En blogg om livet i allmänhet och träningslivet i synnerhet

John
Wikström

Växjöruntrundan X2 - distanspass som sved i benen

30 Okt 2013

Det var ett tag sen jag körde någon längre sträcka på cykel. Så efter att ha pratat med herr A idag om Växjöruntrundan i annat sammanhang så beslöt jag mig för att det var en lämplig sträckning att köra ett par varv på. Det liknade bitvis hinderlöpning. En och annan pinne (läs träd) hade fallit över spåret och även om de flesta av de större var bortkapade så fanns det en och annan kvar.

Vädret var till en början mulet och det regnade lätt vid något tillfälle. Så småningom tittade en blek sol fram och lyste upp tillvaron där den hängde lågt över trädtopparna. Tänkte jag skulle köra de två varven på strax under tre timmar så jag öppnade  lugnt. Tur var väl det eftersom det bitvis låg rätt mycket skräp på vägen. Allt från mindre grenar till träd i varierande storlek.

Gråmulet sund på varv ett
Gråmulet sund på varv ett

Några gick att köra över andra fick man väja för och somligt krävde avsittning från fordonet. I närheten av hundklubben var det dock stopp. Det fick bli en liten skogspromenad på första varvet och på andra varvet ändrade jag sträckningen något för att slippa upprepa det hela.

Hindren kom i olilka storlekar. Hinder att ducka under strax innan Araby badplats
Hindren kom i olilka storlekar. Hinder att ducka under strax innan Araby badplats
Hopphinder i eftermiddagssol vid Evedal
Hopphinder i eftermiddagssol vid Evedal
Trädvägg på Gudrunvis vid hundklubben.  Ingen slipper här fram.
Trädvägg på Gudrunvis vid hundklubben. Ingen slipper här fram.

På vägen mötte jag två skägg och ett grådjur.

Grådjuret var nog egentligen ett rådjur men skymningsljuset och vinterpälsen förvandlade kreaturet till ett tyst fabeldjur där det stod och iakttog mig från sin position i ett buskage. Skäggen var två mäktiga helskägg som oberoende av varandra var ute och sprang i spåret. Trenden bland Växjös löpare synes klar. Den ståtliga behåringen fladdrade i takt med stegen på ett imponerande vis på de två gentlemännen.

Själva cyklingen gick väl sådär. Jag missade min måltid med två minuter men med tanke på alla stopp så var det väl okej. Sen måste erkännas att jag var duktigt trött sista milen. Det märks att det var ett tag sedan jag körde något tretimmarspass. Finns lite att jobba på där. Tyvärr har jag väl lagt på mig några kilon till noterar jag. Likt en björn äter jag upp mig inför vinterdvalan. Ska man bli stark som en björn får man lyfta skrot så det gör jag imorgon.

/ J – funderar på att odla löparskägg

 

#cykligare #knivesandbikes 

Det var ett tag sen jag körde någon längre sträcka på cykel. Så efter att ha pratat med herr A idag om Växjöruntrundan i annat sammanhang så beslöt jag mig för att det var en lämplig sträckning att köra ett par varv på. Det liknade bitvis hinderlöpning. En och annan pinne (läs träd) hade fallit över spåret och även om de flesta av de större var bortkapade så fanns det en och annan kvar.

Vädret var till en början mulet och det regnade lätt vid något tillfälle. Så småningom tittade en blek sol fram och lyste upp tillvaron där den hängde lågt över trädtopparna. Tänkte jag skulle köra de två varven på strax under tre timmar så jag öppnade  lugnt. Tur var väl det eftersom det bitvis låg rätt mycket skräp på vägen. Allt från mindre grenar till träd i varierande storlek.

Gråmulet sund på varv ett
Gråmulet sund på varv ett

Några gick att köra över andra fick man väja för och somligt krävde avsittning från fordonet. I närheten av hundklubben var det dock stopp. Det fick bli en liten skogspromenad på första varvet och på andra varvet ändrade jag sträckningen något för att slippa upprepa det hela.

Hindren kom i olilka storlekar. Hinder att ducka under strax innan Araby badplats
Hindren kom i olilka storlekar. Hinder att ducka under strax innan Araby badplats
Hopphinder i eftermiddagssol vid Evedal
Hopphinder i eftermiddagssol vid Evedal
Trädvägg på Gudrunvis vid hundklubben.  Ingen slipper här fram.
Trädvägg på Gudrunvis vid hundklubben. Ingen slipper här fram.

På vägen mötte jag två skägg och ett grådjur.

Grådjuret var nog egentligen ett rådjur men skymningsljuset och vinterpälsen förvandlade kreaturet till ett tyst fabeldjur där det stod och iakttog mig från sin position i ett buskage. Skäggen var två mäktiga helskägg som oberoende av varandra var ute och sprang i spåret. Trenden bland Växjös löpare synes klar. Den ståtliga behåringen fladdrade i takt med stegen på ett imponerande vis på de två gentlemännen.

Själva cyklingen gick väl sådär. Jag missade min måltid med två minuter men med tanke på alla stopp så var det väl okej. Sen måste erkännas att jag var duktigt trött sista milen. Det märks att det var ett tag sedan jag körde något tretimmarspass. Finns lite att jobba på där. Tyvärr har jag väl lagt på mig några kilon till noterar jag. Likt en björn äter jag upp mig inför vinterdvalan. Ska man bli stark som en björn får man lyfta skrot så det gör jag imorgon.

