En blogg om livet i allmänhet och träningslivet i synnerhet

John
Wikström

Töcken - dagen som försvann

28 Nov 2013

Allt i en soligt töcken. Vädret lär vara vackert där på andra sidan bubblan. Försöker bryta mig ut men den är seg och gör motstånd.

Insomni

Desorienterad, försöker hitta rätt i rummet bland undflyende dimensioner.

Greppar virvlande halmstrån i orkanens öga och krattar en liten jorddoftande hög att ställa mig på.

I bakgrunden repar bandet ”Whisky in the Jar”

och jag cyklar vidare i tillvaron….
…mot nya möten och upptäcker att bromsklossarna behöver rengöras.
Letar lugn och önskar att det finns där i fjärran, kanske redan vid Kungsgatan

 

Växjö jular

Där återfanns julen.

Ensam, adjö
/ J
#cykligare #knivesandbikes

Allt i en soligt töcken. Vädret lär vara vackert där på andra sidan bubblan. Försöker bryta mig ut men den är seg och gör motstånd.

Insomni

Desorienterad, försöker hitta rätt i rummet bland undflyende dimensioner.

Greppar virvlande halmstrån i orkanens öga och krattar en liten jorddoftande hög att ställa mig på.

I bakgrunden repar bandet ”Whisky in the Jar”

och jag cyklar vidare i tillvaron….
…mot nya möten och upptäcker att bromsklossarna behöver rengöras.
Letar lugn och önskar att det finns där i fjärran, kanske redan vid Kungsgatan

 

Växjö jular

Där återfanns julen.

Ensam, adjö
/ J
#cykligare #knivesandbikes

Motsträva - min kropp tycks vara en avighet

27 Nov 2013

Ont gör den här och var och det tycks vara svårt att lokalisera eländet. Misstänkt karpaltunnelsyndrom i högerhanden, eller bara hopklämd nerv i armbågen eller samverkar det med den sneda axeln och diskbråcken i nacken? Ingen som vet och jag har fått en remiss för att bli uppkopplad på det lokala elnätet i Karlskronatrakten. Under tiden sjukgymnastik, läkarbesök och försök till träning.

Myrpiggsvin? Nej, bara min underarm med akupunkturnålar i
Myrpiggsvin? Nej, bara min underarm med akupunkturnålar i

Försökte börja om med styrketräning idag. Gick åt skogen. Vägen dit kändes bra och jag lade lite tryck på pedalerna för att bli uppvärmd samtidigt som jag gnolade ikapp med musiken och försökte njuta av mörket som jag avskyr.

Sen några kilometer jogging på löpband vilket kändes bättre än väntat med tresiffrigt antal kilon att släpa på. Ökade lutningen lite till och konstaterade att konditionen inte är bra.

Därefter maskiner i raskt tempo för att om möjligt bidra med flås. Inga överdrivna vikter, det var ändå omstart som gällde.

Det hjälpte inte, efter ett tag började jag må illa och efter en timma fick jag avbryta då jag höll på att svimma över en dragmaskin. Vacklade ut på toaletten och spydde som en kalv. Yr i huvudet och virrig hade jag svårt att ens ta mig hem. Nu kallsvettig och darrig i kroppen. Vet inte om det är sömnbrist och överkonsumtion av kaffe, allmän stress, OD tabletter eller allt på en gång.

Mitt fysiska jag är en motsträva. 

/ J – för en ojämn kamp mot mig själv

#cykligare #knivesandbikes

Ont gör den här och var och det tycks vara svårt att lokalisera eländet. Misstänkt karpaltunnelsyndrom i högerhanden, eller bara hopklämd nerv i armbågen eller samverkar det med den sneda axeln och diskbråcken i nacken? Ingen som vet och jag har fått en remiss för att bli uppkopplad på det lokala elnätet i Karlskronatrakten. Under tiden sjukgymnastik, läkarbesök och försök till träning.

