En blogg om livet i allmänhet och träningslivet i synnerhet

John
Wikström

Hjul - då var det dags igen

28 Aug 2014

Ibland byter jag om i en telefonkiosk. Iklär mig tight lycra och förvandlar mig till ”Materialtestaren” ett något skumt alter ego och en mycket usel superhjälte.

Efter att ha kört ett par snabbare pass några dagar i rad på Växjöruntrundan tänkte jag mig en lugn Mtb-runda igår. Så blev det också. Jag njöt av vädret och naturen och fokuserade på stig och delvis teknisk sådan. Blev trots allt rätt trött efter att ha avverkat över trettio kilometer av den varan.

Helgahavet
Helgahavet

Smolket i bägaren blev dock ett välbekant plingande ljud följt av en alltför bekant syn när jag sneglade nedåt bakåt. Bakhjulet slog lätt i sidled och det var inte däcket som satt snett. En snabb besiktning gav vid handen att en eker rykt. På ”rätt” sida för all del. Det var på icke-drivsidan och ekern hade gett sig precis vid nippeln så det går snabbt att byta för den rutinerade cykelmeken, dvs inte jag.

Den ekringen känner jag inte igen
Den ekringen känner jag inte igen

 

Dessvärre var det inte första gången det var aktuellt på det här bakhjulet. Det är tredje gången det sker. Så blir det sista gången jag försöker med reparation tror jag. Blir att beställa nytt. Hjul som drabbats av spänningar och börjat avverka ekrar har en tråkig tendens att fortsätta med det.

Mina andra hjuluppsättningar till racern och pendlarhärken har jag kört från Actionsports  i olika omgångar. Och de har en ruskig massa varianter av customhjul i varierande prisklass. Jag funderar den här gången på att bygga ett bakhjul kring ett XT-nav då dessa är av mig välbeprövade och pålitliga. Dessutom har jag verktyg för att justera och underhålla dem. Det kan argumenteras att det är bättre med maskinlager som inte är demonterbara som Shimano men min erfarenhet av bl a Hope är att de inte håller lika länge och att när de väl ryker är det kört. Nu var det för all del ruskigt länge sen de prövades får erkännas (läs mitten av nittiotalet, jag vet att det hänt en hel del sen dess).

Kombinationen nav/fälg/ekrar/nipplar jag funderar på är: Shimano XT/DT Swiss XM401/DT Swiss 2.0/1.8/ med matchande aluminiumnipplar. Det hjulet blir inte det allra lättaste på marknaden men torde bli duktigt hållbart utan att för den skull väga bly. Med min kroppshydda och kraft i benen känns det bra att inte ha lättviktsprylar. Fälgen är dessutom specad för cyklister upp till 110kg. Många av de lättare har en gräns på 90 kg. En vikt jag knappt hamnar på ens i slimmat tillstånd. Så de alternativen faller bort i vilket fall som helst.

Alternativet är att gå upp till DTs AM fälg ”EX 471” och kanske oreducerade ekrar men det blir betydligt tyngre och det är inte downhill jag kör så det alternativet känns inte aktuellt.

Blir nog en beställning redan idag om inga andra bra förslag inkommer.

/ J – materialtestaren

#cykligare #knivesandbikes

Ibland byter jag om i en telefonkiosk. Iklär mig tight lycra och förvandlar mig till ”Materialtestaren” ett något skumt alter ego och en mycket usel superhjälte.

Efter att ha kört ett par snabbare pass några dagar i rad på Växjöruntrundan tänkte jag mig en lugn Mtb-runda igår. Så blev det också. Jag njöt av vädret och naturen och fokuserade på stig och delvis teknisk sådan. Blev trots allt rätt trött efter att ha avverkat över trettio kilometer av den varan.

Helgahavet
Helgahavet

Smolket i bägaren blev dock ett välbekant plingande ljud följt av en alltför bekant syn när jag sneglade nedåt bakåt. Bakhjulet slog lätt i sidled och det var inte däcket som satt snett. En snabb besiktning gav vid handen att en eker rykt. På ”rätt” sida för all del. Det var på icke-drivsidan och ekern hade gett sig precis vid nippeln så det går snabbt att byta för den rutinerade cykelmeken, dvs inte jag.

Den ekringen känner jag inte igen
Den ekringen känner jag inte igen

 

Dessvärre var det inte första gången det var aktuellt på det här bakhjulet. Det är tredje gången det sker. Så blir det sista gången jag försöker med reparation tror jag. Blir att beställa nytt. Hjul som drabbats av spänningar och börjat avverka ekrar har en tråkig tendens att fortsätta med det.