/ J – funderar på att odla löparskägg

 

#cykligare #knivesandbikes 

Efter stormen

30 Okt 2013

 

Häromdagen var det en smula blåsigt i sydsverige som ni kanske noterade. Ute vill säga, på det personliga planet blåser det nu  mindre efter några orkanveckor vilket är trivsamt. Det vore väl att ta i att säja att det råder stiltje på det området men en frisk bris är alltid att föredra. Själen har en smula vind i seglen.

Cykling har det inte blivit mycket av på sistone. Hade tänkt att ägna mig åt det igår men kom av mig och cyklade inte längre än till gymmet vilket jag i och för sig var nöjd med.

Cykelalternativ
Cykelalternativ

 

Väl där konstaterade jag väl mest att jag inte känner mig helt kurant än. Körde därför lite längre uppvärmning än vanligt. Någon kilometer rask promenad med rejält motlut för att få upp värmen följt av ett par kilometer löpning. Sen en och en halv timma med skrotlyft. Gick väl sådär. Några övningar kunde jag faktiskt lasta på ordentligt i och några andra blev det sämre bevänt med. Starkare verkar jag dock faktiskt bli. Skall ge det hela ett halvår sen får jag utvärdera projektet.

Träning blev det i alla fall och på vägen hem bjöd moder natur på en stabil motvind som avvärmning. Något av en hinderbana blev det också men ett och annat träd i vägen.

Nyinstallerad hinderbana i Växjö
Nyinstallerad hinderbana i Växjö
Mer rejält hopphinder
Mer rejält hopphinder

Men vindarna var inte i paritet med stormkvällen. Då körde jag hem från goda vänner och fick en rejäl körare i ryggen när passerade Dalborondellen flög uppför backen mot nästa rondell i 45 km/h vilket var en intressant känsla eftersom jag inte tog i något.

Annars har veckan börjat bra efter en fantastiskt vederkvickande helg i Båstad. Eftersom solen nu behagar tittar fram så lockar det allt med en cykeltur för att kompensera bristen på mil i benen. Så får det bli, adios.

/  J – ut ur stormens öga
#cykligare #knivesandbikes

 

Häromdagen var det en smula blåsigt i sydsverige som ni kanske noterade. Ute vill säga, på det personliga planet blåser det nu  mindre efter några orkanveckor vilket är trivsamt. Det vore väl att ta i att säja att det råder stiltje på det området men en frisk bris är alltid att föredra. Själen har en smula vind i seglen.

Cykling har det inte blivit mycket av på sistone. Hade tänkt att ägna mig åt det igår men kom av mig och cyklade inte längre än till gymmet vilket jag i och för sig var nöjd med.

Cykelalternativ
Cykelalternativ

 

Väl där konstaterade jag väl mest att jag inte känner mig helt kurant än. Körde därför lite längre uppvärmning än vanligt. Någon kilometer rask promenad med rejält motlut för att få upp värmen följt av ett par kilometer löpning. Sen en och en halv timma med skrotlyft. Gick väl sådär. Några övningar kunde jag faktiskt lasta på ordentligt i och några andra blev det sämre bevänt med. Starkare verkar jag dock faktiskt bli. Skall ge det hela ett halvår sen får jag utvärdera projektet.

Träning blev det i alla fall och på vägen hem bjöd moder natur på en stabil motvind som avvärmning. Något av en hinderbana blev det också men ett och annat träd i vägen.

Nyinstallerad hinderbana i Växjö
Nyinstallerad hinderbana i Växjö
Mer rejält hopphinder
Mer rejält hopphinder

Men vindarna var inte i paritet med stormkvällen. Då körde jag hem från goda vänner och fick en rejäl körare i ryggen när passerade Dalborondellen flög uppför backen mot nästa rondell i 45 km/h vilket var en intressant känsla eftersom jag inte tog i något.

Annars har veckan börjat bra efter en fantastiskt vederkvickande helg i Båstad. Eftersom solen nu behagar tittar fram så lockar det allt med en cykeltur för att kompensera bristen på mil i benen. Så får det bli, adios.

/  J – ut ur stormens öga
#cykligare #knivesandbikes

Tillökning - nykomling i hjulparken

23 Okt 2013

Ibland är det skönt när saker går undan. Nu kanske jag kan få ordning på min cykel igen efter någon veckas stillestånd. Det kom nämligen ett paket från Tyskland med avsändare Actionsports ”ditt cykelproffs i Sauerland” enligt kartongen. 

 

Paket från Actionsports

Och det visade sig ha innehåll också…

Det vore tusan om inte det här skall hålla
Det vore tusan om inte det här skall hålla

 

Lite av ett ”specialbygge” då det är ett touringhjul, något som inte alltid är helt lätt att få tag i Sverige. Crescenten har nämligen 135 mm bakaxelmått fast det är en hybrid. När jag tänker efter borde det vara lättare att få tag i det måttet nuförtiden när 29″ har etablerats sig som mountainbikemått eller 622 som det egentligen heter. Tjugonio tum är tämligen förvillande då det inte har något med verkligheten att göra.

Hjulet är byggt för att vara starkt så utgångspunkten är ett XT-nav som sedan är ekrat med 32 stycken DT Comp  2.0/1.8 med svarta mässingsnipplar och  en Mavic A719 fälg.

Har även beställt en rejäl lampa utöver den jag redan har. Mörkret tycks ju vara här för att stanna. Det blev ytterligare en sådan här. Funderar på att använda den som pannlampa och dubblera ibland alternativt montera den på mtb när lusten faller på.

