En blogg om livet i allmänhet och träningslivet i synnerhet

John
Wikström

Godmorgon världen! - minus femton och feber

29 Dec 2014

Jodå. Nu är det vinter även i Småland tycks det. Kvicksilvret ramlade ned under minus femton i natt. Det hade inte gått över nu på morgonen. Vad månde det bliva av det här? Vintercykling så småningom hoppas jag.

Själv är jag fortfarande förkyld och febrig men fortsätter med en dåres envishet att promenera. Det fick mig att känna mig outsägligt hurtig nu på morgonkvisten.

Björkhimmel
Björkhimmel

Bäst jag gick där och kände mig hurtig fotograferade jag träd. Himlen som dök upp på bilderna var inte att leka med. Kallklar och vass men tämligen vacker.

Växjöträd om morgonen
Växjöträd om morgonen

Solen börjar visa sig mot träden
Solen börjar visa sig mot träden

Framme vid värmen
Framme vid värmen

Annars är jag inte lagd åt det håller. Jag anser väl egentligen att de som gillar vintern är en smula underliga.

Och nu skiner solen på mig. Det är mycket sol. Den är liksom överallt. 

Kaffedags.

/ J – insnöad

#cykligare #knivesandbikes§

Jodå. Nu är det vinter även i Småland tycks det. Kvicksilvret ramlade ned under minus femton i natt. Det hade inte gått över nu på morgonen. Vad månde det bliva av det här? Vintercykling så småningom hoppas jag.

Själv är jag fortfarande förkyld och febrig men fortsätter med en dåres envishet att promenera. Det fick mig att känna mig outsägligt hurtig nu på morgonkvisten.

Björkhimmel
Björkhimmel

Bäst jag gick där och kände mig hurtig fotograferade jag träd. Himlen som dök upp på bilderna var inte att leka med. Kallklar och vass men tämligen vacker.

Växjöträd om morgonen
Växjöträd om morgonen

Solen börjar visa sig mot träden
Solen börjar visa sig mot träden

Framme vid värmen
Framme vid värmen

Annars är jag inte lagd åt det håller. Jag anser väl egentligen att de som gillar vintern är en smula underliga.

Och nu skiner solen på mig. Det är mycket sol. Den är liksom överallt. 

Kaffedags.

/ J – insnöad

#cykligare #knivesandbikes§

Jeremiad - cyklistens klagan

28 Dec 2014

Dagen är vacker som en, eh…som en DAG!

En väldigt kall sådan. Ute har det stigit med någon grad från de -15 termometern glatt uppvisade tidigare. Det är sol och klart och rimfrost på träden. Jag tror det är vackert.

Solen försöker klättra mellan träden vid Fagrabäck
Solen försöker klättra mellan träden vid Fagrabäck

Det ett oumkullrunkeligt faktum att det går att gränsla velocipeden även i detta bistra före ity det har gjorts förut. Men det tarvar förstås en viss mängd förberedelser och en ohemul mängd persedlar.

Men det går inte an. Jag är sjuk. Ont i halsen, snuva och en jävla F E B E R. 

Jag är jäkligt ocyklig med andra ord.

Vad som gäller
Vad som gäller

Så här cyklas inte. Här tas istället stärkande promenader. Säga vad man vill om dem men det är inte cykling det är det inte.

Dagens svala promenadstråk
Dagens svala promenadstråk

Det börjar bli allt mer uppenbart att det är nästa år/säsong som får gälla för mig. Den här avslutas i samma tecken som den börjat med cykelmisär.

Den börjar arta sig – högen med nyårslöften jag skall avge. Där ingår att cykla mer. Återkommer i detta laddade ämne som ser ut att sluta i ett fyrverkeri.

/ J – stärkt?

#cykligare #knivesandbikes

Dagen är vacker som en, eh…som en DAG!

En väldigt kall sådan. Ute har det stigit med någon grad från de -15 termometern glatt uppvisade tidigare. Det är sol och klart och rimfrost på träden. Jag tror det är vackert.

Solen försöker klättra mellan träden vid Fagrabäck
Solen försöker klättra mellan träden vid Fagrabäck

Det ett oumkullrunkeligt faktum att det går att gränsla velocipeden även i detta bistra före ity det har gjorts förut. Men det tarvar förstås en viss mängd förberedelser och en ohemul mängd persedlar.

Men det går inte an. Jag är sjuk. Ont i halsen, snuva och en jävla F E B E R. 

Jag är jäkligt ocyklig med andra ord.

Vad som gäller
Vad som gäller

Så här cyklas inte. Här tas istället stärkande promenader. Säga vad man vill om dem men det är inte cykling det är det inte.

Dagens svala promenadstråk
Dagens svala promenadstråk

Det börjar bli allt mer uppenbart att det är nästa år/säsong som får gälla för mig. Den här avslutas i samma tecken som den börjat med cykelmisär.

Den börjar arta sig – högen med nyårslöften jag skall avge. Där ingår att cykla mer. Återkommer i detta laddade ämne som ser ut att sluta i ett fyrverkeri.

/ J – stärkt?

#cykligare #knivesandbikes

Återfärden

17 Dec 2014

På något vis gick det fortare hem. Trots att jag på ditvägen hade vinden på min sida eller i alla fall inte emot mig. Regnet höll sig till ett så stilla strilande att det lika gärna kunde vara extremt hög luftfuktighet. Temperaturen var snällare än häromdagen så jag frös inte.

Benen trummade på ut genom stan och förbi Sandsbro och jag följde med. Banvallen och gruset valdes bort idag. Skitig blev jag ändå och vare sig drivlina eller resten av cykeln uppskattar den fina slippasta som sandblandat vatten utgör.

Bäst jag cyklade där i godan ro kändes det som jag höll på att bli ikappcyklad. Det var någon som flåsade vid sidan om mig. Det tog ett tag innan jag insåg att det var jag själv. Konditionen är så usel att jag andades som en blåsbälg. Och stora lungor har jag så mycket luft sattes i rörelse. Det hördes.

Jag stannade för att få bäring i tillvaron. Sen visste jag.

 

Vägvisare

Texten lyder:

 

Wexio i Söder

Tjureda i Nordvest

Söraby i Nordost

Fram kom jag efter en dryg halvtimma, närmare bestämt trettiosex minuter. Förvisso utan uppvärmning och i ”civila” kläder, pendlarklädd. För dagen i kycklinggul regnjacka. Hem avklarades de 19 kilometrarna till hemmet på mindre än halva den tiden. Märkligt.

Det kanske är orättvist att jämföra tiderna då hemfärden skedde med bil. Den var för övrigt nyservad och glad över sina nya vinterskor.

Det blir en lång färd tillbaks. Men nu har den i alla fall börjat.

 

/ J – studsar inte av glädje men tillbaks

#cykligare #knivesandbikes

På något vis gick det fortare hem. Trots att jag på ditvägen hade vinden på min sida eller i alla fall inte emot mig. Regnet höll sig till ett så stilla strilande att det lika gärna kunde vara extremt hög luftfuktighet. Temperaturen var snällare än häromdagen så jag frös inte.

Benen trummade på ut genom stan och förbi Sandsbro och jag följde med. Banvallen och gruset valdes bort idag. Skitig blev jag ändå och vare sig drivlina eller resten av cykeln uppskattar den fina slippasta som sandblandat vatten utgör.

