En blogg om livet i allmänhet och träningslivet i synnerhet

John
Wikström

Tillfälligt avbrott

29 Maj 2014

Återkommer inom kort med en rapport från en provkörning av den här skapelsen:

Dagens testbild
Dagens testbild

 

/ J – cykelsalig

#cykligare #knivesandbikes

Återkommer inom kort med en rapport från en provkörning av den här skapelsen:

Dagens testbild
Dagens testbild

 

/ J – cykelsalig

#cykligare #knivesandbikes

Lördagsdistans

26 Maj 2014

Fredagen var solig i den här delen av världen. Riktigt solig. Då kan man passa på att göra allt det där som man inte gör annars. Som att cykelmeka. Eftersom det ändå var dags att byta däck bak på racern så tänkte jag passa på att byta hjul då det numera testas att köra med dubbla kedjor och kassetter till en uppsättning framdrev för att se om den kombinationen håller längre. Sen är det lite olika karaktär på de två hjulparen. Nu är det dags för komforthjulen som faktiskt även är något lättare trots sina 32 ekrar.

Därefter fixades det vid regn återkommande knaket i sadelstolpen, bromsklossarna till pendlarcykeln följt av lite allmän rengöring och smörjning av samtliga cyklar.

Allt gick märkligt smidigt. Inte för mycket pyssel med bromsjustering, ruggade bara upp klossarna något med fil för bättre grepp och inte heller kedjorna bråkade förutom att en del till en låslänk försvann. Även bromsklossbyte med åtföljande finjustering på Crescenten gick som en dans. Dags att ana ugglor i mossen? Enda komplikationen bestod i slöjdande medelst lim på hjulmagneten till datorn som gått av.

Fredagsnöje
Fredagsnöje

Cyklarna var med andra ord i bättre form än jag på lördag morgon. Men jag doftade åtminstone gott i mina nytvättade cykelkläder. Det hade jag inte mycket för skulle det visa sig.

Vid uppvaknandet var himlen förvisso molnig men ändå med klara blå inslag. Det varade som en löning. Vid frukost rann vattnet på utsidan av fönstret det smattrade mot skylighten i köket. Ösregn som dessvärre också såg ytterst uthålligt ut. Det var inte bara cyklister som ämnade ägna sig åt distansträning den här dagen utan även moder natur.

Satt där med min kopp kaffe och funderade på att ställa in. Närmare fyra timmar distans i hällande regn kändes inte helt lockande där jag satt varm och torr.

 

Men gör riktiga cyklister det? Ställer in för lite regn – NEJ NEJ, för helskotta.

Men vänta nu sade en liten djävul på min axel. Du är ju bara motionär och gör som du vill. I samma sekund ökade intensiteten och ett staccato hördes mot takfönstret.

Tio minuter senare satt jag på cykeln mitt i vädret. Ytterligare några minuter senare befann jag mig vid simhallen där det till en början såg tomt ut.

På vägen ned såg det ut att bli konkurrens om sjöutrymmet och jag klurade över utgången av holmgången. Längs med bryggan satt på inbördes avstånd en lång rad metare som såg både målmedvetna och proffsiga ut i sin hukande regnställ och avancerande utrustning. Strax utanför låg en lång rad bojar som lagts ut inför Växjö Triathlon som gick av stapeln i lördags.

Såg framför mig hur endera en rad hysteriskt plaskande människor skrämde iväg fisken eller fick den att hoppa upp i fiskarnas korgar eller att de senare blev förbannade och satte en krok eller två i sälmänniskorna. Men de är ju fakirer i vilket fall som helst så det kanske inte spelar någon roll.

Vid simhallen hittade jag några förvirrade cyklar med tillhörande ägare som stod och hukade i skydd av entren. Särskilt de som cyklat in från Rottne var blöta. Men å andra sidan hade det räckt med mina två och en halv kilometer ned från hemmet för att bli genomblöt.

Vi blev totalt nio som begav  oss norrut. Det var tämligen varmt trots nederbörd men ett cyklop och snorkel hade inte skadat. Min tidigare rentvättade och putsade cykel var nu allt annat än det.

Social paus i Ör för att fylla på kak- och kaffekontot
Social paus i Ör för att fylla på kak- och kaffekontot

Framhjulen pekade norrut och vi följde efter. Regnet slutade så småningom och det blev en riktigt bra tur till slut även vädermässigt. Rundan passerade Gårdsby, Rottne, Vartorp, för att sen vända i Stenkullatrakterna och via Ödetofta, Tolg, Tjureda, Åby hamna i Ör för fika. Ursprungsplanen hade inkluderat Berg med tillhörande backar för att sedan gå via Ernatorp och uppför Svanås men så blev det inte. Vi fick ändå ihop runt elva mil på cirka tre timmar och fyrtiofem minuter. Antalet höjdmeter stannade dock på strax över halvkilometern efter banomläggningen. Ett lugnt och behagligt distanstempo och en mycket social och trevlig tur som bjöd på mersmak och en utökad förståelse för krångligheten kring att äga en bensinmack. Alltid lär man sig något.

Om omständigheterna tillåter blir det annan typ av cykling ikväll. Väl mött på måndagsturen!

/ J – distanssimmare på två hjul

#cykligare #knivesandbikes

Fredagen var solig i den här delen av världen. Riktigt solig. Då kan man passa på att göra allt det där som man inte gör annars. Som att cykelmeka. Eftersom det ändå var dags att byta däck bak på racern så tänkte jag passa på att byta hjul då det numera testas att köra med dubbla kedjor och kassetter till en uppsättning framdrev för att se om den kombinationen håller längre. Sen är det lite olika karaktär på de två hjulparen. Nu är det dags för komforthjulen som faktiskt även är något lättare trots sina 32 ekrar.

Därefter fixades det vid regn återkommande knaket i sadelstolpen, bromsklossarna till pendlarcykeln följt av lite allmän rengöring och smörjning av samtliga cyklar.

Allt gick märkligt smidigt. Inte för mycket pyssel med bromsjustering, ruggade bara upp klossarna något med fil för bättre grepp och inte heller kedjorna bråkade förutom att en del till en låslänk försvann. Även bromsklossbyte med åtföljande finjustering på Crescenten gick som en dans. Dags att ana ugglor i mossen? Enda komplikationen bestod i slöjdande medelst lim på hjulmagneten till datorn som gått av.

Fredagsnöje
Fredagsnöje

Cyklarna var med andra ord i bättre form än jag på lördag morgon. Men jag doftade åtminstone gott i mina nytvättade cykelkläder. Det hade jag inte mycket för skulle det visa sig.