Myrpiggsvin? Nej, bara min underarm med akupunkturnålar i
Myrpiggsvin? Nej, bara min underarm med akupunkturnålar i

Försökte börja om med styrketräning idag. Gick åt skogen. Vägen dit kändes bra och jag lade lite tryck på pedalerna för att bli uppvärmd samtidigt som jag gnolade ikapp med musiken och försökte njuta av mörket som jag avskyr.

Sen några kilometer jogging på löpband vilket kändes bättre än väntat med tresiffrigt antal kilon att släpa på. Ökade lutningen lite till och konstaterade att konditionen inte är bra.

Därefter maskiner i raskt tempo för att om möjligt bidra med flås. Inga överdrivna vikter, det var ändå omstart som gällde.

Det hjälpte inte, efter ett tag började jag må illa och efter en timma fick jag avbryta då jag höll på att svimma över en dragmaskin. Vacklade ut på toaletten och spydde som en kalv. Yr i huvudet och virrig hade jag svårt att ens ta mig hem. Nu kallsvettig och darrig i kroppen. Vet inte om det är sömnbrist och överkonsumtion av kaffe, allmän stress, OD tabletter eller allt på en gång.

Mitt fysiska jag är en motsträva. 

/ J – för en ojämn kamp mot mig själv

#cykligare #knivesandbikes

Solen skiner alltid i november - Bramstorp tur och retur

24 Nov 2013

Dags att kavla upp imaginära skjortärmar och spotta i ovalkig näve och hugga i. Det kroppsliga förfallet har nått nya avgrundsdjup. Tid att ändra på det.

Har inte cyklat på evigheter. Mountainbike ut i kylan, det går inte längre att förneka att det är kallt.

 

Men titta är det inte...? JO, det är det...
Men titta är det inte…? JO, det är det…

Såg en skylt och följde den i jakt på den döda dagsformen.

Viloplats för den döda fysiken?
Viloplats för den döda fysiken?

 

Funderade kring hur fort det kan gå att rasera något som tagit så lång tid att bygga upp.

Någonstans mellan funderingarna och verkligheten hittad jag födsloplatsen för alla koägg.

 

Ursprung?
Ursprung?

For in mellan träd och grenar in i skymningslandet mellan trötthet och ork, hopp och förtvivlan. Ibland speglade den döende solen sig masungsröd mot tallstammarna.

Bron till skymningslandet, över till andra sidan
Bron till skymningslandet, över till andra sidan

 

Berg och dalbanedag det här med både bra och dåliga stunder. Vaknade till sol och telefonsignal med dystra tidender. Någon jag håller kär skall opereras efter olycka. Oro.

Mötte sen ett rådjur och vi stannade båda upp och insåg att det var dags att vända och där skiljdes våra vägar för gott och vi gick var och en åt sitt.

Väl hemma upptäckte jag att jag frös.

/ J – nedkyld

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Dags att kavla upp imaginära skjortärmar och spotta i ovalkig näve och hugga i. Det kroppsliga förfallet har nått nya avgrundsdjup. Tid att ändra på det.

Har inte cyklat på evigheter. Mountainbike ut i kylan, det går inte längre att förneka att det är kallt.

 

Men titta är det inte...? JO, det är det...
Men titta är det inte…? JO, det är det…

Såg en skylt och följde den i jakt på den döda dagsformen.

Viloplats för den döda fysiken?
Viloplats för den döda fysiken?

 

Funderade kring hur fort det kan gå att rasera något som tagit så lång tid att bygga upp.

Någonstans mellan funderingarna och verkligheten hittad jag födsloplatsen för alla koägg.

 

Ursprung?
Ursprung?

For in mellan träd och grenar in i skymningslandet mellan trötthet och ork, hopp och förtvivlan. Ibland speglade den döende solen sig masungsröd mot tallstammarna.