Funderar på att bege mig ut i cykelboden för att meka, jag är sugen på en cykeltur trots att jag sprang en runda efter morgonens viktiga möte.

/ J – småhjulande

#cykligare #knivesandbikes

Ibland är det skönt när saker går undan. Nu kanske jag kan få ordning på min cykel igen efter någon veckas stillestånd. Det kom nämligen ett paket från Tyskland med avsändare Actionsports ”ditt cykelproffs i Sauerland” enligt kartongen. 

 

Paket från Actionsports

Och det visade sig ha innehåll också…

Det vore tusan om inte det här skall hålla
Det vore tusan om inte det här skall hålla

 

Lite av ett ”specialbygge” då det är ett touringhjul, något som inte alltid är helt lätt att få tag i Sverige. Crescenten har nämligen 135 mm bakaxelmått fast det är en hybrid. När jag tänker efter borde det vara lättare att få tag i det måttet nuförtiden när 29″ har etablerats sig som mountainbikemått eller 622 som det egentligen heter. Tjugonio tum är tämligen förvillande då det inte har något med verkligheten att göra.

Hjulet är byggt för att vara starkt så utgångspunkten är ett XT-nav som sedan är ekrat med 32 stycken DT Comp  2.0/1.8 med svarta mässingsnipplar och  en Mavic A719 fälg.

Har även beställt en rejäl lampa utöver den jag redan har. Mörkret tycks ju vara här för att stanna. Det blev ytterligare en sådan här. Funderar på att använda den som pannlampa och dubblera ibland alternativt montera den på mtb när lusten faller på.

Funderar på att bege mig ut i cykelboden för att meka, jag är sugen på en cykeltur trots att jag sprang en runda efter morgonens viktiga möte.

/ J – småhjulande

#cykligare #knivesandbikes

Berg och dalbana

22 Okt 2013

Tak, a tak, a tak, a tak, a tak, a tak, a tak, a tak, a tak, – ni vet ljudet av säkerhetsspärrarna under vagnarna när man är på väg uppför den första branta backen. Den med ett stup väntande på andra sidan.

Ibland är allt en emotionell åkattraktion
Ibland är allt en emotionell åkattraktion

 

Känslomässig berg och dalbana idag. Började lågt och nådde toppen av den första backen…sen brant utför med rasande hastighet och fartvind i håret. Bakom mig skrek någon, det var jag.

Sen in i en våldsam kurva och därefter en loop och en korkskruv så jag tappade orienteringen. Kastades mot kanterna av vagnen. Andra backen tog emot. Lugnare fart.

 

Acceleration och ner i en mörk tunnel. Därborta ljus!

Avslutande negativa G backar

Bromsar in dagen med en och en halv timma styrketräning när jag närmar mig stationen. Avstigning för samtliga.

/ J – omtumlad

#cykligare #knivesandbikes

Tak, a tak, a tak, a tak, a tak, a tak, a tak, a tak, a tak, – ni vet ljudet av säkerhetsspärrarna under vagnarna när man är på väg uppför den första branta backen. Den med ett stup väntande på andra sidan.

Ibland är allt en emotionell åkattraktion
Ibland är allt en emotionell åkattraktion

 

Känslomässig berg och dalbana idag. Började lågt och nådde toppen av den första backen…sen brant utför med rasande hastighet och fartvind i håret. Bakom mig skrek någon, det var jag.

Sen in i en våldsam kurva och därefter en loop och en korkskruv så jag tappade orienteringen. Kastades mot kanterna av vagnen. Andra backen tog emot. Lugnare fart.

 

Acceleration och ner i en mörk tunnel. Därborta ljus!

Avslutande negativa G backar

Bromsar in dagen med en och en halv timma styrketräning när jag närmar mig stationen. Avstigning för samtliga.

/ J – omtumlad

#cykligare #knivesandbikes

Cirklar - mtbcykling i hösttider

18 Okt 2013

Ett smått Buddistiskt anslag på cyklingen idag. Jag cyklade i cirklar. Större cirklar runt Växjö stad, eller åtminstone i skogen sydöst om den. Något mindre cirklar halvvilse på stigar i av sly övervuxna kalhyggen och några små cirklar instängd i en stor hage med elstängsel. Allt går runt och kommer igen. 

Och apropå cirklar så påminner hjul om sådana och om det kan sägas att mitt bakhjul höll i alla fall första turen efter uppriktning och ny eker. Risken är väl tyvärr att det smäller snart igen. Tre ekrar är bytta och det är väl inte helt jämt spänt längre. Så det är en tidsfråga innan det blir dags för nytt hjul till den cykeln. Det nyligen beställda bakhjulet till hybriden är redan skickat från Tyskland och på väg. De är lika effektiva som fördomarna de där Tyskarna.

Cyklingen var annars attans kall och det tog ett tag innan fingrarna tinade upp. Det sprängde så där härligt i dem när värmen så sakta återvände.

 

Ibland hittar man märkliga skyltar i skogen!
Ibland hittar man märkliga skyltar i skogen!

Nu ska jag fortsätta tina upp.

 

/ J – kall

#cykligare #knivesandbikes

Ett smått Buddistiskt anslag på cyklingen idag. Jag cyklade i cirklar. Större cirklar runt Växjö stad, eller åtminstone i skogen sydöst om den. Något mindre cirklar halvvilse på stigar i av sly övervuxna kalhyggen och några små cirklar instängd i en stor hage med elstängsel. Allt går runt och kommer igen. 

