbetsplatsen. Det hade straffats rätt hårt om inte annat rent socialt.

Men i trafiken betalar sig aggression dessvärre. Tills det smäller. Då dör någon.

/ J – inte bara cyklist, även bilist

#cykligare #knivesandbikes

Gårdagen ja. Om den kan det faktiskt sägas en hel del. Det mesta gott men inte allt och jag tänker så småningom förmedla något om cyklingen också. Moder natur hade bestämt sig för att visa sig från sin bästa sida och ställa upp med fantastiskt fint vårväder. Blå himmel, en lätt bris och en för månaden sympatisk temperatur. Glädje i luften.

Men i alla paradis tycks det finnas ormar som slingrar och väser. 

Allt hade varit helt magiskt om det inte vore för dessa j-a bilar rent ut sagt. Jag kan inte för mitt liv inte förstå vad som händer rent psykologiskt när förmodligen helt sunda människor omger sig med ett ton plåt.

De förvandlas till patologiska bilister ute för att hämnas på världen. Allt är emot dem och alla är fiender. Särskilt cyklister. De svär över traktorer som är för långsamma, över lastbilar, husbilar och husvagnar som är i vägen, andra bilister som kör som höns, över hästar, hundar och barn som skall vara någon annanstans och inte minst över cyklister som helst inte bör finnas alls. Framförallt inte på DERAS vägar.

Jo, faktiskt!
Jo, faktiskt!

Igår hade vi oturen att råka ut för ett flertal sådana motmänniskor i våra olika grupper under Måndagsturen. I min fartgrupp hann vi inte ens fram till Kalmarrondellen innan första incidenten var ett faktum. Det slutade med att jag tappade humöret, cyklade fram till Audin som hade accelererat om oss och snävt kastat sig in framför gruppen av cyklister alltmedan förarens fru satt och sträckte upp långfingret i en internationellt känd gest. Det bör påpekas att de körde om på en fyrtioväg där vi höll strax under den farten och att bilen fick stanna hundra meter senare vid den fullt synliga kön in i cirkulationsplatsen varpå vi ändå rullade förbi dem. Jag bultade på rutan och undrade om det var något särskilt de ville säga varpå föraren flög ut ur bilen och skrek otidigheter som citat ”jag kan ta dig vilken dag som helst”. Sådan blir man av att köra Audi. Fet i huvudet. Intressant är att notera att detta beteende tycks förstärkas av att ha en stor och dyr bil, det är i alla fall det som är den enda gemensamma nämnaren mellan de olika händelserna.

Ett par hundra meter senare den här gången på trettioväg var det dags för nästa självutnämnda polis. En jävla Volvo-SUV tvärnitade framför gruppen och tvingade oss att nästan kliva av cyklarna i uppförsbacken alltmedan föraren gestikulerade och pekade på cykelvägen där det för övrigt redan befann sig ett par barn och en hundägare på promenad. Efter att ha stört oss drog han iväg i runt dubbla den tillåtna hastigheten utanför den skola som befinner sig i backen upp i Högstorp.

Jag rekommenderar alla bilägare att läsa trafikförordningarna lite noggrannare. Vägar tillhör inte alls enbart bilar utan alla fordon jämte andra trafikanter tvärtemot vad patologiska bilister tycks tro. Jag tänker inte ens ägna mig åt att citera valda lagtexter den här gången. Tro mig på mitt ord – jag har rätt.

Den allvarligaste händelsen för vår del inträffade några mil senare på väg ut ur Ingelstad. På den rådande sträckan råder 40 km/h som hastighetsbegränsning. Det är nu inget som hindrar en patologisk bilist. De anser nämligen att alla vägar är frifartsvägar. Inget får hindra dem i deras ”flow”. De kör ju bil gubevars.

