En blogg om livet i allmänhet och träningslivet i synnerhet

John
Wikström

Tillfälligt avbrott

29 Jul 2014

Det kommer att bli osedvanligt tyst här några dagar även för att vara i sommartider. Planerna är att bege mig på äventyr i västerled och då får inga tangentbord följa med. Semester. Skärmoffensiven nedlagd.

Ämnar jobba på de svensk-norska förbindelserna
Ämnar jobba på de svensk-norska förbindelserna

Till fjells – Norge här kommer vi! Blir inget cyklande i vårt grannland den här gången men kanske nästa.

På återhörande!

/ J – semestermarodören

Det kommer att bli osedvanligt tyst här några dagar även för att vara i sommartider. Planerna är att bege mig på äventyr i västerled och då får inga tangentbord följa med. Semester. Skärmoffensiven nedlagd.

Ämnar jobba på de svensk-norska förbindelserna
Ämnar jobba på de svensk-norska förbindelserna

Till fjells – Norge här kommer vi! Blir inget cyklande i vårt grannland den här gången men kanske nästa.

På återhörande!

/ J – semestermarodören

Getingvila och sjörunda

24 Jul 2014

Idag får jag inte cykla vilket känns surt. Eller som läkaren nästan diplomatiskt formulerade det ”det är synnerligen olämpligt med ansträngningar i kombination med den här behandlingen”. En utsaga vars signifikans jag redan undersökt med känt resultat. Jag börjar kunna drillen eftersom jag är inne på mitt femte och sista år. De sista åren med en spruta var sjätte vecka. Hade bara glömt bort att det var idag eftersom det blev uppskjutet förra gången pga öronkrånglet. Så det blir ingen tur idag trots det fantastiska vädret. Blir att stanna inne och ta del av ännu en spännande TdF-etapp, den sista i Pyrenéerna. Med tanke på kampen om podieplatserna och om att bli bästa fransman på touren så kan det bli dramatiskt även idag vad det verkar.

Idag, cykling förbjuden
Idag, cykling förbjuden

Inte heller igår cyklades det för min del. Istället utflyktades det med familjen. Inte riktigt lika bra träning för benen men desto bättre för själen.

I förrgår däremot körde jag min gamla långtemposträcka* runt Helgahavet ”aka” Helgasjön. Det är inte på något sätt världens bästa temposträcka och särskilt inte nu när man får köra några kilometer på 2+1 väg om man vill följa sjön närmaste vägen. Distansen är annars 50,5 km och höjdmetrarna runt 200.

Hade till en början tänkt att köra halvfort för att se vart min kondition befinner sig. Det var dock ett projekt jag gav upp tämligen omgående. Vädret var dock inbjudande, varmt och blåsigt och därmed mycket somrigt.

Men bladvändarvindarna lockade fram gäss på sjön och det är väl inte optimalt om man skall köra fort ensam på cykel.

Dagen till ära gjorde jag även ett försök att köra med lurar och musik med dålig hörsel. Ett litet test som väl inte föll helt väl ut. De stängde förvisso ute omvärldsljuden men de finare nyanserna i musiken undslapp mig och någon bas hördes inte alls på vänster öra.

Öppningen ut ur stan gick ändå relativt väl och jag susade vidare i tillvaron och mot norr. Bäst jag satt där i egna tankar fick jag syn på två bilar – en röd och en vit. Jag hade nog inte lagt märke till dem om det inte vore för att de körde om mig rätt friskt men ändå korrekt för att sen bromsa in och kasta sig in på en parkering lite längre fram. Sen utbröt vad som närmast kan liknas vid hela havet stormar. Dörrar slogs upp och fem personer hoppade ut och började byta bilar och positioner hej vilt med andra. Vilka som bytte vad hann jag inte uppfatta men de från den vita bilen verkade skutta in i den andra och vice versa och till slut blev en person över som dök in baksätet på en av dem. Sen svischade jag förbi med händerna i bocken och hann inte se mer.

Det blev tidigt en tung tur. Vindarna brottades efter förmåga med mig och gjorde vad de kunde i tjuvknepsväg. Och jag hade för ovanlighets skull krampkänningar i vänster lår. Jag trodde själv att det berodde på en kombination av usel form och att det var länge sen jag körde racer. Sittställningen på Mtbn är lite mer hästlik då Q-faktorn är högre. Men jag kämpade på.