Och apropå cirklar så påminner hjul om sådana och om det kan sägas att mitt bakhjul höll i alla fall första turen efter uppriktning och ny eker. Risken är väl tyvärr att det smäller snart igen. Tre ekrar är bytta och det är väl inte helt jämt spänt längre. Så det är en tidsfråga innan det blir dags för nytt hjul till den cykeln. Det nyligen beställda bakhjulet till hybriden är redan skickat från Tyskland och på väg. De är lika effektiva som fördomarna de där Tyskarna.

Cyklingen var annars attans kall och det tog ett tag innan fingrarna tinade upp. Det sprängde så där härligt i dem när värmen så sakta återvände.

 

Ibland hittar man märkliga skyltar i skogen!
Ibland hittar man märkliga skyltar i skogen!

Nu ska jag fortsätta tina upp.

 

/ J – kall

#cykligare #knivesandbikes

Plan B - jag behöver alternativ

15 Okt 2013

Vissa dagar går saker och ting bara åt skogen. Just idag var en sådan dag, på fler plan än jag skulle önska. Cyklarna får väl i det fallet symbolisera något mer än sig själva eftersom det knappast var det värsta som hände.

Ibland behövs en reservplan
Ibland behövs en reservplan

Hade tänkt att köra ett dubbelpass med cykling på förmiddagen idag och styrketräning på kvällen. Av de grandiosa planerna blev det fiasko. Igår gick det då jag körde ett pass spinning efter en timme styrketräning.

Idag trasig cykel. Fick aldrig någon fason på den ständigt uppglappande bakaxeln på min Crescent. Hur jag än justerade lagerspänning så sket det sig efter ett tag. Och söndags blev det riktigt jävligt då både axeln och body lossnade när jag försökte köra Växjöruntrundan. Kom hem demonterade allt, drog åt och fettade om det jag kunde och fem minuter senare var det likadant igen. Återstod att låta någon expert ta en titt på det hela. Han ringde inom kort och konstaterande att han aldrig sett något liknande. Gängorna till bulten som håller fast bodyn i navet var slut.

Bra hjul, frid över dess minne. Har redan beställt ett nytt. Den cykeln är liksom mitt huvudsakliga transportmedel likväl min vinterträningscykel. Den måste fungera helt enkelt. Det nya hjulet blir snarlikt det gamla men med något bättre fälg. XT, A719, DT Comp 2.0/1-8 för den som förstår vad det betyder. Allt från den här sidan! Hoppas jag får det fort!

På vägen ned till stan för att hämta medicin samt det gamla skrotade hjulet som jag får använda som reservdelshjul då body, lager och axel verkar om så upptäckte jag att bakhjulet på mtb:n var rejält skevt. Vid en okulär besiktning kunde konstateras att en eker på det fanskapet var av också. Så jag hämtade ut ett hjul och lämnade ett annat på hos Växjö cykelservice.

Efter det var träningslusten död.

Därifrån gick dagen utför och i posten väntade några brev jag inte ville ha eller läsa. Sen blev det värre. En riktig skitdag faktiskt. Hoppas ni slipper sådana.

Måtte den ta slut fort även om jag misstänker att natten blir lång.

/ J – inser att det nya dygnet börjat…lika illa som det gamla slutade

Vissa dagar går saker och ting bara åt skogen. Just idag var en sådan dag, på fler plan än jag skulle önska. Cyklarna får väl i det fallet symbolisera något mer än sig själva eftersom det knappast var det värsta som hände.

Ibland behövs en reservplan
Ibland behövs en reservplan

Hade tänkt att köra ett dubbelpass med cykling på förmiddagen idag och styrketräning på kvällen. Av de grandiosa planerna blev det fiasko. Igår gick det då jag körde ett pass spinning efter en timme styrketräning.

Idag trasig cykel. Fick aldrig någon fason på den ständigt uppglappande bakaxeln på min Crescent. Hur jag än justerade lagerspänning så sket det sig efter ett tag. Och söndags blev det riktigt jävligt då både axeln och body lossnade när jag försökte köra Växjöruntrundan. Kom hem demonterade allt, drog åt och fettade om det jag kunde och fem minuter senare var det likadant igen. Återstod att låta någon expert ta en titt på det hela. Han ringde inom kort och konstaterande att han aldrig sett något liknande. Gängorna till bulten som håller fast bodyn i navet var slut.

Bra hjul, frid över dess minne. Har redan beställt ett nytt. Den cykeln är liksom mitt huvudsakliga transportmedel likväl min vinterträningscykel. Den måste fungera helt enkelt. Det nya hjulet blir snarlikt det gamla men med något bättre fälg. XT, A719, DT Comp 2.0/1-8 för den som förstår vad det betyder. Allt från den här sidan! Hoppas jag får det fort!

På vägen ned till stan för att hämta medicin samt det gamla skrotade hjulet som jag får använda som reservdelshjul då body, lager och axel verkar om så upptäckte jag att bakhjulet på mtb:n var rejält skevt. Vid en okulär besiktning kunde konstateras att en eker på det fanskapet var av också. Så jag hämtade ut ett hjul och lämnade ett annat på hos Växjö cykelservice.

Efter det var träningslusten död.

Därifrån gick dagen utför och i posten väntade några brev jag inte ville ha eller läsa. Sen blev det värre. En riktig skitdag faktiskt. Hoppas ni slipper sådana.

Måtte den ta slut fort även om jag misstänker att natten blir lång.