I det här fallet var vår femtonmannaklunga uppdelad på två led på väg att accelerera eftersom det är en kraftig nedförsbacke vid platsen. Vår fart var något över fyrtio och på väg uppåt. Då tycker föraren i en röd kombi att det är dags att köra om. Sikten är nästan fri, men bara nästan. Han missar förstås att det kommer en dam och svänger ut från vänster på den avtagsväg från ett bostadsområde som finns där. Hon förväntar sig knappast en bil på väg mot henne i hög fart och i fel fil och får därför tvärnita med låsta hjul för att inte frontalkrocka. Båda bilarna blev stående med några meter mellan nosarna. Jag kan bara gissa vad hon tyckte om det hela. Jag gillade det inte ens från sidan. Som tur var missade halva vår grupp händelsen eftersom de befann sig längre fram och koncentrerade sig på att inte klippa bakhjulet framför.

Väl till tillbaks på torget fick jag höra om ytterligare incidenter. Bland annat hade en grå Volvo utfört samma manöver mot frifartsgruppen som vi råkat ut för i Högstorp. Vad värre är var det nära att en BMW nästan klippt en av oss då han svängde in så snävt att backspegeln dunsande in i armbågen på en cyklist i en annan grupp. Det inträffade vid Billabacken i närheten av Hemmesjö.

3_feet_please_logo_decal_sized_1

Och det här var bara under en enda Måndagstur. Mindre roligt och det lägger en aning sordin på cykelglädjen må jag säga.

Det tråkiga är att jag tror att den gruppen människor som beter sig så här inte är mottagliga för några som helst sakargument. Som det enkla faktum att de riskerar livet på andra människor för att de blir upprörda när de anser att de blir hindrade på något vis. De ser ingen koppling mellan sina reaktioner och de konsekvenser deras beteende kan få. Det är vad plåt gör med många människor. Skärmar av dem från verkligheten. Att de sen har fel även rent lagtekniskt är en annan fråga. De förstår de inte alls.

Sen borde de fundera på hur deras uppträdande hade uppfattats  på annat håll i samhället. Tänk er själva samma typ av beteende i kön på ICA eller på arbetsplatsen. Det hade straffats rätt hårt om inte annat rent socialt.

Men i trafiken betalar sig aggression dessvärre. Tills det smäller. Då dör någon.

/ J – inte bara cyklist, även bilist

#cykligare #knivesandbikes

Sol ute, sol inne, sol i sinne - kickstartshelg med Lammhultcyklisterna

20 Apr 2015

Understundom fungerar inget som det skall. Allt som kan krångla och gå fel gör det. Ibland blir saker och ting bara rätt och bra. Det är signifikativt för såväl livet i stort som cykelturer har jag noterat.

Det kännetecknade i mångt och mycket även den här helgen för min del.

Fredag – Tjuvstart

Inte mycket att säga om den här kvällen mer än att det var gruvligt kallt på det där sättet jag avskyr. Råfuktigt och bitande – inte torrt som en klar vinterdag. Aprilvädret gjorde verkligen skäl för namnet och  regn- och hagelskurarna hade avlöst varandra till och från under hela dagen tvärtemot vad SMHI hävdade. En riktig stormby som till och med innehöll lite snö träffade mig tio minuter innan start och fick mig att tveka. Vägarna var därmed riktigt blöta och skitiga. Alla såg ut som de led av fläcktyfus mot slutet av rundan och min rena cykel upphörde att vara just det, ren.

Vi var inte så många som samlades vid gamla Konsum i Sandsbro men de få tappra smygstartade Lammhultcyklisternas kickstartshelg med en sväng medsols runt Helgahavet via Härlöv. Sex och en halv mil blev det totalt. Första flockbetandet i år.

Mest minnesvärt för min del var väl att jag var på miserabelt humör redan innan start på grund av faktorer jag inte kunde rå över. Sen frös jag som en hund redan efter första kilometern och svor över mig själv för att jag inte valt att cykla i skoteroverall istället. Dessutom fick jag ett telefonsamtal jag verkligen inte ville ha när vi befann oss halvvägs i trakterna av Ör. Det gjorde att jag tappade såväl den gnutta cykellust som fanns kvar som vår lilla klunga och den tät som bildats i kvällskylan.