Sverige i sommarskrud
Sverige i sommarskrud

 

Sen kom jag på det pinsamma nybörjarmisstaget jag gjort mig skyldig till. Jag hade ju för tusan bytt vevar! De nya är längre än de gamla och då vet de som cyklar att det inte är lämpligt att ha sadeln på samma höjd. Stannade därför utanför Åby för att åtgärda problemet och sänkte sadeln en bit. Därefter släppte krampkänningarna tämligen omgående. Det som hade börjat som en tidstest inför höstens enmanstempotävling mot mig själv var nu en ren motionstur utan särskilt mål. Snittet hamnade till slut runt 33 km/h. Inte så viktigt i vanliga fall men skall man köra tempo så är det ju faktiskt det.

När jag kom hem blev det andra bullar
När jag kom hem blev det andra bullar

Väl hemkommen doftade det mycket välkomnande. Nybakade kanelbullar och tre glada mjöliga kockar.

/ J – vevar vidare
#cykligare #knivesandbikes

* Som jag en gång skrev om här!

Idag får jag inte cykla vilket känns surt. Eller som läkaren nästan diplomatiskt formulerade det ”det är synnerligen olämpligt med ansträngningar i kombination med den här behandlingen”. En utsaga vars signifikans jag redan undersökt med känt resultat. Jag börjar kunna drillen eftersom jag är inne på mitt femte och sista år. De sista åren med en spruta var sjätte vecka. Hade bara glömt bort att det var idag eftersom det blev uppskjutet förra gången pga öronkrånglet. Så det blir ingen tur idag trots det fantastiska vädret. Blir att stanna inne och ta del av ännu en spännande TdF-etapp, den sista i Pyrenéerna. Med tanke på kampen om podieplatserna och om att bli bästa fransman på touren så kan det bli dramatiskt även idag vad det verkar.

Idag, cykling förbjuden
Idag, cykling förbjuden

Inte heller igår cyklades det för min del. Istället utflyktades det med familjen. Inte riktigt lika bra träning för benen men desto bättre för själen.

I förrgår däremot körde jag min gamla långtemposträcka* runt Helgahavet ”aka” Helgasjön. Det är inte på något sätt världens bästa temposträcka och särskilt inte nu när man får köra några kilometer på 2+1 väg om man vill följa sjön närmaste vägen. Distansen är annars 50,5 km och höjdmetrarna runt 200.

Hade till en början tänkt att köra halvfort för att se vart min kondition befinner sig. Det var dock ett projekt jag gav upp tämligen omgående. Vädret var dock inbjudande, varmt och blåsigt och därmed mycket somrigt.

Men bladvändarvindarna lockade fram gäss på sjön och det är väl inte optimalt om man skall köra fort ensam på cykel.

Dagen till ära gjorde jag även ett försök att köra med lurar och musik med dålig hörsel. Ett litet test som väl inte föll helt väl ut. De stängde förvisso ute omvärldsljuden men de finare nyanserna i musiken undslapp mig och någon bas hördes inte alls på vänster öra.

Öppningen ut ur stan gick ändå relativt väl och jag susade vidare i tillvaron och mot norr. Bäst jag satt där i egna tankar fick jag syn på två bilar – en röd och en vit. Jag hade nog inte lagt märke till dem om det inte vore för att de körde om mig rätt friskt men ändå korrekt för att sen bromsa in och kasta sig in på en parkering lite längre fram. Sen utbröt vad som närmast kan liknas vid hela havet stormar. Dörrar slogs upp och fem personer hoppade ut och började byta bilar och positioner hej vilt med andra. Vilka som bytte vad hann jag inte uppfatta men de från den vita bilen verkade skutta in i den andra och vice versa och till slut blev en person över som dök in baksätet på en av dem. Sen svischade jag förbi med händerna i bocken och hann inte se mer.

Det blev tidigt en tung tur. Vindarna brottades efter förmåga med mig och gjorde vad de kunde i tjuvknepsväg. Och jag hade för ovanlighets skull krampkänningar i vänster lår. Jag trodde själv att det berodde på en kombination av usel form och att det var länge sen jag körde racer. Sittställningen på Mtbn är lite mer hästlik då Q-faktorn är högre. Men jag kämpade på.

Sverige i sommarskrud
Sverige i sommarskrud

 

Sen kom jag på det pinsamma nybörjarmisstaget jag gjort mig skyldig till. Jag hade ju för tusan bytt vevar! De nya är längre än de gamla och då vet de som cyklar att det inte är lämpligt att ha sadeln på samma höjd. Stannade därför utanför Åby för att åtgärda problemet och sänkte sadeln en bit. Därefter släppte krampkänningarna tämligen omgående. Det som hade börjat som en tidstest inför höstens enmanstempotävling mot mig själv var nu en ren motionstur utan särskilt mål. Snittet hamnade till slut runt 33 km/h. Inte så viktigt i vanliga fall men skall man köra tempo så är det ju faktiskt det.

När jag kom hem blev det andra bullar
När jag kom hem blev det andra bullar

Väl hemkommen doftade det mycket välkomnande. Nybakade kanelbullar och tre glada mjöliga kockar.

/ J – vevar vidare
#cykligare #knivesandbikes

* Som jag en gång skrev om här!

Det kom ett paket

21 Jul 2014

Det har mest cyklats mountainbike under några veckor som jag skrev häromsistens. Mest beroende på att jag velat återvända till ”rötterna” och slicka mina cykelsår. Då är det som balsam för själen och liniment för ömma ben att cykla i en svalkande grönska i högsommarvärme. Att cykla enbart för att det är roligt utan tanke på tid eller distans. Att upptäcka nya stigar, nåja, försöka hitta nya stigar i alla fall.

Under tiden skötte sig såväl Evalds som Postnord och jag fick aviserat att ett paket fanns att hämta. Evalds råkade vara billigast i Sverige och konkurrerade väl med de utländska konkurrenterna. Misstänker att de hade några gamla prylar liggande på lager.

 

 

Ett paket med härligt suspekt form från Evalds Mtb-garage
Ett paket med härligt suspekt form från Evalds Mtb-garage

 

Paketet med den något märkliga trekantiga formen innehöll mitt nya vevparti till racern. När jag packade upp det blev jag först överraskad.

Felbeställning var första tanken som slog mig. Skit! Hade tänkt mig silver som råkade vara det som cykeln ursprungligen var försedd med. Döm om min förvåning när jag läste på på förpackningen att finishen var ”Glossy Grey”. Nu kan sägas till mitt försvar att det inte stod på orderbekräftelsen vilken färg som beställts. Förvisso en attraktiv finish generellt men skulle den passa på min cykel? Tja, någorlunda faktiskt. Hela cykeln går ju i grå/brun skala och sadel/stolpe, styre/linda/styrstam är svarta. Snart är väl lacken modern igen – retromodern. Just nu är den mest vad jag råkar ha. En ny cykel vore inte dumt så småningom. Men å andra sidan är nu allt bytt och nytt förutom ram, gaffel och sadelstolpe. Den sistnämnda knakar och har sig så den kommer att bytas ut.

 

Nu blir jag om inte snabb så i alla fall tystare
Nu blir jag om inte snabb så i alla fall tystare

Jag passade även på att ändra vevarmslängd nu när byte ändå var aktuellt. Det är fortfarande lite av ett mysterium för mig varför alla cyklar i princip levereras med samma längd oavsett storlek på ramen.

Bromsar är bra att ha, här bra bromsgummin från BBB
Bromsar är bra att ha, här bra bromsgummin från BBB

 

Och har man tänkt köra fort så behövs nya klossar till bromsarna. De här köptes på Växjö Cykelservice och kom från BBB. Totalt utsliten bromsyta med små aluminiumflisor i är inte ett bra tecken och det blir mycket moment som skall retarderas när jag väl börjat röra på mig.

För att testa om allt fungerade och känna på det sköna vädret gårdagen bjöd på så gav jag och C oss ut på en som det skulle visa sig underbar högsommartur. Varmt väder som fläktade skönt i den orakade benbehåringen. Den svenska sommaren visade upp en propagandabild av verkligheten.

Efter den gemensamma rundan blev det några mil fartlek på sommardåsiga i stort sett folktomma stadsgator. Under diverse fartryck jag gjorde konstaterades att kombinationen något äldre kedja och nya drev faktiskt inte rappade vilket gjorde såväl mig som plånboken glad. Ett annat glädjeämne var att de nya vevarna kändes som en förbättring. Det något större pedalvarvet gör att cyklingen känns ”lugnare” om man kan uttrycka det så. Det blir inte lika hoppigt på sadeln vid högre kadens och jag inbillar mig att jag får mer kraft samt att rundtrampet känns mjukare.

Efter dagens tur känns som jag faktiskt kan komma igång med cykling igen. Även om den här säsongen mer får handla om att återfå cykelglädje än att köra fort.

/ J – lyser ikapp med  sommarsolen

#cykligare #knivesandbike

Det har mest cyklats mountainbike under några veckor som jag skrev häromsistens. Mest beroende på att jag velat återvända till ”rötterna” och slicka mina cykelsår. Då är det som balsam för själen och liniment för ömma ben att cykla i en svalkande grönska i högsommarvärme. Att cykla enbart för att det är roligt utan tanke på tid eller distans. Att upptäcka nya stigar, nåja, försöka hitta nya stigar i alla fall.

Under tiden skötte sig såväl Evalds som Postnord och jag fick aviserat att ett paket fanns att hämta. Evalds råkade vara billigast i Sverige och konkurrerade väl med de utländska konkurrenterna. Misstänker att de hade några gamla prylar liggande på lager.

 

 

Ett paket med härligt suspekt form från Evalds Mtb-garage
Ett paket med härligt suspekt form från Evalds Mtb-garage

 

Paketet med den något märkliga trekantiga formen innehöll mitt nya vevparti till racern. När jag packade upp det blev jag först överraskad.

Felbeställning var första tanken som slog mig. Skit! Hade tänkt mig silver som råkade vara det som cykeln ursprungligen var försedd med. Döm om min förvåning när jag läste på på förpackningen att finishen var ”Glossy Grey”. Nu kan sägas till mitt försvar att det inte stod på orderbekräftelsen vilken färg som beställts. Förvisso en attraktiv finish generellt men skulle den passa på min cykel? Tja, någorlunda faktiskt. Hela cykeln går ju i grå/brun skala och sadel/stolpe, styre/linda/styrstam är svarta. Snart är väl lacken modern igen – retromodern. Just nu är den mest vad jag råkar ha. En ny cykel vore inte dumt så småningom. Men å andra sidan är nu allt bytt och nytt förutom ram, gaffel och sadelstolpe. Den sistnämnda knakar och har sig så den kommer att bytas ut.

 

Nu blir jag om inte snabb så i alla fall tystare
Nu blir jag om inte snabb så i alla fall tystare

Jag passade även på att ändra vevarmslängd nu när byte ändå var aktuellt. Det är fortfarande lite av ett mysterium för mig varför alla cyklar i princip levereras med samma längd oavsett storlek på ramen.

Bromsar är bra att ha, här bra bromsgummin från BBB
Bromsar är bra att ha, här bra bromsgummin från BBB

 

Och har man tänkt köra fort så behövs nya klossar till bromsarna. De här köptes på Växjö Cykelservice och kom från BBB. Totalt utsliten bromsyta med små aluminiumflisor i är inte ett bra tecken och det blir mycket moment som skall retarderas när jag väl börjat röra på mig.

För att testa om allt fungerade och känna på det sköna vädret gårdagen bjöd på så gav jag och C oss ut på en som det skulle visa sig underbar högsommartur. Varmt väder som fläktade skönt i den orakade benbehåringen. Den svenska sommaren visade upp en propagandabild av verkligheten.

Efter den gemensamma rundan blev det några mil fartlek på sommardåsiga i stort sett folktomma stadsgator. Under diverse fartryck jag gjorde konstaterades att kombinationen något äldre kedja och nya drev faktiskt inte rappade vilket gjorde såväl mig som plånboken glad. Ett annat glädjeämne var att de nya vevarna kändes som en förbättring. Det något större pedalvarvet gör att cyklingen känns ”lugnare” om man kan uttrycka det så. Det blir inte lika hoppigt på sadeln vid högre kadens och jag inbillar mig att jag får mer kraft samt att rundtrampet känns mjukare.

Efter dagens tur känns som jag faktiskt kan komma igång med cykling igen. Även om den här säsongen mer får handla om att återfå cykelglädje än att köra fort.

/ J – lyser ikapp med  sommarsolen

#cykligare #knivesandbike

Vigulanten

17 Jul 2014

I min cykelvärld är det blandad kompott för stunden. En hel del cykel blir det i TV-soffan så här i TdF-tider och något på sadeln. Jag försöker starta om igen för jag vet inte vilken gång i ordningen den här säsongen. De sista passen/turerna har körts på mtb i min ensamhet. Inte enbart för att jag känner för det utan för att mitt vevparti på landsvägscykeln rasade ihop härförleden. Men nu har jag i alla fall fått ett mail som hävdar att det beställda är skickat och överfört i postverkets ömma omsorg. Så det kan nog bli ordning på även den cykeln vad det lider.

De syns knappt men där framme står fyra tranor som senare flög lågt och länge längs vägen
De syns knappt men där framme står fyra tranor som senare flög lågt och länge längs vägen

Men jag kan i alla fall cykla igen överhuvudtaget vilket är en framgång. Vigulantjakt.

Annars är Mtb-Sverige återigen mest upprörda över SCFs oerhörda inkompetens. De tycks ha satt i system att göra det så krångligt och omständligt att tävla på cykel som möjligt. Och går inte det kan man alltid försöka urholka startfältet på befintliga lopp genom att låta Långloppscupen krocka med SM-tävlingarna. Har svårt att tänka mig den kombinationen i något annat förbund. Tänk om svenska friidrottsförbundet skulle lägga SM samma helg som Finnkampen! Liknelsen är inte så långsökt som det kan verka. Bisarrt är vad det är.

I tisdagens ”Home of Cyckling”* presenterade Roberto Vacchi hårda fakta från Specializeds vindtunnel för att rakade ben faktiskt är snabbare än ludna diton. Det är ju tråkigt för oss bepälsade varelser men bra nyheter för cykelmodefascister och vänner av tradition förstås.

Nu befinner jag mig inte direkt i den form att de ca 30 sekunder på fyra mil tempo det handlar om spelar någon större roll. Men ändå lite tänkvärt. Sen kan väl tilläggas att jag har semirakade vader i alla fall. Inte så mycket beroende på utseendepreferenser eller ens hastighet på cykel utan det är mer avhängigt några av mina andra intressen. Någonstans skall man ju pröva skärpan på en nyvässad kniv också. Och sättet som behåring avlägsnas på är en variant.

Enda problemet med att se på TV för stunden är att jag nästan måste skruva upp volymen till den gräns där grannarna börjar höra av sig. Det finns saker man inte vill höra från en doktor. Jag var på återbesök tidigare i veckan för att kolla hörseln efter mina öronproblem. Det väntade beskedet att den kraftigt försämrade hörseln beror på sviter efter inflammationerna och kommer att läka ut på några veckor förvandlades till ”du har troligen Otoskleros” och en remiss till öronkirurgen. Inte roligt alls! Undersökningen utökades efter att audiologen hittade något som låter som en mordplats i ”Morden i Midsomer” nämligen ”Carhart notch”

Så just nu har jag nästan ingen hörsel på vänster öra, aningen yrsel och komplett uselt stereohörande.

/ J – lider inte bara av selektiv hörsel

#cykligare #knivesandbikes

*vilket även ”Svenska Cycling Plus” skrivit om här

I min cykelvärld är det blandad kompott för stunden. En hel del cykel blir det i TV-soffan så här i TdF-tider och något på sadeln. Jag försöker starta om igen för jag vet inte vilken gång i ordningen den här säsongen. De sista passen/turerna har körts på mtb i min ensamhet. Inte enbart för att jag känner för det utan för att mitt vevparti på landsvägscykeln rasade ihop härförleden. Men nu har jag i alla fall fått ett mail som hävdar att det beställda är skickat och överfört i postverkets ömma omsorg. Så det kan nog bli ordning på även den cykeln vad det lider.

De syns knappt men där framme står fyra tranor som senare flög lågt och länge längs vägen
De syns knappt men där framme står fyra tranor som senare flög lågt och länge längs vägen

Men jag kan i alla fall cykla igen överhuvudtaget vilket är en framgång. Vigulantjakt.

Annars är Mtb-Sverige återigen mest upprörda över SCFs oerhörda inkompetens. De tycks ha satt i system att göra det så krångligt och omständligt att tävla på cykel som möjligt. Och går inte det kan man alltid försöka urholka startfältet på befintliga lopp genom att låta Långloppscupen krocka med SM-tävlingarna. Har svårt att tänka mig den kombinationen i något annat förbund. Tänk om svenska friidrottsförbundet skulle lägga SM samma helg som Finnkampen! Liknelsen är inte så långsökt som det kan verka. Bisarrt är vad det är.

I tisdagens ”Home of Cyckling”* presenterade Roberto Vacchi hårda fakta från Specializeds vindtunnel för att rakade ben faktiskt är snabbare än ludna diton. Det är ju tråkigt för oss bepälsade varelser men bra nyheter för cykelmodefascister och vänner av tradition förstås.

Nu befinner jag mig inte direkt i den form att de ca 30 sekunder på fyra mil tempo det handlar om spelar någon större roll. Men ändå lite tänkvärt. Sen kan väl tilläggas att jag har semirakade vader i alla fall. Inte så mycket beroende på utseendepreferenser eller ens hastighet på cykel utan det är mer avhängigt några av mina andra intressen. Någonstans skall man ju pröva skärpan på en nyvässad kniv också. Och sättet som behåring avlägsnas på är en variant.

Enda problemet med att se på TV för stunden är att jag nästan måste skruva upp volymen till den gräns där grannarna börjar höra av sig. Det finns saker man inte vill höra från en doktor. Jag var på återbesök tidigare i veckan för att kolla hörseln efter mina öronproblem. Det väntade beskedet att den kraftigt försämrade hörseln beror på sviter efter inflammationerna och kommer att läka ut på några veckor förvandlades till ”du har troligen Otoskleros” och en remiss till öronkirurgen. Inte roligt alls! Undersökningen utökades efter att audiologen hittade något som låter som en mordplats i ”Morden i Midsomer” nämligen ”Carhart notch”

Så just nu har jag nästan ingen hörsel på vänster öra, aningen yrsel och komplett uselt stereohörande.

/ J – lider inte bara av selektiv hörsel

#cykligare #knivesandbikes

*vilket även ”Svenska Cycling Plus” skrivit om här

Tomgång - materialtestaren är tillbaks i högsommarform

10 Jul 2014

Både på bloggen, i cykellivet och i övriga tillvaron är det lomhört. Seg historia det här och dessvärre innebär det att det inte får komma vatten i öronen när jag badar. Hur jäkla lätt är det i högsommarvärmen?? Jag vill ju busa med barnen under de återkommande kvällsdoppen!

Annars fortsätter tystnaden. Men nu mest kraftigt lomhörd, jag hör men alla ljud uppfattas vagt som på distans. Förra gången rapporterades det om diverse öronsmärtor och läkarbesök. De fortsatte och efter andra besöket på vårdcentralen så remitterades jag till öronkliniken där inte mindre än tre specialistläkare nyfiket spanade in i mitt huvud för att om möjligt skåda ljuset. Tydligen har jag intressanta och märkliga hörselgångar. Domen blev till slut dubbel öroninflammation, hörselgångsinflammation och spräckt trumhinna.

Fick steroider mot det och har nu världens snabbaste öron. På cykel ha jag tyvärr inte kunnat använda den egenskapen eftersom det inte blivit en enda träningsmeter cyklad sen Båstad. Att ta i och kämpa med inflammation i huvudet går inte så bra har det visat sig. Inte heller fartvind är bekvämt.

Det är bara konstatera att årets refräng är ”like a boomerang I need a repeat” för jag kommer igång med träningen om och om igen. Sen händer något och sen upprepas det hela. Aningen tröttsamt vid det här laget. Man blir inte starkare och snabbare av att ständigt starta om. Och definitivt inte lättare.

Sista ingrediensen saknas...
Sista ingrediensen saknas…

Tyvärr är inte min cykel med på det här med att vara tyst. För att kompensera för sin ägares bristande kompetens på hörselområdet så beslöt den att knaka värre och värre till den punkt där jag allvarligt funderade på att återanvända den som en ölburk. Efter att även den fått någon form av överhalning hos cykeldoktor fick även den en märklig diagnos. Vevaxeln har blivit helt nedsvarvat på ett ställe vilket ger upphov till glapp. Troligen har väl något lager kollapsat vid tillfälle och gnagt på omgivningarna och därmed svarvat en vallgrav i stålet. Det skall väl knappt vara möjligt?