Bron till skymningslandet, över till andra sidan
Bron till skymningslandet, över till andra sidan

 

Berg och dalbanedag det här med både bra och dåliga stunder. Vaknade till sol och telefonsignal med dystra tidender. Någon jag håller kär skall opereras efter olycka. Oro.

Mötte sen ett rådjur och vi stannade båda upp och insåg att det var dags att vända och där skiljdes våra vägar för gott och vi gick var och en åt sitt.

Väl hemma upptäckte jag att jag frös.

/ J – nedkyld

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Omstarten som kom av sig - höstfan

19 Nov 2013

Jag har varit frånvarande på mer än ett sätt vilse i en kaotisk tillvaro vilket resulterat i ett skenande tåg av ickeaktiviteter. Det har inte skrivits något i den här vrån av världen vilket i sin tur starkt korrelerar med avsaknaden av andra händelser som bör sättas på pränt.

Det har till exempel inte tränats ett levandes grand på flera veckor vilket känns fysiskt betydligt mer ansträngande än att faktiskt göra det. Kroppen är inte ett tempel utan mer att betrakta som en ruin. När jag tittar i träningsdagboken gapar sidorna sorgligt tomma. Ska råda bot på det är det tänkt. Men allt har sin tid.

Tillbaka i den verklighet där klackarna kanske inte befinner sig i taker men där foten i alla fall sätts på Parketten, det råkar nämligen vara namnet på det ställe där jag råkar befinna mig för stunden. Ett varv till på livets dansgolv. I det här fallet ackompanjerat av en coverversion av Springsteens ”The River” som lite avlägset hörs genom golvet där bandet repar.

Det är märkligt att delar av framtiden anträds på en väg som delvis har samma sträckning som den gamla hederliga ”memory lane”. Där borta i slutet av den dammiga landsvägen finns nästa anhalt på den här resan och den visade sig vara av det halare slaget och befann sig i Olofström. Jo det gick bra, det var halt, jag gjorde som man skulle och halkade runt.

Krock-kudde?
Krock-kudde?

Resan fortsätter och det återstår att se vad som kommer härnäst eller om det är avstigning för samtliga.

I vilket fall skall delar av resan ske på cykel inom snar framtid.

/ J – vid sidan om

#cykligare #knivesandbikes

Jag har varit frånvarande på mer än ett sätt vilse i en kaotisk tillvaro vilket resulterat i ett skenande tåg av ickeaktiviteter. Det har inte skrivits något i den här vrån av världen vilket i sin tur starkt korrelerar med avsaknaden av andra händelser som bör sättas på pränt.

Det har till exempel inte tränats ett levandes grand på flera veckor vilket känns fysiskt betydligt mer ansträngande än att faktiskt göra det. Kroppen är inte ett tempel utan mer att betrakta som en ruin. När jag tittar i träningsdagboken gapar sidorna sorgligt tomma. Ska råda bot på det är det tänkt. Men allt har sin tid.

Tillbaka i den verklighet där klackarna kanske inte befinner sig i taker men där foten i alla fall sätts på Parketten, det råkar nämligen vara namnet på det ställe där jag råkar befinna mig för stunden. Ett varv till på livets dansgolv. I det här fallet ackompanjerat av en coverversion av Springsteens ”The River” som lite avlägset hörs genom golvet där bandet repar.

Det är märkligt att delar av framtiden anträds på en väg som delvis har samma sträckning som den gamla hederliga ”memory lane”. Där borta i slutet av den dammiga landsvägen finns nästa anhalt på den här resan och den visade sig vara av det halare slaget och befann sig i Olofström. Jo det gick bra, det var halt, jag gjorde som man skulle och halkade runt.

Krock-kudde?
Krock-kudde?

Resan fortsätter och det återstår att se vad som kommer härnäst eller om det är avstigning för samtliga.

I vilket fall skall delar av resan ske på cykel inom snar framtid.

/ J – vid sidan om

#cykligare #knivesandbikes

”Remember, remember the 5th of November /../”* - eller svaret på allting är 42

5 Nov 2013

Svaret på livet, universum och allting är ju 42 om man får tro Douglas Adams. Och det talet har tydligen med dagens datum att göra har jag förstått.