Jag jagade ikapp de andra på egen hand eftersom jag kände att jag behövde komma hem fort. Cyklade förbi några i backen vid Hult och sen hetsade jag vidare i tillvaron  och mot Åby där jag hann ifatt de fyra i täten. Vilade någon kilometer bakom dem varpå vi fick igång någon form av lagtempo. Det flöt på så där skönt som det gör ibland mitt i kvällsmisären. Jag hamnade i en behaglig glömska inuti min egen lilla tidskapsel. Lätt medvind förbi Stojby vilket medförde hög fart och den där sköna känslan av viktlöshet. Ett av de få ögonblick vi dödliga kan få uppleva att det går fort. Vi avlöste varandra harmoniskt och susade tillbaks till Växjö på nolltid.

Gruppcyklingspremiären var därmed avklarad för min del och nu väntade dag två.

Lördag – distans

Cykelfrukostens huvudkomponenter
Cykelfrukostens huvudkomponenter

Lördagens distanstur kändes mer rätt redan från början även om jag inte är förtjust i den arla tidpunkten. Allt var bra. Till och med vädret. Det avspeglades även i den förväntansfulla skock som samlats i Sandsbro för att bege sig ut på nya äventyr. Eller rättare sagt det kunde jag bara gissa mig till när jag såg hur många som syntes i fjärran borta vid Toftastrands konditori. Jag kom nämligen försent. Min telefonGPS beslöt att strula för första gången någonsin och när jag försökte fixa den missade jag tiden en smula. Kunde dock köra ikapp den ivägflyende flocken innan den fått upp farten. Sen gemyt ut mot Rottne. Det sorlade förväntansfullt i klungan som i en bikupa i den begynnande vårvärmen.

Intressant var att klungan för ovanlighets skull växte efter hand. Istället för att splittras och minska tillkom förutom jag själv ännu en glad gamäng som missuppfattat samlingsplats och av det skälet fått jaga ikapp oss. Strax därefter växte svansen med ett par cyklister till som missat tiden lite mer än jag och så fortsatte det.

En av dem var en Norrman jag inte sett tidigare och som markant skiljde sig från den väl påpälsade mängden. I klungan kunde förutom skoöverdrag, vindvästar, långa handskar och långbyxor till och med en och annan mössa skymtas. Men inte på vår sanne nordbo. Han körde resolut i kortärmat och kortbyxor och utan handskar endast förstärkt med ett par armvärmare. Temperaturen låg runt fem grader vid start kan väl påpekas. Jag tänkte ”vill han ha knän om några år?”

Roteindelning 
Roteindelning 

I Rottne anslöt ytterligare fyra cyklister och här delade vi även upp den tämligen substantiella klungan i tvenne hälfter. En stressigare och en mer filosofisk, eller hur man nu väljer att se på det. Jag valde att skynda på. Snittet blev till slut det planerade genom att vi först rusade som kalvar på grönbete och senare under turen körde något för långsamt. Fikade gjorde vi också. I Ingelstad. Livet är inte alltid en räkmacka men idag var det så. Förbeställd räkmacka bör tilläggas. Där i trakterna blev vi också avbildade. Vädret var lämpligt för en fotografisk expedition tyckte chefredaktör Evaldsson.

När husse och matte svullar räckmacka får cyklar vila ut
När husse och matte svullar räckmacka får cyklar vila ut 

Som sig bör var benen en smula stela efter fikapausen men precis som vanligt släppte det efter ett tag. Färden tog oss vidare söderut en sväng ned mot Åsnen. Vi följde den långa sträckningen på måndagsturen helt enkelt. Vid det här laget hade gruppen hittat en hygglig rytm. Jag var väl en av dem som bröt den ibland. Jag vet att jag pressar lite för hårt i slakmotor. Är helt enkelt bättre på dem än backar.

I trakterna av Dänningelanda kunde det gått riktigt illa på grund av en idiot till bilist, vad annars? Han fick syn på oss i ögonvrån och svängde ut från höger så fort han förmådde. Tydligen utan att ha i åtanke att han även hade ett högt lastat släp med dåligt förankrad last bakpå. Han tappade fyra tunga säckar jord som for som projektiler över vägbanan och briserade som bomber mot asfalten. Det var renta turen att ingen av oss hann fram innan det smällde. Eller att vederbörande fick möte under tiden. Han fick förstås stanna och stuva om. En mil senare körde han om oss. Nu med ännu högre och sämre surrad last.