/ J – inser att det nya dygnet börjat…lika illa som det gamla slutade

Ett stilla jubileum - ett år och fyra dagar sedan den här bloggen såg dagens ljus

12 Okt 2013

Det kanske borde ha firats med buller och bång men händelsen passerade tämligen obemärkt. Mest kanske för att jag är så disträ så jag helt missat det och såg det först nu. I hösttider i nådens år 2012 påbörjades det här experimentet som till dags dato har genererat strax över 200 publicerade texter. Ytterligare ett antal ligger och skräpar under ”utkast”. Nu är det i alla fall noterat, någon jäkla ordning får det vara även på en blogg.

Naturen väljer att fira den här händelsen med ett maffigt färgfyrverkeri. Och jag passade på att cykla en runda mitt i prakten.

Efter att ha kört slut på benen under gårdagens styrkepass fick det bli lugnare cykling idag. Strax under två timmars mtb-cyklande blev det och en oändlig massa meter njutning.

 

Gravfältet i Skir badande i solljus
Gravfältet i Skir badande i solljus

 

Min jakt på stigar till projekt ”Växjörunt” fortsatte. Jag har som ambition att knåpa ihop en runda för mtb som sträcker sig runt alla stadens delar och i huvudsak består av stig och mindre skogsvägar. Någon liten transportsträcka på asfalt blir det men de skall i möjligaste mån undvikas. Idag förde mig sökandet lite söderut då jag snokade i trakterna av Hollstorp och Skir, Trummen och Barnsjön. Det svåra är att binda ihop stigsträckningarna så bra som möjligt. Rundan blir nog tämligen lång, runt 5-6 mil skulle jag tro.

 

Gran och bok, skuggor och sol utanför Högstorp
Gran och bok, skuggor och sol utanför Högstorp

Avbröt cyklandet efter några timmar då det var dags för lunch och jag hade glömt att ta med något att äta. Körde sen vinkelslip istället för cykel. Det gick bra, övade på den ädla konsten att snida böjda former i kakelplattor. Sen övade jag på att samtala.

På väg hem passerade jag en  pyroman...eller någon som eldade höstlöv
På väg hem passerade jag en pyroman…eller någon som eldade höstlöv

Nu skall jag snart öva på att gå och lägga mig. Det är inte en gren jag är världsbäst i så jag misstänker att det inte blir något personligt rekord ikväll heller. Men den som lever får se.

/ J – jubilar

#cykligare #knivesandbikes

Det kanske borde ha firats med buller och bång men händelsen passerade tämligen obemärkt. Mest kanske för att jag är så disträ så jag helt missat det och såg det först nu. I hösttider i nådens år 2012 påbörjades det här experimentet som till dags dato har genererat strax över 200 publicerade texter. Ytterligare ett antal ligger och skräpar under ”utkast”. Nu är det i alla fall noterat, någon jäkla ordning får det vara även på en blogg.

Naturen väljer att fira den här händelsen med ett maffigt färgfyrverkeri. Och jag passade på att cykla en runda mitt i prakten.

Efter att ha kört slut på benen under gårdagens styrkepass fick det bli lugnare cykling idag. Strax under två timmars mtb-cyklande blev det och en oändlig massa meter njutning.

 

Gravfältet i Skir badande i solljus
Gravfältet i Skir badande i solljus

 

Min jakt på stigar till projekt ”Växjörunt” fortsatte. Jag har som ambition att knåpa ihop en runda för mtb som sträcker sig runt alla stadens delar och i huvudsak består av stig och mindre skogsvägar. Någon liten transportsträcka på asfalt blir det men de skall i möjligaste mån undvikas. Idag förde mig sökandet lite söderut då jag snokade i trakterna av Hollstorp och Skir, Trummen och Barnsjön. Det svåra är att binda ihop stigsträckningarna så bra som möjligt. Rundan blir nog tämligen lång, runt 5-6 mil skulle jag tro.

 

Gran och bok, skuggor och sol utanför Högstorp
Gran och bok, skuggor och sol utanför Högstorp

Avbröt cyklandet efter några timmar då det var dags för lunch och jag hade glömt att ta med något att äta. Körde sen vinkelslip istället för cykel. Det gick bra, övade på den ädla konsten att snida böjda former i kakelplattor. Sen övade jag på att samtala.

På väg hem passerade jag en  pyroman...eller någon som eldade höstlöv
På väg hem passerade jag en pyroman…eller någon som eldade höstlöv

Nu skall jag snart öva på att gå och lägga mig. Det är inte en gren jag är världsbäst i så jag misstänker att det inte blir något personligt rekord ikväll heller. Men den som lever får se.

/ J – jubilar

#cykligare #knivesandbikes

Träning - nya vägar och gamla spår

9 Okt 2013

Hade någon sagt till mig bara för någon månad sen att jag skulle börja styrketräna så hade jag trott att vederbörande hade varit mer än lovligt galen. Men nu är det faktum, ett par gånger i veckan verkar det bli och någon gång har det blivit mer än så. Känner mig aningen tvingad nu när jag fått ett anhörigmedlemsskap på ett halvår på Idrottskliniken.

Det går faktiskt bättre än jag trott och passar väl ihop med min sjukgymnastik som nu äntligen påbörjats. Muskelstyrkan är dock rätt obalanserad för att uttrycka det milt. När det gäller ”fria vikter” är det nog lagom med en tändsticka instucken i ett par äpplen men när det gäller benstyrka så talar vi om helt andra belastningar. Men någon gång skall det väl bli någon fysisk fason på mig också. För att underlätta den förvandlingen har jag även börjat springa igen. Får väl se hur länge knän och hälsenor vill vara med den här gången.