Vid uppvaknandet var himlen förvisso molnig men ändå med klara blå inslag. Det varade som en löning. Vid frukost rann vattnet på utsidan av fönstret det smattrade mot skylighten i köket. Ösregn som dessvärre också såg ytterst uthålligt ut. Det var inte bara cyklister som ämnade ägna sig åt distansträning den här dagen utan även moder natur.

Satt där med min kopp kaffe och funderade på att ställa in. Närmare fyra timmar distans i hällande regn kändes inte helt lockande där jag satt varm och torr.

 

Men gör riktiga cyklister det? Ställer in för lite regn – NEJ NEJ, för helskotta.

Men vänta nu sade en liten djävul på min axel. Du är ju bara motionär och gör som du vill. I samma sekund ökade intensiteten och ett staccato hördes mot takfönstret.

Tio minuter senare satt jag på cykeln mitt i vädret. Ytterligare några minuter senare befann jag mig vid simhallen där det till en början såg tomt ut.

På vägen ned såg det ut att bli konkurrens om sjöutrymmet och jag klurade över utgången av holmgången. Längs med bryggan satt på inbördes avstånd en lång rad metare som såg både målmedvetna och proffsiga ut i sin hukande regnställ och avancerande utrustning. Strax utanför låg en lång rad bojar som lagts ut inför Växjö Triathlon som gick av stapeln i lördags.

Såg framför mig hur endera en rad hysteriskt plaskande människor skrämde iväg fisken eller fick den att hoppa upp i fiskarnas korgar eller att de senare blev förbannade och satte en krok eller två i sälmänniskorna. Men de är ju fakirer i vilket fall som helst så det kanske inte spelar någon roll.

Vid simhallen hittade jag några förvirrade cyklar med tillhörande ägare som stod och hukade i skydd av entren. Särskilt de som cyklat in från Rottne var blöta. Men å andra sidan hade det räckt med mina två och en halv kilometer ned från hemmet för att bli genomblöt.

Vi blev totalt nio som begav  oss norrut. Det var tämligen varmt trots nederbörd men ett cyklop och snorkel hade inte skadat. Min tidigare rentvättade och putsade cykel var nu allt annat än det.

Social paus i Ör för att fylla på kak- och kaffekontot
Social paus i Ör för att fylla på kak- och kaffekontot

Framhjulen pekade norrut och vi följde efter. Regnet slutade så småningom och det blev en riktigt bra tur till slut även vädermässigt. Rundan passerade Gårdsby, Rottne, Vartorp, för att sen vända i Stenkullatrakterna och via Ödetofta, Tolg, Tjureda, Åby hamna i Ör för fika. Ursprungsplanen hade inkluderat Berg med tillhörande backar för att sedan gå via Ernatorp och uppför Svanås men så blev det inte. Vi fick ändå ihop runt elva mil på cirka tre timmar och fyrtiofem minuter. Antalet höjdmeter stannade dock på strax över halvkilometern efter banomläggningen. Ett lugnt och behagligt distanstempo och en mycket social och trevlig tur som bjöd på mersmak och en utökad förståelse för krångligheten kring att äga en bensinmack. Alltid lär man sig något.

Om omständigheterna tillåter blir det annan typ av cykling ikväll. Väl mött på måndagsturen!

/ J – distanssimmare på två hjul

#cykligare #knivesandbikes

Cykelcirklar - solbelyst skogstur

22 Maj 2014

En ledig eftermiddag en varm dag i slutet av maj bör nästan spenderas på cykel. Jag försökte därför planera ett kortare mtb-pass. Tankarna gick mest i cirklar så därför beslöt jag att även turen fick göra det. Små cirklar med start i Fyllerydsskogen som ligger runt knuten bokstavligen talat.

Mina något rubbade cirklar
Mina något rubbade cirklar

 

Det är bra med soliga dagar. Särskilt om man vill sniffa doft av kåda och torr barrmatta. Hade nästan glömt bort hur roligt det är att trampa i skogen och hur jobbigt det kan vara. Inte många att ta rygg på och inte rullar det så lätt heller.

Stannade efter ett tag och tog ett kort på mig själv. Det skall man ju nuförtiden. Kändes märkligt men det kan konstateras att undertecknad verkar trivas bättre i skogen än på bild. 

 

Ett numera så populärt självporträtt, man ser nöjd ut i skogen
Ett numera så populärt självporträtt, man ser nöjd ut i skogen

Sen blev det mer filosofiskt då stigarna som delade på sig påminde om alla vägval som görs under livet. Somliga väl planerade andra mer spontana och de flesta helt slumpartade.

 

Skogsfilosofi
Skogsfilosofi

På vägen tänkte jag sedan på ljud. Stadens ljud och mina. Tyvärr knakade sadelstolpen eller vad det nu var. Får läggas till listan med småsaker som behöver åtgärdas på cyklarna. Bakom mig brusade ringleden likt en urban älv.

 

Energikaka?
Energikaka?

 

Turen må se ut som en kringla men hemma väntade varma nybakade hurtbullar. Jäkligt goda!

Ibland är livet skönt!

Mindre kul är väl att rabiata 48-timmarsregler på dagis gör att jag missar ”småstjärnorna” ikväll och får stanna hemma med numera frisk åttaåring.

/ J – tror cirkeln är sluten

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

En ledig eftermiddag en varm dag i slutet av maj bör nästan spenderas på cykel. Jag försökte därför planera ett kortare mtb-pass. Tankarna gick mest i cirklar så därför beslöt jag att även turen fick göra det. Små cirklar med start i Fyllerydsskogen som ligger runt knuten bokstavligen talat.

Mina något rubbade cirklar
Mina något rubbade cirklar

 

Det är bra med soliga dagar. Särskilt om man vill sniffa doft av kåda och torr barrmatta. Hade nästan glömt bort hur roligt det är att trampa i skogen och hur jobbigt det kan vara. Inte många att ta rygg på och inte rullar det så lätt heller.

Stannade efter ett tag och tog ett kort på mig själv. Det skall man ju nuförtiden. Kändes märkligt men det kan konstateras att undertecknad verkar trivas bättre i skogen än på bild. 

 

Ett numera så populärt självporträtt, man ser nöjd ut i skogen
Ett numera så populärt självporträtt, man ser nöjd ut i skogen

Sen blev det mer filosofiskt då stigarna som delade på sig påminde om alla vägval som görs under livet. Somliga väl planerade andra mer spontana och de flesta helt slumpartade.

 

Skogsfilosofi
Skogsfilosofi

På vägen tänkte jag sedan på ljud. Stadens ljud och mina. Tyvärr knakade sadelstolpen eller vad det nu var. Får läggas till listan med småsaker som behöver åtgärdas på cyklarna. Bakom mig brusade ringleden likt en urban älv.

 

Energikaka?
Energikaka?