Mina andra hjuluppsättningar till racern och pendlarhärken har jag kört från Actionsports  i olika omgångar. Och de har en ruskig massa varianter av customhjul i varierande prisklass. Jag funderar den här gången på att bygga ett bakhjul kring ett XT-nav då dessa är av mig välbeprövade och pålitliga. Dessutom har jag verktyg för att justera och underhålla dem. Det kan argumenteras att det är bättre med maskinlager som inte är demonterbara som Shimano men min erfarenhet av bl a Hope är att de inte håller lika länge och att när de väl ryker är det kört. Nu var det för all del ruskigt länge sen de prövades får erkännas (läs mitten av nittiotalet, jag vet att det hänt en hel del sen dess).

Kombinationen nav/fälg/ekrar/nipplar jag funderar på är: Shimano XT/DT Swiss XM401/DT Swiss 2.0/1.8/ med matchande aluminiumnipplar. Det hjulet blir inte det allra lättaste på marknaden men torde bli duktigt hållbart utan att för den skull väga bly. Med min kroppshydda och kraft i benen känns det bra att inte ha lättviktsprylar. Fälgen är dessutom specad för cyklister upp till 110kg. Många av de lättare har en gräns på 90 kg. En vikt jag knappt hamnar på ens i slimmat tillstånd. Så de alternativen faller bort i vilket fall som helst.

Alternativet är att gå upp till DTs AM fälg ”EX 471” och kanske oreducerade ekrar men det blir betydligt tyngre och det är inte downhill jag kör så det alternativet känns inte aktuellt.

Blir nog en beställning redan idag om inga andra bra förslag inkommer.

/ J – materialtestaren

#cykligare #knivesandbikes

Iakttagelser

25 Aug 2014

Så här i valtider tänkte jag nästan demonstrativt hoppa över ämnet för stunden. Men inte helt eftersom jag måste passa på att säga att jag tycker att det generellt är en extremt infantil nivå på de flesta argumenten i årets debatt. Ytterst sporadiska samtal om visioner om vilken typ av samhälle vi vill bygga tillsammans vilka istället ersatts med väldigt mycket snärtiga formuleringar och one-liners utan innehåll som gör sig bra i tv och i tidningsrubriker. Nog om det!

Igår kväll blev det fyra mil Mountainbike för att rensa hjärnan. Det behövdes eftersom helgen som passerade var en fest och kalashelg. Olika typer av galej i dagarna tre, gårdsfest, 40-årsfest och 6-årskalas. Alla roliga, alla bra men det tar sin tribut till slut att vara social.

Cykelrundan igår bjöd inte på några överraskningar alls. Och det är jag glad för. Benen var där. Inte pigga men åtminstone närvarande. Alltid en början. Mötte bara en annan cyklist i duggregnet vilket är ovanligt men desto fler löpare. Märks att det börjar närma sig Växjö Marathon. Många långskubbare ute och nöter. Deras fokuserade blick och låga effektiva steg avslöjar dem. Det och de omöjliga ställen man möter dem på. Långt från närmsta hus.

Sen blev jag något förundrad under fredagens cykeltur när jag sneddade över Lidls parkering eftersom Smedjegatan för tillfället var avstängd. På vägen in fick jag sällskap av en sprillans ny Ferrari som elegant morrade fram på parkeringen och stannade. Alltid en intressant kontrast att se en lyxbil utanför en lågprisbutik. Månne hade alla pengarna gått åt till bilen så ägaren fann av nöden tvunget att spara en krona på brödet.

Allt har en början och ett slut
Allt har en början och ett slut

Anledningen till att jag befann mig i det området var att jag var tvungen att pröva den ny(gamla) mtb-slingan som iordningställts i ledningsgatan nedanför Grand Samarkand. Jag kunde konstatera att den var rolig men hal när det regnat och att den var så pass teknisk att jag fann mig nödgad att sänka sadelstolpen ett par centimeter.

Lite pinsamt att erkänna är att jag faktiskt inte kände till den stigen sen tidigare. Annars finns det inte så många i nejden som jag inte har cyklat åtminstone någon gång.

/ J – i valtagen

#cykligare #knivesandbike

Så här i valtider tänkte jag nästan demonstrativt hoppa över ämnet för stunden. Men inte helt eftersom jag måste passa på att säga att jag tycker att det generellt är en extremt infantil nivå på de flesta argumenten i årets debatt. Ytterst sporadiska samtal om visioner om vilken typ av samhälle vi vill bygga tillsammans vilka istället ersatts med väldigt mycket snärtiga formuleringar och one-liners utan innehåll som gör sig bra i tv och i tidningsrubriker. Nog om det!

Igår kväll blev det fyra mil Mountainbike för att rensa hjärnan. Det behövdes eftersom helgen som passerade var en fest och kalashelg. Olika typer av galej i dagarna tre, gårdsfest, 40-årsfest och 6-årskalas. Alla roliga, alla bra men det tar sin tribut till slut att vara social.

Cykelrundan igår bjöd inte på några överraskningar alls. Och det är jag glad för. Benen var där. Inte pigga men åtminstone närvarande. Alltid en början. Mötte bara en annan cyklist i duggregnet vilket är ovanligt men desto fler löpare. Märks att det börjar närma sig Växjö Marathon. Många långskubbare ute och nöter. Deras fokuserade blick och låga effektiva steg avslöjar dem. Det och de omöjliga ställen man möter dem på. Långt från närmsta hus.

Sen blev jag något förundrad under fredagens cykeltur när jag sneddade över Lidls parkering eftersom Smedjegatan för tillfället var avstängd. På vägen in fick jag sällskap av en sprillans ny Ferrari som elegant morrade fram på parkeringen och stannade. Alltid en intressant kontrast att se en lyxbil utanför en lågprisbutik. Månne hade alla pengarna gått åt till bilen så ägaren fann av nöden tvunget att spara en krona på brödet.

Allt har en början och ett slut
Allt har en början och ett slut

Anledningen till att jag befann mig i det området var att jag var tvungen att pröva den ny(gamla) mtb-slingan som iordningställts i ledningsgatan nedanför Grand Samarkand. Jag kunde konstatera att den var rolig men hal när det regnat och att den var så pass teknisk att jag fann mig nödgad att sänka sadelstolpen ett par centimeter.

Lite pinsamt att erkänna är att jag faktiskt inte kände till den stigen sen tidigare. Annars finns det inte så många i nejden som jag inte har cyklat åtminstone någon gång.

/ J – i valtagen

#cykligare #knivesandbike

Nu blir det åka av…

15 Aug 2014

…fast inte på cykel!

Vilket inte gör så mycket den här gången. Om några timmar beger jag mig på familjesemester till Göteborg med besök på Liseberg och Universeum istället.

Ser fram emot resan av flera orsaker. Dels blir det ett äventyr med familjen och sen får jag åka Helix. Dessutom med förturspass! Jag måste erkänna att halvt berg- och dalbanenörd som jag är så ser jag fram emot även det. Etthundra kilometer i timmen, tyngdlöshet tre gånger och sju inversioner under en åktid på två minuter. Det låter som ett bra åk. Sen Balder på det. Inte heller den gamla bergbanan får glömmas. Alltid lika trevlig.

Berg- och dalbanesuget har växt sig starkare då jag inte åkt någon på flera år faktiskt. För den som vill spana in i princip alla åk i världen rekommenderas den här länken!

För att kompensera bristen på cykel kommande helg körde jag igår. Slapp hagelstormar den här gången men åskan var närvarande och mullrade i fjärran någon gång. Men med underbar temperatur i luften och lite blåst blev det en fantastisk sensommartur. Bestämde mig för att ta det lugnt och köra i två timmar, vilket jag gjorde. På den tiden hann jag runt 64 kilometer.

Jag trampar vidare i tillvaron med siktet inställt på nästa säsong. Den här blev som den blev. Jag har inte kört mer än 3500 kilometer hittills i år vilket är det ”sämsta”/lägsta på flera år. Lägg därtill en vikt som är, ska vi säga, substantiell och man får dåliga förutsättningar för att cykla bra.

Men nu har jag börjat om. Min säsong börjar lite avigt nu istället för i våras. Nutidscykling.  

/ J – här och nu

#cykligare #knivesandbikes

…fast inte på cykel!

Vilket inte gör så mycket den här gången. Om några timmar beger jag mig på familjesemester till Göteborg med besök på Liseberg och Universeum istället.

Ser fram emot resan av flera orsaker. Dels blir det ett äventyr med familjen och sen får jag åka Helix. Dessutom med förturspass! Jag måste erkänna att halvt berg- och dalbanenörd som jag är så ser jag fram emot även det. Etthundra kilometer i timmen, tyngdlöshet tre gånger och sju inversioner under en åktid på två minuter. Det låter som ett bra åk. Sen Balder på det. Inte heller den gamla bergbanan får glömmas. Alltid lika trevlig.

Berg- och dalbanesuget har växt sig starkare då jag inte åkt någon på flera år faktiskt. För den som vill spana in i princip alla åk i världen rekommenderas den här länken!

För att kompensera bristen på cykel kommande helg körde jag igår. Slapp hagelstormar den här gången men åskan var närvarande och mullrade i fjärran någon gång. Men med underbar temperatur i luften och lite blåst blev det en fantastisk sensommartur. Bestämde mig för att ta det lugnt och köra i två timmar, vilket jag gjorde. På den tiden hann jag runt 64 kilometer.

Jag trampar vidare i tillvaron med siktet inställt på nästa säsong. Den här blev som den blev. Jag har inte kört mer än 3500 kilometer hittills i år vilket är det ”sämsta”/lägsta på flera år. Lägg därtill en vikt som är, ska vi säga, substantiell och man får dåliga förutsättningar för att cykla bra.

Men nu har jag börjat om. Min säsong börjar lite avigt nu istället för i våras. Nutidscykling.  

/ J – här och nu

#cykligare #knivesandbikes

Åskcyklisten

14 Aug 2014

För att få lite mer effekt av det lilla jag cyklar för tillfället så planerades i förrgår en för mig något ovanlig aktivitet – en timma intervaller av något slag. Så blev det.

Efter 13 olycksaliga varv på min enkilometersslinga tröttnade jag på utsikten. Den tedde sig något enformig. Körde runt runt med en spurt per varv. Kändes bra och solen sken och vinden rev.

Bestämde mig då för att köra en långspurt på min enmilsbana runt Fyllerydsskogen. Det gick bra tills jag kom halvvägs. Då blev jag ytterst påtagligt medveten om att Växjö med omnejd numera har tropiskt väder. Det var dags för det dagliga åskvädret. Och det blev ett kraftigt sådant. Jag racade med Tor.

Det vita på marken är hagel. De bitar jag inte fick i huvudet
Det vita på marken är hagel. De bitar jag inte fick i huvudet

Jäklar vad det regnade! Och efter en stund övergick nederbörden till hagel. Vilket gör tämligen ont när man får det på bara armar och ben när man cyklar. Dock blir det ett mycket intressant ljud när det klingar högt i ramen när isbitarna träffar överröret. Ytterligare ett argument att köpa kålplast?

För mig blev det ett argument att cykla hem. Särskilt som jag hade ett inbokat möte att passa sisådär 40 min senare.

Mötet gick bra och jag hann t o m duscha innan.

Det är med viss spänning jag ser fram emot eftermiddagens cykling då jag befarar en upprepning.

Nu skall jag snart iväg till ”BikeBrothers” och prova ut en ”ledarväst” som skall bäras när det vankas måndagsturer framöver. Lammhultcyklisterna har ett litet projekt med ledare i varje fartgrupp som körs på måndagar. Allt för att öka säkerheten och välkomna och göra det tydligare för dem som inte deltagit förr. Välkomna!

/ J – helt enkelt

För att få lite mer effekt av det lilla jag cyklar för tillfället så planerades i förrgår en för mig något ovanlig aktivitet – en timma intervaller av något slag. Så blev det.

Efter 13 olycksaliga varv på min enkilometersslinga tröttnade jag på utsikten. Den tedde sig något enformig. Körde runt runt med en spurt per varv. Kändes bra och solen sken och vinden rev.

Bestämde mig då för att köra en långspurt på min enmilsbana runt Fyllerydsskogen. Det gick bra tills jag kom halvvägs. Då blev jag ytterst påtagligt medveten om att Växjö med omnejd numera har tropiskt väder. Det var dags för det dagliga åskvädret. Och det blev ett kraftigt sådant. Jag racade med Tor.

Det vita på marken är hagel. De bitar jag inte fick i huvudet
Det vita på marken är hagel. De bitar jag inte fick i huvudet

Jäklar vad det regnade! Och efter en stund övergick nederbörden till hagel. Vilket gör tämligen ont när man får det på bara armar och ben när man cyklar. Dock blir det ett mycket intressant ljud när det klingar högt i ramen när isbitarna träffar överröret. Ytterligare ett argument att köpa kålplast?

För mig blev det ett argument att cykla hem. Särskilt som jag hade ett inbokat möte att passa sisådär 40 min senare.

Mötet gick bra och jag hann t o m duscha innan.

Det är med viss spänning jag ser fram emot eftermiddagens cykling då jag befarar en upprepning.

Nu skall jag snart iväg till ”BikeBrothers” och prova ut en ”ledarväst” som skall bäras när det vankas måndagsturer framöver. Lammhultcyklisterna har ett litet projekt med ledare i varje fartgrupp som körs på måndagar. Allt för att öka säkerheten och välkomna och göra det tydligare för dem som inte deltagit förr. Välkomna!

/ J – helt enkelt