Frågan är varför en del bilister blir så provocerade eller kanske stressade av tanken på att hamna bakom cyklister så att de slutar tänka? Särskilt en solig lördag.

Till hembasen kom vi. På vägen passerades Bergunda och en liten spurt prövades från min sida mot stallet till. Klättrade upp för backen innan utan att få allt för mycket syra. Hakade på en muntert sprättande herr S som drog på uppför. Mycket mer än så hade jag inte att ge såg jag efteråt när jag kollade pulsen. Under min korta motvindsspurt jagades den upp i 181 slag. Så värst långt bort från det ligger nog inte mitt cykelmax.

Söndag

Avslutningsrundan får väl närmast liknas vid ett backpass. Berg är ett för starkt uttryck när man befinner sig Växjötrakten. Men styr man kosan norrut finns allt ett och annat motlut och totalt samlade vi ihop runt 800 höjdmeter även om min cykeldator hävdade 650. Med anslutningscykling bjöd dagen på totalt  9 mil och därmed skrapades 28 mil ihop under helgen. Eftersom det inte cyklades så frekvent än i år så bättrade det på kilometerskörden högst påtagligt. Det gällde fler än mig förstod jag.

Söndag kl 08.52
Söndag kl 08.52

Vi var såpass många även idag att det blev två grupper redan från start. En som ämnade köra i trakterna av 27 km/h i snitt och en som jag anförde som tänkte oss att köra något lite fortare. Snitthastigheter är som det brukar hävdas inte så intressanta men är man motionär är det bra med riktlinjer. Men det finns som bekant olika vis att komma dit.

Kosan styrdes via Tjureda och vidare mot Tolg och Granhult som gör skäl för sitt namn. Där bor mest granar. För att vara i södra sverige är det rätt ödsligt i de trakterna. Därefter segade vi oss upp till Asaryd och backarna som väntar där. En smula racigare körning utför ett tag och sen lugnade vi ned oss och blev civiliserade igen.

Väl tillbaka i Växjö kunde helgen summers med att delad cykelglädje trots allt är dubbel glädje.

/ J – helgcyklisten

  #cykligare #knivesandbikes

Understundom fungerar inget som det skall. Allt som kan krångla och gå fel gör det. Ibland blir saker och ting bara rätt och bra. Det är signifikativt för såväl livet i stort som cykelturer har jag noterat.

Det kännetecknade i mångt och mycket även den här helgen för min del.

Fredag – Tjuvstart

Inte mycket att säga om den här kvällen mer än att det var gruvligt kallt på det där sättet jag avskyr. Råfuktigt och bitande – inte torrt som en klar vinterdag. Aprilvädret gjorde verkligen skäl för namnet och  regn- och hagelskurarna hade avlöst varandra till och från under hela dagen tvärtemot vad SMHI hävdade. En riktig stormby som till och med innehöll lite snö träffade mig tio minuter innan start och fick mig att tveka. Vägarna var därmed riktigt blöta och skitiga. Alla såg ut som de led av fläcktyfus mot slutet av rundan och min rena cykel upphörde att vara just det, ren.

Vi var inte så många som samlades vid gamla Konsum i Sandsbro men de få tappra smygstartade Lammhultcyklisternas kickstartshelg med en sväng medsols runt Helgahavet via Härlöv. Sex och en halv mil blev det totalt. Första flockbetandet i år.

Mest minnesvärt för min del var väl att jag var på miserabelt humör redan innan start på grund av faktorer jag inte kunde rå över. Sen frös jag som en hund redan efter första kilometern och svor över mig själv för att jag inte valt att cykla i skoteroverall istället. Dessutom fick jag ett telefonsamtal jag verkligen inte ville ha när vi befann oss halvvägs i trakterna av Ör. Det gjorde att jag tappade såväl den gnutta cykellust som fanns kvar som vår lilla klunga och den tät som bildats i kvällskylan.