Dagens runda blev den ”vanliga” kommaigångrundan vilket innebär ett varv på gula slingan på det närliggande elljusspåret som är 4811 m runt och med sträckan dit och hem blir totaldistansen 6,25 km. Det känns lagom långt så här inledningsvis. Idag gick det väl någorlunda då jag skumpade runt på 33 min lite drygt. Försökte tänka lite på löpsteget och inte anstränga mig för mycket. Fokuserar mer på att komma igång än att springa fort. Några meter hinns även med på löpband då jag brukar värma upp med ett par kilometer inför varje gym-pass.

Det var inte en sådan där gång då man kände för att brista ut i språng men alltför illa var det inte och solen behagade glimta till vid något tillfälle. Annat var det förra löpturen då kände jag mig som en SUV – tung, klumpig och långsam.

Mellan dessa små eskapader har jag hunnit lyfta skrot några gånger som sagt och även avverkat en måndagstur i början av veckan som namnet antyder. Det är ”winter edition” varianten och den utgörs i huvudsak av Växjöruntrundan. Den här gången hade snabbgruppen tyvärr bestämt sig för att ändra sträckning och förlänga den lite, något som jag inte visste på förhand och därmed hade fel cykel för att klara på ett bra sätt. Mycket kan man säga om mitt pendlarök men bra på stig är den inte även om stigen är relativt snäll. Sen ströddes salt i såren när jag blev avhängd av tätgruppen. Körde en stund ihop med en doktor som också tappat rulle och därefter körde jag själv. Tyvärr behagade min lampa lägga av när jag befann mig i trakterna av Pene och resten av turen blev i princip svart. Som tur var hade jag med mig nödbelysning då jag misstänkte att detta kunde inträffa. Lampskräpet tar rätt lång tid att ladda. För att inte köra på något valde jag att köra asfalt ut till Sandsbro och tog en sväng över Fylleryd och Högstorp hem. Runt fem mil blev det till slut.

Går att konstatera att den här typen av måndagstur är helt värdelös på flera sätt. Det blir ingen bra träning och roligt är det inte heller. Skall det köras i ensamhet och i mörker finns betydligt roligare alternativ och sträckningar.

Nästa tur lär bli på en skogscykel och på gamla stigar. De nya vägarna får alternativträningen stå för.

/ J – hurtbulle

#cykligare #knivesandbikes 

Hade någon sagt till mig bara för någon månad sen att jag skulle börja styrketräna så hade jag trott att vederbörande hade varit mer än lovligt galen. Men nu är det faktum, ett par gånger i veckan verkar det bli och någon gång har det blivit mer än så. Känner mig aningen tvingad nu när jag fått ett anhörigmedlemsskap på ett halvår på Idrottskliniken.

Det går faktiskt bättre än jag trott och passar väl ihop med min sjukgymnastik som nu äntligen påbörjats. Muskelstyrkan är dock rätt obalanserad för att uttrycka det milt. När det gäller ”fria vikter” är det nog lagom med en tändsticka instucken i ett par äpplen men när det gäller benstyrka så talar vi om helt andra belastningar. Men någon gång skall det väl bli någon fysisk fason på mig också. För att underlätta den förvandlingen har jag även börjat springa igen. Får väl se hur länge knän och hälsenor vill vara med den här gången.

Dagens runda blev den ”vanliga” kommaigångrundan vilket innebär ett varv på gula slingan på det närliggande elljusspåret som är 4811 m runt och med sträckan dit och hem blir totaldistansen 6,25 km. Det känns lagom långt så här inledningsvis. Idag gick det väl någorlunda då jag skumpade runt på 33 min lite drygt. Försökte tänka lite på löpsteget och inte anstränga mig för mycket. Fokuserar mer på att komma igång än att springa fort. Några meter hinns även med på löpband då jag brukar värma upp med ett par kilometer inför varje gym-pass.

Det var inte en sådan där gång då man kände för att brista ut i språng men alltför illa var det inte och solen behagade glimta till vid något tillfälle. Annat var det förra löpturen då kände jag mig som en SUV – tung, klumpig och långsam.

Mellan dessa små eskapader har jag hunnit lyfta skrot några gånger som sagt och även avverkat en måndagstur i början av veckan som namnet antyder. Det är ”winter edition” varianten och den utgörs i huvudsak av Växjöruntrundan. Den här gången hade snabbgruppen tyvärr bestämt sig för att ändra sträckning och förlänga den lite, något som jag inte visste på förhand och därmed hade fel cykel för att klara på ett bra sätt. Mycket kan man säga om mitt pendlarök men bra på stig är den inte även om stigen är relativt snäll. Sen ströddes salt i såren när jag blev avhängd av tätgruppen. Körde en stund ihop med en doktor som också tappat rulle och därefter körde jag själv. Tyvärr behagade min lampa lägga av när jag befann mig i trakterna av Pene och resten av turen blev i princip svart. Som tur var hade jag med mig nödbelysning då jag misstänkte att detta kunde inträffa. Lampskräpet tar rätt lång tid att ladda. För att inte köra på något valde jag att köra asfalt ut till Sandsbro och tog en sväng över Fylleryd och Högstorp hem. Runt fem mil blev det till slut.

Går att konstatera att den här typen av måndagstur är helt värdelös på flera sätt. Det blir ingen bra träning och roligt är det inte heller. Skall det köras i ensamhet och i mörker finns betydligt roligare alternativ och sträckningar.

Nästa tur lär bli på en skogscykel och på gamla stigar. De nya vägarna får alternativträningen stå för.

/ J – hurtbulle

#cykligare #knivesandbikes 

Det är så här det skall kännas - mountainbike när det är som bäst

2 Okt 2013

Ibland behöver man bara andas utan krav och prestation, inga tider som ska slås, rekord sättas eller placeringar jagas. Cykling som ett uttryck för frihet. Bara låta tankarna pedalisera iväg. Idag var en sådan dag.

Idag – höstväder när det är som bäst och jag hade en ledig dag. Och inte nog med det, jag kände för att trampa. Först hade jag tänkt bege mig norrut med slutdestination Aneboda men den tänkta liften hem var tyvärr upptagen. Istället fick det bli en cirkel eller snarare ett dussin kringlor i närområdet. På vägen hann jag med några stadsnära stigar på Hovshaga, pumptracken i Sandsbro, en sväng i Fylleryd, vägar i Hollstorp och det hittades några nya stigar mot slutet. Inte varje dag jag gör det. Det var söder om Telestad jag fann dem. En av stigarna ledde upp till toppen av deponiplatsen för schaktmassor vilken bildar ett litet konstgjort berg med vacker utsikt.

Grinden liksom sinnet är  öppet för resten av turen
Grinden liksom sinnet är öppet för resten av turen

Det var tur jag fann den stigen för tidigare hade jag blivit en aning uppgiven eftersom den nya utbyggnaden av Sandviksverket förstört några gamla favoritsträckningar.

Solig utsikt från före detta soptipp eller förlåt - deponiplats
Solig utsikt från före detta soptipp eller förlåt – deponiplats

Jag kände redan tidigt att det inte var läge att ta i och köra fort då mina luftrör sved i sviterna efter förkylningen trots den höga och klara luften. Men det kändes ändå inte som jag ville köra särskilt fort idag. Istället trampade jag på i godan ro. I det lägre tempot kändes det som jag skulle kunna hålla på i en evighet vilket är en befriande känsla. Nu blev det inte en evighet men åtminstone tre timmar.

Det bara känns som sumpängar varar för evigt
Det bara känns som sumpängar varar för evigt

Träning blev det trots allt när jag kom ut på ett parti sank ängsmark. Som tur var är det torrt i största allmänhet men det blev ändå till att slänga ned kedjan på minsta klingan och kämpa på. Det är alltid ett dåligt tecken när man kör på ängar där det växer kaveldun här och var.

Jag var bara tvungen att cykla igenom havet av vissnade solrosor
Jag var bara tvungen att cykla igenom havet av vissnade solrosor

Och apropå växter så passerade jag som vanligt på hem själakoret och fältet med solrosor och den här gången kunde jag inte motstå att kasta mig in i det. En cykel och fyrahundrafemtiotusen solrosor. Det kan tilläggas att det nästan gör ont när solrosor daskar mot kroppen, de är jäkligt tunga!

I ett anfall av optimism begav jag mig dessutom på kvällen till gymmet för att köra ett rejält pass under tiden C instruerade någon form av jobbig bollexercis. En timma och en kvart senare var jag trött efter att i princip ha sprungit mellan maskinerna och kört så hårt jag förmådde.

Det blev en solig träningsdag av den här onsdagen den andra oktober. Inte så dumt.

/ J – nu trött

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Ibland behöver man bara andas utan krav och prestation, inga tider som ska slås, rekord sättas eller placeringar jagas. Cykling som ett uttryck för frihet. Bara låta tankarna pedalisera iväg. Idag var en sådan dag.

Idag – höstväder när det är som bäst och jag hade en ledig dag. Och inte nog med det, jag kände för att trampa. Först hade jag tänkt bege mig norrut med slutdestination Aneboda men den tänkta liften hem var tyvärr upptagen. Istället fick det bli en cirkel eller snarare ett dussin kringlor i närområdet. På vägen hann jag med några stadsnära stigar på Hovshaga, pumptracken i Sandsbro, en sväng i Fylleryd, vägar i Hollstorp och det hittades några nya stigar mot slutet. Inte varje dag jag gör det. Det var söder om Telestad jag fann dem. En av stigarna ledde upp till toppen av deponiplatsen för schaktmassor vilken bildar ett litet konstgjort berg med vacker utsikt.

Grinden liksom sinnet är  öppet för resten av turen
Grinden liksom sinnet är öppet för resten av turen

Det var tur jag fann den stigen för tidigare hade jag blivit en aning uppgiven eftersom den nya utbyggnaden av Sandviksverket förstört några gamla favoritsträckningar.

Solig utsikt från före detta soptipp eller förlåt - deponiplats
Solig utsikt från före detta soptipp eller förlåt – deponiplats

Jag kände redan tidigt att det inte var läge att ta i och köra fort då mina luftrör sved i sviterna efter förkylningen trots den höga och klara luften. Men det kändes ändå inte som jag ville köra särskilt fort idag. Istället trampade jag på i godan ro. I det lägre tempot kändes det som jag skulle kunna hålla på i en evighet vilket är en befriande känsla. Nu blev det inte en evighet men åtminstone tre timmar.

Det bara känns som sumpängar varar för evigt
Det bara känns som sumpängar varar för evigt

Träning blev det trots allt när jag kom ut på ett parti sank ängsmark. Som tur var är det torrt i största allmänhet men det blev ändå till att slänga ned kedjan på minsta klingan och kämpa på. Det är alltid ett dåligt tecken när man kör på ängar där det växer kaveldun här och var.

Jag var bara tvungen att cykla igenom havet av vissnade solrosor
Jag var bara tvungen att cykla igenom havet av vissnade solrosor

Och apropå växter så passerade jag som vanligt på hem själakoret och fältet med solrosor och den här gången kunde jag inte motstå att kasta mig in i det. En cykel och fyrahundrafemtiotusen solrosor. Det kan tilläggas att det nästan gör ont när solrosor daskar mot kroppen, de är jäkligt tunga!

I ett anfall av optimism begav jag mig dessutom på kvällen till gymmet för att köra ett rejält pass under tiden C instruerade någon form av jobbig bollexercis. En timma och en kvart senare var jag trött efter att i princip ha sprungit mellan maskinerna och kört så hårt jag förmådde.

Det blev en solig träningsdag av den här onsdagen den andra oktober. Inte så dumt.

/ J – nu trött

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Ny månad

1 Okt 2013

Det är bara att konstatera att blogginläggen här varit lika få som träningspassen på sistone. Ibland kommer saker emellan, livet och så feberförkylningar förstås. Det har dragit ned entusiasmen något på senare tid och jag hoppas den återkommer.

Idag var första träningspasset på närmare en vecka och jag vet inte när jag vilade så länge från fysisk aktivitet sist. Och inte hjälpte det då kroppen kändes extremt seg och i princip omöjlig att väcka. En timma och en kvart i gymmet blev det där jag körde igenom överkroppen. Inga tunga vikter och försiktigare uppvärmning än vanligt ändå kände jag mig halvdöd efteråt. Inte ens en stund i bastun kunde råda bot på det.

Möjligen kan de fyrtiofem minuterna hos sjukgymnasten innan ha bidragit. Vi har tillsammans hittat lite olika delar i min sneda lekamen att jobba med vilket känns positivt. Gömd bakom det jobbet finns månne ett embryo till förbättring och i förlängningen mindre smärta? Hoppas kan man ju alltid.

I helgen var det annars vederkvickelse av annat slag som gällde. Jag har med alibi i form av en fem- och en sjuåring varit österut och hälsat på Pippi, Emil, Ronja och andra glada sagofigurer. Två dagar på Astrid Lindgrens värld som faktiskt var finare än jag trodde. Dessutom var den sena tiden på året befriande då det inte var så packat med folk. Sen blev det inte sämre av att vädret var absolut strålande och barnen glada. En mycket lyckad minisemester i Vildvittrors land.

Störst intryck på femåringen gjorde nog det  faktum att Ida faktiskt hissades upp i flaggstången
Störst intryck på femåringen gjorde nog det faktum att Ida faktiskt hissades upp i flaggstången

Förutom glada barn och sambo, vackert väder och extremt mycket pannkakor så tar jag med mig intrycket av att Volvoägare aldrig upphör att förvåna mig. Återkommer med en text i ämnet. En anekdot för bra för att inte berättas.

Nu funderar jag på att trotsa kylan och kanske köra en liten cykelrunda även om jag inte borde…

/ J – tillbaks

#cykligare #knivesandbikes

Det är bara att konstatera att blogginläggen här varit lika få som träningspassen på sistone. Ibland kommer saker emellan, livet och så feberförkylningar förstås. Det har dragit ned entusiasmen något på senare tid och jag hoppas den återkommer.

Idag var första träningspasset på närmare en vecka och jag vet inte när jag vilade så länge från fysisk aktivitet sist. Och inte hjälpte det då kroppen kändes extremt seg och i princip omöjlig att väcka. En timma och en kvart i gymmet blev det där jag körde igenom överkroppen. Inga tunga vikter och försiktigare uppvärmning än vanligt ändå kände jag mig halvdöd efteråt. Inte ens en stund i bastun kunde råda bot på det.

Möjligen kan de fyrtiofem minuterna hos sjukgymnasten innan ha bidragit. Vi har tillsammans hittat lite olika delar i min sneda lekamen att jobba med vilket känns positivt. Gömd bakom det jobbet finns månne ett embryo till förbättring och i förlängningen mindre smärta? Hoppas kan man ju alltid.

I helgen var det annars vederkvickelse av annat slag som gällde. Jag har med alibi i form av en fem- och en sjuåring varit österut och hälsat på Pippi, Emil, Ronja och andra glada sagofigurer. Två dagar på Astrid Lindgrens värld som faktiskt var finare än jag trodde. Dessutom var den sena tiden på året befriande då det inte var så packat med folk. Sen blev det inte sämre av att vädret var absolut strålande och barnen glada. En mycket lyckad minisemester i Vildvittrors land.

Störst intryck på femåringen gjorde nog det  faktum att Ida faktiskt hissades upp i flaggstången
Störst intryck på femåringen gjorde nog det faktum att Ida faktiskt hissades upp i flaggstången

Förutom glada barn och sambo, vackert väder och extremt mycket pannkakor så tar jag med mig intrycket av att Volvoägare aldrig upphör att förvåna mig. Återkommer med en text i ämnet. En anekdot för bra för att inte berättas.

Nu funderar jag på att trotsa kylan och kanske köra en liten cykelrunda även om jag inte borde…

/ J – tillbaks

#cykligare #knivesandbikes