 

Turen må se ut som en kringla men hemma väntade varma nybakade hurtbullar. Jäkligt goda!

Ibland är livet skönt!

Mindre kul är väl att rabiata 48-timmarsregler på dagis gör att jag missar ”småstjärnorna” ikväll och får stanna hemma med numera frisk åttaåring.

/ J – tror cirkeln är sluten

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Morgonmek och milstolpar

21 Maj 2014

I förrgår upptäckte jag att mina bromsklossar på allväderscykeln var totalt slut. Eller snarare kom jag att tänka på det igen. När jag var tvungen att bromsa. Hade tänkt att byta dem samma dag men det blev inte av. Vad jag däremot upptäckte under morgonpendlingen igår var att jag hade släppt bromsarna när jag undersökte dem och på nybörjarvis glömt att återställa dem. Bromslöst nedför backen vid Per Lagerkvists väg. Spännande.

Hade tänkt fixa det nu i morse samtidigt som en morsdagspresent åt grannfrun skulle ordnas. Bicycle repairman hade lovat att montera en cykeldator. Den gick snabbt och smidigt trots att den var från Biltema. Och eftersom jag kan aldrig låta saker vara ifred passade jag på att smygjustera den för en cyklist något avskräckande sittställningen en aning. Sadeln något högre och framförallt i våg. Sen kan en kedja så smutsig att den fått skägg inte få passera så även det åtgärdades.

Jag glömde bort att meka klart i värmen eftersom jag blev cykelsugen den här delvis lediga, delvis Vabbiga dagen. Efter att ha rengjort cykeln från resterna av den sista drabbningen upptäcktes att magneten till min cykeldator saknades. Förtretligt då den måste försvunnit nyligen eftersom jag hade tid och snitt från måndagsturen. Faslig tur att man inte slänger allt och därför efter en stunds smula kreativ arkeologi kunde rota fram en gammal magnet från en Sigmadator som blivit över.

En av två milstolpar - lugn cykling. Den andra att köra T o R. 
En av två milstolpar – lugn cykling. Den andra att köra T o R
Fantastisk dag för en tur och en av de första man behövt fundera på att klä sig så svalt som möjligt. En sällskaplig bris underhöll lövkronorna och fick mig att fundera ett tag på färdriktning men lade snabbt ned de tankarna och bestämde mig för att köra åt Rottnehållet.

Tiden som stod till buds var något begränsad så jag beslöt mig för att göra något jag i princip aldrig gör annars. Att köra en ”T o R”-sträckning istället för en runda. Utfärden blev helt enkelt så lång som jag hann på Stojby/Rottne/Brittatorp/Braås-vägen på 55 minuter. Sen körde jag hem.

Det blev en första milstolpe i mitt landvägscyklande då jag aldrig gjort så förut. Det har hänt med mtb när jag tränade inför cykelvasan förra året måste medges. Det var ingen uppbygglig erfarenhet.

Den andra milstolpen handlade om att absolut inte öka farten mer än att det kändes riktigt bekvämt att cykla. En riktigt lugn tur alltså. Det gick det med. Turen blev varm, skön och avslappnad.

Sommarlik vändpunkt i Eke
Sommarlik vändpunkt i Eke

Antal cyklistmöten med medföljande utbyte av hälsningar: två

Antal glada tut från bilar som uppenbarligen kände igen mig: likaledes två

Antal espingar vid vägkanten: en, först förväxlad med en latmask
 
Vid fototillfället ovan råkade jag snegla ned mot bakhjulet bara för att upptäcka att mer mekande är av nöden tvungen. Korden börjar lysa igenom slitytan på bakdäcket och det är aldrig ett bra tecken. Det däck jag tänkt pensionera redan efter lördagens runda satt tydligen kvar. Det blir nog ett lite större projekt än bara däcksbyte då jag passar på att byta hjul också för att köra på min andra kassett/kedjekombination.
Metallglans hör inte hemma på en bromsklossyta
Metallglans hör inte hemma på en bromsklossyta
 

Javisst ja…bromsarna på allväderspendlarhärken är fortfarande inte fixade. Hoppas jag inte glömmer bort det till imorgon igen.

/ J – stolpskott eller stolpfinnare

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

I förrgår upptäckte jag att mina bromsklossar på allväderscykeln var totalt slut. Eller snarare kom jag att tänka på det igen. När jag var tvungen att bromsa. Hade tänkt att byta dem samma dag men det blev inte av. Vad jag däremot upptäckte under morgonpendlingen igår var att jag hade släppt bromsarna när jag undersökte dem och på nybörjarvis glömt att återställa dem. Bromslöst nedför backen vid Per Lagerkvists väg. Spännande.

Hade tänkt fixa det nu i morse samtidigt som en morsdagspresent åt grannfrun skulle ordnas. Bicycle repairman hade lovat att montera en cykeldator. Den gick snabbt och smidigt trots att den var från Biltema. Och eftersom jag kan aldrig låta saker vara ifred passade jag på att smygjustera den för en cyklist något avskräckande sittställningen en aning. Sadeln något högre och framförallt i våg. Sen kan en kedja så smutsig att den fått skägg inte få passera så även det åtgärdades.

Jag glömde bort att meka klart i värmen eftersom jag blev cykelsugen den här delvis lediga, delvis Vabbiga dagen. Efter att ha rengjort cykeln från resterna av den sista drabbningen upptäcktes att magneten till min cykeldator saknades. Förtretligt då den måste försvunnit nyligen eftersom jag hade tid och snitt från måndagsturen. Faslig tur att man inte slänger allt och därför efter en stunds smula kreativ arkeologi kunde rota fram en gammal magnet från en Sigmadator som blivit över.

En av två milstolpar - lugn cykling. Den andra att köra T o R. 
En av två milstolpar – lugn cykling. Den andra att köra T o R
Fantastisk dag för en tur och en av de första man behövt fundera på att klä sig så svalt som möjligt. En sällskaplig bris underhöll lövkronorna och fick mig att fundera ett tag på färdriktning men lade snabbt ned de tankarna och bestämde mig för att köra åt Rottnehållet.

Tiden som stod till buds var något begränsad så jag beslöt mig för att göra något jag i princip aldrig gör annars. Att köra en ”T o R”-sträckning istället för en runda. Utfärden blev helt enkelt så lång som jag hann på Stojby/Rottne/Brittatorp/Braås-vägen på 55 minuter. Sen körde jag hem.

Det blev en första milstolpe i mitt landvägscyklande då jag aldrig gjort så förut. Det har hänt med mtb när jag tränade inför cykelvasan förra året måste medges. Det var ingen uppbygglig erfarenhet.

Den andra milstolpen handlade om att absolut inte öka farten mer än att det kändes riktigt bekvämt att cykla. En riktigt lugn tur alltså. Det gick det med. Turen blev varm, skön och avslappnad.

Sommarlik vändpunkt i Eke
Sommarlik vändpunkt i Eke

Antal cyklistmöten med medföljande utbyte av hälsningar: två

Antal glada tut från bilar som uppenbarligen kände igen mig: likaledes två

Antal espingar vid vägkanten: en, först förväxlad med en latmask
 
Vid fototillfället ovan råkade jag snegla ned mot bakhjulet bara för att upptäcka att mer mekande är av nöden tvungen. Korden börjar lysa igenom slitytan på bakdäcket och det är aldrig ett bra tecken. Det däck jag tänkt pensionera redan efter lördagens runda satt tydligen kvar. Det blir nog ett lite större projekt än bara däcksbyte då jag passar på att byta hjul också för att köra på min andra kassett/kedjekombination.
Metallglans hör inte hemma på en bromsklossyta
Metallglans hör inte hemma på en bromsklossyta
 

Javisst ja…bromsarna på allväderspendlarhärken är fortfarande inte fixade. Hoppas jag inte glömmer bort det till imorgon igen.

/ J – stolpskott eller stolpfinnare

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Mullrande måndagstur - en utmaning för den sanne solskenscyklisten

20 Maj 2014

När jag klädde mig hemma mullrade åskan effektfullt i fonden som den gjort hela eftermiddagen även om det inte regnade än. Det är småmysigt på något vis men jag hade föredragit sol måste jag erkänna. Klädvalet föll därför på vindväst och armvärmare. Tog mina gamla epoxilagade skor eftersom jag hade på känn att det kunde bli aningen blött och skitigt. Och för att inte få allt grus i ögonen blev det kontrastglas. Dessa beslut gjorde att jag kände mig både klok och förnuftig.

Åskan nöjde sig senare inte med en tillbakadragen roll utan klev fram som huvudaktör när vi samlats på stadens torg. Vi var ett antal som hukade under balkongen på residenset för att få lite skydd från de tunga dropparna som börjat falla.

Åska över Växjö
Åska över Växjö

Efter en stund skruvade naturen upp basen ett par snäpp och blixtarna ljungade. Mycket effektfullt. Moder natur gillar uppenbarligen cyklar och beslutade för att stå för fyrverkerier och fanfarer för att fira vår avfärd.

Vi var färre än vanligt och grupperna därför inte lika många. Jag beslöt mig efter lite velande att delta i ”frifartsgruppen” för att se om jag kunde hänga med ett tag. Den uttalade tanken där var dock att köra jämnare än vanligt vilket ökade chanserna till bra träning för mig. Gruppen var tämligen stor då ett antal blivande vätterncyklister vill känna på formen inför stundade rundande av pöl.

Det gick för det mesta rätt bra. Blöta var vi innan vi lämnat stadsgränsen. Tempot uppför den inledande Högstorpsbacken var lugnt och benen hann bli varma. På toppen väntade Isac som brukar ansluta till snabbgruppen där. Därefter försvann hann mystiskt ett längre tag för att efter ett par mil senare dyka upp igen. Jag frågade nyfiket om vart han tog vägen och hann höra något om att det var ”J:s” fel innan jag matade vidare i vår kedja. Det där tarvar nog en förklaring vad det lider.  Vi var många för att vara i den här gruppen och så här långt orkade alla bidra med dragjobb.

Turen går söderut vilket ledde rakt in i åskskurarna som avlöste varandra ett tag. Här och var hade skurarna gjort att det svämmat över både på vägen och bredvid. Farten skruvades upp efterhand som den plägar göra och det kändes bra så långt. Bara motlut undvikes så hänger jag med ett tag. Kände mig ändå rätt stark men när farten gled så sakteliga upp mot de fyrtio och sen över det i slakmotorna och småbacken upp mot Väghult fick jag och några till bilda en grupetto. Efter hopsamling vid korsningen färdades vi i samlad tropp med en nästan obligatorisk fartökning på slutet. Jag gjorde något för mig ytterst ovanligt och stod över ett antal förningar. Det visade sig vara ett bra beslut som gjorde att jag kunde hänga med hem. Sen bidrog det faktum att de starkaste inte gick ab loc uppför backen efter Vederslöv att planen fungerade.

Det förnuftiga klädvalet gjorde att jag var perfekt klädd. Så länge jag rörde på mig vill säga. Blev sen kall efteråt. Cykling är ju socialt så en stunds samtal med en viss glad mackägare fördröjde hemfärden mot den hägrande varma duschen. Sen tycks det obligatoriskt nuförtiden att jag möter två hundar Engdahl med husse i släptåg efter turen vilket ytterligare fördröjde hemkomsten.

Väl innan för dörren blötare än en katt i en vattentunna så funderade jag över teknikens utveckling. Vad skall man göra när de digitala medierna tagit över? Tidningspapper är så mycket mer effektivt än lcd-skärmar för att torka blöta cykelskor.

När jag hängde upp cykeln rann det nog en halv liter vatten ur ramen. Intressant. Den lär behöva bli ompysslad omgående.

/ J – meteorologcyklist

#cykligare #knivesandbikes

När jag klädde mig hemma mullrade åskan effektfullt i fonden som den gjort hela eftermiddagen även om det inte regnade än. Det är småmysigt på något vis men jag hade föredragit sol måste jag erkänna. Klädvalet föll därför på vindväst och armvärmare. Tog mina gamla epoxilagade skor eftersom jag hade på känn att det kunde bli aningen blött och skitigt. Och för att inte få allt grus i ögonen blev det kontrastglas. Dessa beslut gjorde att jag kände mig både klok och förnuftig.

Åskan nöjde sig senare inte med en tillbakadragen roll utan klev fram som huvudaktör när vi samlats på stadens torg. Vi var ett antal som hukade under balkongen på residenset för att få lite skydd från de tunga dropparna som börjat falla.

Åska över Växjö
Åska över Växjö

Efter en stund skruvade naturen upp basen ett par snäpp och blixtarna ljungade. Mycket effektfullt. Moder natur gillar uppenbarligen cyklar och beslutade för att stå för fyrverkerier och fanfarer för att fira vår avfärd.

Vi var färre än vanligt och grupperna därför inte lika många. Jag beslöt mig efter lite velande att delta i ”frifartsgruppen” för att se om jag kunde hänga med ett tag. Den uttalade tanken där var dock att köra jämnare än vanligt vilket ökade chanserna till bra träning för mig. Gruppen var tämligen stor då ett antal blivande vätterncyklister vill känna på formen inför stundade rundande av pöl.

Det gick för det mesta rätt bra. Blöta var vi innan vi lämnat stadsgränsen. Tempot uppför den inledande Högstorpsbacken var lugnt och benen hann bli varma. På toppen väntade Isac som brukar ansluta till snabbgruppen där. Därefter försvann hann mystiskt ett längre tag för att efter ett par mil senare dyka upp igen. Jag frågade nyfiket om vart han tog vägen och hann höra något om att det var ”J:s” fel innan jag matade vidare i vår kedja. Det där tarvar nog en förklaring vad det lider.  Vi var många för att vara i den här gruppen och så här långt orkade alla bidra med dragjobb.

Turen går söderut vilket ledde rakt in i åskskurarna som avlöste varandra ett tag. Här och var hade skurarna gjort att det svämmat över både på vägen och bredvid. Farten skruvades upp efterhand som den plägar göra och det kändes bra så långt. Bara motlut undvikes så hänger jag med ett tag. Kände mig ändå rätt stark men när farten gled så sakteliga upp mot de fyrtio och sen över det i slakmotorna och småbacken upp mot Väghult fick jag och några till bilda en grupetto. Efter hopsamling vid korsningen färdades vi i samlad tropp med en nästan obligatorisk fartökning på slutet. Jag gjorde något för mig ytterst ovanligt och stod över ett antal förningar. Det visade sig vara ett bra beslut som gjorde att jag kunde hänga med hem. Sen bidrog det faktum att de starkaste inte gick ab loc uppför backen efter Vederslöv att planen fungerade.

Det förnuftiga klädvalet gjorde att jag var perfekt klädd. Så länge jag rörde på mig vill säga. Blev sen kall efteråt. Cykling är ju socialt så en stunds samtal med en viss glad mackägare fördröjde hemfärden mot den hägrande varma duschen. Sen tycks det obligatoriskt nuförtiden att jag möter två hundar Engdahl med husse i släptåg efter turen vilket ytterligare fördröjde hemkomsten.

Väl innan för dörren blötare än en katt i en vattentunna så funderade jag över teknikens utveckling. Vad skall man göra när de digitala medierna tagit över? Tidningspapper är så mycket mer effektivt än lcd-skärmar för att torka blöta cykelskor.

När jag hängde upp cykeln rann det nog en halv liter vatten ur ramen. Intressant. Den lär behöva bli ompysslad omgående.

/ J – meteorologcyklist

#cykligare #knivesandbikes

Örken runt - om hurusom Norges nationaldag kan firas

17 Maj 2014

Det var lördag morgon och åter distanscyklingsdags. Sommarsolvärme var utlovat och en okulärbesiktning gav vid handen att det verkade stämma överens med verkligheten. Med undantag för att jag inte trampat en meter den här veckan såg förutsättningarna med andra ord ytterst lovande ut.

Men som brukligt är blev det dock en smula kaotiskt när jag skulle iväg. Jag hittade nämligen boven som ledde till förra veckans punkteringsfest. När jag gick ut för att hämta min cykel var mitt bakdäck inte cykeldäcksformat utan pannkaksplatt. Slangen jag så gentilt fått till låns var ett minne blott.

Efter att ha genomsökt däcket hittades puken. En liten illasinnad metallvarelse levde sitt eget liv i korden.

Skrot är skrot om än i fina däck
Skrot är skrot om än i fina däck

Men det började bli bråttom. En kvart kvar till avfärd från simhallen där jag inte befann mig och något fungerande hjul hade jag inte heller. Funderade på att byta däcket till ett gammalt Michelin Ilion som låg och skräpade. Men nej, några mil till får Contidäcket hålla. I med ny slang och express-stressade iväg.

Ett stort uppbåd hade samlats denna soliga förmiddag. Tillräckligt många för att räcka till flera grupper så vi delade in oss. Den tänkta trettionågontinggruppen blev dock för stor. Mer celldelning krävdes.

Herr J som förestod den aktuella gruppen gled upp jämsides och frågade om jag kunde tänka mig att leda en mindre falang med mål att färdas de drygt tio milen runt Örken via Klavreström/Norrhult med cirka 32-33km/h i snitt. Till min förvåning hörde jag min mun säga ja. Vad det nu skulle vara bra för. Med nuvarande form är jag rätt glad om jag tar mig runt den rundan överhuvudtaget eftersom den också bjuder på över 800 höjdmeter.

Fikadags efter 5 km? Nej, celldelning vid Toftastrand
Fikadags efter 5 km? Nej, celldelning vid Toftastrand

Vi blev nio som begynte den färden. Eftersom jag gillar nummer med klang var jag nöjd med antalet. Sedan var två tvungna att avvika varpå sju återstod. Dock var ingen Butter. Jag tänkte på att tid understundom är som små barn, de måste passas.

Vi sökte oss norrut mot guldgrävartrakter och backmarker som strävsamma dvärgar plägar göra.

Det är kuperat land och efter första backen upp mot Hornarydstrakten var värmen uppe. Skulle bli en tung dag i sadeln verkade det som. Sen följde Skärbäcksbacken innan Ramkvilla. Sen nedför i sjuttiosju kilometer i timmen. I det talet är det också klang. Tredje och värsta storbacken i Hörjesås var riktigt jobbig. Tog nästan slut där. Det där med att fästa ett blybälte runt midjan och sen cykla runt med det är verkligen ingen god idé.

Försökte sen köra fort nedför vid backarna vid Libbhults ängar. 79,5 km/h blev det. En förtretlig halvkilometer saknades till de åttio. Men det är faktiskt den högsta hastighet jag nått på svensk mark medelst velociped. Det var måhända fikat i Norrhult som lockade. På plats var redan ett sällskap från Rynkeby och när vi lämnade kom de andra grupperna från vårt gäng.

Dagens ånglok fyller på vätska
Dagens ånglok fyller på vätska

Efter en snitsig högersväng och några kilometer mot Viås lade vi märke till att någon på ett försåtligt vis hade avlägsnat vägen. Återigen kunde det noteras att makadam inte alls är bästa underlaget för 23 mm racerdäck. Något jag redan lärt mig från min förra Båstadtripp så den sensmoralen var bortkastad på mig.

Nästan pittoreskt - nej det är inte grusväg, det är avsaknad av beläggning
Nästan pittoreskt – nej det är inte grusväg, det är avsaknad av beläggning

Att det inte är hälsosamt bevisades av de många grova stenskott som for upp och klonkade mot ramen vilket förvisso är värre för dem med finare cyklar än jag. Sen betonades lärdomen av en punktering.

Naturskönt ställe att utföra reparation på - Viås
Naturskönt ställe att utföra reparation på – Viås

Det är alltid lite kul med pyssel så här en lördag och en stund senare var det löst. Herr P som så frikostigt lånat ut en slang till mig förra veckan fick nu tillbaks den.

På något märkligt vis hjälpte den dubbla vilan efter kaffedrickande och punkapaus. Krafterna återvände i viss mån och efter Braås kände jag mig allt starkare. Vår lilla kedja fungerade väl. Inte längre trött märkte jag i slakmotan upp mot Stojby men så gillar jag fellut bättre än branta backj-r. Det var inget nytt.

Det var en sympatisk utflykt. Den gör vi om igen. Jag brände mig i solen och har nu cykelbränna på armarna. Det kommer jag också att få igen.

/ J – från nordanskog

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Det var lördag morgon och åter distanscyklingsdags. Sommarsolvärme var utlovat och en okulärbesiktning gav vid handen att det verkade stämma överens med verkligheten. Med undantag för att jag inte trampat en meter den här veckan såg förutsättningarna med andra ord ytterst lovande ut.

Men som brukligt är blev det dock en smula kaotiskt när jag skulle iväg. Jag hittade nämligen boven som ledde till förra veckans punkteringsfest. När jag gick ut för att hämta min cykel var mitt bakdäck inte cykeldäcksformat utan pannkaksplatt. Slangen jag så gentilt fått till låns var ett minne blott.

Efter att ha genomsökt däcket hittades puken. En liten illasinnad metallvarelse levde sitt eget liv i korden.

Skrot är skrot om än i fina däck
Skrot är skrot om än i fina däck

Men det började bli bråttom. En kvart kvar till avfärd från simhallen där jag inte befann mig och något fungerande hjul hade jag inte heller. Funderade på att byta däcket till ett gammalt Michelin Ilion som låg och skräpade. Men nej, några mil till får Contidäcket hålla. I med ny slang och express-stressade iväg.

Ett stort uppbåd hade samlats denna soliga förmiddag. Tillräckligt många för att räcka till flera grupper så vi delade in oss. Den tänkta trettionågontinggruppen blev dock för stor. Mer celldelning krävdes.

Herr J som förestod den aktuella gruppen gled upp jämsides och frågade om jag kunde tänka mig att leda en mindre falang med mål att färdas de drygt tio milen runt Örken via Klavreström/Norrhult med cirka 32-33km/h i snitt. Till min förvåning hörde jag min mun säga ja. Vad det nu skulle vara bra för. Med nuvarande form är jag rätt glad om jag tar mig runt den rundan överhuvudtaget eftersom den också bjuder på över 800 höjdmeter.

Fikadags efter 5 km? Nej, celldelning vid Toftastrand
Fikadags efter 5 km? Nej, celldelning vid Toftastrand

Vi blev nio som begynte den färden. Eftersom jag gillar nummer med klang var jag nöjd med antalet. Sedan var två tvungna att avvika varpå sju återstod. Dock var ingen Butter. Jag tänkte på att tid understundom är som små barn, de måste passas.

Vi sökte oss norrut mot guldgrävartrakter och backmarker som strävsamma dvärgar plägar göra.

Det är kuperat land och efter första backen upp mot Hornarydstrakten var värmen uppe. Skulle bli en tung dag i sadeln verkade det som. Sen följde Skärbäcksbacken innan Ramkvilla. Sen nedför i sjuttiosju kilometer i timmen. I det talet är det också klang. Tredje och värsta storbacken i Hörjesås var riktigt jobbig. Tog nästan slut där. Det där med att fästa ett blybälte runt midjan och sen cykla runt med det är verkligen ingen god idé.

Försökte sen köra fort nedför vid backarna vid Libbhults ängar. 79,5 km/h blev det. En förtretlig halvkilometer saknades till de åttio. Men det är faktiskt den högsta hastighet jag nått på svensk mark medelst velociped. Det var måhända fikat i Norrhult som lockade. På plats var redan ett sällskap från Rynkeby och när vi lämnade kom de andra grupperna från vårt gäng.

Dagens ånglok fyller på vätska
Dagens ånglok fyller på vätska

Efter en snitsig högersväng och några kilometer mot Viås lade vi märke till att någon på ett försåtligt vis hade avlägsnat vägen. Återigen kunde det noteras att makadam inte alls är bästa underlaget för 23 mm racerdäck. Något jag redan lärt mig från min förra Båstadtripp så den sensmoralen var bortkastad på mig.

Nästan pittoreskt - nej det är inte grusväg, det är avsaknad av beläggning
Nästan pittoreskt – nej det är inte grusväg, det är avsaknad av beläggning

Att det inte är hälsosamt bevisades av de många grova stenskott som for upp och klonkade mot ramen vilket förvisso är värre för dem med finare cyklar än jag. Sen betonades lärdomen av en punktering.

Naturskönt ställe att utföra reparation på - Viås
Naturskönt ställe att utföra reparation på – Viås

Det är alltid lite kul med pyssel så här en lördag och en stund senare var det löst. Herr P som så frikostigt lånat ut en slang till mig förra veckan fick nu tillbaks den.

På något märkligt vis hjälpte den dubbla vilan efter kaffedrickande och punkapaus. Krafterna återvände i viss mån och efter Braås kände jag mig allt starkare. Vår lilla kedja fungerade väl. Inte längre trött märkte jag i slakmotan upp mot Stojby men så gillar jag fellut bättre än branta backj-r. Det var inget nytt.

Det var en sympatisk utflykt. Den gör vi om igen. Jag brände mig i solen och har nu cykelbränna på armarna. Det kommer jag också att få igen.

/ J – från nordanskog

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Punkteringsfest

12 Maj 2014

Utsikter för måndag morgon och kväll: 12 grader och regn.

Jaha, ungefär samma väder som de haft de första dagarna i Girot på den gröna ön. Det har ju inte stoppat dem. Men jag är inte Marcel Kittel. Det blir med andra ord en kall måndagstur ikväll. Får väl försöka cykla mig varm.

Fördelen med regn är att gåvorna från min mor tar sig bättre. En uppstammad krusbärsbuske och en dito röd vinbär. Ytterst praktiskt om man har minimal trädgård.

 

Som man får får man skörda?
Som man får får man skörda?

 

Annars blir det mest sporadisk cykling för mig nuförtiden. Eller det är väl inte sant. Den är regelbunden men en aning gles. I lördags cyklade jag.

Ett moln följde mig till start. Det hängde ovanför mig och delade med sig av alla sina hemligheter och sitt innehåll. Men jag var välklädd i cykelchapeauclaque och varm jacka och frös inte trots duggregnet.

Det blev en lugn och stilla färd i tre grupper med ungefär samma fartambitioner. Lugnet avbröts bara av periodiska punkteringar. Först ut var herr U som hojtade P-ordet i trakterna av Tävelsås. Ett smidigt byte senare var vi på väg. Strax därefter var det min tur. Där fick jag för mitt högmodiga tal om att jag sällan får flata däck. Någon form av genomslag jag inte ens kände i en uppförsbacke.

Inga problem tänkte jag och tog av hjulet. Kontrollerade att det inte satt något i däcket som är aningen slitet. Sen blev jag sur och förbannade lättviktsslangar. De är för känsliga för att byta i fält. Fyllde i lite luft från min patron för att den inte skulle vara för sladdrig men lyckades ändå få den att explodera. Tydligen i kläm någonstans. En vänlig själ förbarmade sig och lånade ut en slang till. Den gick smidigt att få på plats och resten av kolsyran fick mig hem.

 

Cyklar fikar och ägarna väntar utanför
Cyklar fikar och ägarna väntar utanför

 

På vägen hem behövde cyklarna vila varpå ägarna passade på att ta en kaffe och vara sociala. Gråmulet men ett par andetag senare sprack det upp och de avslutande milen bjöd på sol. Då mindes jag varför jag cyklar.

En tur i gemytets tecken som gav ytterligare några mil i klena ben. Ikväll skall det gå aningen fortare är det tänkt. Vi får se hur det blir med det.

/ J – ämnar skörda det som sås

#cykligare #knivesandbikes

Utsikter för måndag morgon och kväll: 12 grader och regn.

Jaha, ungefär samma väder som de haft de första dagarna i Girot på den gröna ön. Det har ju inte stoppat dem. Men jag är inte Marcel Kittel. Det blir med andra ord en kall måndagstur ikväll. Får väl försöka cykla mig varm.

Fördelen med regn är att gåvorna från min mor tar sig bättre. En uppstammad krusbärsbuske och en dito röd vinbär. Ytterst praktiskt om man har minimal trädgård.

 

Som man får får man skörda?
Som man får får man skörda?

 

Annars blir det mest sporadisk cykling för mig nuförtiden. Eller det är väl inte sant. Den är regelbunden men en aning gles. I lördags cyklade jag.

Ett moln följde mig till start. Det hängde ovanför mig och delade med sig av alla sina hemligheter och sitt innehåll. Men jag var välklädd i cykelchapeauclaque och varm jacka och frös inte trots duggregnet.

Det blev en lugn och stilla färd i tre grupper med ungefär samma fartambitioner. Lugnet avbröts bara av periodiska punkteringar. Först ut var herr U som hojtade P-ordet i trakterna av Tävelsås. Ett smidigt byte senare var vi på väg. Strax därefter var det min tur. Där fick jag för mitt högmodiga tal om att jag sällan får flata däck. Någon form av genomslag jag inte ens kände i en uppförsbacke.

Inga problem tänkte jag och tog av hjulet. Kontrollerade att det inte satt något i däcket som är aningen slitet. Sen blev jag sur och förbannade lättviktsslangar. De är för känsliga för att byta i fält. Fyllde i lite luft från min patron för att den inte skulle vara för sladdrig men lyckades ändå få den att explodera. Tydligen i kläm någonstans. En vänlig själ förbarmade sig och lånade ut en slang till. Den gick smidigt att få på plats och resten av kolsyran fick mig hem.

 

Cyklar fikar och ägarna väntar utanför
Cyklar fikar och ägarna väntar utanför

 

På vägen hem behövde cyklarna vila varpå ägarna passade på att ta en kaffe och vara sociala. Gråmulet men ett par andetag senare sprack det upp och de avslutande milen bjöd på sol. Då mindes jag varför jag cyklar.

En tur i gemytets tecken som gav ytterligare några mil i klena ben. Ikväll skall det gå aningen fortare är det tänkt. Vi får se hur det blir med det.

/ J – ämnar skörda det som sås

#cykligare #knivesandbikes

Var är motivationen?

9 Maj 2014

 

”Och den som söker, han finner”

Frågan är vad? Jag letar i stort och smått och försöker hitta motivation till att cykla mer. För just nu är det mil som behövs i benen. Men därtill saknar jag lust.
Frånvaron av entusiasm blir extra påtaglig när det ösregnar på morgonen. Först blev jag blöt sen slutade det när jag kom fram. Sitter nu här och känner doften av blöta jeans.
Inte inspirerande, det ökar inte cykellusten alls.

Jag tänkte jag skulle bli lite mer inspirerad av att se cykel på tv istället. Följer nu ”4-jours” eller Dunkerques 4dagars som i år logiskt varar i fem dagar, tidigare sex. Ahlstrand tog en fin placering igår då han lyckades bli tvåa i skitvädret.

Och framförallt har Emma lyckats slå den ”omöjliga” Vos  första etappen i Storbritannien runt. Men det såg jag aldrig.

Eurosport verkar för övrigt ha gått i taket för nu börjar även sändningar av Californien runt på söndag, Tour D’Azerbaïdjan pågår och Vacchis nya cykelmagasin ”Home of Cycling” har startat och ikväll börjar ju framför allt…

Motivationshöjare?
Motivationshöjare?

Ja och sen kan man alltid se Vuelta Madrid om man vill. Men det vill man inte.

Nu tänker jag söka cykellust långt nere på botten av en kaffekopp.

/ J – sökare

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

 

”Och den som söker, han finner”

Frågan är vad? Jag letar i stort och smått och försöker hitta motivation till att cykla mer. För just nu är det mil som behövs i benen. Men därtill saknar jag lust.
Frånvaron av entusiasm blir extra påtaglig när det ösregnar på morgonen. Först blev jag blöt sen slutade det när jag kom fram. Sitter nu här och känner doften av blöta jeans.
Inte inspirerande, det ökar inte cykellusten alls.

Jag tänkte jag skulle bli lite mer inspirerad av att se cykel på tv istället. Följer nu ”4-jours” eller Dunkerques 4dagars som i år logiskt varar i fem dagar, tidigare sex. Ahlstrand tog en fin placering igår då han lyckades bli tvåa i skitvädret.

Och framförallt har Emma lyckats slå den ”omöjliga” Vos  första etappen i Storbritannien runt. Men det såg jag aldrig.

Eurosport verkar för övrigt ha gått i taket för nu börjar även sändningar av Californien runt på söndag, Tour D’Azerbaïdjan pågår och Vacchis nya cykelmagasin ”Home of Cycling” har startat och ikväll börjar ju framför allt…

Motivationshöjare?
Motivationshöjare?

Ja och sen kan man alltid se Vuelta Madrid om man vill. Men det vill man inte.

Nu tänker jag söka cykellust långt nere på botten av en kaffekopp.

/ J – sökare

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

7 mil och en entrecôte senare - måndagsturen igen

6 Maj 2014

Motivation är bra har jag hört. Så innan jag på sedvanligt vis begav mig mot stadens torg om måndagskvällen för en stunds trampande så tog jag ett kort med mobilen på delar av dagens väntande middag. Sen tänkte jag Åh, sparris.