Jag jagade ikapp de andra på egen hand eftersom jag kände att jag behövde komma hem fort. Cyklade förbi några i backen vid Hult och sen hetsade jag vidare i tillvaron  och mot Åby där jag hann ifatt de fyra i täten. Vilade någon kilometer bakom dem varpå vi fick igång någon form av lagtempo. Det flöt på så där skönt som det gör ibland mitt i kvällsmisären. Jag hamnade i en behaglig glömska inuti min egen lilla tidskapsel. Lätt medvind förbi Stojby vilket medförde hög fart och den där sköna känslan av viktlöshet. Ett av de få ögonblick vi dödliga kan få uppleva att det går fort. Vi avlöste varandra harmoniskt och susade tillbaks till Växjö på nolltid.

Gruppcyklingspremiären var därmed avklarad för min del och nu väntade dag två.

Lördag – distans

Cykelfrukostens huvudkomponenter
Cykelfrukostens huvudkomponenter

Lördagens distanstur kändes mer rätt redan från början även om jag inte är förtjust i den arla tidpunkten. Allt var bra. Till och med vädret. Det avspeglades även i den förväntansfulla skock som samlats i Sandsbro för att bege sig ut på nya äventyr. Eller rättare sagt det kunde jag bara gissa mig till när jag såg hur många som syntes i fjärran borta vid Toftastrands konditori. Jag kom nämligen försent. Min telefonGPS beslöt att strula för första gången någonsin och när jag försökte fixa den missade jag tiden en smula. Kunde dock köra ikapp den ivägflyende flocken innan den fått upp farten. Sen gemyt ut mot Rottne. Det sorlade förväntansfullt i klungan som i en bikupa i den begynnande vårvärmen.

Intressant var att klungan för ovanlighets skull växte efter hand. Istället för att splittras och minska tillkom förutom jag själv ännu en glad gamäng som missuppfattat samlingsplats och av det skälet fått jaga ikapp oss. Strax därefter växte svansen med ett par cyklister till som missat tiden lite mer än jag och så fortsatte det.

En av dem var en Norrman jag inte sett tidigare och som markant skiljde sig från den väl påpälsade mängden. I klungan kunde förutom skoöverdrag, vindvästar, långa handskar och långbyxor till och med en och annan mössa skymtas. Men inte på vår sanne nordbo. Han körde resolut i kortärmat och kortbyxor och utan handskar endast förstärkt med ett par armvärmare. Temperaturen låg runt fem grader vid start kan väl påpekas. Jag tänkte ”vill han ha knän om några år?”

Roteindelning 
Roteindelning 

I Rottne anslöt ytterligare fyra cyklister och här delade vi även upp den tämligen substantiella klungan i tvenne hälfter. En stressigare och en mer filosofisk, eller hur man nu väljer att se på det. Jag valde att skynda på. Snittet blev till slut det planerade genom att vi först rusade som kalvar på grönbete och senare under turen körde något för långsamt. Fikade gjorde vi också. I Ingelstad. Livet är inte alltid en räkmacka men idag var det så. Förbeställd räkmacka bör tilläggas. Där i trakterna blev vi också avbildade. Vädret var lämpligt för en fotografisk expedition tyckte chefredaktör Evaldsson.

När husse och matte svullar räckmacka får cyklar vila ut
När husse och matte svullar räckmacka får cyklar vila ut 

Som sig bör var benen en smula stela efter fikapausen men precis som vanligt släppte det efter ett tag. Färden tog oss vidare söderut en sväng ned mot Åsnen. Vi följde den långa sträckningen på måndagsturen helt enkelt. Vid det här laget hade gruppen hittat en hygglig rytm. Jag var väl en av dem som bröt den ibland. Jag vet att jag pressar lite för hårt i slakmotor. Är helt enkelt bättre på dem än backar.

I trakterna av Dänningelanda kunde det gått riktigt illa på grund av en idiot till bilist, vad annars? Han fick syn på oss i ögonvrån och svängde ut från höger så fort han förmådde. Tydligen utan att ha i åtanke att han även hade ett högt lastat släp med dåligt förankrad last bakpå. Han tappade fyra tunga säckar jord som for som projektiler över vägbanan och briserade som bomber mot asfalten. Det var renta turen att ingen av oss hann fram innan det smällde. Eller att vederbörande fick möte under tiden. Han fick förstås stanna och stuva om. En mil senare körde han om oss. Nu med ännu högre och sämre surrad last.