Dagen började i arla gryning med barnsång och brandlarm. I mitt sömndruckna tillstånd trodde jag först att det var min väckarklocka som löpte amok men så var icke fallet. Nu vet vi i alla fall att brandvarnaren fungerar och att tomtebloss kan utlösa den. Efter att kaoset lagt sig kunde jag konstatera att tårta och sång på sängkanten och en god espresso till det är inte att förakta som en bra start på morgonen.

När jag ändå var uppe fick jag för mig att den här lediga dagen kunde inledas med en cykeltur. Det verkar inte bättre än att min vikt/formkurva inte nått equilibrium ännu. Vikten skenar värre än en exponentialfunktion. Och den bilden var inte tillfredsställande där jag låg i min varma säng efter att ha skjutsat barnen till dagis och skola. Utanför var det grått, kallt och mörkt men rivstartande av nya planer har aldrig skadat. Delar av mig ville ligga kvar men det liksom kliade i kroppen och sen var beslutet fattat, upp, ut och iväg bar det.

 

Min regim har inte varit nådig, här behövs ett nytt styre,  träningsdags!
Min regim har inte varit nådig, här behövs ett nytt styre, träningsdags!

 

Vid starten duggade det lätt och jag undrade i mitt stilla sinne om novembergrått är en färg? Redan efter ett par hundra meter fick jag grus i ögat som sedan blev kvar där i mer än två timmar. Det grumlade min syn på omvärlden och kanske omdömet. Annars tänktes det mer än det trampades idag. Tankarna snurrade avsevärt fortare än pedalerna.

 

Jag tog det medvetet lugnt då träningsomstarter inte gagnas av att man har konstant blodsmak i munnen och i minnet och dessutom har jag de senaste veckorna drabbats av ett kraftigt illamående när jag tagit i ordentligt vid träning, varför vet jag inte. Uppe vid Telestadsåkrarna stannade jag och tog en bild, Växjö vaknar – uppenbarligen tidigare än jag.

 

Växjö vaknar
Växjö vaknar

 

I världen fanns inget ljus men solen kämpade mot det grå och såg ut att kunna nå framgång så småningom. Jag cyklade på med musik i lurarna och löv under däcken. Det var blött, skitigt och råfuktigt. Lera lite här och var på cykeln och mig. Det luktar höst och kyla i antågande.

Växjöruntrundan fick det bli idag eftersom jag inte orkade tänka så här på morgonen och den är lagom lång med sina fyra mil.

Jag stannade bortom sundet för att ta en bild och tankarna surrade i huvudet som vore det en bikupa. Plötsligt tänkte jag på att det vore gott med en banan och på att Öster åkte ur allsvenskan igen. Frågan är varför jag kom att tänka på det jag som inte ens gillar fotboll? Möjligen för att jag dryftade ärendet med herr S för någon dag sedan. Sen slutade jag att tänka på det och då bröt solen igenom molnen. Det tog jag som ett tecken på att jag aldrig mer ska tänka på fotboll. Jag glömde äta min banan.

 

 Nej, det är ingen instagrameffekt,  hösten är verkligen så grå om morgonen
Nej, det är ingen instagrameffekt, hösten är verkligen så grå om morgonen

Det gick ganska bra att cykla idag men inte fort. Grundformen finns där men inte dagsformen som hastigt insomnat. Vet att morgonträning inte är min fason, men nu är det gjort.

Om jag känner mig så mycket visare vet jag inte och frågan till svaret 42 undflyr mig ännu. Men fyrtiotvå är ett mycket snyggare tal än fyrtioett i största allmänhet.

 

/ J – inte mycket klokare men en aning äldre
*G Fawkes var för övrigt anställd som vasall under en tid och gick då faktiskt under namnet John

 

#cykligare #knivesandbikes

Svaret på livet, universum och allting är ju 42 om man får tro Douglas Adams. Och det talet har tydligen med dagens datum att göra har jag förstått.

Dagen började i arla gryning med barnsång och brandlarm. I mitt sömndruckna tillstånd trodde jag först att det var min väckarklocka som löpte amok men så var icke fallet. Nu vet vi i alla fall att brandvarnaren fungerar och att tomtebloss kan utlösa den. Efter att kaoset lagt sig kunde jag konstatera att tårta och sång på sängkanten och en god espresso till det är inte att förakta som en bra start på morgonen.

När jag ändå var uppe fick jag för mig att den här lediga dagen kunde inledas med en cykeltur. Det verkar inte bättre än att min vikt/formkurva inte nått equilibrium ännu. Vikten skenar värre än en exponentialfunktion. Och den bilden var inte tillfredsställande där jag låg i min varma säng efter att ha skjutsat barnen till dagis och skola. Utanför var det grått, kallt och mörkt men rivstartande av nya planer har aldrig skadat. Delar av mig ville ligga kvar men det liksom kliade i kroppen och sen var beslutet fattat, upp, ut och iväg bar det.

 

Min regim har inte varit nådig, här behövs ett nytt styre,  träningsdags!
Min regim har inte varit nådig, här behövs ett nytt styre, träningsdags!

 

Vid starten duggade det lätt och jag undrade i mitt stilla sinne om novembergrått är en färg? Redan efter ett par hundra meter fick jag grus i ögat som sedan blev kvar där i mer än två timmar. Det grumlade min syn på omvärlden och kanske omdömet. Annars tänktes det mer än det trampades idag. Tankarna snurrade avsevärt fortare än pedalerna.

 

Jag tog det medvetet lugnt då träningsomstarter inte gagnas av att man har konstant blodsmak i munnen och i minnet och dessutom har jag de senaste veckorna drabbats av ett kraftigt illamående när jag tagit i ordentligt vid träning, varför vet jag inte. Uppe vid Telestadsåkrarna stannade jag och tog en bild, Växjö vaknar – uppenbarligen tidigare än jag.

 

Växjö vaknar
Växjö vaknar

 

I världen fanns inget ljus men solen kämpade mot det grå och såg ut att kunna nå framgång så småningom. Jag cyklade på med musik i lurarna och löv under däcken. Det var blött, skitigt och råfuktigt. Lera lite här och var på cykeln och mig. Det luktar höst och kyla i antågande.

Växjöruntrundan fick det bli idag eftersom jag inte orkade tänka så här på morgonen och den är lagom lång med sina fyra mil.

Jag stannade bortom sundet för att ta en bild och tankarna surrade i huvudet som vore det en bikupa. Plötsligt tänkte jag på att det vore gott med en banan och på att Öster åkte ur allsvenskan igen. Frågan är varför jag kom att tänka på det jag som inte ens gillar fotboll? Möjligen för att jag dryftade ärendet med herr S för någon dag sedan. Sen slutade jag att tänka på det och då bröt solen igenom molnen. Det tog jag som ett tecken på att jag aldrig mer ska tänka på fotboll. Jag glömde äta min banan.

 

 Nej, det är ingen instagrameffekt,  hösten är verkligen så grå om morgonen
Nej, det är ingen instagrameffekt, hösten är verkligen så grå om morgonen

Det gick ganska bra att cykla idag men inte fort. Grundformen finns där men inte dagsformen som hastigt insomnat. Vet att morgonträning inte är min fason, men nu är det gjort.

Om jag känner mig så mycket visare vet jag inte och frågan till svaret 42 undflyr mig ännu. Men fyrtiotvå är ett mycket snyggare tal än fyrtioett i största allmänhet.

 

/ J – inte mycket klokare men en aning äldre
*G Fawkes var för övrigt anställd som vasall under en tid och gick då faktiskt under namnet John

 

#cykligare #knivesandbikes