 

Grön kraft
Grön kraft

 

Sen fumlade jag med min landsvägsespresso som jag delvis lyckades hälla ut på golvet. Det är lite nybörjaraktigt att trycka på fel knapp på sin kaffemaskin så den gör lungo. Får inte plats i koppen noterade jag när jag torkade golvet iförd cykelkläder. Tur att de stretchar. Sen fick jag mitt kaffe och livet kändes aningen bättre.

De delar som betyder något
De delar som betyder något

Antalet glada gamänger som samlats var nog ungefär som vanligt. Dagen till ära blev jag spionerad på via Webkameran på torget och via min påslagna GPS och Endomondo på telefonen. Därför fann jag för bäst att söka mig mot 36-gruppen.

Ibland blir man tröttare än vanligt när man cyklar. Så inte igår. Jag kunde i och för sig inte ha kört fortare mot slutet än vad jag gjorde men jag var ändå kontaktbar även efter de avslutande fartökningarna. Jag var tröttare innan träningen än efter. Ett markant steg i rätt riktning är att det finns ett embryo till kraft att disponera. Ni vet känslan ”ska jag dö nu eller i nästa backe?” Fram till den sista milen kände jag mig faktiskt i princip oberörd. Det som saknas är mil i benen och det kan bara fler timmar i sadeln ge.

Fartökningarna kom sig av att kvällens ledare för gruppen herr T kom med den briljanta idén att vi från Väghult och tillbaks till Teleborg skulle försöka hålla 40km/h i snitt som avslutningspurt. Jag hörde flera röster inklusive min egen samtycka till detta vansinne. Innan detta tilltag hade vi inte nått vårt tänkta snitt på 36 men väl efter. Men kul var det och gruppen fungerade smidigt, stämningen var god och vi hade bra samarbete.

Endomondo fungerade som den skulle och genom det programmet kan någon annan via dator se när man närmar sig basen. Då kan det hända att man får entrecôte, smörslungad sparris och hemslagen bearnaise när man kommer hem. Det fick man.

Motionsmotivation!

/ J – cyklande predator

#cykligare #knivesandbikes

Motivation är bra har jag hört. Så innan jag på sedvanligt vis begav mig mot stadens torg om måndagskvällen för en stunds trampande så tog jag ett kort med mobilen på delar av dagens väntande middag. Sen tänkte jag Åh, sparris.

 

Grön kraft
Grön kraft

 

Sen fumlade jag med min landsvägsespresso som jag delvis lyckades hälla ut på golvet. Det är lite nybörjaraktigt att trycka på fel knapp på sin kaffemaskin så den gör lungo. Får inte plats i koppen noterade jag när jag torkade golvet iförd cykelkläder. Tur att de stretchar. Sen fick jag mitt kaffe och livet kändes aningen bättre.

De delar som betyder något
De delar som betyder något

Antalet glada gamänger som samlats var nog ungefär som vanligt. Dagen till ära blev jag spionerad på via Webkameran på torget och via min påslagna GPS och Endomondo på telefonen. Därför fann jag för bäst att söka mig mot 36-gruppen.

Ibland blir man tröttare än vanligt när man cyklar. Så inte igår. Jag kunde i och för sig inte ha kört fortare mot slutet än vad jag gjorde men jag var ändå kontaktbar även efter de avslutande fartökningarna. Jag var tröttare innan träningen än efter. Ett markant steg i rätt riktning är att det finns ett embryo till kraft att disponera. Ni vet känslan ”ska jag dö nu eller i nästa backe?” Fram till den sista milen kände jag mig faktiskt i princip oberörd. Det som saknas är mil i benen och det kan bara fler timmar i sadeln ge.

Fartökningarna kom sig av att kvällens ledare för gruppen herr T kom med den briljanta idén att vi från Väghult och tillbaks till Teleborg skulle försöka hålla 40km/h i snitt som avslutningspurt. Jag hörde flera röster inklusive min egen samtycka till detta vansinne. Innan detta tilltag hade vi inte nått vårt tänkta snitt på 36 men väl efter. Men kul var det och gruppen fungerade smidigt, stämningen var god och vi hade bra samarbete.

Endomondo fungerade som den skulle och genom det programmet kan någon annan via dator se när man närmar sig basen. Då kan det hända att man får entrecôte, smörslungad sparris och hemslagen bearnaise när man kommer hem. Det fick man.

Motionsmotivation!

/ J – cyklande predator

#cykligare #knivesandbikes

Tidens tecken

2 Maj 2014

Vissa saker är fan ta mig bara sorgliga. Det ligger en viss symbolik i att riva en anrik teater i Folkets Park på första maj. Det fanns kanske bättre dagar att välja kan man tycka. Eller kanske inte? Allt för att istället uppföra lyxbostäder. Det är vad som sker här och nu.

Folkparksteatern

Och så for 34:an i himlen in

Huset jag själv sitter i för stunden är för övrigt markerat med en stor blå rektangel på detaljplanen. Den står för att en huskropp skall placeras tvärs över rummet. Det blir något obekväm att sitta här då.

Alla verksamheter som befinner sig inom området får flytta på sig. Vad Växjö behöver är ju lite fler centrala lyxkåkar. Men säljarna på Carlssonhus är väl lyckliga. Där fordom fanns en publik 50-metersbassäng en bit ifrån mitt fönster är nu villor.

Även det gamla vattentornet skall som bekant rivas till förmån för bostäder. Utvecklingen är tydlig. Fler offentliga miljöer bort och privata utrymmen tar dess plats.

Stadens rum privatiseras. Oönskade element skall bort.

/ J – halvmilitant

Vissa saker är fan ta mig bara sorgliga. Det ligger en viss symbolik i att riva en anrik teater i Folkets Park på första maj. Det fanns kanske bättre dagar att välja kan man tycka. Eller kanske inte? Allt för att istället uppföra lyxbostäder. Det är vad som sker här och nu.

Folkparksteatern

Och så for 34:an i himlen in

Huset jag själv sitter i för stunden är för övrigt markerat med en stor blå rektangel på detaljplanen. Den står för att en huskropp skall placeras tvärs över rummet. Det blir något obekväm att sitta här då.

Alla verksamheter som befinner sig inom området får flytta på sig. Vad Växjö behöver är ju lite fler centrala lyxkåkar. Men säljarna på Carlssonhus är väl lyckliga. Där fordom fanns en publik 50-metersbassäng en bit ifrån mitt fönster är nu villor.

Även det gamla vattentornet skall som bekant rivas till förmån för bostäder. Utvecklingen är tydlig. Fler offentliga miljöer bort och privata utrymmen tar dess plats.

Stadens rum privatiseras. Oönskade element skall bort.

/ J – halvmilitant