Frågan är varför en del bilister blir så provocerade eller kanske stressade av tanken på att hamna bakom cyklister så att de slutar tänka? Särskilt en solig lördag.

Till hembasen kom vi. På vägen passerades Bergunda och en liten spurt prövades från min sida mot stallet till. Klättrade upp för backen innan utan att få allt för mycket syra. Hakade på en muntert sprättande herr S som drog på uppför. Mycket mer än så hade jag inte att ge såg jag efteråt när jag kollade pulsen. Under min korta motvindsspurt jagades den upp i 181 slag. Så värst långt bort från det ligger nog inte mitt cykelmax.

Söndag

Avslutningsrundan får väl närmast liknas vid ett backpass. Berg är ett för starkt uttryck när man befinner sig Växjötrakten. Men styr man kosan norrut finns allt ett och annat motlut och totalt samlade vi ihop runt 800 höjdmeter även om min cykeldator hävdade 650. Med anslutningscykling bjöd dagen på totalt  9 mil och därmed skrapades 28 mil ihop under helgen. Eftersom det inte cyklades så frekvent än i år så bättrade det på kilometerskörden högst påtagligt. Det gällde fler än mig förstod jag.

Söndag kl 08.52
Söndag kl 08.52

Vi var såpass många även idag att det blev två grupper redan från start. En som ämnade köra i trakterna av 27 km/h i snitt och en som jag anförde som tänkte oss att köra något lite fortare. Snitthastigheter är som det brukar hävdas inte så intressanta men är man motionär är det bra med riktlinjer. Men det finns som bekant olika vis att komma dit.

Kosan styrdes via Tjureda och vidare mot Tolg och Granhult som gör skäl för sitt namn. Där bor mest granar. För att vara i södra sverige är det rätt ödsligt i de trakterna. Därefter segade vi oss upp till Asaryd och backarna som väntar där. En smula racigare körning utför ett tag och sen lugnade vi ned oss och blev civiliserade igen.

Väl tillbaka i Växjö kunde helgen summers med att delad cykelglädje trots allt är dubbel glädje.

/ J – helgcyklisten

  #cykligare #knivesandbikes

Nedräkning - cykelhelg i antågande

17 Apr 2015

Det blir det en jäkla massa cyklande framöver vad det verkar. Först ut är Lammhultcyklisternas ”Kickstartsläger med cykling i dagarna tre. Start i afton runt klockan sex med en något kortare inledning på cirka sex mil.

LClogga02

Imorgon en längre ”fikatur” och vädergudarna verkar äntligen ha beslutat sig för att vara på vår sida. Får man tro SMHIs prognos så blir det vackert, mest sol och milda vindar även om det blir rätt kylslaget. Sammantaget rätt bra med andra ord. Det hela avrundas med gruppcykling även på söndag följt av lite grillning.

Uppföljning blir det i och med att måndagsturen drar igång för året med pompa och ståt. Får se hur många cykelgalningar som trängs på torget klockan sex. Det vore kul om vi slog nytt rekord. Det brukar inte räknas med ett snabbt överslag mellan grupperna har gett vid handen att vi passerat 150 vid något tillfälle.

Och som avrundning på det här ”cykelblocket” blir det Bros MTB-Cup på tisdag kväll. Sen behöver jag nog banne mig vila från trampandet någon dag. Så här frekvent har jag inte cyklat i år än. Skall bli intressant att se vad kroppen tycker om det. Idag tycker den att jag skall vara lite stel efter gårdagens timmar på gymmet.

Sen mitt i allt det egna cyklandet får man inte glömma att Amstel Gold Race går av stapeln på söndag. Dags för Ardennerklassikerna på Eurosport.

Nu kaffeladdar jag och funderar på om jag inte får återkomma med någon form av rapporter från stundande begivenheter

/ J – tar ett tramptag åt gången

#cykligare #knivesandbikes

Det blir det en jäkla massa cyklande framöver vad det verkar. Först ut är Lammhultcyklisternas ”Kickstartsläger med cykling i dagarna tre. Start i afton runt klockan sex med en något kortare inledning på cirka sex mil.