I korthet innebär det att hela vevpartiet måste bytas. Ett sådant är nu beställt och det återstår att se hur lång tid det tar från Evalds. De lokala handlarna ville tyvärr har nästan dubbelt betalt mot nätpriset och det blev för smärtsamt för att jag skulle stödja närområdet. Jag passade även på att beställa lite längre vevar. Har alltid undrat varför nästan alla cyklar oavsett storlek på ramen levereras med 172,5mm vevar.

Istället för egen cykling får det bli Tour de France på tv istället. Gårdagens pavéetapp var precis så dramatisk och spännande som man kunnat hoppas på och jag ser verkligen fram emot kommande bataljer. Inte minst på måndagens bergsetapp.

Det är bara att konstatera att jag är lika överlägsen i min match mot cykelmaterialen om Tyskland var mot Brasilien: J VS cykelprylstillverkarna: 7 – 1

/ J – halvdöd pryltestare

#cykligare #knivesandbikes

Både på bloggen, i cykellivet och i övriga tillvaron är det lomhört. Seg historia det här och dessvärre innebär det att det inte får komma vatten i öronen när jag badar. Hur jäkla lätt är det i högsommarvärmen?? Jag vill ju busa med barnen under de återkommande kvällsdoppen!

Annars fortsätter tystnaden. Men nu mest kraftigt lomhörd, jag hör men alla ljud uppfattas vagt som på distans. Förra gången rapporterades det om diverse öronsmärtor och läkarbesök. De fortsatte och efter andra besöket på vårdcentralen så remitterades jag till öronkliniken där inte mindre än tre specialistläkare nyfiket spanade in i mitt huvud för att om möjligt skåda ljuset. Tydligen har jag intressanta och märkliga hörselgångar. Domen blev till slut dubbel öroninflammation, hörselgångsinflammation och spräckt trumhinna.

Fick steroider mot det och har nu världens snabbaste öron. På cykel ha jag tyvärr inte kunnat använda den egenskapen eftersom det inte blivit en enda träningsmeter cyklad sen Båstad. Att ta i och kämpa med inflammation i huvudet går inte så bra har det visat sig. Inte heller fartvind är bekvämt.

Det är bara konstatera att årets refräng är ”like a boomerang I need a repeat” för jag kommer igång med träningen om och om igen. Sen händer något och sen upprepas det hela. Aningen tröttsamt vid det här laget. Man blir inte starkare och snabbare av att ständigt starta om. Och definitivt inte lättare.

Sista ingrediensen saknas...
Sista ingrediensen saknas…

Tyvärr är inte min cykel med på det här med att vara tyst. För att kompensera för sin ägares bristande kompetens på hörselområdet så beslöt den att knaka värre och värre till den punkt där jag allvarligt funderade på att återanvända den som en ölburk. Efter att även den fått någon form av överhalning hos cykeldoktor fick även den en märklig diagnos. Vevaxeln har blivit helt nedsvarvat på ett ställe vilket ger upphov till glapp. Troligen har väl något lager kollapsat vid tillfälle och gnagt på omgivningarna och därmed svarvat en vallgrav i stålet. Det skall väl knappt vara möjligt?

I korthet innebär det att hela vevpartiet måste bytas. Ett sådant är nu beställt och det återstår att se hur lång tid det tar från Evalds. De lokala handlarna ville tyvärr har nästan dubbelt betalt mot nätpriset och det blev för smärtsamt för att jag skulle stödja närområdet. Jag passade även på att beställa lite längre vevar. Har alltid undrat varför nästan alla cyklar oavsett storlek på ramen levereras med 172,5mm vevar.

Istället för egen cykling får det bli Tour de France på tv istället. Gårdagens pavéetapp var precis så dramatisk och spännande som man kunnat hoppas på och jag ser verkligen fram emot kommande bataljer. Inte minst på måndagens bergsetapp.

Det är bara att konstatera att jag är lika överlägsen i min match mot cykelmaterialen om Tyskland var mot Brasilien: J VS cykelprylstillverkarna: 7 – 1

/ J – halvdöd pryltestare

#cykligare #knivesandbikes