Bäst jag cyklade där i godan ro kändes det som jag höll på att bli ikappcyklad. Det var någon som flåsade vid sidan om mig. Det tog ett tag innan jag insåg att det var jag själv. Konditionen är så usel att jag andades som en blåsbälg. Och stora lungor har jag så mycket luft sattes i rörelse. Det hördes.

Jag stannade för att få bäring i tillvaron. Sen visste jag.

 

Vägvisare

Texten lyder:

 

Wexio i Söder

Tjureda i Nordvest

Söraby i Nordost

Fram kom jag efter en dryg halvtimma, närmare bestämt trettiosex minuter. Förvisso utan uppvärmning och i ”civila” kläder, pendlarklädd. För dagen i kycklinggul regnjacka. Hem avklarades de 19 kilometrarna till hemmet på mindre än halva den tiden. Märkligt.

Det kanske är orättvist att jämföra tiderna då hemfärden skedde med bil. Den var för övrigt nyservad och glad över sina nya vinterskor.

Det blir en lång färd tillbaks. Men nu har den i alla fall börjat.

 

/ J – studsar inte av glädje men tillbaks

#cykligare #knivesandbikes

Cykel som livbåt - T o R motorverkstad med cykel

15 Dec 2014

Äntligen befinner jag mig vid ett skrivbord med en varm kopp kaffe och en stund över att plita ned några rader om en annorlunda cykeltur. Allt vore frid och fröjd om inte byxorna varit så blöta. Morgonen bjöd på en ytterst avvikande pendlingsresa som dessutom kryddades med frisk motvind,

kyla och nederbörd. 

 

Man kan ju inte annat än att älska den här årstiden. Nämnde jag att det var bläcksvart med?

Uppehåll hade det varit hela natten och fram till dess att jag satte mig på cykelsadeln. Då började det så smått duggregna för att sedan tillta allt mer ju närmare staden jag kom.

Anledningen till att jag befann mig där jag gjorde var att vår lilla bil behövde uppsöka en vårdcentral. Det innebar en del logistikpyssel så här en måndag morgon. Först var vi tvungna att lasta i hela familjen i bilen för att bege oss norrut för att lämna av barnen vid skolan. Tack och lov färdades vi mot den tilltagande morgontrafiken. Därefter styrdes kosan i rakt motsatt riktning så att jag passerade hemmet efter en stund och raskt fortsatte i begynnande rusningstrafik mot universitetet för att lossa tio kilo Jansons frestelese och en sambo. På returresan hade trafiken koagulerat och hade nu sirapskonsistens.

Väl tillbaks vid hemmet efter ett par mils körning var det dags att fälla sätena och fylla bilen med vinterdäck, navkapslar och bultar. Cykelstället monterades och min trogna Ehwaz hängde som en livbåt därbak.

Körde därefter mot norr och en ljusnande framtid. Åtminstone såg det så ut.

Ehwazlivbåt
Ehwazlivbåt

Jag skall försöka låta bli att dra några dåliga ”Roy & Roger” macken-skämt även om jag råkade se ett avsnitt ur ”Cyklar” igår med Galenskaparna tillsammans med barnen. Men det kan påpekas att min kompis som äger Rottne motorverkstad råkar heta Roger sen kan ni fylla i resten själva. Annars beror valet av serviceställe på en trivsam kombination av bra service och kunnande. Jag kan därför varmt rekommendera detta etablissemang. En smula nervositet infann sig dock när jag insåg att jackan jag bar råkade vara brun.

Bilen, av barnen döpt till ”Lille skutt”, behövde lite allmän omvårdnad och pyssel. Jag kan ju inget om bilar men förstod att några transfusioner var av nöden tvungen och att något ligament behövde bytas men att inga större operationer var planerade. Hon behövde inte sövas den här gången. Lite nervös är jag alltid inför sådant här men Dr Olsson hade en plan och brummade förtroendeingivande så det kändes tryggt.

Vårdcentral för bilar, Rottne motorverkstad
Vårdcentral för bilar, Rottne motorverkstad

Moder natur hade strategiskt valt att spara kraft med uppehåll till dess att jag satte mig på cykeln. Då började det duggregna så smått för att senare tillta allt mer. För att addera till misären blåste det tämligen friskt och temperaturen låg stadigt på runt tre grader.

Hurra, mitt favoritväder.

Jag tände all belysning jag kom åt och tog på mig så många reflexer att jag kunde matcha vilken julgran som helst och sen bar det av.

Flaggor ljuger inte, när de står rakt ut och uppkäftigt pekar rakt emot en så vet man att det är motvind. Herr O hade tipsat om att banvallen bjöd på mindre vind så jag valde den efter att nästan ha gett upp på den inledande asfaltsrakan ut ur Rottne. In i skogen bar det istället. Önskan att gömma sig bak en gran var stor.

Inte min vanliga pendlingsväg
Inte min vanliga pendlingsväg

Kontrasten mot min vanliga färd till jobbet kunde inte vara större. Annars stad, trafik, korsningar och många svängar. Nu tystnad och spikrak grusväg delvis i skog. Jag kände mig som de gamla gulorange rälsbussarna som trafikerade den här linjen en gång i tiden. De var också långsamma och aningen gungiga.

Mitt alter ego
Mitt alter ego

Fort gick det inte. Det var inte vindstilla här heller och på sina ställen kom vinden åt rejält. Ville heller inte ta i för mycket eftersom det trots att allt var en tilljobbetresa i civila kläder. Man vill ju inte anlända blötare än en disktrasa. Tänkte att jag var lite väl synlig för den här färden med tanke på att jag inte stötte på någon alls. Inte ens en ekorre. Men väl inne bland gator och torg skulle jag synas desto bättre vilket var en trösterik tanke. Ingen anledning att klä upp sig annars.

Efter lite drygt två mil var jag framme. Blöt.

/ J – T o R

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Äntligen befinner jag mig vid ett skrivbord med en varm kopp kaffe och en stund över att plita ned några rader om en annorlunda cykeltur. Allt vore frid och fröjd om inte byxorna varit så blöta. Morgonen bjöd på en ytterst avvikande pendlingsresa som dessutom kryddades med frisk motvind,

kyla och nederbörd. 

 

Man kan ju inte annat än att älska den här årstiden. Nämnde jag att det var bläcksvart med?

Uppehåll hade det varit hela natten och fram till dess att jag satte mig på cykelsadeln. Då började det så smått duggregna för att sedan tillta allt mer ju närmare staden jag kom.

Anledningen till att jag befann mig där jag gjorde var att vår lilla bil behövde uppsöka en vårdcentral. Det innebar en del logistikpyssel så här en måndag morgon. Först var vi tvungna att lasta i hela familjen i bilen för att bege oss norrut för att lämna av barnen vid skolan. Tack och lov färdades vi mot den tilltagande morgontrafiken. Därefter styrdes kosan i rakt motsatt riktning så att jag passerade hemmet efter en stund och raskt fortsatte i begynnande rusningstrafik mot universitetet för att lossa tio kilo Jansons frestelese och en sambo. På returresan hade trafiken koagulerat och hade nu sirapskonsistens.

Väl tillbaks vid hemmet efter ett par mils körning var det dags att fälla sätena och fylla bilen med vinterdäck, navkapslar och bultar. Cykelstället monterades och min trogna Ehwaz hängde som en livbåt därbak.

Körde därefter mot norr och en ljusnande framtid. Åtminstone såg det så ut.

Ehwazlivbåt
Ehwazlivbåt

Jag skall försöka låta bli att dra några dåliga ”Roy & Roger” macken-skämt även om jag råkade se ett avsnitt ur ”Cyklar” igår med Galenskaparna tillsammans med barnen. Men det kan påpekas att min kompis som äger Rottne motorverkstad råkar heta Roger sen kan ni fylla i resten själva. Annars beror valet av serviceställe på en trivsam kombination av bra service och kunnande. Jag kan därför varmt rekommendera detta etablissemang. En smula nervositet infann sig dock när jag insåg att jackan jag bar råkade vara brun.

Bilen, av barnen döpt till ”Lille skutt”, behövde lite allmän omvårdnad och pyssel. Jag kan ju inget om bilar men förstod att några transfusioner var av nöden tvungen och att något ligament behövde bytas men att inga större operationer var planerade. Hon behövde inte sövas den här gången. Lite nervös är jag alltid inför sådant här men Dr Olsson hade en plan och brummade förtroendeingivande så det kändes tryggt.

Vårdcentral för bilar, Rottne motorverkstad
Vårdcentral för bilar, Rottne motorverkstad

Moder natur hade strategiskt valt att spara kraft med uppehåll till dess att jag satte mig på cykeln. Då började det duggregna så smått för att senare tillta allt mer. För att addera till misären blåste det tämligen friskt och temperaturen låg stadigt på runt tre grader.

Hurra, mitt favoritväder.

Jag tände all belysning jag kom åt och tog på mig så många reflexer att jag kunde matcha vilken julgran som helst och sen bar det av.

Flaggor ljuger inte, när de står rakt ut och uppkäftigt pekar rakt emot en så vet man att det är motvind. Herr O hade tipsat om att banvallen bjöd på mindre vind så jag valde den efter att nästan ha gett upp på den inledande asfaltsrakan ut ur Rottne. In i skogen bar det istället. Önskan att gömma sig bak en gran var stor.

Inte min vanliga pendlingsväg
Inte min vanliga pendlingsväg

Kontrasten mot min vanliga färd till jobbet kunde inte vara större. Annars stad, trafik, korsningar och många svängar. Nu tystnad och spikrak grusväg delvis i skog. Jag kände mig som de gamla gulorange rälsbussarna som trafikerade den här linjen en gång i tiden. De var också långsamma och aningen gungiga.

Mitt alter ego
Mitt alter ego

Fort gick det inte. Det var inte vindstilla här heller och på sina ställen kom vinden åt rejält. Ville heller inte ta i för mycket eftersom det trots att allt var en tilljobbetresa i civila kläder. Man vill ju inte anlända blötare än en disktrasa. Tänkte att jag var lite väl synlig för den här färden med tanke på att jag inte stötte på någon alls. Inte ens en ekorre. Men väl inne bland gator och torg skulle jag synas desto bättre vilket var en trösterik tanke. Ingen anledning att klä upp sig annars.

Efter lite drygt två mil var jag framme. Blöt.

/ J – T o R

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Skyltkavalkad

13 Dec 2014

Jag kan ibland som gammal kommunikationsvetare inte låta bli att intressera mig för vägskyltar då de är semiotiskt intressanta såtillvida att de kan representera såväl symboler som ikoner och index.

Ikoner kan slarvigt beskrivas som enklare och mer universella eftersom de liknar sina objekt. Även index har en nära relation med sina objekt medan symboler som bekant behöver en kulturell konvention för att göras begripliga.

Allt det här finner jag fascinerande och är något jag ibland kommer att tänka på när jag cyklar förbi diverse skyltar och anslag. Förutom den rent upplysande funktionen kan de även vara roliga, absurda samt i vissa fall vara tankeväckande och berätta en historia.

Bilderna är tagna under diverse cykelturer under de senaste åren och flera av dem har dykt upp på den här sidan förut men jag kände för att kommentera några av dem lite extra. Utan inbördes ordning följer därför en liten kavalkad av skyltar jag minns

50


Skylten på bilden ovan förmedlar en omedelbar länk till historien och den tid som varit. Tidens tand har gnagt hårt på färgen med handfast hjälp av väder och vind.

Den återfinns i Aneboda och det roliga i sammanhanget är att den markerar vart samhället börjar och därmed en minskning av högsta tillåtna hastighet. Det ironiska i det är att den väg man kommer från är en mycket liten grusväg som tangerar en skogsväg i storlek och som dessutom är en återvändsgränd. På en sådan får man ju som bekant framföra ett fordon i sjuttio kilometer i timmen om man finner det tillrådligt.

 

WC

Ibland när nöden är som störst och behovet tränger på kan det vara en befrielse att hitta en dylik skylt. Den här har någon lustigkurre behagat sätta upp i en myr i trakterna av högfjällshotellet i Sälen. Att bara ta sig dit utan vadarstövlar är en bedrift.

 

Backe

När man ändå är i bergigare trakter än mitt Småland kan man hitta sådana här anslag. Den här är från vårt västra grannland och antyder att de följande milen kan bli jobbiga om man är cyklist. Snittlutningen på åtta procent i över två mil är en sann utmaning för de flesta. Sen är det inte sällan så eländigt väglag att det är snökedjekrav för tyngre fordon kan väl tilläggas. Det finns t o m särskilda zoner för att montera dem. Skylten finns i Måbödalen på väg uppför mot Hardangervidda.

Grimselpass long time ago

Ännu högre höjder kan man sträva mot i Alperna. Den här bilden är från Schweiz och det för cykel/bil/motorcykel populära Grimselpass. Den är ibland de högsta vägar jag befunnit mig på.

I Sverige har jag kört vägen över Flatruet i Härjedalen förstås. Den befinner sig på runt 975 m ö h eller så om jag inte missminner mig. Den är spännande så tillvida att det är sveriges högst belägna landsväg men saknar vanlig vägbeteckning. Sträckan är ofta stängd nattetid och vid hårt väder.

Fara

 Vid ett mer låglänt område ungefär två meter över havet hittade jag något ofrivilligt den här texten vid en tur i Skåne i somras. Militära anslag är väl inte helt ovanliga när man är ute och cyklar MTB. Det spännande med den här skylten var att jag först såg baksidan på den och inte kunde läsa texten förrän jag tagit mig fram till skylten ifråga. Då var det så dags. Var bara att skyndsamt lämna området enligt gällande anvisning. 

Fara föreligger

Det här stod att läsa på en tämligen illa medfaren byggnad ute i skogen när jag kom ut ur en grandunge halvt bärande halvt släpande på min cykel efter att ha passerat en stycke mosse och en mindre bäck. Ibland i stigfinnartider förvandlas skogscykling närmast till orientering.

 

Varning struts

Gamla kvarglömda skyltar kan lätt bli en smula absurda. Jag vet att den här har en bakgrund som förklarar placeringen. Men nu är den mest komisk. ”Varning annan fara!” I det här fallet strutsar. Den står dock i en sen länge uppvuxen granplantering längs det upprivna smalspåret utanför Braås nära Braåsverken. Jag stirrade frenetiskt in i skogen för att se om jag kunde urskilja några långa halsar bland trädstammarna första gången jag passerade. 

 

Varför här

Den här skylten gjorde mig en aning frustrerad då den återfanns i en ända av den aktuella vägstumpen men inte hade någon tvilling. Det hade kunnat bespara mig en del klättring och närmast terränglik cykling med min racer. Infarten från andra sidan inkluderade inte någon form av varning nämligen. Asfaltsvägen övergick i en backe med elva procents motlut för att sedan bli en mindre väg som blev grusväg som förvandlades till skogsbilväg. Beläggningen blev därefter bitvis opackad makadam. Allt dessutom inkluderande ett par hundra höjdmeter. Det hela utspelade sig på Hallandsåsen i närheten av Vallåsen.

 

Plan B

I sådana situationer är det bra att ha en ”Plan B”. Ingen särskilt uppseendeväckade skylt i sig men ytterst passande ibland som sagt.  Återfinns på Åbo idrottsplats utanför Växjö. Den slog an en sträng och påminde mig om att det är bra att ha backup-planer ibland.

 

Klarhet

Den här skylten tarvar en förklaring för att den skall bli rolig. Som antyds återfinns den i Ängelholm. Det absurda med den är att den är svår att hinna läsa då den befinner sig mitt i en järnvägspassage under två spår och är placerad i banvallsmakadamen mellan de två. När man tar del av den är det ytterst svårt att inte förstå vart man är på väg eftersom det inte på något vis går att hamna någon annanstans än just i Ängelholms centrum.

 

ingen golf

Även den skylten minner om svunna tider eller kanske bara om det glada åttiotalet då Växjö var ännu mer golfstad än nu. Några banor i närområdet har väl kursat sen dess men det finns ännu två inom stadsgränserna och ytterligare en någon mil bort. Men ett tag var allt smågolfande och utslagsövande ett sådant problem att skyltar som den här var tvungen att sättas upp i parker och grönområden.

/ J – ämnar inte ta ned skylten

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

PS Glömde den här…

Nudist javisst

Helt underbart förvånande skylt när man är ute och trampar mtb.




Jag kan ibland som gammal kommunikationsvetare inte låta bli att intressera mig för vägskyltar då de är semiotiskt intressanta såtillvida att de kan representera såväl symboler som ikoner och index.

Ikoner kan slarvigt beskrivas som enklare och mer universella eftersom de liknar sina objekt. Även index har en nära relation med sina objekt medan symboler som bekant behöver en kulturell konvention för att göras begripliga.

Allt det här finner jag fascinerande och är något jag ibland kommer att tänka på när jag cyklar förbi diverse skyltar och anslag. Förutom den rent upplysande funktionen kan de även vara roliga, absurda samt i vissa fall vara tankeväckande och berätta en historia.

Bilderna är tagna under diverse cykelturer under de senaste åren och flera av dem har dykt upp på den här sidan förut men jag kände för att kommentera några av dem lite extra. Utan inbördes ordning följer därför en liten kavalkad av skyltar jag minns

50


Skylten på bilden ovan förmedlar en omedelbar länk till historien och den tid som varit. Tidens tand har gnagt hårt på färgen med handfast hjälp av väder och vind.

Den återfinns i Aneboda och det roliga i sammanhanget är att den markerar vart samhället börjar och därmed en minskning av högsta tillåtna hastighet. Det ironiska i det är att den väg man kommer från är en mycket liten grusväg som tangerar en skogsväg i storlek och som dessutom är en återvändsgränd. På en sådan får man ju som bekant framföra ett fordon i sjuttio kilometer i timmen om man finner det tillrådligt.

 

WC

Ibland när nöden är som störst och behovet tränger på kan det vara en befrielse att hitta en dylik skylt. Den här har någon lustigkurre behagat sätta upp i en myr i trakterna av högfjällshotellet i Sälen. Att bara ta sig dit utan vadarstövlar är en bedrift.

 

Backe

När man ändå är i bergigare trakter än mitt Småland kan man hitta sådana här anslag. Den här är från vårt västra grannland och antyder att de följande milen kan bli jobbiga om man är cyklist. Snittlutningen på åtta procent i över två mil är en sann utmaning för de flesta. Sen är det inte sällan så eländigt väglag att det är snökedjekrav för tyngre fordon kan väl tilläggas. Det finns t o m särskilda zoner för att montera dem. Skylten finns i Måbödalen på väg uppför mot Hardangervidda.

Grimselpass long time ago

Ännu högre höjder kan man sträva mot i Alperna. Den här bilden är från Schweiz och det för cykel/bil/motorcykel populära Grimselpass. Den är ibland de högsta vägar jag befunnit mig på.

I Sverige har jag kört vägen över Flatruet i Härjedalen förstås. Den befinner sig på runt 975 m ö h eller så om jag inte missminner mig. Den är spännande så tillvida att det är sveriges högst belägna landsväg men saknar vanlig vägbeteckning. Sträckan är ofta stängd nattetid och vid hårt väder.

Fara

 Vid ett mer låglänt område ungefär två meter över havet hittade jag något ofrivilligt den här texten vid en tur i Skåne i somras. Militära anslag är väl inte helt ovanliga när man är ute och cyklar MTB. Det spännande med den här skylten var att jag först såg baksidan på den och inte kunde läsa texten förrän jag tagit mig fram till skylten ifråga. Då var det så dags. Var bara att skyndsamt lämna området enligt gällande anvisning. 

Fara föreligger

Det här stod att läsa på en tämligen illa medfaren byggnad ute i skogen när jag kom ut ur en grandunge halvt bärande halvt släpande på min cykel efter att ha passerat en stycke mosse och en mindre bäck. Ibland i stigfinnartider förvandlas skogscykling närmast till orientering.

 

Varning struts

Gamla kvarglömda skyltar kan lätt bli en smula absurda. Jag vet att den här har en bakgrund som förklarar placeringen. Men nu är den mest komisk. ”Varning annan fara!” I det här fallet strutsar. Den står dock i en sen länge uppvuxen granplantering längs det upprivna smalspåret utanför Braås nära Braåsverken. Jag stirrade frenetiskt in i skogen för att se om jag kunde urskilja några långa halsar bland trädstammarna första gången jag passerade. 

 

Varför här

Den här skylten gjorde mig en aning frustrerad då den återfanns i en ända av den aktuella vägstumpen men inte hade någon tvilling. Det hade kunnat bespara mig en del klättring och närmast terränglik cykling med min racer. Infarten från andra sidan inkluderade inte någon form av varning nämligen. Asfaltsvägen övergick i en backe med elva procents motlut för att sedan bli en mindre väg som blev grusväg som förvandlades till skogsbilväg. Beläggningen blev därefter bitvis opackad makadam. Allt dessutom inkluderande ett par hundra höjdmeter. Det hela utspelade sig på Hallandsåsen i närheten av Vallåsen.

 

Plan B

I sådana situationer är det bra att ha en ”Plan B”. Ingen särskilt uppseendeväckade skylt i sig men ytterst passande ibland som sagt.  Återfinns på Åbo idrottsplats utanför Växjö. Den slog an en sträng och påminde mig om att det är bra att ha backup-planer ibland.

 

Klarhet

Den här skylten tarvar en förklaring för att den skall bli rolig. Som antyds återfinns den i Ängelholm. Det absurda med den är att den är svår att hinna läsa då den befinner sig mitt i en järnvägspassage under två spår och är placerad i banvallsmakadamen mellan de två. När man tar del av den är det ytterst svårt att inte förstå vart man är på väg eftersom det inte på något vis går att hamna någon annanstans än just i Ängelholms centrum.

 

ingen golf

Även den skylten minner om svunna tider eller kanske bara om det glada åttiotalet då Växjö var ännu mer golfstad än nu. Några banor i närområdet har väl kursat sen dess men det finns ännu två inom stadsgränserna och ytterligare en någon mil bort. Men ett tag var allt smågolfande och utslagsövande ett sådant problem att skyltar som den här var tvungen att sättas upp i parker och grönområden.

/ J – ämnar inte ta ned skylten

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

PS Glömde den här…

Nudist javisst

Helt underbart förvånande skylt när man är ute och trampar mtb.




Alla cyklar - en något inaktuell men samtidigt högaktuell trendspaning

11 Dec 2014

Jenny från Helsingborg cyklar in i mitt vardagsrum via en av reklamkanalerna och är så oerhört smutsig efter sin träning att hon inte vet någon annan råd än att hälla rosa på det mesta. Allt filmat i softat ljus med färgfilter. Typisk tvättmedelsreklam. Scenen är kanske inte så märkvärdig kan tyckas men faktum är att den här filmen inte kunnat spelas in för några år sedan. Den hade inte haft någon bäring i det allmänna medvetandet och därför cyklade ingen i reklamen då. Något har uppenbarligen hänt sen dess.

Det cyklas på fler bilder från Vanish
Det cyklas på fler bilder från Vanish

Annars har det har pågått en längre tid nu – okynnescyklandet. Alla gör det och inte ens i smyg längre. För den som tvivlar är det bara att se sig omkring. Det är nog inte ens en överdrift om att tala om en epidemi. Det transporteras, pendlas och tränas nästan överallt.

Det är därför lätt att glömma att det fanns en tid då det nästan var skamligt att cykla. Vätternrundan hade väl de flesta trots allt hört talas om, särskilt som en del av klassikern. Inför den behövde man träna en smula det kunde väl accepteras. Men att man var cykelmotionär utöver det var något som närmast krävde en förklaring och motivering gentemot omgivningen. Jag minns att jag mer än en gång fick underliga blickar och möttes av skepsis när jag försökte beskriva tjusningen med att cykla i skogen på den arbetsplats jag brukade sommarjobba på när jag var yngre. Jäkla tomte tänkte de högt. Jag var tidigt ute i början av nittiotalet. Vi var så få som stigcyklade i byn där jag bodde att vi kunde känna igen varandra på däcksavtrycken som lämnades i halvt uttorkade lerpölar.

Den enda synliga cykeltrenden i TV-rutan på den tiden var att det hängde en produktplacerad mountainbike i hallen hemma hos Seinfeld. Till och med ett så reaktionärt format som kommersiell TV har idag plockat upp handsken. Eurosport har förstås haft de tre stora loppen Giro d’Italia, Tour de France och Vuelta de Espagna samt några klassikerlopp i tablån länge. Men nu sänder de nästan alla tävlingar som har med pedalkraft att göra. Därtill har de infört en svenskt cykelmagasin med den excellente Roberto Vacchi som programledare. Utanför den specifika sportkanalen har det tidigare varit ytterst tunnsått med program rörande velocipeder. Men cykel-VM sändes på TV10 i år och fyran drämde härförleden till med myspysigt cykelmagasin med lite mindre tävlingsprofil när de lanserade ”Club Cykel”. Med tanke på hur senfärdiga de är på den kanalen så kan alla och envar förstå att cykling inte är någon udda företeelse längre.

Redan för något år sedan kunde man i en artikel i Dagens industri läsa om hur många affärsmöten i Storbrittanien numera avklarades under en cykeltur med sammanhängande eftersnack istället för på golfrundan. I år gick de ett steg längre och slog i en ledare fast att ”Cykelboomen är bra för ekonomin”Cyklingen är ute ur det fördolda. Den har blivit kommersiellt gångbar även utanför den innersta kretsen. 

I sociala medier är cykel stort och har varit så en längre tid. Tvåhjulingarna har sina forum och syns förstås på Instagram och Flickr samt lämnar spår i Twitterflöden. Facebookgrupper som ”Växjö cyklar” var inte aktuella bara för några år sedan och antalet cykelbloggar har exploderat. Till och med jag har ju en.

Pendlarentusiaster har alltid funnits och folk cyklade till jobbet även för några år sedan men inte i den omfattning som sker nu. Framförallt var uppfattningen att det bara var suspekta typer och miljömuppar som cykelpendlade utbredd. Klimatet är annorlunda nu och attityden gentemot cyklar har ändrats. Därutöver har elcyklarna börjat slå igenom och når därmed helt nya grupper som aldrig skulle kunna tänka sig att köra  några längre sträckor annars.

Äntligen börjar cykling och cyklism få den plats den förtjänar. Eller snarare återta sin position är kanske mer korrekt uttryckt. Det fanns en tid då cykeln var ett av de dominerande transportsätten tillsammans med tåg. Jag förutspår att det kommer att bli så igen även om det kommer att ta lite tid. Glädjande nog kunde man i dagarna åter läsa att cykelförsäljningen i Sverige fortsätter att öka. Vi köper inte bara fler cyklar vi köper även bättre cyklar.

Bilismen som vi känner den har snart spelat ut sin roll. Visst är jag av uppfattningen att bilar alltid kommer att finnas i en eller annan form men det vore bra för alla om inte hela samhället byggdes kring dem. Det är ohållbart i längden. Kanske kan man tala om paradigmskifte.

Cykeln är ett ytterst allsidigt fordon för såväl nytta som nöje. Pendling och transport, hobby, rehabilitering och träning är några områden som jag osökt kommer att tänka på och då har inte ens miljöaspekten berörts.

Vi är inne i spännande tider och det skall bli intressant att se vad framtiden bär i sitt sköte. Men jag förutspår att ännu fler kommer att cykla på olika sätt.

Så se över din gamla härk, greppa styret och ta del av revolutionen – du kommer att vara i gott sällskap!

/ J – äntligen aktuell

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Jenny från Helsingborg cyklar in i mitt vardagsrum via en av reklamkanalerna och är så oerhört smutsig efter sin träning att hon inte vet någon annan råd än att hälla rosa på det mesta. Allt filmat i softat ljus med färgfilter. Typisk tvättmedelsreklam. Scenen är kanske inte så märkvärdig kan tyckas men faktum är att den här filmen inte kunnat spelas in för några år sedan. Den hade inte haft någon bäring i det allmänna medvetandet och därför cyklade ingen i reklamen då. Något har uppenbarligen hänt sen dess.

Det cyklas på fler bilder från Vanish
Det cyklas på fler bilder från Vanish

Annars har det har pågått en längre tid nu – okynnescyklandet. Alla gör det och inte ens i smyg längre. För den som tvivlar är det bara att se sig omkring. Det är nog inte ens en överdrift om att tala om en epidemi. Det transporteras, pendlas och tränas nästan överallt.

Det är därför lätt att glömma att det fanns en tid då det nästan var skamligt att cykla. Vätternrundan hade väl de flesta trots allt hört talas om, särskilt som en del av klassikern. Inför den behövde man träna en smula det kunde väl accepteras. Men att man var cykelmotionär utöver det var något som närmast krävde en förklaring och motivering gentemot omgivningen. Jag minns att jag mer än en gång fick underliga blickar och möttes av skepsis när jag försökte beskriva tjusningen med att cykla i skogen på den arbetsplats jag brukade sommarjobba på när jag var yngre. Jäkla tomte tänkte de högt. Jag var tidigt ute i början av nittiotalet. Vi var så få som stigcyklade i byn där jag bodde att vi kunde känna igen varandra på däcksavtrycken som lämnades i halvt uttorkade lerpölar.

Den enda synliga cykeltrenden i TV-rutan på den tiden var att det hängde en produktplacerad mountainbike i hallen hemma hos Seinfeld. Till och med ett så reaktionärt format som kommersiell TV har idag plockat upp handsken. Eurosport har förstås haft de tre stora loppen Giro d’Italia, Tour de France och Vuelta de Espagna samt några klassikerlopp i tablån länge. Men nu sänder de nästan alla tävlingar som har med pedalkraft att göra. Därtill har de infört en svenskt cykelmagasin med den excellente Roberto Vacchi som programledare. Utanför den specifika sportkanalen har det tidigare varit ytterst tunnsått med program rörande velocipeder. Men cykel-VM sändes på TV10 i år och fyran drämde härförleden till med myspysigt cykelmagasin med lite mindre tävlingsprofil när de lanserade ”Club Cykel”. Med tanke på hur senfärdiga de är på den kanalen så kan alla och envar förstå att cykling inte är någon udda företeelse längre.

Redan för något år sedan kunde man i en artikel i Dagens industri läsa om hur många affärsmöten i Storbrittanien numera avklarades under en cykeltur med sammanhängande eftersnack istället för på golfrundan. I år gick de ett steg längre och slog i en ledare fast att ”Cykelboomen är bra för ekonomin”Cyklingen är ute ur det fördolda. Den har blivit kommersiellt gångbar även utanför den innersta kretsen. 

I sociala medier är cykel stort och har varit så en längre tid. Tvåhjulingarna har sina forum och syns förstås på Instagram och Flickr samt lämnar spår i Twitterflöden. Facebookgrupper som ”Växjö cyklar” var inte aktuella bara för några år sedan och antalet cykelbloggar har exploderat. Till och med jag har ju en.

Pendlarentusiaster har alltid funnits och folk cyklade till jobbet även för några år sedan men inte i den omfattning som sker nu. Framförallt var uppfattningen att det bara var suspekta typer och miljömuppar som cykelpendlade utbredd. Klimatet är annorlunda nu och attityden gentemot cyklar har ändrats. Därutöver har elcyklarna börjat slå igenom och når därmed helt nya grupper som aldrig skulle kunna tänka sig att köra  några längre sträckor annars.

Äntligen börjar cykling och cyklism få den plats den förtjänar. Eller snarare återta sin position är kanske mer korrekt uttryckt. Det fanns en tid då cykeln var ett av de dominerande transportsätten tillsammans med tåg. Jag förutspår att det kommer att bli så igen även om det kommer att ta lite tid. Glädjande nog kunde man i dagarna åter läsa att cykelförsäljningen i Sverige fortsätter att öka. Vi köper inte bara fler cyklar vi köper även bättre cyklar.

Bilismen som vi känner den har snart spelat ut sin roll. Visst är jag av uppfattningen att bilar alltid kommer att finnas i en eller annan form men det vore bra för alla om inte hela samhället byggdes kring dem. Det är ohållbart i längden. Kanske kan man tala om paradigmskifte.

Cykeln är ett ytterst allsidigt fordon för såväl nytta som nöje. Pendling och transport, hobby, rehabilitering och träning är några områden som jag osökt kommer att tänka på och då har inte ens miljöaspekten berörts.

Vi är inne i spännande tider och det skall bli intressant att se vad framtiden bär i sitt sköte. Men jag förutspår att ännu fler kommer att cykla på olika sätt.

Så se över din gamla härk, greppa styret och ta del av revolutionen – du kommer att vara i gott sällskap!

/ J – äntligen aktuell

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Hörru din galning vad gör du?

6 Dec 2014

Jag kör intervall i månsken!

Varför gör jag det en lördagskväll. Ja, inte vet jag.  Frågan som ställdes för ett mycket litet tag sen var att cykla eller att inte cykla.

Månintervall
Månintervall

Svaret blev att det blev cykling av och eftersom jag är i komplett usel form får man börja gräva där man står. Intervallpass lär vara bra för konditionen har jag hört så jag fick för mig att köra ett sånt.

Jag har en bana som jag använder när jag kör någon form av långa intervaller. Den mäter en dryg mil och jag brukar använda det enkla upplägget att första varvet får tjäna som uppvärmning och det sista som avvärmning. Däremellan kör jag skiten ur mig vartannat varv och tar det lugnt resten.

Det är en rätt besvärlig bana att köra fort på även i dagsljus. Den har ”GP-karaktär” då den delvis går på cykelväg, innehåller några korsningar, en del trafik och en slakmota på runt två kilometer. Idag bjöds det dessutom på mörker, ett par tre plusgrader och duggregn. Inte direkt optimala förhållanden så det gick inte fort. Siktade på strax under tjugo minuter vilket gett över trettio i snitt men det blev 20.10.

Kylan gjorde att jag ångade ikapp med sänkorna där den dalande temperaturen gjorde att dimman hängde tät. Fukten lättade mot backkrönen, det gjorde inte jag. 

Men ut kom jag. Det är jag jäkligt glad över.

/ J – mångalen

#cykligare #knivesandbikes

Jag kör intervall i månsken!

Varför gör jag det en lördagskväll. Ja, inte vet jag.  Frågan som ställdes för ett mycket litet tag sen var att cykla eller att inte cykla.

Månintervall
Månintervall

Svaret blev att det blev cykling av och eftersom jag är i komplett usel form får man börja gräva där man står. Intervallpass lär vara bra för konditionen har jag hört så jag fick för mig att köra ett sånt.

Jag har en bana som jag använder när jag kör någon form av långa intervaller. Den mäter en dryg mil och jag brukar använda det enkla upplägget att första varvet får tjäna som uppvärmning och det sista som avvärmning. Däremellan kör jag skiten ur mig vartannat varv och tar det lugnt resten.

Det är en rätt besvärlig bana att köra fort på även i dagsljus. Den har ”GP-karaktär” då den delvis går på cykelväg, innehåller några korsningar, en del trafik och en slakmota på runt två kilometer. Idag bjöds det dessutom på mörker, ett par tre plusgrader och duggregn. Inte direkt optimala förhållanden så det gick inte fort. Siktade på strax under tjugo minuter vilket gett över trettio i snitt men det blev 20.10.

Kylan gjorde att jag ångade ikapp med sänkorna där den dalande temperaturen gjorde att dimman hängde tät. Fukten lättade mot backkrönen, det gjorde inte jag. 

Men ut kom jag. Det är jag jäkligt glad över.

/ J – mångalen

#cykligare #knivesandbikes

Att cykla eller att inte cykla…

6 Dec 2014

…det är frågan?

Cykling ja. Om det skall bli någon sådan idag får det bli en runda senare i afton. Vem vill inte slå på stort och fira en lördagskväll i december med lite skitiga utomhusaktiviteter?

Vädret är ju så där härligt småmysigt med några få plusgrader och duggregn. Mörkt, skitigt och inbjudande på alla sätt och vis. Det kan ni ha alla vinternostalgiker som bara minns de få dagar om året som bjuder på torra fem minusgrader, rimfrost i träden och strålande sol från blå himmel som får pudersnön att gnistra så det blänker i solglasögonen. Bara så ni vet – det är en illusion.

 

Smålandsvinterns sanna ansikte
Smålandsvinterns sanna ansikte

Jag som just har tvättat av all lera som följde med hem från ett barnkalas utomhus. Såväl vuxna som barn behövde tvagning efter den utmaningen kan jag säga. Men kul var det. Av barnens miner att döma var tillställningen lyckad.

 

Dagens tre solstrålar
Dagens tre solstrålar

 

Men innan eventuella fysiska aktiviteter behövs energi. Den tänkte jag skulle bestå av Wallenbergare. Kalvfärsen ligger och tempereras. Till det blir det klassiska tillbehör med potatismos, gröna ärtor och lingon.

Vi får väl se om jag träffar på någon annan vettvilling i spåret.

/ J – f d fiskdammsansvarig

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

…det är frågan?

Cykling ja. Om det skall bli någon sådan idag får det bli en runda senare i afton. Vem vill inte slå på stort och fira en lördagskväll i december med lite skitiga utomhusaktiviteter?

Vädret är ju så där härligt småmysigt med några få plusgrader och duggregn. Mörkt, skitigt och inbjudande på alla sätt och vis. Det kan ni ha alla vinternostalgiker som bara minns de få dagar om året som bjuder på torra fem minusgrader, rimfrost i träden och strålande sol från blå himmel som får pudersnön att gnistra så det blänker i solglasögonen. Bara så ni vet – det är en illusion.

 

Smålandsvinterns sanna ansikte
Smålandsvinterns sanna ansikte

Jag som just har tvättat av all lera som följde med hem från ett barnkalas utomhus. Såväl vuxna som barn behövde tvagning efter den utmaningen kan jag säga. Men kul var det. Av barnens miner att döma var tillställningen lyckad.

 

Dagens tre solstrålar
Dagens tre solstrålar

 

Men innan eventuella fysiska aktiviteter behövs energi. Den tänkte jag skulle bestå av Wallenbergare. Kalvfärsen ligger och tempereras. Till det blir det klassiska tillbehör med potatismos, gröna ärtor och lingon.

Vi får väl se om jag träffar på någon annan vettvilling i spåret.

/ J – f d fiskdammsansvarig

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Cykelreferensgrupp

4 Dec 2014

Lätt lyrisk kom jag hem igår efter en kort cykeltur i den klara kvällsluften. Den känslan är väl inte helt ovanlig en onsdag eftersom det var ”lillelördag” och allt. Mer än en person syntes på de mörka centrumgatorna en smula glada i hatten redan så här tidigt på kvällen. Min muntra min berodde dock på annat än högoktanigt bränsle även om kaffet varit gott. Min sambo undrade försynt om jag varit på väckelsemöte. Så illa var det inte men väl ett öppet möte på Café de Luxe i regi av Växjö kommun med ett ovaligt tema – cyklism.

Det behövs inte så mycket för att få oss härdade och ibland en smula bittert cyniska cyklister att skina upp. Dylika tillställningar räcker en god bit på vägen. Det här var den andra träffen som anordnats inom ramen för cykelreferensgruppen.

Det var ett ytterst positivt möte där det faktiskt kändes som om vi lyssnas på även om det som presenterades redan var färdiga planer. De går dock i tydligare favör för oss tvåhjulsentusiaster jämfört med tidigare.

Församlingen bestod av representanter med olika syn på det här med pedalkraft. Här återfanns bland andra NTF, Cykelfrämjandet, några cykelhandlare, ett par cykelklubbar, Länsförsäkringar, föreningar som macken, någon enstaka politiker och diverse glada gamänger i form beslutande tjänstemän från Växjö kommun samt inte minst ett antal pendlare och vardagscyklister.

Flera av oss satt bekvämt på flera stolar då jag exempelvis representerar mig själv som Växjöbo, åretruntcyklande pendlare, vardagscyklist, cykelbloggare, bonuspappa till två barn som snart skall ut i trafiken men även som cykelmotionär och medlem i Lammhultcyklisterna. ”Bike Brothers-Håkan” är även han en cykelvän av rang och var där i egenskap av privatperson, yrkesman, pendlare samt medlem i såväl Lammhultcyklisterna som Wexio Velo. Herr Valgren är inte bara försäkringsman utan även cyklist med mera.

Javisst ja, till rollerna kan tilläggas att vi faktiskt kör bil också när nöden så kräver. Anledningen till att jag betonar våra olika roller är att debatten understundom polariseras till ett VI – DOM tänkande där bilismen återfinns i en ringhörna och cyklismen i den andra. Det främjar sällan ett bra diskussionsklimat att båda går på knock. Vi är alla trafikanter och vi skall samsas om de gemensamma utrymmena.

För att sammanfatta en par timmars information och samtal kan konstateras att framöver blir en ökad satsning på cykel som transportmedel än tidigare. Faktum är att det tämligen revolutionerande förhållningssättet att

Cyklism skall prioriteras före bilism 

slogs fast eller kommer att slås fast. På riktigt, i skrift. Fast fan tro’t. Men…Jihaa! Äntligen! 

Jag själv konstaterade att ett paradigmskifte är på gång. Bilen är inte längre den allenarådande normen. Att bygga hela samhället kring ett enda transportsätt är inte hållbart i längden ur en massa perspektiv. Men trots det uppenbara i det uttalandet hade dylika formuleringar inte kunnat presenteras bara för några år sedan. Det hade saknat bäring i det allmänna medvetandet och någon hade skrikit ”extremist”! Men än är vi inte där vill jag påpeka. Det kommer att krävas mycket arbete och en mental omställning hos många.

Bakom den ändrade synen på cykel som transportmedel står förstås en krass verklighet. Den består bland annat av ett mål på 100 000 invånare i Växjö tätort på sikt. En framtid som för övrigt inte ligger så långt borta. Idag växer staden med cirka tusen nya själar per år. Dessvärre för dessa nya invånare med sig cirka femhundra nya bilar också. Flera nya bostadsområden som planerats med målet ”0,5” bilar per hushåll i sikte har istället fått ”Barbie och Ken” som invånare och de flyttar in med två barn var och nästan lika många bilar istället. Det klarar inte infrastrukturen av på sikt utan kraftiga nyinvesteringar i vägnätet. Det rimmar också illa med de miljömål som satts upp med bland annat en 65% minskning av CO2-utsläppen till 2020 om jag nu minns rätt ur bakhuvudet.

För att klara ett större befolkningsunderlag kombinerat med högre miljömål krävs en på flera plan effektivare transportapparat. Där ingår kollektivtrafik och inte minst cyklandet som viktiga beståndsdelar. Det fungerar inte att så många människor väljer att leka solitärer i sina plåtschabrak.

Det handlar även om att skapa ökad livskvalité genom exempelvis minskat buller, bättre luftkvalitet, förbättrad tillgänglighet för alla medborgare – även de som är innehavare av körkort och bättre säkerhet då fler rör sig i det offentliga rummet. På köpet fås bieffekter som mer fysisk aktivitet vilket på sikt leder till bättre hälsa och färre sjukdagar. Allt detta ger till syvende og sidst en mer attraktiv stad.

Heja Växjö! Det är trevligt att se att ”Europas grönaste stad” inte bara är en klatchig slogan utan att det även jobbas för att det skall bli så.

Men vi skall inte ropa hej än. Ibland råder en viss diskrepans mellan visioner och faktisk utkomst. Vad tjänstemännen önskar och vill göra och vilka resultaten blir efter diverse jämkande och ekonomiska realiteter återstår att se.

Om detta finns mycket att säga och det finns all anledning att ventilera ämnet fler gånger och i ett flertal olika forum.

/ J – trots allt hoppfull

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Lätt lyrisk kom jag hem igår efter en kort cykeltur i den klara kvällsluften. Den känslan är väl inte helt ovanlig en onsdag eftersom det var ”lillelördag” och allt. Mer än en person syntes på de mörka centrumgatorna en smula glada i hatten redan så här tidigt på kvällen. Min muntra min berodde dock på annat än högoktanigt bränsle även om kaffet varit gott. Min sambo undrade försynt om jag varit på väckelsemöte. Så illa var det inte men väl ett öppet möte på Café de Luxe i regi av Växjö kommun med ett ovaligt tema – cyklism.

Det behövs inte så mycket för att få oss härdade och ibland en smula bittert cyniska cyklister att skina upp. Dylika tillställningar räcker en god bit på vägen. Det här var den andra träffen som anordnats inom ramen för cykelreferensgruppen.

Det var ett ytterst positivt möte där det faktiskt kändes som om vi lyssnas på även om det som presenterades redan var färdiga planer. De går dock i tydligare favör för oss tvåhjulsentusiaster jämfört med tidigare.

Församlingen bestod av representanter med olika syn på det här med pedalkraft. Här återfanns bland andra NTF, Cykelfrämjandet, några cykelhandlare, ett par cykelklubbar, Länsförsäkringar, föreningar som macken, någon enstaka politiker och diverse glada gamänger i form beslutande tjänstemän från Växjö kommun samt inte minst ett antal pendlare och vardagscyklister.

Flera av oss satt bekvämt på flera stolar då jag exempelvis representerar mig själv som Växjöbo, åretruntcyklande pendlare, vardagscyklist, cykelbloggare, bonuspappa till två barn som snart skall ut i trafiken men även som cykelmotionär och medlem i Lammhultcyklisterna. ”Bike Brothers-Håkan” är även han en cykelvän av rang och var där i egenskap av privatperson, yrkesman, pendlare samt medlem i såväl Lammhultcyklisterna som Wexio Velo. Herr Valgren är inte bara försäkringsman utan även cyklist med mera.

Javisst ja, till rollerna kan tilläggas att vi faktiskt kör bil också när nöden så kräver. Anledningen till att jag betonar våra olika roller är att debatten understundom polariseras till ett VI – DOM tänkande där bilismen återfinns i en ringhörna och cyklismen i den andra. Det främjar sällan ett bra diskussionsklimat att båda går på knock. Vi är alla trafikanter och vi skall samsas om de gemensamma utrymmena.

För att sammanfatta en par timmars information och samtal kan konstateras att framöver blir en ökad satsning på cykel som transportmedel än tidigare. Faktum är att det tämligen revolutionerande förhållningssättet att

Cyklism skall prioriteras före bilism 

slogs fast eller kommer att slås fast. På riktigt, i skrift. Fast fan tro’t. Men…Jihaa! Äntligen! 

Jag själv konstaterade att ett paradigmskifte är på gång. Bilen är inte längre den allenarådande normen. Att bygga hela samhället kring ett enda transportsätt är inte hållbart i längden ur en massa perspektiv. Men trots det uppenbara i det uttalandet hade dylika formuleringar inte kunnat presenteras bara för några år sedan. Det hade saknat bäring i det allmänna medvetandet och någon hade skrikit ”extremist”! Men än är vi inte där vill jag påpeka. Det kommer att krävas mycket arbete och en mental omställning hos många.

Bakom den ändrade synen på cykel som transportmedel står förstås en krass verklighet. Den består bland annat av ett mål på 100 000 invånare i Växjö tätort på sikt. En framtid som för övrigt inte ligger så långt borta. Idag växer staden med cirka tusen nya själar per år. Dessvärre för dessa nya invånare med sig cirka femhundra nya bilar också. Flera nya bostadsområden som planerats med målet ”0,5” bilar per hushåll i sikte har istället fått ”Barbie och Ken” som invånare och de flyttar in med två barn var och nästan lika många bilar istället. Det klarar inte infrastrukturen av på sikt utan kraftiga nyinvesteringar i vägnätet. Det rimmar också illa med de miljömål som satts upp med bland annat en 65% minskning av CO2-utsläppen till 2020 om jag nu minns rätt ur bakhuvudet.

För att klara ett större befolkningsunderlag kombinerat med högre miljömål krävs en på flera plan effektivare transportapparat. Där ingår kollektivtrafik och inte minst cyklandet som viktiga beståndsdelar. Det fungerar inte att så många människor väljer att leka solitärer i sina plåtschabrak.

Det handlar även om att skapa ökad livskvalité genom exempelvis minskat buller, bättre luftkvalitet, förbättrad tillgänglighet för alla medborgare – även de som är innehavare av körkort och bättre säkerhet då fler rör sig i det offentliga rummet. På köpet fås bieffekter som mer fysisk aktivitet vilket på sikt leder till bättre hälsa och färre sjukdagar. Allt detta ger till syvende og sidst en mer attraktiv stad.

Heja Växjö! Det är trevligt att se att ”Europas grönaste stad” inte bara är en klatchig slogan utan att det även jobbas för att det skall bli så.

Men vi skall inte ropa hej än. Ibland råder en viss diskrepans mellan visioner och faktisk utkomst. Vad tjänstemännen önskar och vill göra och vilka resultaten blir efter diverse jämkande och ekonomiska realiteter återstår att se.

Om detta finns mycket att säga och det finns all anledning att ventilera ämnet fler gånger och i ett flertal olika forum.

/ J – trots allt hoppfull

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

December E T T - månadernas enfant terrible

1 Dec 2014

Jo jag vet att det är den första idag. Att adventskalendrar skall öppnas och att det bara är 

24 dagar kvar. Nedräkningen har börjat och logistikberäkningarna pågår för fullt i slott och koja för att få ihop alla lösa trådar. Vem skall vara vart och varför?

Det lugnar mig inte så mycket som det orsakar småpanik. För att uttrycka det milt består inte juletider enbart av positiva minnen för mig.

"Det är inte snön som faller"
”Det är inte snön som faller”

 

 

Så mycket s t r e s s.      


                                                                Vad hände med ”JULEFRID”?

 

Den dog nog samtidigt med att det kommersiella tog över. Frågan är när det inträffade. ”Men tänk på barnen” – det är ju det jag gör! Lyssnar på The Incredible Gretsch Brothers.

Dagens längre bloggtext blev därför en knivpresentation istället. Den handlar inte om att köpa klappar.

 

Får cykla mig igenom julen och hoppas därför att det inte kommer någon snö utom på själva julafton då det kan få vara lite vitt. Den sista tiden har motionen mest bestått av raska promenader på runt halvmilen. Det förslår inte i längden.

 

Jag behöver tvåhjula mig fram i tillvaron

 

/ J – julmarodören

#cykligare #knivesandbikes

Jo jag vet att det är den första idag. Att adventskalendrar skall öppnas och att det bara är 

24 dagar kvar. Nedräkningen har börjat och logistikberäkningarna pågår för fullt i slott och koja för att få ihop alla lösa trådar. Vem skall vara vart och varför?

Det lugnar mig inte så mycket som det orsakar småpanik. För att uttrycka det milt består inte juletider enbart av positiva minnen för mig.

"Det är inte snön som faller"
”Det är inte snön som faller”

 

 

Så mycket s t r e s s.      


                                                                Vad hände med ”JULEFRID”?

 

Den dog nog samtidigt med att det kommersiella tog över. Frågan är när det inträffade. ”Men tänk på barnen” – det är ju det jag gör! Lyssnar på The Incredible Gretsch Brothers.

Dagens längre bloggtext blev därför en knivpresentation istället. Den handlar inte om att köpa klappar.

 

Får cykla mig igenom julen och hoppas därför att det inte kommer någon snö utom på själva julafton då det kan få vara lite vitt. Den sista tiden har motionen mest bestått av raska promenader på runt halvmilen. Det förslår inte i längden.

 

Jag behöver tvåhjula mig fram i tillvaron

 

/ J – julmarodören

#cykligare #knivesandbikes