LClogga02

Imorgon en längre ”fikatur” och vädergudarna verkar äntligen ha beslutat sig för att vara på vår sida. Får man tro SMHIs prognos så blir det vackert, mest sol och milda vindar även om det blir rätt kylslaget. Sammantaget rätt bra med andra ord. Det hela avrundas med gruppcykling även på söndag följt av lite grillning.

Uppföljning blir det i och med att måndagsturen drar igång för året med pompa och ståt. Får se hur många cykelgalningar som trängs på torget klockan sex. Det vore kul om vi slog nytt rekord. Det brukar inte räknas med ett snabbt överslag mellan grupperna har gett vid handen att vi passerat 150 vid något tillfälle.

Och som avrundning på det här ”cykelblocket” blir det Bros MTB-Cup på tisdag kväll. Sen behöver jag nog banne mig vila från trampandet någon dag. Så här frekvent har jag inte cyklat i år än. Skall bli intressant att se vad kroppen tycker om det. Idag tycker den att jag skall vara lite stel efter gårdagens timmar på gymmet.

Sen mitt i allt det egna cyklandet får man inte glömma att Amstel Gold Race går av stapeln på söndag. Dags för Ardennerklassikerna på Eurosport.

Nu kaffeladdar jag och funderar på om jag inte får återkomma med någon form av rapporter från stundande begivenheter

/ J – tar ett tramptag åt gången

#cykligare #knivesandbikes

Träning – 10 kr/tim - priset för gymträning

17 Apr 2015

Priset för gymkort kan variera som bekant. Förutom den faktiska kostnaden roade jag mig att titta på hur mycket det blivit per timma i mitt fall. Den faktorn är ju någonting som man i högsta grad påverkar själv.

Smålänningen i mig siktade på att få ned timpriset på mitt tremånaderskort till under 10 kronor per timma. Den matematiskt lagde räknar snabbt ut att eftersom kortet kostade 900 kr så måste runt trettio timmar per månad spenderas på Idrottsklinikens faciliteter för att få ekvationen att gå ihop.

En summering ger vid handen att det blev så här:

 

Januari: ca 17 timmar från och med 150116

Februari: ca 33 timmar

Mars: ca 39 timmar

April: ca 17 timmar till och med 150414

Totalt blev det således: 106 timmar vilket ger ett timpris på 8,50 kr/tim.

Jag står nu i begrepp att förnya kortet. Frågan är i vilken form eftersom det är betydligt billigare att binda sig för längre tid alternativt ta ett år på autogiro. Den spännande frågan är dock om jag kommer att utnyttja ett träningskort för inomhusaktivitet nu när cykelsäsongen drar igång på riktigt. Tiden skall ju räcka till också och jag vet vad jag prioriterar. Även om vädret igår starkt propagerade för att tillbringa den närmsta tiden i en källare.

/ J – något starkare än fordom

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Priset för gymkort kan variera som bekant. Förutom den faktiska kostnaden roade jag mig att titta på hur mycket det blivit per timma i mitt fall. Den faktorn är ju någonting som man i högsta grad påverkar själv.

Smålänningen i mig siktade på att få ned timpriset på mitt tremånaderskort till under 10 kronor per timma. Den matematiskt lagde räknar snabbt ut att eftersom kortet kostade 900 kr så måste runt trettio timmar per månad spenderas på Idrottsklinikens faciliteter för att få ekvationen att gå ihop.

En summering ger vid handen att det blev så här:

 

Januari: ca 17 timmar från och med 150116

Februari: ca 33 timmar

Mars: ca 39 timmar

April: ca 17 timmar till och med 150414

Totalt blev det således: 106 timmar vilket ger ett timpris på 8,50 kr/tim.

Jag står nu i begrepp att förnya kortet. Frågan är i vilken form eftersom det är betydligt billigare att binda sig för längre tid alternativt ta ett år på autogiro. Den spännande frågan är dock om jag kommer att utnyttja ett träningskort för inomhusaktivitet nu när cykelsäsongen drar igång på riktigt. Tiden skall ju räcka till också och jag vet vad jag prioriterar. Även om vädret igår starkt propagerade för att tillbringa den närmsta tiden i en källare.

/ J – något starkare än fordom

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt